Hur gick det till när fildelningsrörelsen gick från att ha varit gräsrötternas kamp mot de onda jättarna till att numera föra en mer undanskymd tillvaro rent ideologiskt? Vilken plats har fildelning när intåget av kommersiella tjänster börjar hinna ikapp den enkelhet och tillgänglighet som ofta ansågs vara ett viktigt argument för att ladda ner illegalt framför att försöka hitta lagliga alternativ?

Illustration: Mikael Altemark (CC BY 2.0)

Det verkar som att etablissemanget till slut lyckats placera hacker- och fildelningsrörelsen i en rättshaveristiskt skamvrå med ett mer slutet och kommersiellt internet som följd.

Matilda Gustavsson skriver en intressant och bra text i Expressen om hur hacker- och fildelningsrörelsens frontfigurer gått från roller som rebeller till antihjältar med fängelsestraff och ekonomiska problem i kölvattnet.

Intressant är också Telecomix-grundaren och årets svensk 2011, Christopher Kullenbergs, syn på hur det fria nätet behöver en politisk ytterrock för att accepteras.

”I dag hyllas ett fritt internet så länge det är insvept i ett narrativ, säger forskaren och nätaktivisten Christopher Kullenberg och exemplifierar med den arabiska våren, då sociala medier organiserade protester. Till och med hackare inom den notoriskt nihilistiska Anonymouskulturen visade politisk vilja. Sverige satsar också allt fler biståndsmiljoner på nätaktivism.”

Expressen: Anakata kan aldrig bli mer än en antihjälte

Jag har skrivit om de här frågorna hyfsat regelbundet här på bisonblog. Här är några läsvärda inlägg som även visar hur debatten gått under de senaste åren.

”Vi har skickat dem i fängelse för medhjälp till våra egna brott” (2009)
Det finns inget bättre än när det vänder (2012)
Vad händer när filmbolagen faller? (2011)
”Peter Sunde från Piratebay kan bli fildelningens Che Guevara” (2009)

Relaterade inlägg: