Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: Aktuellt

Flygplansfönster

Breakits omsättningsdubbling och medelklassens klimatblindhet

Helt plötsligt skrivs det krönikor för glatta livet om den växande klimatångesten och det faktum att väldigt få verkar vilja förändra sina vanor, eller ens se sitt eget flygande världen över som ett problem. Bra så tänker jag. Krönikorna alltså, inte klimatskepticismen. I övrigt noteras en generell tech-kritisk hållning som växer sig starkare, inte bara bland medieföretag och myndigheter. Breakit gör spännande saker, och berättar om det på ett väldigt transparent sätt.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan.Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här.

Smarta sätt att jobba med kunder tog Breakit från 6 till 12 miljoner i omsättning

”På en spännande Digifrukost på Sveriges Tidskrifter i dag berättade Camilla Björkman på Breakit om hur sajten fördubblat sin omsättning på bara ett år.”

Läs även min kollega Elin Dannapfels summering av Camilla Björkmans dragning.

Jan Scherman om Aktuellts succé: Liket lever i allra högsta grad

”…när jag tittar på publiksiffrorna för Aktuellt så måste jag faktiskt nypa mig i skinnet. Sveriges äldsta tv-nyheter går mot strömmen. Tittandet ökar markant. Det växer även i unga målgrupper och så har det pågått i över ett halvår. Det handlar inte om något enstaka breaking-news-läge som skapar enstaka toppar.”

Why do readers read?

”Beyond articles or even stories, our minds are seeking four or five different types of satisfaction when they concentrate on a text or image.”

Uppmaning till Riksbanken: Gör e-krona med öppen källkod

”Om man med ett ord skulle beskriva Iteams syn på e-kronan är det öppenhet. Till skillnad från övriga till Riksbanken inskickade bidrag – varav ungefär hälften begärt att delar av deras förslag ska hemligstämplas – så har Iteam publicerat sitt på internet. De har till och med skapat en testbädd de kallar Betakronan. Vem som helst kan besöka betakronan.se för att ta del av både källkod och api.”

Iryna förlorade sitt ena ben i attacken på Drottninggatan

Vill du berätta något särskilt?

– Jag vill bara glömma allt.

Som?

– Att jag gick på gatan och en lastbil körde över mig.

Cross-examining the network: The year in digital and social media research

”Journalist’s Resource sifts through the academic journals so you don’t have to. Here are what they consider 10 of the most important pieces of new research into digital and social media published in 2017.”

Sofia Mirjamsdotter: Fler måste våga vara obekväma tråkmånsar om vi ska rädda klimatet

”Det är lätt att blunda för klimathotet, och det är svårt att motiveras att göra uppoffringar, ibland stora sådana, när alla andra fortsätter som förut. Varför ska just jag avstå från en vecka i värmen när andra reser till värmen flera gånger om året? Varför ska just jag ta tåget när andra sparar flera timmar på att ta flyget?”

Sofia Ulver: Därför struntar medelklassens långresenärer i klimathotet

”I dagens medvetna medelklass möts två grupper av människor: långresenärerna och resevägrarna. Men i själva verket styrs de av liknande värderingar – och söker bekämpa samma fiende. Det skriver konsumtionsforskaren Sofia Ulver.”

Peter Wolodarski: Befria oss från allt meningslöst mobilanvändande

”Tony Fadell, som skapade proto­typerna för Apples ursprungliga ­Iphone och Ipad, sade nyligen i en intervju med Bloomberg att han hoppas att människor kommer att lägga mindre tid på mobilen de närmaste fem åren.

”I min familj är söndagarna helt tech-fria. Ingen har rätt att använda en skärm”, sa han.”

Relaterade inlägg:

Så går det till att vara expert i TV

På förekommen anledning repriserar jag det här inlägget från Resumé som handlar om hur det går till att vara gäst i Aktuellts nyhetssändning. Jag sitter just nu i sminket för en ny medverkan i studion, och hittills har den gått till nästan identiskt som förra gången.

Fredrik Wass SVT

Första gången jag satte min fot i en tv-studio var när jag själv stod bakom kameran. Under studietiden jobbade jag extra som fotograf på en av TV4:s lokalstationer. Jag jobbade både med att sköta studiokameror i direktsändning och att följa med reportrar ut för att göra lokaljournalistik ”på fältet”.

Studio-vanan har jag fått användning av när jag senare i min karriär fått agera talesperson eller expert i olika media-sammanhang. Som journalist, bloggare och nu kommunikationskonsult blir jag ibland tillfrågad om att uttala mig kring trender på webben, Facebooks framfart, företag som gör bort sig på nätet, integritetsfrågor, musikbranschens digitala förflyttning, sociala medier i allmänhet eller något annat webb- och it-relaterat.

Igår var det dags igen. SVT Aktuellt ringde och ville att jag skulle kommentera hur nätkampanjer som #BringBackOurGirls och #Kony2012 fungerar, och om många människors engagemang på nätet verkligen får någon effekt i praktiken eller bara leder tillslacktivism (det korta svaret är: Det beror på). Inslaget kan du se 37 minuter in i sändningen, men det jag tänkte skriva om är själva processen det innebär att vara med i 3 minuter direktsänd intervju i ett av Sveriges största nyhetsprogram.

Det som syns i rutan är ju lite av ett konstruerat samtal. Upplägget för att vara gäst i olika nyhetsprogram är ganska lika, oavsett vilken radio- tv- eller webb-tv-sändning det handlar om.

Så här gick det till igår och så går det oftast till enligt min erfarenhet:

1. Får under dagen ett samtal eller ett sms från en researcher eller redaktör som 1. Beskriver att de ska göra ett inslag kring ett visst ämne och frågar om jag 2. är tillgänglig för att vara med i direktsändning, ofta samma kväll (logistiken är ofta avgörande, då det är ont om tid och redaktionen vill säkra upp att man faktiskt kan vara med och ta sig till studion, alternativt vara med via länk eller telefon – mer vanligt inom radion).

2. Vid det första samtalet gör researchern en förintervju och ställer frågor som liknar de som kommer ställas under det riktiga inslaget i nyhetsprogrammet. Här resonerar man ofta om lite olika spår och vinklar för att hitta en kärna med ett tydligt budskap. Eftersom det är så ont om tid för intervjun i sändningen (ofta max 3 minuter) är det viktigt att snabbt komma till poängen. Vanligtvis hinner programledarna inte ställa mer än 3-4 frågor innan de rundar av och sändningen fortsätter.

3. Efter samtalet börjar jag fundera på vad jag tycker är viktigt att få sagt, med erfarenheten att hälften av det ändå inte kommer att rymmas på den korta tiden. Jag jobbar vidare med andra saker på jobbet, men har mentalt börjat förbereda mig för sändningen senare på dagen.

4. Programledaren hör av sig under dagen (händer inte alltid) för att prata igenom ämnet en gång till. Ofta har hen fått ett antal frågor från researchern som nu ställs till mig ytterligare en gång. Det här skapar en trygghet hos båda parter kring vad diskussionen/intervjun kommer att handla om och vilken sorts svar jag kommer att ge i direktsändningen.

5. Programledaren eller researchern tar mina adressuppgifter och beställer en taxi till ett specifikt klockslag med marginal för att jag som gäst ska hinna till tv-huset och bli sminkad samt eventuellt hinna försnacka lite med programledaren på plats.

6. Jag tar på mig kläder utan synliga logotyper (om det är public service) samt ej vitt eller med täta mönster, vilket kan störa bilden.

7. Taxin hämtar mig hemma (om det är en kvällssändning) eller där jag råkar befinna mig och tar mig till tv-huset/tv-studion där en person möter upp mig i receptionen och tar mig till sminket. Som man utan hår går sminkningen snabbt. Min erfarenhet är att TV4 lägger mer tid på smink och hår rent generellt jämfört med SVT. TV4:s gäster blir helt enkelt fixade lite mer, framförallt kvinnliga gäster. Det är förstås ingen slump utan ingår i kanalens visuella profil.

8. Efter sminkningen tar jag plats i lobbyn/väntrummet. Där brukar det alltid sitta andra gäster som ska vara med i programmet och ibland småpratar man lite innan. Ska man vara med i en paneldiskussion kan det finnas en fara i att prata av sig för mycket med de andra före sändningen. Försöker då att prata om allt annat än just ämnet vi är där för att diskutera.

9. Under ett inslag, eller under väderpresentatörens dragning lotsar en studiovärd eller ljudtekniker in mig till min plats i studion samt sätter på mig en mikrofon. Hinner snabbt hälsa på programledaren (om det inte är gjort tidigare) och brukar sedan mentalt fokusera på de frågor jag vet ska komma, samt ta en slurk vatten för att inte tappa rösten mitt i sändningen.

10. Någon form av påa görs där programledaren läser en inledningstext från prompter, alternativt så visas ett färdigproducderat inslag. Därefter startar själva intervju i stil med ”Och då säger vi välkommen till Fredrik Wass, kommunikationsrådgivare…”

11. Programledaren ställer sin första fråga och jag svarar på den för för tredje eller fjärde gången den dagen. Ändå känns det inte som en repetition av det jag sagt tidigare, utan ofta dyker det upp nya vinklar och spår när man väl är på plats. Är det flera programledare turas de om att ställa frågor, vilket också brukar bli lite mer spontant.

12. Under intervjun försöker jag avläsa i programledarens kroppspråk och ögon hur långt det är kvar av tiden och om hen vill att jag ska utveckla eller avrunda mina svar. Efter några minuter, precis när det känns som att man blivit lite varm i kläderna och hamnat i en intressant diskussion är det dags att gå vidare.

13. Jag sitter kvar på min plats medan programledaren påar nästa inslag eller lämnar över till en kollega. I nästa lite längre paus kommer en studiotekniker/studiovärd fram och tar bort mikrofonen. Jag säger hejdå till folket i studion, går ut och får en taxi beställd. Slår på mobilen i taxin hem och får några sms från vänner som sett mig i tv och vill påpeka just det.

14. Den kvardröjande känslan bruka vara att min medverkan kändes helt okej, men att jag ville få sagt mer och kanske svarat på ett mer ekonomiskt sätt (dvs. färre ord för samma innehåll). Men jag kan villkoren för den här typen av inslag och vet att det aldrig kan bli en helt igenom faktaspäckad kommentar. Istället handlar det om att nyansera ett ämne eller ge perspektiv på ett inslag.

Tidsåtgången för mig som gäst för att medverka i 3 minuter nyhetssändning motsvarar ungefär en halvdag utspritt över en eller flera dagar, beroende på hur tidigt redaktionen hör av sig. Behöver jag göra egen research kring ämnet ökar förstås tiden det tar att förbereda sig.

Jan Gradvall har tidigare uppmanat alla frilansare att alltid ta betalt för sin medverkan i olika program. Emanuel Karlsten har också skrivit om det.

För mig som heltidsanställd konsult kan det sägas vara en del i jobbet. Att ha gäster i nyhetsprogram är ju ett välbeprövat koncept och bryter av från växelspelet mellan klassisk prompterläsning blandat med förproducerade inslag.

En aspekt att tänka på är att både fysisk tillgänglighet samt vanans makt spelar roll i valet av experter eller analyspersoner. Valet av person utgår förstås från sakkunskap, men även andra faktorer spelar in. Har personen varit med tidigare (dvs är personen van att prata i tv)? Brukar personen kunna sammanfatta det hen vill säga på ett tillgängligt och kortfattat sätt? Om det är en expert, verkar hen förtroendeingivande? Olika typer av program har förstås andra urvalskriterier.

(Det här inlägget kom till på uppmaning av en kollega som tyckte att det kunde vara intressant för andra att få reda på hur det egentligen går till bakom kulisserna när någon blir inbjuden att medverka i en sändning).

Relaterade inlägg:

Båda sidor av myntet

Det är ett sundhetstecken att fokus ibland riktas mot hur de gigantiska amerikanska webbtjänsterna förändrar vårt sätt att kommunicera och hantera våra relationer. Ibland får jag känslan av att det digitala livet befinner sig i en konstant medieskugga (i alla fall när det gäller skuggan från de breda mainstream-medierna). Dock med undantag av några skrämselartiklar då och då om hur vi alla kommer dö integritetsdöden på den yttersta dagen när vårt privatliv blivit uppslukat och utnyttjat av de illvilliga sajter vi använder. Jag vill se en konstant rapportering där skrämselartiklarna ryms tillsammans med en lite mer odramatisk men inte ointressant rapportering. Entreprenörsperspektivet likväl som användarperspektivet är båda intressanta.

Diskussion om Facebooks köp av Instagram ur gårdagens Aktuellt.

Relaterade inlägg:

”Vad hände med vad, när, hur, varför, och varför en gång till?”

Läs läs läs! Hynek Pallas kritik av SVT Aktuellt-rapporteringen från New York om Usama Bin Ladens död. Ett relevant och synliggörande inlägg som sticker ut i bruset, till skillnad från många från-höften-tolkningar.

Kanske, tänker jag, är Hämnden och Rättvisan att betrakta som en tipping point: den punkt där så många svenska journalister blivit New York-frilansar att vi genom artikel- och inslagslavinen om onödiga saker från staden svenskar helst semestrar i, helt enkelt dragit upp omdömeslösheten genom osmos. […] Jag tror inte att vi påverkas av vad nyheterna i teve väljer att berätta. Jag vet att vi gör det. I ett nötskal kan man säga att vad våra sympatier riktas mot, det skapar politik. Och valde Aktuellt andra berättelser – då skulle vi också se människor och mänsklighet på andra platser än nedre Manhattan.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén