Bisonblog

Samhälle, internet, media

Tagg: aftonbladet (Sida 2 av 4)

Aftonbladets innovationsrapport

Den svenska mediebranschen har fått sin egen New York Times-rapport. I fredags släpptes Aftonbladets Innovationsrapport – ett internt dokument som tidningen publicerat (bakom PLUS betalvägg) även för externa personer. Jag summerade några av intrycken på min blogg på resume.se och listade sex tänkvärda citat från rapporten.

”Rapporten blev snabbt en snackis på Twitter och en bild av Aftonbladet som en toppstyrd, cheföverlastad och reaktiv organisation målades upp. Att många beslut tas på magkänsla samtidigt som många medarbetare eftersöker mer mätning, data och it-stöd i både det operativa och strategiska arbetet blir också tydligt.

Reporter-rollen beskrivs som viktig och en stor del av Aftonbladets själ, men den är hårt ansatt med höga leveranskrav, otydliga krav från flera chefsled och en otydlig förväntan om sociala medier-närvaro och uppföljning av publicerat innehåll. Aftonbladetrapporten beskriver också medarbetarnas förväntan på modernt ledarskap, något som inte bara tidningsredaktioner kan ta till sig och lära sig av.”

Relaterade inlägg:

Aftonbladets samhällschef om poddsatsning, ledarskap, näthat och improteater

Hanna Olsson i Maktministeriet

Foto: Julia Skott

Vårt senaste avsnitt av Maktministeriet är nog ett av de bästa hittills. Det brukar jag i och för sig säga efter varje avsnitt, men den här gången känner jag det extra mycket. Vi hade med oss Hanna Olsson som gäst. Hon är nybliven samhällschef på Aftonbladet, tidigare producent på Tankesmedjan i P3 och nyhetschef på Östersundsposten.

”Vi ville veta hur Hanna ser på makten i både sin egen roll, genom media och på nätet. Går det att göra politisk bevakning roligare, och vilken ledarstil har Hanna? Det blev ett spännande samtal där hon även beskriver hur hon tycker att Aftonbladet borde göra en större satsning på podcasts och exakt hur viktigt Twitter är för samhällsdebatten egentligen.”

Relaterade inlägg:

Klickoptimering vs läsarvärde

Den här skärmdumpen från min mobiltelefon fick många kommentarer och likes när jag la upp den på Facebook och Instagram tidigare idag. Jag beskrev den som ”skillnaden mellan klickvärde och läsarvärde”.

Nobelpriset Aftonbladet och Expressen

Det uppstod även en diskussion kring vad som egentligen är läsarvärde och någon hävdade att den tidning som drar in flest besökare och kan överleva står för ett högre läsarvärde, en koppling som känns minst sagt tvivelaktig. Dock tycker jag inte den här bilden säger så mycket om just Aftonbladet och Expressen som konkurrenter. Det skulle lika gärna kunna varit Expressen som stod för den mer kortfattade (och klickvänliga) rubriken. Låt den som aldrig klickoptimerat en rubrik kasta den första stenen liksom. Däremot blev det för mig ett väldigt tydligt exempel på hur det faktiskt fungerar i praktiken när ett mediehus vill driva trafik till den egna sajten. Och så länge annonsaffären ser ut som den gör är det en naturlig konsekvens.

Samtidigt finns det inget som ger lika många klick som raka och stora nyheter eller egna granskningar och avslöjanden. Det är när icke-nyheter sminkas upp för att skapa ett falskt intresse som jag tror att läsare känner sig både besvikna och lurade. En stor nyhet kräver inga tillspetsade rubriker, men en nyhetssajt måste ju överleva även de dagar det inte händer lika mycket och tjänar såklart på att driva så mycket trafik som möjligt. En intressant aspekt är dock ration mellan återkommande och nya besökare för de stora nyhetssajterna, något jag inte har koll på.

Även på Twitter går det att se hur många nyhetskällors inlägg är optimerade för att vi ska vilja klicka på länkar, snarare än att få all information på en gång. Själv roar jag mig med att följa twitterkontot Nyhetsspoilers som twittrar ut ”svaret” ihop med ursprungstweeten från många olika nyhetskällor. Se nedan för exempel.

Nyhetsspoilers

Relaterade inlägg:

Vattentäta skott mellan startuplivet och verkligheten

”…hela Silicon Valleys arkitektur är konstruerad för att förhindra de anställda från att ha någon som helst kontakt med det omgivande samhället.
Att dessa stängda öar har skapats av samma internetjättar som predikar öppen­het är fascinerande. Och säger en hel del om vår tid.”

Nu skriver Katrine Kielos sådär bra igen – Googles högkvarter är drömmen om samhället. Texten påminner mig om en känsla jag haft ett tag, som bland annat exemplifierades genom Ubers fiasko både i Sverige och utomlands. Startupkulturens ibland historielösa syn på både sig själva och samhället, och en självbild som frälsare och normbrytare snarare än medspelare och samhällsaktör.

Relaterade inlägg:

Mer information betyder inte alltid mer kunskap

Katrine Kielos erbjuder som vanligt intressanta perspektiv. Den här gången handlar det om hur tillgång till information inte alltid innebär mer kunskap om sakernas tillstånd. Jag tänker att vi inte reagerar när vi vet, utan när vi känner något. Empati, ilska eller sorg kommer inte som på beställning bara för att du kan se syriska rebeller bli bombade i realtid via en livesändning på Bambuser. Informationen måste omvandlas till betydelse, sammanhang och inlevelse.

”Ibland spekulerar man kring hur annorlunda andra världskriget hade utspel­at sig i dagens medievärld. Man tänker sig då att om vem som helst hade kunnat följa Warszawaupprorets döende minut för minut över nätet, inte via ett meddelande från en underjordisk radio uppläst för delegater, då hade omvärld­ens reaktion varit annorlunda. Förintelsen hade medan den inträffade varit något annat än lösa artiklar och notiser, vilket den exempelvis i hög grad var i New York Times. Men att vi kan följa utvecklingen i Syrien i realtid i alla kanaler verkar inte öka vårt engagemang.”
Ur Titta alltid efter dem som hjälper – Katrine Kielos

Min egen erfarenhet är att möten med människor och resor i världen skapar bättre förutsättningar att omsätta ny information till kunskap. Att veta hur du påverkas av att leva i en konfliktzon gör att filmklipp från platser långt borta blir mer levande, skapar mer reaktioner, blir till kunskap och inte bara information. Men alla kan inte resa runt i världen för att bli rik på möten, människor och insikter. Utmaningen ligger i att skapa igenkänning och identifikation med människor och situationer väsensskilda från vår vardag. Där spelar kulturen en bärande roll, kanske den viktigaste av alla. En roll som innebär att skildra, förklara och skapa igenkänning i det som är främmande.

Kulturförakt är människoförakt och historieförakt.

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

Gillade du det här inlägget?

Anmäl dig här så får du alla mina nya inlägg i mailen en gång i veckan. Ganska smart faktiskt. /Fredrik Wass

* måste fyllas i




(Glöm inte att bekräfta din adress efter att du fyllt i uppgifterna. Titta i skräpkorgen om bekräftelsemailet inte kommer fram)