Bisonblog

Samhälle, internet, media

Sökresultat: "pension" (Sida 1 av 3)

Pensionsbloggen ser dagens ljus

Idag ser Pensionsbloggen från AMF Pension dagens ljus. Ansvariga skribenter är Anna Allerstrand, Annelie Götbring och Mathias Erenius. Trygghetsekonomen Anna Allerstrand berättar:

"När jag möter spararna säger de ofta att det är krångligt med pensioner. Det kan jag hålla med om. Men lär man sig grunden så förvånas man själv över hur tillgängligt det hela blir. Här på Pensionsbloggen kommer du att kunna följa mig i mitt arbete. Ibland kan det hända att kollegor till mig dyker upp med intressanta inlägg." Pensionsbloggen >>

AMF Pension är ännu ett företag som försöker sig på företagsbloggen som kommunikationsformat. Det är vågat att publicera bloggen externt efter bara ett inlägg då det ofta kan vara säkrare att först fylla på med innehåll under en tid och "känna in formatet" som Ernst Kirchsteiger skulle sagt.

Pensionsbloggen publiceras med hjälp av verktyget TypePad från SixApart. Det är ett webbaserat verktyg och AMF Pension väljer alltså att inte drifta bloggen på egna servrar. Jag tror det är ett bra alternativ då man vill komma igång snabbt och undvika att rent IT-tekniska interna frågor bromsar upp processen. Nackdelen är minskad kontroll över driften och i pensionsbloggens fall ett domännamn som ligger utanför det egna (det går dock att mappa upp sin egen domän i TypePad om man vill).

Andra bloggar om: , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg
Almedalen 2016 #Rotlös

Hela listan: Så var almedalen 2016

Årets almedalsvecka var som väntat ett mellanår men med ett politiskt landskap som skiljer sig stort från förra sommaren. En reflektion från en av SVT:s politiska kommentatorer är att ”vi befinner oss i en ständig valrörelse” sett till nerven i svensk politik just nu.

Men veckan handlade som vanligt om mycket mer än politik och mingel, vilket det tycks vara oerhört svårt för både besökare och medier att förmedla till fastlandet. Det ger utrymme för såna här artiklar och många missförstånd kring vad som egentligen sker i Visbys gränder. Personligen föredrar jag att mina förtroendevalda åker till Almedalen för att samverka med andra och dela erfarenheter, framför att sitta på sin egen kant och uppfinna egna hjul utan kontakt med omvärlden.

Mediefrågor, digitalisering och jämställdhet blev mina tre huvudfokus under årets vecka även om en del annat slank med av bara farten.


Det blev inte så mycket försvars- och säkerhetsfrågor för mig som under tidigare år, trots att dessa frågor är hetare än någonsin.

Min kommande jobbstart som omvärldsbevakare hos Sveriges Tidskrifter gjorde förstås att medieutveckling och digital utgivning blev ett naturligt fokus.

Årets seminarium: Failkonf16 av Maktsalongen
Maktsalongen fortsätter ta plats i Almedalen. I år fortsatte Failkonf16 ett event i misslyckandets tecken. Fi-ledaren Gudrun Schyman, Rättviseförmedlingens ordföranden Seher Yilmaz och Omni-grundaren Markus Gustafsson gick alla upp på scenen för att dela med sig av sina personliga misslyckanden. Vi fick höra om allt ifrån panikattacker på jobbet till härskartekniker inom ungdomsrörelsen. Ett välkommet tema som jag hoppas fler tar upp kommande år. Vi behöver höra om hur även framgångsrika människor kan misslyckas och hur de hanterar motgångarna.

. @seher_y om att misslyckas i ungdomsrörelsen, på #failkonf16 #almedalen #maktsalongen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mingel: Politism
I flera år i rad har Politism stått för almedalsveckans mest avslappnade mingel, där konkreta diskussioner faktiskt får utrymme och det finns tid att träffa nya människor (mer än bara 2 minuters kallsnack). Det skadar heller inte att minglet har bästa värdarna och utsikten också. Eller som de tre poliserna som gjorde inspektion under kvällen sa: ”Klart man måste få ha fest”. Att både ordningsmakt och aktivister hyllar ett mingel säger något om nivån.

Årets handskakning(ar): Almedalsfesten (Fokus, CNN, Strandberg Haage, DCG)
Vid entrén till St Nicolais ruin stod värdarna uppradade för att skaka hand med alla gäster. Det kändes som när hovet bjuder in till fest på slottet och gästerna passerar förbi kungaparet för vördnadsfull hälsning, men det var ändå en fin gest och ovanligt i Almedalen.

Perfekt mingelljus i ruinen med @elin.eng @future_kid_san @litenmendryg. #almedalsfesten #fokus

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mest-givande-samtal-på-kortast-tid-ögonblick: Superminglet (Resumé, Veckans Affärer och Meltwater)
På Gutekällarens takterass arrangerades ett mingel där jag på kort tid återigen fick uppleva det allra bästa med Almedalsveckan. Och av en slump kom alla mina samtal att handla om balansen jobb och utbildning. Berghs rektor Camilla Wallander gav kloka inspel om sitt sätt att se på utveckling och kompetens. Katarina Ljungdahl från Sveriges kommunikatörer likaså. Alltid inspirerande Karin Nygårds hade ett ”ledigt” år, men har ändå spelat in nytt barnprogram åt SVT som kommer i höst (Programmera mera), samt precis släppt en ny bok (Så fungerar internet). Brit Stakston, Seher Yilmaz, Johanna Snickars och Karin Zingmark var några som med bara några få ord hann med att diskutera misslyckanden, framgångar och almedalsveckan som fenomen. Allt detta inom loppet av en timme.

Årets moderator: Beata Wickbom (med Viktor Ström som runner up)
Med varm, tydlig, pedagogisk och bestämd hand lotsar Beata Wickbom besökarna genom programpunkt efter programpunkt i trädgården hos HejDigitalt (utlånad av Hill & Knowlton). Genom sitt sätt att ställa både de dumma och smartaste frågorna och hela tiden inkludera publiken skapar hon ett av Almedalsveckans bästa diskussionsklimat. Samarbetet med Di Digital (Viktor Ström och Mimi Billing var på plats) fungerade också väldigt bra och bidrog till att både de stora visionära frågorna likväl som de mer konkreta affärsfrågorna fick utrymme.

Morgonen börjar med #hejdigitalt #almedalen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets härskarteknik: Maud Olofsson kallar Annie Lööf för duktig chey

När kvinnor är ”duktiga”. #almedalen #expressen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets tv-ögonblick: Facebook Live
Möjligheten att enkelt sända livevideo via sin mobil har funnits sedan 2008 när Bambuser lanserade sin smarta tjänst. Men först i år, åtta år senare, har tekniken blivit så integrerad och enkel att den börjat slå igenom på allvar. Jag själv och andra sände live från många seminarier och fick dessutom både många tittare och uppskattning från de som inte var på plats.

Årets bäst-före: Mediecheferna
Vad är grejen med alla nuvarande eller före detta mediechefer som ska tassa runt och leka reportrar hos sina respektive redaktioner och hitta på helt omotiverade (och ofta rätt trötta) specialprogram om gotländska kulturminnen eller leka Skavlan? Jag förstår att medarbetarna har svårt att säga nej när högsta ledningen vill vara med och leka, men ändå.

Årets middag: Surfers
I år blev det endast ett besök, men det blev den bästa måltiden under veckan. Friterad tofu, räkbollarna och rättiksalladen rekommenderas varmt.

Årets lunch: Creperiet
Västerbotten rekommenderas. Bord på balkongen är också att föredra.

Årets frukost: Grötfrukosten på Pensionat Fridhem
En blandning av skolmatsal på 1980-talet och en rejäl hotellbuffé. Kaffet är svagt, juicen utspädd och nostalgin total.

Årets roomies: Linda Eriksson, Victoria Gillberg och Anders Gardebring
Ingen snarkade! Alla höll tiderna!

Stort tack för bra samtal och möten Anton, Sofia, Karin, Julia, Jonas, Negra, Rebecka, Maria, Andreas, Kerstin, Lisa, Jenny, Hampus, Anna-Karin och alla andra jag hade kontakt med under veckan.

Det finns mycket mer att säga om både det politiska läget och almedalsveckan som fenomen. Men jag ville göra det här inlägget så fort som möjligt innan semesterkoman sätter in och jag blir för slö för att få ihop det. För vad det är värt.

Relaterade inlägg:

Så ligger blogglandet – summering av Blogg100 på Historiska

#Blogg100 Meetup

Kulmen på 100 dagars bloggande i form av Blogg100-eventet på Historiska museet i Stockholm gick av stapeln i måndags. Från början var min plan att bjuda in till en after work eller ett enklare mingel i samband med målgången, helt enkelt något kul att se fram emot de där mörka januarikvällarna när Blogg100 startade. Tack vare stöd från Sveriges Kommunikatörer blev träffen både större och proffsigare, något som jag tror att de flesta av de cirka 130 närvarande bloggarna uppskattade. Enligt statistik från Notified har minst 16 211 blogginlägg skrivits inom ramen för Blogg100. Under samma tid har över 19 000 tweets taggats med #blogg100-taggen.

#blogg100

Proffsen Katarina Ljungdahl och Jeanette Agnrud från Sveriges Kommunikatörer hjälpte mig att fixa eventet på Historiska museet.  (Foto: Lars Lundqvist, arkland_swe)

Många har bloggat och fotat från eftermiddagen och här kommer några citat med länkar till mer läsning. Evelina Ander tyckte att paneldeltagarna hade en bra diskussion.

”Förutom mingel och kända ansikten var det en väldigt intressant och nykter diskussion kring bloggens historia, utveckling och läge just nu med Hans KullinEbba von SydowKarin Pettersson och Rebecca Crusoe. Det var nyktert eftersom bloggens inflytande idag inte överdrevs, och jag tyckte verkligen om diskussionen kring bloggens förändring.”

Jack Werner och Joakim Nyström (foto: Vicky Inoue)

Jack Werner och Joakim Nyström (foto: Vicky Inoue)

Mona Wallin har sammanfattat diskussionerna på scenen på ett bra sätt och skriver även om sina egna erfarenheter.

”Karin sa något som jag tog fasta på: att det finns en plats  att ta för att påverka politiken genom bloggosfären. Det politiska samtal som förs digitalt sker på Twitter, men att det har blivit lite för ytligt. Hans Kullin, ansvarig för sociala medier på Coop fyllde på med att han märkt att organisationer som bloggar har stor påverkanskraft.”

#Blogg100 Meetup

Sofia Lacik fångar upp ett intressant perspektiv som lyftes av panelen, det om hur kommentarskulturen skiljer sig mellan bloggvärlden och till exempel Facebook, Twitter eller tidningarnas kommentarsfält.

”En tendens som fler vittnar om är att folk inte är så arga i bloggar som på Facebook. Hans Kullin på Coop berättar om folk som blivit vansinniga när de ger bort saker gratis men det då råkar vara fel saker, fel tid på dygnet, att de inte har en smartphone och så vidare. Även Karin Pettersson på Aftonbladet vittnar om hur de stänger kommentarsfält för att det (surprise) spårar ur. Folk bloggar inte lika argt om saker längre, de är arga i kommentarsfältet.”

Klunga

Anna-Carin Carnebro sammanfattar bra på Webbevakning.se.

”En intressant publikfråga var hur bloggläsandet i Sverige står sig mot motsvarande utomlands. Rebecca svarade att vi har en procentuellt högre andel läsning här än i USA. På topp 20-listan har vi en stor andel kvinnliga ”dagboksskrivare” medan det i andra länder är vanligare med politik- och mediabloggare. Just Sverige och Finland är stora på lifestylebloggande, som ”dagboksskrivande” egentligen kallas för när det handlar om bloggar.”

Gabriella Lahti skriver på Bloggvärdsbloggen om hur modebloggarna förändrats de senaste åren, något som Rebecca Crusoe reflekterade över på scenen.

”För några år sedan brukade modebloggare skära bort sina huvuden från bilderna för att vara anonyma och fokusera enbart på kläderna de bar. Detta har förändrats. Dagens modebloggande har i dag blivit en fråga om hur mycket av både ansikte och kropp man lyckas visa i en och samma bild. Unga modebloggare i dag är inte rädda för att exponera sig, tvärtom. Integriteten har nästintill försvunnit helt när det gäller många bilders innehåll.”

#blogg100

Anna Toss, Lotten Bergman och Jonas Söderström.

Ninni Udén från P4 Västmanland var med på eventet och intervjuade flera bloggare om utmaningen.

”Västeråsaren Örjan Widmark fanns också på plats. Han började blogga när han blev pensionär. – När man är pensionär har man ju inte så mycket kontakt med arbetskamrater, här får man ju träffa lite andra bloggare, säger Örjan Widmark. Jag började blogga för fem år sedan, och eftersom jag har en bakgrund inom dataverksamheten så det är roligt att hänga med.”

Joakim Nyström och Bloggkompassen

Tove Mellgren gjorde en intervju med mig för Entreprenör24 där jag svarar på en del frågor om Blogg100 och vad som diskuterades på eventet. Bland annat försöker jag beskriva hur bloggandet utvecklats de senaste åren.

”Det är mycket mer uppdelat och splittrat än det var för 6-7 år sedan. Samtidigt bloggas det mer än någonsin i Sverige. Enligt färsk statistik från Twingly finns det nästan 400 000 bloggare i Sverige, men bloggandet har också blivit mycket mer integrerat i andra sociala medier och i vanliga traditionella medier, så i dag kanske det inte är lika relevant att tala om bloggare som en egen grupp. Det är snarare en del av olika plattformar. Inte minst har ju Facebook och Twitter blivit platser som kompletterat bloggandet.”

Blir det ett nytt Blogg100 i höst eller nästa år?
Jag vet inte, vad tycker du?

Här är några fler som bloggat om eventet:
Maria ”Mikumaria” Gustafsson
Arhammar
Anne-Lie Lokko
Lotta Holmström (som berättar mer om klassikern ”Bloggservetten” i sitt inlägg)
Kajsalisasblogg’s Blogg
MiROi
Vickys
Carin Coach

I veckans avsnitt av Studio Webbdagarna från Internetworld pratade jag även en del om Blogg100 ihop med Internetworlds chefredaktör Magnus Höij och Björn Falkevik från FKDV.

Fler bilder:

Nästan fullsatt på Historiska

Nästan fullsatt på Historiska

Starka ord från Hans Selander

Starka ord från bloggaren Hans Selander

Lotten Bergman, Johan Lange och Jenny Korpi (Foto Vicky

Lotten Bergman, Johan Lange och Jenny Korpi (Foto: Vicky Inoue)

Relaterade inlägg:

Det jobbiga i att framstå som genusgnällig

Idag lanserar Andreas Ekström och Emanuel Karlsten en ny podcast som heter Gudgubbar. Den görs alltså av två vita mediemän och har som programförklaring att erbjuda ett samtal kring gud och religion. Något som enligt Emanuel Karlsten inte finns i Sverige idag (jag undrar förstås vad det är de gör i kyrkorna hela dagarna). Men nog om det. Upphovsmännen har tagit ett aktivt beslut att gästerna i podcasten ska vara män över 60 från kyrkans värld. ”Ja, vi bestämde oss för att kvotera in några farbröder”, skriver Andreas Ekström i en kommentar.

Jag har lyssnat på första avsnittet där Lennart Koskinen är gäst och jag måste säga att jag gillar ämnet, jag gillar diskussionen och det är dessutom riktigt bra ljudkvalitet, vilket inte alla poddar kan skryta med. Både Andreas och Emanuel har dessutom bra ”radioröster”. Men självklart blev jag förbryllad över att läsa om det tydliga ställningstagandet mot att ha kvinnor med som medverkande. Jag frågade Andreas och Emanuel på Twitter och fick igång en diskussion där även Johanna Ögren och Julia Skottbidrog.

Några av tweetsen i dagens diskussion

Ett av argumenten som dök upp är att podden vill beskriva kyrkans förändring från de äldre generationerna till idag och att det nästan bara är män som kan uttala sig om det, då de är mest framträdande inom kyrkan. Efter en viss diskussion verkar det som att i alla fall Andreas Ekström är beredd att tänka över den aktiva gubbkvoteringen, men flera avsnitt är redan inspelade och podden heter som sagt Gudgubbar.

Johanna har hunnit skriva ett långt och läsvärt inlägg efter morgonens twitter-diskussion. Läs gärna det, hon skriver bland annat:

”Men det viktigaste i allt det här tycker jag ju ändå är – hur TÄNKER man om man nu på allvar tycker att män 60+ är den mest intressanta målgruppen att prata om kyrkan med? (vilket då de här mediekillarna säger att de gör, det är enbart av det skälet som de valt att bara prata med gubbar, de har inte tagit med genusaspekten eftersom de bara gått efter intressanta samtal) De som har haft tolkningsföreträde genom generationer? Som aktivt har (och fortfarande gör) motarbetat kvinnors intåg i kyrkovärlden i generationer. Som har tagit rampljus och makt och talesposition medan kvinnorna har dragit runt hela verksamheten i det tysta? Alla dessa kvinnor 60+ som i alla år har varit de som har byggt kyrkan på en allmänmänsklig nivå? Och samtidigt hela tiden fått veta att de inte är något värda enligt kyrkan? Deras berättelser är inte intressanta nog för en podd. KÄNDISAR MED ÄMBETE är intressanta. “och då är det ju oftast män vi pratar om”.”

Och sen det här med att uppfattas som gnällig och jobbig så fort man tycker till om jämställdhet eller genus. Och hur ”sköna mediemän” tycker att argument i stil med ”vi vet att vi inte lyckas med genusfrågan, men vi har i alla fall tänkt på det” är giltigt i debatten. Det är ju en sorglig men också intressant diskussion. Till exempel får jag ofta privatmeddelanden från folk på Twitter eller Facebook som håller med mig när de ser att jag kritiserar en person, ett företag eller en organisation för bristande mångfaldsperspektiv. Det rör sig om personer som inte vågar kritisera offentligt själva på grund av deras yrkesroller eller andra hållhakar. Det hände även under dagens diskussion om Gudgubbar, och det är synd.

Samtidigt innebär det ett visst socialt stigma att bli den där gnälliga typen som av många andra uppfattas som överdrivet PK (älskar för övrigt att att vara PK. Alla borde vara lite mer PK rent generellt!). Visst kan man få hejarop från Rättviseförmedlingen, men representanter för de patriarkala maktstrukturerna (ja, de finns även på Twitter hörrni) står inte direkt och jublar på åskådarplats. Det bränns broar lite varstans, men för varje gång det sker blir det lite enklare att bränna nästa.

Slut på rant.

Uppdatering: 
Agneta Lagerkrantz bidrar med inspel och tips i en av kommentarerna till det här inlägget:

”När ni nu skulle vända sig ”till den som helt enkelt tycker det är intressant att prata om religion, kyrkan och Gud”. Måste det bli enbart svenska kyrkan? Och varför bara medieslitna 60plussare? När så mycket spännande tänks och görs av de yngre och över religionsgränserna. Också inom kyrkan öppnar många för interreligiöst tänkande. Som Fryshusets Anders Carlberg och Maria Kjellsdotter Rydinger i Fryskyrkan.
Fler kvinnor: prästen som tog över Kumlaanstaltens klosterverksamhet (efter Truls Bernhold). Och så klart Caroline Krook och hennes efterträdare Eva Brunne. Och biskop Toivonen Bylund i Härnösands stift. Och prästen Camilla Lif i Kungsholms kyrka. Teologen Jayne Svennungson på Teologiska Högskolan. Elisabeth Gerle i Lund. Där biskopen heter Antje Jackelén som varit chef för ett center i Chicago som kombinerar naturvetenskap och kristendom. Och litet mer medieslitna Helle Klein, Annika Borg och varför inte poeten Ylva Eggehorn? Maria Kuchen? Pensionerade prästen Marianne Blom som var otroligt kontroversiell som blandade in Jung i sin teologi. Tidigare kultursekreteraren i Svenska kyrkan Lisbeth Gustafsson som en gång var nyhetsreporter på Aktuellt, nu studierektor på Bilda. Laila Spik som främst är företrädare för den samiska religionen men står nära kyrkan och är en världens 13 grandmothers.
En katolik kanske? Moder Karin, Sveriges enda abbedissa hos Birgittasystrarna i Vadstena. Christina Doctare som konverterat. Gunnel Vallquist.
Inte saknas det svenska Teotanter. Kom igen! Hur tänkte ni? Hur tänkte Amos?”

 

Relaterade inlägg:

The Conference: Vad kan vi lära oss från Afrika?

Barry Coetzee på #theconf

Så kom då den session jag nämnde i mitt inlägg inför The Conference, nämligen vad vi kan lära oss från utvecklingen i Afrika. Geraldine de Bastion inledde passet med en del fakta om det afrikanska mobilanvändandet.

Afrika lämnas ofta utanför när man pratar om innovation och utveckling inom media- och webbvärlden. Det är trots allt 1 miljard människor det handlar om. 2002 fanns 49 miljoner telefoner i Afrika. Idag används 500 miljoner telefoner, varav 7 miljoner är smartphones. Google försöker ta sig in på den afrikanska marknaden med en Android-smartphone prissatt under 100 dollar. 110 miljoner afrikaner når internet via en dator, 115 miljoner använder mobilen för samma sak. Minst 27 procent av alla sydafrikaner använder internet via mobilen (39 procent i urbana områden). Ushahidi, Revoda, FrontlineSMS och MzansiSMS är några av de mest populära afrikanska mobiltjänsterna.

Barry Coetzee är CEO på betalföretaget iVeri Payment. Under sitt föredrag talade hand om Afrikas unika position där landet skapat en revolution i elektroniska betalningar. De flesta mobilanvändare bor på landsbygden, till skillnad mot hur det är i västvärlden. Det skapar andra behov och nya typer av tjänster.

”Tro inte på det du hör om att Nokia är i trubbel. De ÄGER vår kontinent”, konstaterade Barry Coetzee och syftade antagligen på den extrema dominansen av Nokia-telefoner på den afrikanska marknaden.

Även bankväsendet ser annorlunda ut. Traditionella banker som försökt etablera sig i Afrika väntade  på att kunderna skulle komma till dem, och de kontrollerade betalkanaler som bankomater och bankkontor. Dagens moderna afrikanska banker måste nå ut till kunderna i mobilen, via SMS, USSD, IVR, WAP, Java, e-mail och webbläsaren. Det finns nu en förväntan från användarna att transaktioner ska vara lätta att göra och kunna göras i mobilen. Mobila pengar, förbetald ”air time” och elektricitet har nu blivit valuta. Att ringa är gratis.

Kenyanska pensionärer har nu börjat få sin pension utbetalad via mobilen. ”Vi rör oss mot ett kontantlöst samhälle i utvecklingsländerna”, hävdade Barry Coetzee.

Samtidigt tar plattformar som Facebook plats även i den afrikanska onlinevärlden, men sms-andet är extremt populärt. Under en fredageftermiddag tar det 6 timmar att få fram ett sms i centrala Nairobi, eftersom alla gör upp planer för helgen och messar varandra, berättade Barry Coetzee.

Den största lärdomen att dra från den afrikanska utvecklingen verkar vara att innovationsklimatet är extremt anpassat till de lokala villkoren och att många tjänster och produkter är nischade till bara den afrikanska marknaden. Villkoren ser helt enkelt annorlunda ut och genom att förstå det kan även globala bolag etablera sig. Till exempel börjar nu även stora kortjättar som MasterCard att ge sig in i matchen och göra det möjligt att betala med MasterCard via mobilen istället för med kort. Afrika ligger steget före, och den som vill konkurrera måste hoppa över ett steg i utvecklingen. Skipping a beat med andra ord.

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén