Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Varumärken (Sida 1 av 10)

Så bygger Studio Total sina kampanjer

Gudrun Schyman och Studio Total

Studio Total hjälpte Gudrun Schyman att bränna 100 000 kronor i Almedalen 2010 (för att manifestera lönegapet mellan kvinnor och män). Jag bevakade händelsen för Makthavare.se.

För att nå ut med ett budskap till tandläkare i Jönköping kanske man först ska göra något riktigt bra i Japan. Så tänker en av Sveriges mest hajpade byrån under de senaste åren, Studio Total. För Internetworlds räkning intervjuade jag vd:n och grundaren Per Cromwell i början av sommaren. Nu finns hela artikeln publicerad på Internetworld.se.

I texten berättar Per Cromwell dels hur Studio Total resonerar kring budskap och påverkan, vilka kanaler som är viktiga och hur begreppen ”målgrupp” ibland kan bli ointressant till fördel för ”alla”. Han beskriver även en del av byråns mest uppmärksammade kampanjer, som Gudrun Schymans pengabål i Almedalen (här ovan), världens största ipod-högtalare för Brothers och Erika Ascot, Malmö Operas fiktiva bloggare som tog en operaföreställning ut i bloggvärlden.

Enligt Per Cromwell handlar Studio Totals framgångsrecept om att våga vara modig. Dels att våga göra något som får uppmärksamhet, men också att våga stå kvar när kritiken kommer.

Det kanske är bättre att tio procent aktivt hatar en, men fler älskar en, i stället för att ­ingen bryr sig. Det handlar om mod. Modet att sticka ut, vara ful och kunna ta kritik. Det man kan hoppas på i ett tufft medieklimat är att man gör något bra av situationen om man ställer sig upp och ropar och alla tittar. Att man säger något tänkvärt eller roligt. Om man ber om ursäkt och sätter sig ner skamset blir det bara misslyckat. Att be om ursäkt är det sämsta man kan göra.

Läs hela artikeln Snack och konflikt ger lyckad kampanj.
Här är en sammanfattning av Studio Totals framgångsrecept.

Relaterade inlägg:

Så påverkas ditt företag av Wikileaks

Världen rustar för nya läckorIdag toppar Internetworld.se och Idg.se med mitt reportage om Wikileaks. Jag beskriver dels händelseutvecklingen fram till nu samt lyfter frågan om hur svenska bolag hanterar avslöjandena. Krävs en Wikileaksstrategi för corporate communications? Johan Lange ger även sina bästa krishanteringstips och du får reda på hur du INTE hamnar på Wikileaks.

I USA rustar banker och andra stora företag för nästa stora avslöjande via Wikileaks – sajten som läcker om både politik och affärer. Svenska bolag ger inte sken av att vara lika skärrade. Men går det att blunda för riskerna när marknaden är global?

Relaterade inlägg:

Vem äger ditt varumärke som journalist?

Jag följer ett gäng journalister via deras egna bloggar. Ofta länkar de (och jag) till artiklar vi skrivit för olika uppdragsgivare, eller nämner andra typer av uppdrag där vi är inblandade. Det är ofta ett bra sätt att inte göra ”dubbeljobb” utan istället lyfta in det arbete vi gjort utanför bloggen och samtidigt berätta för läsarna vilka andra sammanhang vi verkar inom (= karriärbyggande).

Men hur mycket av vårt varumärke säljer vi till våra kunder egentligen?

Jag vet att den skarpa tidningsbloggaren Olle Lidbom arbetar i eget bolag men kan också läsa en ingress till en artikel om Chrome i Dagens Industri, med orden ”DI:s Olle Lidbom har testat och han är inte helt nöjd.” Det skulle även kunna ha stått ”Granskningsnämndens Olle Lidbom har testat och han är inte helt nöjd.” eller ”Expressens Olle Lidbom har testat och han är inte helt nöjd.” eftersom Olle är verksam även hos dessa aktörer.

Själv har jag som frilans flera gånger refererats till som ”ägd” av olika tidningar – till exempel  ”Internetworlds Fredrik Wass” eller ”Veckans affärers Fredrik Wass”. Och inte mig emot. Det ska väl i första hand ses som smickrande om en
uppdragsgivare tycker att jag som journalist har en sådan betydelse för
tidningens varumärke eller artikelns trovärdighet att jag lyfts upp i
en ingress.

Och i Internetworld är jag ju även fast redaktör för ett uppslag i varje nummer och finns med i redaktionsrutan, ett upplägg jag delar med till exempel Urban Lindstedt, Pierre Andersson och Lisa Bjerre som också ansvarar olika delar i tidningen på frilansbasis. Vi har alla flera uppdragsgivare än Internetworld förstås, och vi har alla egna bloggar där vi skriver om branschrelaterade saker.

För merparten av läsarna lär det här fenomenet inte heller spela så stor roll då de kanske inte bevakar specifika skribenter i någon större omfattning. De får då uppfattningen att ”DI:s Olle Lidbom” faktiskt sitter i DI:s lokaler på Torsgatan i Stockholm om dagarna och jobbar.

Är det här ett fenomen som alltid funnits men som blivit mer komplext när journalister och skribenter skaffat sig egna medieplattformar i form av bloggar eller sajter? Är det viktigt att särskilja fast personal från frilansare? Kan det vara förvirrande för läsarna att olika tidningar utfäster "äganderätten" för samma skribenter, eller är det att vara allt för navelskådande ur mitt perspektiv?

Vem vinner mest på att en skribent blir förknippad med en publikation – tidningen eller journalisten? Ja, det beror förstås på vem skribenten är och vilken publikation det är. Och det är också därför jag tycker det är intressant att lyfta den här frågan. För hur stark är en tidnings varumärke om det är dess frilansskribenter som bygger det? Och vad vore en frilansskribents varumärke utan vetskapen om vilka tidningar eller uppdragsgivare personen jobbar för? Är det här en harmonisk symbios där två parter har lika mycket att vinna, eller finns det en annan sanning?

Jag har inga svar utan mest lösa funderingar och det vore intressant att diskuterar gärna frågan med dig i kommentarsfältet till det här inlägget.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

KRAV-märkta klick – du tar väl ansvar för nätmiljön?

Olle Lidbom lyfter ett gäng intressanta tankar i sitt inlägg Nätekologism & indiecredd för kommersiella krämare på Vassa Eggen. Det handlar om vad som styr det medieklimat vi har och hur både mediekonsumenter och publicister är delaktiga i att skapa exakt den "nätmiljö" vi själva vill ha.

"Hållbar utveckling och omtanke om framtiden för nätet handlar inte
enbart om det redaktionellt producerade, utan även annonserna smutsar
ner och förkortar livslängden. Större petighet från publicisterna (som
alltså bestämmer vilka annonser de vill publicera) leder möjligen till
lägre intäkter på kort sikt, men till bättre produkter och lönsamhet på
längre sikt." Hela inlägget.

Kravmarkt
Idag handlar medieinnehåll på nätet väldigt mycket om klickjournalistik. För att annonsörerna ska vilja placera sina pengar online måste du som sajtägare kunna visa upp bra besöksiffror och sidvisningar. Sällan talar vi om hur både varumärkena i sig och utformningen av reklamen också bidrar till upplevelsen av den redaktionella miljön. I pappersvärlden är det här en självklarhet. Genom att en tidning fylls med annonsörer för premiumprodukter lyfts även det redaktionella innehållet. Rolex annonserar i varje nummer av tidningen Fokus. Antagligen är det få av Fokusläsarna som faktiskt finns i Rolex målgrupp. Däremot stämmer Fokus redaktionella miljö bra ihop med den bild som Rolex vill skapa hos sina kunder. Kunder som antagligen läser DI betydligt oftare. Eller inte läser alls… (obs, grovt fördomsfull generalisering av mig).

Olle Lidbom skriver bland annat om att mediekonsumera ansvarsfullt och hänvisar till medieforskaren Mattias Hessérus. Och det är här det börjar bli riktigt intressant. Precis som att vi gör medvetna miljöval kan vi ju också välja vilka medier vi konsumerar, men framförallt vilka annonser, erbjudanden eller länkar vi klickar på. Det här urvalet gör vi redan idag förstås, men kanske inte med nätmiljöns kvalitet framför ögonen, utan snarare utifrån vårt individuella behov av produkter och tjänster.

Dags att göra en insats alltså. Besök bara sajter med kvalitet på både det redaktionella innehållet och annonsörernas budskap. Hur svårt kan det va?

___

Uppdatering, relaterat: Vad hade FRA-frågan varit utan Twingly undrar Gudmundson.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Dongel eller inte dongel (en chatt om operatörer som äger våra relationer)

"Det finns ju en frihetskänsla i att vara frikopplad från bindningstid"

Det är söndag eftermiddag i Sommarsverige. Från min balkong kan jag se klipporna vid Tantolunden på Södermalm i Stockholm. Där sitter människor och solar. På gångvägen strax bakom flanerar turister och Stockholmare sida vid sida. Semesterperioden har nått sin kulmen och bloggdöden blir nästan en skrämmande verklighet när allt fler bloggare meddelar att "nu får det vara nog med bloggande på ett tag, vi ses i höst". Men det finns inte tid att ta det lugnt.

Johannaogrenfredrikwass
Själv blir jag engagerad i en spontan diskussion med Johanna (grundare av Bokhora.se och Lillagumman.se) via Gmail-chatten, efter en jaikutråd på ämnet mobillösningar.. Donglar, simkort, operatörer, abonnemangsvillkor och mobilt bedbrand. Det är viktiga saker i en nätmänniskas liv en söndageftermiddag i juli. Och det är våra relationer som står på spel. Spot on eller ute på hal is? Bedöm själv. Den oredigerade diskussionen:

johanna: tycker du har lite poäng i det här med att gå iväg med mobilen och ändå vara uppkopplad
fredrik:  mm. det känns som att modem via mobilen låter praktiskt på pappret, men att det i praktiken kommer uppstå situationer när det blir krångligt. Det bästa vore ju att ha ett tvilling-simkort och köra allt på ett abonnemang eller nåt.
johanna:  avancerat men sant. jag och judith har båda tre-dongar och är lite halvmissnöjda. tycker telia verkar bäst, apropå dongar alltså.
fredrik:  operatörerna är duktiga på att hitta digitala "tullar" där de kan stå och hiva in pengar. Tekniken finns ju där för att lösa alla våra problem, men de vill inte släppa till.
johanna:  men varför skulle de vilja om de inte behöver och kan tjäna det dubbla? som om man själv skulle fakturera hälften för att det tar halva tiden att göra.
fredrik:  men det krävs att det kommer en aktör som Ryanair typ och vänder upp och ner på branschen. Men så länge infrastrukturen är så pass dyr så går det inte.
johanna:  nej, sant
fredrik:  dvs. ingen liten aktör har råd att dumpa priserna, för de måste köpa tillgång till nätet från typ Telia eller annan stor aktör.
johanna:  man tycker ju att 3 borde ta på sig rollen som utmanare, men de börjar också bli så pass stora och etablerade. har inget behov av underdog längre, som i början.
fredrik:  ja, precis.
fredrik:  Ok. Sweetness. Det lutar åt Telia tror jag. Gratis hela 2008. Men låååång bindningstid sen (ett år till). Alltså inte så långt, men ändå. Då kanske man sitter med en iphone och surar över att man har bundit sig. Je je. Så är det alltid.
johanna:  exakt, man måste våga lite ibland
fredrik:  haha! Ja, speciellt när det handlar om donglar.
johanna:  haha jaaa, de stora livsfrågorna. vad ska man göra med den där jäkla iphonen? ska kolla m telia om man får testa. men liksom, den kan välan inte ens mms:a?
fredrik:  det som är dess fördel är ju surfningen. it’s all about surf-upplevelse.
johanna:  ja, men cepedyrt
fredrik:  Resten är som hos andra känns det som. Fast snyggare, coolare och bättre. Men ändå. Rent tekniskt finns det begränsningar. Dålig kamera t.ex. Jag fotar mycket
johanna:  ja svårt det här
fredrik:  Det är inte alltid bäst att lyssna på "super users".
johanna:  no
fredrik:  Jag vet att det kommer bli en iphone så småningon, men jag har ingen brådska. Livet handlar inte om mobilmodeller som tur är (det handlar om dongel eller inte dongel).
fredrik: Får jag blogga vår chatt?
johanna:  haha ja, of course
fredrik:  på bisonblog?
johanna:  jao
fredrik:  sweet.
fredrik: den verkar bra den där luren. det man saknar är ju alla apps som nokias s60-plattform tillåter…
johanna:  tycker du?vilka apps? I only need g-mail och så att jag kan despofacebooka. förlåt, tredje generationens mobila nätverk, vad är det för språk?
fredrik:  3G?
johanna:  man kissar ju i brallan
fredrik:  haha
johanna:  de försöker ju bara luras. tredje generationen låter ju liksom bättre än 3G. 3G låter så vanligt
fredrik:  precis. det är mycket konstig copy i den där branschen
johanna:  man kanske skulle slå sig på en karriär som mobilcopywriter
fredrik:  det är ett framtidsyrke
johanna:  det är ju det jag säger. svenskarna har tappat sin läsmojo.
fredrik:  har vi nånsin haft någon?
johanna:  vi klarar inte ens av att läsa mobiltelefonspecar längre. för att inte tala om när räkningarna sen kommer.  då fattar vi inget och telefonen som skulle kosta 199 kostar helt plötsligt 599
fredrik:  men är det inte onödigt tillkrånglat då?
johanna: jo, såklart att det är, men det är ju inte så jävla svårt ändå
fredrik:  nej. men allt bygger på bindningstider och "dolda" kostnader. men en säljare jag snackade med menar att det är på väg bort, eftersom det inte går att sälja mobilerna med samma subventionering längre. då blir själva abonnemangen säljargumentet, inte telefonens låga pris.
johanna:  intressant!
fredrik:  mm, men vi är ju på väg mot flatrate på allt för alla. bara en tidsfråga innan folk vaknar upp ur "samtalsminuter"-sömnen.
johanna:  ja. och det här med att vi precis som med böcker och cd-skivor egentligen struntar i vem som är operatören, så länge vi får den telefon vi vill ha. de flesta väljer ju ändå abb och op efter telefonmodell. eller har i alla fall varit så traditionellt.
fredrik: det finns ju en frihetskänsla i att vara frikopplad från bindningstid.
johanna:  jag älskar den kommentaren, det är som poesi. förr handlade frihetskänslan om helt andra saker, nu handlar det om att inte ha bindningstid på abbet.
fredrik:  mobiloperatörerna äger plattformen för våra relationer. självklart blir deras villkor viktiga. Det är som att ha en restaurang och tvinga gästerna att återkomma i 18 månader för nedsatt pris.
johanna:  haha
fredrik:  Du får betala extra för att äta på andra restauranger. Och inom bindningstiden måste du fortsätta äta på samma ställe. Men eftersom dina vänner och familj bara går att träffa på en restaurang måste du välja. Du måste välja en av alla restauranger även om maten smakar ungefär likadant överallt.
Ni kan ses på andra ställen också såklart, men restauranger är ett smidigt sätt att hålla kontakt på.
johanna:  det är ju egentligen helt sjukt vad vi accepterar. men, du kan ju ändå kommunicera med de av dina vänner som sitter på andra restauranger.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Varumärken kostar – allt annat är gratis (nästan)

Nina Åkestam gör en spin-off på Wireds chefredaktör Chris Andersons teori Free! när hon skriver om hur varumärken är det enda som kostar när allt annat är gratis. Därför borde kunderna pitcha på reklambyråerna och inte tvärtom. Låter det knas? Läs hennes inlägg.

"Vi lever i en värld av sjunkande transaktions- och marginalkostnader,
oändlig information, explosiv teknisk utveckling, långa svansar etc etc
etc. Det är mycket få branscher där något företag har ett försprång när
det gäller produkten eller tjänsten. […] Vem som helst kan starta en bokaffär. Vem som helst kan inte få
böckerna sålda när det redan finns hundratals såna affärer. Vore det
inte rimligt att den med den generiska idén pitchar på den med den
unika idén?" >>

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Starka varumärken 2007

I slutet av året börjar rankinglistorna dyka upp. Bästa marknadschefen, årets PR-kampanj eller årets bästa sajt. Ja, mediabranschen älskar att värdera sig själv. Även Helena Ehnbom på Ehnbom.com ger sig in i matchen. Hon tycker att Facebook och Apple är två varumärken som stuckit ut under 2007. När det gäller svenska varumärken gillar hon H&M med bakgrund av deras starka fäste bland modebloggar. De är också duktiga på produktutveckling enligt Helena Ehnbom.

"Facebook är dock ett såpass nytt varumärke att även om produkten är
välkänd så är varumärket ännu inte fyllt med särskilt mycket känsla –
och det lilla som finns har på sistone börjat tilta lite åt
evil-hållet. Men det är där Apple piskar de flesta på
fingrarna. Att lyckas vara premium och mainstream på en och samma gång
är en bedrift och 2007 har de fått riktig fart med att rulla ut den
känslan även utanför hemmamarknaden." Hela inlägget.

Traditionsenligt bjuder även JMW på en guide bland årets lyckade och mindre lyckade insatser i varumärkenas värld, även om det lika ofta handlar om fenomen som företag eller varumärken. Nu har de släppt årets PR-flippar där miljöhotet, tågcharter och hämnd är några av årets vinnare. Inom kort får vi även läsa om flopparna.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Sida 1 av 10

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén