Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Teorier (Sida 1 av 11)

Det är frågan som är svaret

På Reddit finns en populär tråd på temat ”Are you a living lie? What is it?”. I tråden berättar folk om känslan av att vara en bluff, eller till exempel den väldigt gripande kommentaren från en person som trots behandling i flera år ändå inte blir kvitt sin ätstörning. Det finns flera både underhållande och roliga kommentarer, men en som fick mig att haja till var den som publicerades som svar till en person som verkar känna sig som just en bluff.

JordnCrow skriver:

”Everyone in my immediate circle thinks I am a computer genius, but really I just google the problem and take credit for fixing it.”

Det tänkvärda svaret från nXiety:

”Knowing how to phrase a question is becoming more valuable than knowing how to do something. Phrasing a question properly in this day and age allows you the ability to figure out a solution for a problem you’ve never expected to encounter.”

Jag kommer att tänka på en artikel jag skrev åt Internetworld för några år sedan med den slagkraftiga rubriken Så dumma blir vi av Google. Slutsatsen var att vi snarare blir smartare på ett nytt sätt. Ur artikeln:

”- Min personliga uppfattning är att intelligensen är distribuerad över de olika människor vi arbetar med, de olika verktyg och tjänster vi har och den kunskap som vi kan få tillgång till verkligt snabbt. Det betyder att intelligens är ett nätverksbegrepp, säger Nicklas Lundblad, Global policy manager på Google.

Om intelligensen sitter i nätverket så sitter kunskapen i att hitta mönster. I alla fall enligt Nicklas Lundblad. Han tror att förmågan att hitta mönster är det som i framtiden blir en av våra viktigaste förmågor, och dessutom det som människor kan vara bättre på än maskiner. Att kunna koppla ihop olika mönster och se helheten, med tekniken som stöd.”

Det går heller inte att undvika att nämna Liftarens guide till galaxen i det här sammanhanget känns det som.

Relaterade inlägg:

Svensk TED-utmanare där forskare får tala till punkt

”När forskare väl syns i media så handlar det inte sällan om att de får kläcka ett enda citat för att styrka en redan färdig vinkel i artikeln eller reportaget. Inte så konstigt att många av våra mest kända forskare väljer att inte ens delta i samhällsdebatten” skriver frilansjournalisten, författaren och föreläsaren Pontus Herin på sin blogg. Pontus Herin har tidigare jobbat på bland annat Veckans Affärer, Dagens Industri, SVT och Affärsvärlden som bland annat ekonomi- och börsreporter.

Som en reaktion på vad Pontus Herin kallar den akuta sociala medier-depressionen och att forskare och experter som faktiskt kan sitt ämne flyr samhällsdebatten har han startat sajten Fjärdeuppgiften.se tillsammans med Fredrik Redelius.

”På sajten fjärdeuppgiften.se vill vi lyfta fram svenska forskare. Det ska ske i en avslappnad intervjuform på cirka 20 minuter. Samtalen ska präglas av seriositet men också av engagemang och framåtblickande. Vi vill hjälpa forskarna sprida sina tankar och kanske även sina egna varumärken. Men framför allt vill vi inspirera tittarna och få människor att inse att forskning ju är spännande.”

Grundarna driver sajten vid sidan av sina andra uppdrag men beroende på hur responen blir kan projektet växa. Sajten har funnits ute i cirka en veckas tid och det finns gäng filmklipp publicerade.

”Vid lanseringen har vi en intervju med en atomfysiker som lyckats filma en elektron, en psykolog som vet allt om barns kreativitet och en matematiker som kommit på hur man kan spåra minor med matematikens hjälp. För att nämna några.”

Fjärdeuppgiften.se

Fjärdeuppgiften.se

 

Relaterade inlägg:

Digital downshifting årets trend

Förutom 3D-faxar och handskrivna podcasts tror jag att en av de tydligaste trenderna på nätet 2013 kommer att äga rum utanför själva webben. Digital downshifting, att välja bort istället för till, poppar upp som en het trendkandidat när till och med folk som har webbkommunikation som yrke börjar tröttna, eller i alla fall väljer att köra en vit vecka då och då. För några år sedan fick man skämmas om man påstod att det kan vara skönt att inte vara uppkopplad jämt. Nu har pendeln svängt lite upplever jag.

Dags att dra i bromsen?

Dags att dra i bromsen?

De bästa sociala sajterna har lyckats skapa så starka beroendeframkallande tekniker att det ibland är svårt att motstå gilla-jakten eller helt enkelt känslan av att när som helst kunna följa ett flöde för att döda tid. Det är helt okej att det är så och inget konstigt egentligen. På ett sätt är det djupt mänskligt med en ständig strävan efter att få kontakt med omvärlden. Men de smart byggda sajterna och apparna som triggar exakt rätt synapser i hjärnan kan också skapa känslan av att äta rysk kaviar varje dag. Även den lyxigaste tillvaro kan bli tråkig och förutsägbar om den överkonsumeras.

Trenden att stänga ner, koppla ur, logga av kommer antagligen att bli lite av en elitmarkör till en början. Ungefär som de som koketterar med att de inte har någon tv (eller aldrig kollar på tablå-tv) utan bara ser smarta amerikanska HBO-serier typ. Alla reaktioner får motreaktioner och det känns inte svårt att tänka sig att attraktionen i ett offlineliv ökar när i princip ”alla” nu finns på nätet. Förr utgjorde många sociala sajter och forum en egen arena, ett eget samhälle, där det gick att leva ut andra delar av ens personlighet. Nu är nätet en förlängning av den fysiska världen och inte en separat företeelse. Du kan vara dig själv över de digitala och fysiska gränserna. Spaningen bygger alltså på att det då kommer motreaktioner i form av ”utbrytare” som har både råd och tid att avstå, inte helt, men ändå märkbart. Det finns en klassaspekt av nätanvändande och digital downshifting också, men det har jag inte tänkt igenom ordentligt så det sparar jag till ett annat inlägg.

En intilliggande trend till ovanstående är de digitala verktyg som är integrerade i vårt fysiska liv. Dessa tror jag snarare blir ännu mer viktiga till en början (tills det kommer en motreaktion på dem också förstås) Jag tänker på appar som Runkeeper eller lifelogging-prylar som Memoto.

Kommer du att bli mer aktiv och vara mer uppkopplad i år jämfört med tidigare? Vore intressant att veta om du håller med om mina löst grundade antaganden ovan.

Slutligen tipsade Peter Rosdahl om det här inlägget av Brad McCarthy där han skriver om vad som hände när han slutade använda Facebook.

”One important thing that I’ve noticed is this – I wasted a ridiculous amount of time on a site that I couldn’t wait to leave. Since I’ve stopped visiting, I’ve actually noted that I have more time in my day.
That’s scary.
It’s scary to realize that I spent enough time on that single Website for it to make a notable difference when I stopped.”

Relaterade inlägg:

Så bygger Studio Total sina kampanjer

Gudrun Schyman och Studio Total

Studio Total hjälpte Gudrun Schyman att bränna 100 000 kronor i Almedalen 2010 (för att manifestera lönegapet mellan kvinnor och män). Jag bevakade händelsen för Makthavare.se.

För att nå ut med ett budskap till tandläkare i Jönköping kanske man först ska göra något riktigt bra i Japan. Så tänker en av Sveriges mest hajpade byrån under de senaste åren, Studio Total. För Internetworlds räkning intervjuade jag vd:n och grundaren Per Cromwell i början av sommaren. Nu finns hela artikeln publicerad på Internetworld.se.

I texten berättar Per Cromwell dels hur Studio Total resonerar kring budskap och påverkan, vilka kanaler som är viktiga och hur begreppen ”målgrupp” ibland kan bli ointressant till fördel för ”alla”. Han beskriver även en del av byråns mest uppmärksammade kampanjer, som Gudrun Schymans pengabål i Almedalen (här ovan), världens största ipod-högtalare för Brothers och Erika Ascot, Malmö Operas fiktiva bloggare som tog en operaföreställning ut i bloggvärlden.

Enligt Per Cromwell handlar Studio Totals framgångsrecept om att våga vara modig. Dels att våga göra något som får uppmärksamhet, men också att våga stå kvar när kritiken kommer.

Det kanske är bättre att tio procent aktivt hatar en, men fler älskar en, i stället för att ­ingen bryr sig. Det handlar om mod. Modet att sticka ut, vara ful och kunna ta kritik. Det man kan hoppas på i ett tufft medieklimat är att man gör något bra av situationen om man ställer sig upp och ropar och alla tittar. Att man säger något tänkvärt eller roligt. Om man ber om ursäkt och sätter sig ner skamset blir det bara misslyckat. Att be om ursäkt är det sämsta man kan göra.

Läs hela artikeln Snack och konflikt ger lyckad kampanj.
Här är en sammanfattning av Studio Totals framgångsrecept.

Relaterade inlägg:

SSWC11 – Tredje gången gillt

Sweden Social Web Camp 2010

På torsdag är det dags igen. Sweden Social Web Camp startar för tredje året i rad ute på ön Tjärö i Blekinge skärgård. Jag hade först tänkt skriva ett inlägg om mina förväntningar inför årets camp och ge några bra tips för den som besöker SSWC för första gången. Men när jag läser mitt inlägg SSWC 101 från förra året inser jag att väldigt mycket stämmer fortfarande.

  • Jag tror fortfarande att vi kommer få se ”mer av allt”.
  • Jag tycker fortfarande att deltagarlistan är grymt imponerande. Det är entreprenörer, journalister, pr-människor, kodare, kommunikatörer, redaktörer, utvecklare, informatörer, bloggare, twittrare, experter,  visionärer och inspiratörer i en ganska bred mix. Ett gäng nytänkande sponsorer finns också med.
  • Och ja, förväntningarna när det gäller grupperingar och nischade spår infriades förra året, och i år får vi säkert se en upprepning. Med så många deltagare går det inte att hinna prata med alla, få koll på alla sessioner eller ens i närheten förstå allt som stöttes och blöttes under dygnen på Tjärö. Det kan vi istället använda dagarna efter campen till, när vi läser ikapp bland sammanfattningar och analyser. Jag blev till exempel väldigt glad av att hitta flera sammanfattningar på min session ”Makt och kön i sociala medier” efter förra årets camp.

Det är tredje året campen arrangeras, och jag har en känsla av ”nu eller aldrig”. Det är nu vi på riktigt etablerar en tradition – eller avslutar den. Jag tror att det SSWC11 är ett ödesår för campen så som den ser ut nu. Men bara fantastiska Tomas Wennström och Kristin Heinonen har svaret om vad som döljer sig i kristallkulan, och så länge orken, viljan och besökarna finns, känns det hoppfullt.

Okejrå, här kommer ändå ett litet tips, men också en uppmaning till mig själv (som jag även beskrivit i Vi på SSWC-gruppen på Facebook). Mitt mål för årets camp är att slå hål på bubblan, både min egen och den krets av bekanta som jag vet kommer till campen. Jag vill självklart träffa mina vänner och bekanta, men jag vill också försöka våga prata med nya ansikten. Orka släppa det bekväma i att vända mig till något av alla kända ansikten, för att även få intryck kontakter från nya. Hoppas du hjälper mig i det, och att du gärna vill göra likadant själv. Förutsättningarna kan nog inte bli bättre för att lyckas, men även på en idyllisk skärgårdsö kan både gamla vanor och blyghet slå till.

Här nedan har jag lagt in några bilder jag tog under förra årets camp för att skapa lite SSWC-pepp så här fem dagar innan campen drar igång på allvar. Vi ses på Tjärö!

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Sweden Social Web Camp 2010

Morris Packer, Morris Motorcycles, Sweden Social Web Camp 2010

Deltagare i seminariet Makt och kön i sociala medier

Emanuel Karlsten, Anton Johansson och Mikaela Waxin på Sweden Social Web Camp 2010

Diskussion om elitism i sociala medier på Sweden Social Web Camp 2010

App-orkestern på SSWC

Geeky allsång i Veidekke-tältet

Sweden Social Web Camp 2010

201008154218

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 11

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén