Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Television (Sida 1 av 2)

Jag och Elin fortsätter spana i Aftonbladet TV i höst

Ja det stämmer. Jag och Elin Häggberg, aka Teknifik, fortsätter att trendspana i Aftonbladet Morgon varje måndag även i höst.

Vi körde nästan varje måndag hela våren och nu till hösten kommer vi försiktigt introducera lite nytt i själva formatet. Men grunden är att vi under cirka 10 minuter pratar om 3-4 nyheter i den digitala världen från den senaste veckan. Ibland är det något som Facebook hittat på, ibland en drönare som ser ut som en vattenskoter, och ibland en 3d-skrivare som bygger hus. Det vanliga alltså.

Titta gärna på Aftonbladet.se eller direkt i tablå-tv på TV3, måndagar vid 07.30-tiden.

Fredrik Wass och Elin Häggberg i Aftonbladet TV

Relaterade inlägg:

Äntligen i samma studio

Efter många måndagssändningar med skype-länk till Örebro befann sig både jag och Elin Häggberg på plats hos Aftonbladet Morgon för veckans sändning av Tekniksvepet. Robert Aschberg var morgonens programledare ihop med sidekicken Janne.

Det blev diskussioner om hörlurar som mäter hjärnaktivitet för optimerad avslappning, Netflix manual för hur du bygger din egen aktivitetstracker med Arduino, Remarkable – en blandning av ipad och kindle skapad för den som vill skriva för hand digitalt samt slutligen Nintendos satsning på att närma sig de fristående spelutvecklarna med löfte om 60 nya indie-spel för Switch under våren.

Se inslaget här.

Tekniksvepet med Elin Häggberg och Fredrik Wass

Relaterade inlägg:

Almedalen 2016 #Rotlös

Hela listan: Så var almedalen 2016

Årets almedalsvecka var som väntat ett mellanår men med ett politiskt landskap som skiljer sig stort från förra sommaren. En reflektion från en av SVT:s politiska kommentatorer är att ”vi befinner oss i en ständig valrörelse” sett till nerven i svensk politik just nu.

Men veckan handlade som vanligt om mycket mer än politik och mingel, vilket det tycks vara oerhört svårt för både besökare och medier att förmedla till fastlandet. Det ger utrymme för såna här artiklar och många missförstånd kring vad som egentligen sker i Visbys gränder. Personligen föredrar jag att mina förtroendevalda åker till Almedalen för att samverka med andra och dela erfarenheter, framför att sitta på sin egen kant och uppfinna egna hjul utan kontakt med omvärlden.

Mediefrågor, digitalisering och jämställdhet blev mina tre huvudfokus under årets vecka även om en del annat slank med av bara farten.


Det blev inte så mycket försvars- och säkerhetsfrågor för mig som under tidigare år, trots att dessa frågor är hetare än någonsin.

Min kommande jobbstart som omvärldsbevakare hos Sveriges Tidskrifter gjorde förstås att medieutveckling och digital utgivning blev ett naturligt fokus.

Årets seminarium: Failkonf16 av Maktsalongen
Maktsalongen fortsätter ta plats i Almedalen. I år fortsatte Failkonf16 ett event i misslyckandets tecken. Fi-ledaren Gudrun Schyman, Rättviseförmedlingens ordföranden Seher Yilmaz och Omni-grundaren Markus Gustafsson gick alla upp på scenen för att dela med sig av sina personliga misslyckanden. Vi fick höra om allt ifrån panikattacker på jobbet till härskartekniker inom ungdomsrörelsen. Ett välkommet tema som jag hoppas fler tar upp kommande år. Vi behöver höra om hur även framgångsrika människor kan misslyckas och hur de hanterar motgångarna.

. @seher_y om att misslyckas i ungdomsrörelsen, på #failkonf16 #almedalen #maktsalongen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mingel: Politism
I flera år i rad har Politism stått för almedalsveckans mest avslappnade mingel, där konkreta diskussioner faktiskt får utrymme och det finns tid att träffa nya människor (mer än bara 2 minuters kallsnack). Det skadar heller inte att minglet har bästa värdarna och utsikten också. Eller som de tre poliserna som gjorde inspektion under kvällen sa: ”Klart man måste få ha fest”. Att både ordningsmakt och aktivister hyllar ett mingel säger något om nivån.

Årets handskakning(ar): Almedalsfesten (Fokus, CNN, Strandberg Haage, DCG)
Vid entrén till St Nicolais ruin stod värdarna uppradade för att skaka hand med alla gäster. Det kändes som när hovet bjuder in till fest på slottet och gästerna passerar förbi kungaparet för vördnadsfull hälsning, men det var ändå en fin gest och ovanligt i Almedalen.

Perfekt mingelljus i ruinen med @elin.eng @future_kid_san @litenmendryg. #almedalsfesten #fokus

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mest-givande-samtal-på-kortast-tid-ögonblick: Superminglet (Resumé, Veckans Affärer och Meltwater)
På Gutekällarens takterass arrangerades ett mingel där jag på kort tid återigen fick uppleva det allra bästa med Almedalsveckan. Och av en slump kom alla mina samtal att handla om balansen jobb och utbildning. Berghs rektor Camilla Wallander gav kloka inspel om sitt sätt att se på utveckling och kompetens. Katarina Ljungdahl från Sveriges kommunikatörer likaså. Alltid inspirerande Karin Nygårds hade ett ”ledigt” år, men har ändå spelat in nytt barnprogram åt SVT som kommer i höst (Programmera mera), samt precis släppt en ny bok (Så fungerar internet). Brit Stakston, Seher Yilmaz, Johanna Snickars och Karin Zingmark var några som med bara några få ord hann med att diskutera misslyckanden, framgångar och almedalsveckan som fenomen. Allt detta inom loppet av en timme.

Årets moderator: Beata Wickbom (med Viktor Ström som runner up)
Med varm, tydlig, pedagogisk och bestämd hand lotsar Beata Wickbom besökarna genom programpunkt efter programpunkt i trädgården hos HejDigitalt (utlånad av Hill & Knowlton). Genom sitt sätt att ställa både de dumma och smartaste frågorna och hela tiden inkludera publiken skapar hon ett av Almedalsveckans bästa diskussionsklimat. Samarbetet med Di Digital (Viktor Ström och Mimi Billing var på plats) fungerade också väldigt bra och bidrog till att både de stora visionära frågorna likväl som de mer konkreta affärsfrågorna fick utrymme.

Morgonen börjar med #hejdigitalt #almedalen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets härskarteknik: Maud Olofsson kallar Annie Lööf för duktig chey

När kvinnor är ”duktiga”. #almedalen #expressen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets tv-ögonblick: Facebook Live
Möjligheten att enkelt sända livevideo via sin mobil har funnits sedan 2008 när Bambuser lanserade sin smarta tjänst. Men först i år, åtta år senare, har tekniken blivit så integrerad och enkel att den börjat slå igenom på allvar. Jag själv och andra sände live från många seminarier och fick dessutom både många tittare och uppskattning från de som inte var på plats.

Årets bäst-före: Mediecheferna
Vad är grejen med alla nuvarande eller före detta mediechefer som ska tassa runt och leka reportrar hos sina respektive redaktioner och hitta på helt omotiverade (och ofta rätt trötta) specialprogram om gotländska kulturminnen eller leka Skavlan? Jag förstår att medarbetarna har svårt att säga nej när högsta ledningen vill vara med och leka, men ändå.

Årets middag: Surfers
I år blev det endast ett besök, men det blev den bästa måltiden under veckan. Friterad tofu, räkbollarna och rättiksalladen rekommenderas varmt.

Årets lunch: Creperiet
Västerbotten rekommenderas. Bord på balkongen är också att föredra.

Årets frukost: Grötfrukosten på Pensionat Fridhem
En blandning av skolmatsal på 1980-talet och en rejäl hotellbuffé. Kaffet är svagt, juicen utspädd och nostalgin total.

Årets roomies: Linda Eriksson, Victoria Gillberg och Anders Gardebring
Ingen snarkade! Alla höll tiderna!

Stort tack för bra samtal och möten Anton, Sofia, Karin, Julia, Jonas, Negra, Rebecka, Maria, Andreas, Kerstin, Lisa, Jenny, Hampus, Anna-Karin och alla andra jag hade kontakt med under veckan.

Det finns mycket mer att säga om både det politiska läget och almedalsveckan som fenomen. Men jag ville göra det här inlägget så fort som möjligt innan semesterkoman sätter in och jag blir för slö för att få ihop det. För vad det är värt.

Relaterade inlägg:

Smärtsam påminnelse om att sanningen alltid är relativ

Making a murderer

Dokumentären #MakingAMurderer var förstås helt oemotståndlig med sina 10 timmars rafflande handling som tagit 10 år att producera, men som tar avstamp i en händelse som ägde rum för över 30 år sedan.

Trots mängder av rättegångsklipp och detaljerade beskrivningar av händelseförlopp, bevisföremål och annat juridiskt finlir, hålls tittaren i ett järngrepp kring den eviga berättelsen. Den om den lilla människans kamp mot ett system som för det mesta tjänar sina medborgare, men som också alltid har skördat oskyldiga offer, så att resten av oss ska förbli trygga i känslan av att rättvisan kommer att segra. Åtminstone för det mesta, och nästan alltid för den som har både den ekonomiska och socio-kulturella förmågan att försvara sig.

I Making a Murderer blir det tydligt hur klass, makt och identitet blir avgörande i synen på anklagade och offer, men också i samhällets myndighetsutövning, och det oavsett vem som egentligen är skyldig till ett brott. Det amerikanska rättssystemet visar detta på ett extremt sätt, och många saker hade säkert sett annorlunda ut i ett svenskt brottsmål. Men grundberättelsen om vem som är trovärdig och hur våra fördomar spelar in i bedömningen av andra människor, är universell.

Är det underhållning? Är det utbildning? Kanske båda. Jag är benägen att hålla med Rich Juzwiak som skriver på Gawker:

”We stay on our asses, depressed this time by the lengths others will go to ruin a man’s reputation, as opposed to the lengths he’ll go to be on TV (and ruin his reputation in the process). I’m heartened that our reality programming is exposing flaws in our justice system and sowing seeds of compassion. I’m thrilled that something as ultimately open-ended as this show is still so seemingly satisfying to so many people. As we trudge toward the promise of the truth, amassing tweets and e-signatures and righteous outrage, it seems like things might be getting better insofar as we understand the extent of how bad things are. Enlightenment penetrates that bubble of the upwardly mobile, and at the very least, we feel better knowing even if little is tangibly better. Maybe it’s just pop culture that’s getting more sophisticated, representative, and compassionate. In the end, for the vast majority of its audience, Making a Murderer is only a show, but that’s better than nothing.”

När jag sett hela dokumentärserien lämnas jag precis som många andra, med fler frågor än svar. Och med en känsla av att sanningen alltid är relativ, något jag lärde mig i skolan för länge sedan, och som jag verkligen behövde påminnas om.

Jag blir därför också medveten om att dokumentären Making a Murderer visar EN version av händelseförloppet, snarare än den enda versionen. Men berättelsen pågår fortfarande och sedan den 18 december förra året (då Netflix släppte alla 10 avsnitt på sin plattform) har allt fler människor engagerat sig i vad som egentligen hände hos Averys skrotupplag den där mörka oktoberdagen 2005, och vad som pågår just nu. Det sker genom namninsamlingar att skickas till USA:s president, genom research-insatser från allt ifrån Reddit-trådar till Anonymous-hackare.

Bara genom att googla Making a Murderer blir det tydligt att det här är en dokumentär som skapar engagemang och aktivitet. “Jag vill veta mer” tycks vara den vanligaste reaktionen efter att det 10:e och sista avsnittet avverkats.

Efter att ha sett serien tror jag att även du vill det.

Andra som skrivit om Making a Murderer är bland andra Caroline Hainer på TVdags.se och Karolina Fjellborg på Aftonbladet. Läs gärna Buzzfeed-artikeln 12 Burning Questions About “Making A Murderer” Answered om du redan sett serien.

Relaterade inlägg:

Jag är en Nettianalyytikko

Fredrik Wass i Ei Saa Peittää

I alla fall enligt det nya talkshowen Ei Saa Peittää under ledning av Johanna Koljonen. I premiärprogrammet handlar det om sociala medier och jag gör ett inspel där jag ger min bild av hur vi kommer att relatera till och prata om sociala medier om tio år. Min spaning är – nästan inte alls. Kolla gärna hela programmet, min medverkan kommer 22 minuter in ungefär.

Ei Saa Petiätt

Foto: SVTPlay.se.

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén