Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Reportage (Sida 1 av 5)

Smärtsam påminnelse om att sanningen alltid är relativ

Making a murderer

Dokumentären #MakingAMurderer var förstås helt oemotståndlig med sina 10 timmars rafflande handling som tagit 10 år att producera, men som tar avstamp i en händelse som ägde rum för över 30 år sedan.

Trots mängder av rättegångsklipp och detaljerade beskrivningar av händelseförlopp, bevisföremål och annat juridiskt finlir, hålls tittaren i ett järngrepp kring den eviga berättelsen. Den om den lilla människans kamp mot ett system som för det mesta tjänar sina medborgare, men som också alltid har skördat oskyldiga offer, så att resten av oss ska förbli trygga i känslan av att rättvisan kommer att segra. Åtminstone för det mesta, och nästan alltid för den som har både den ekonomiska och socio-kulturella förmågan att försvara sig.

I Making a Murderer blir det tydligt hur klass, makt och identitet blir avgörande i synen på anklagade och offer, men också i samhällets myndighetsutövning, och det oavsett vem som egentligen är skyldig till ett brott. Det amerikanska rättssystemet visar detta på ett extremt sätt, och många saker hade säkert sett annorlunda ut i ett svenskt brottsmål. Men grundberättelsen om vem som är trovärdig och hur våra fördomar spelar in i bedömningen av andra människor, är universell.

Är det underhållning? Är det utbildning? Kanske båda. Jag är benägen att hålla med Rich Juzwiak som skriver på Gawker:

”We stay on our asses, depressed this time by the lengths others will go to ruin a man’s reputation, as opposed to the lengths he’ll go to be on TV (and ruin his reputation in the process). I’m heartened that our reality programming is exposing flaws in our justice system and sowing seeds of compassion. I’m thrilled that something as ultimately open-ended as this show is still so seemingly satisfying to so many people. As we trudge toward the promise of the truth, amassing tweets and e-signatures and righteous outrage, it seems like things might be getting better insofar as we understand the extent of how bad things are. Enlightenment penetrates that bubble of the upwardly mobile, and at the very least, we feel better knowing even if little is tangibly better. Maybe it’s just pop culture that’s getting more sophisticated, representative, and compassionate. In the end, for the vast majority of its audience, Making a Murderer is only a show, but that’s better than nothing.”

När jag sett hela dokumentärserien lämnas jag precis som många andra, med fler frågor än svar. Och med en känsla av att sanningen alltid är relativ, något jag lärde mig i skolan för länge sedan, och som jag verkligen behövde påminnas om.

Jag blir därför också medveten om att dokumentären Making a Murderer visar EN version av händelseförloppet, snarare än den enda versionen. Men berättelsen pågår fortfarande och sedan den 18 december förra året (då Netflix släppte alla 10 avsnitt på sin plattform) har allt fler människor engagerat sig i vad som egentligen hände hos Averys skrotupplag den där mörka oktoberdagen 2005, och vad som pågår just nu. Det sker genom namninsamlingar att skickas till USA:s president, genom research-insatser från allt ifrån Reddit-trådar till Anonymous-hackare.

Bara genom att googla Making a Murderer blir det tydligt att det här är en dokumentär som skapar engagemang och aktivitet. “Jag vill veta mer” tycks vara den vanligaste reaktionen efter att det 10:e och sista avsnittet avverkats.

Efter att ha sett serien tror jag att även du vill det.

Andra som skrivit om Making a Murderer är bland andra Caroline Hainer på TVdags.se och Karolina Fjellborg på Aftonbladet. Läs gärna Buzzfeed-artikeln 12 Burning Questions About “Making A Murderer” Answered om du redan sett serien.

Relaterade inlägg:

Berättelsen om den svenska communitydöden

Webbens kyrkogårdarFrån succé till fiasko, nästan över en natt. Så lyder domen över de svenska communitysajterna. För åtta år sedan hände något på webben som kom att förändra allt. Om du med allt menar hur svenska folket var sociala på nätet. Vid den tiden låg svenskarnas onlineliv splittrat över en mängd olika sajter – om de ens hade ett digitalt liv. Lokala aktörer kämpade om att locka till sig flest medlemmar och Lunarstorm var det community som både var tidigt ute och hade störst penetration. Under dess glansdagar hade sajten 1,2 miljoner medlemmar och några av de största konkurrenterna var Hamsterpaj, Skunk, Playahead, Apberget och Bilddagboken.

Bara några år senare framstod dåtidens sociala svenska giganter som tomma kyrkogårdar, ibland med någon vilsen själ vandrades runt bland inaktiva användarkonton, om de ens fanns kvar online fortfarande.

Vad var det egentligen som hände och vad händer med vårt digitala liv när vi lägger alla ägg i en och samma korg på nätet? Om det har jag skrivit ett större reportage i Internetworld. Läs gärna.

Internetworld: Så dödades de svenska communitysajterna.

 

 

 

Relaterade inlägg:

När minnet blir kollektivt

Gör Google oss dummare? Med hjälp av den retoriska frågan gav jag mig ut på upptäcksfärd och pratade med både utbildningsexperter och forskare, och Google själva förstås. Nu är artikeln publicerad på Internetworld.se och den toppar även Idg.se. Det handlar om vad som händer när allt mer information läggs på nätet. Vi slipper komma ihåg triviala saker som när slaget vid Hastings egentligen var. Läs vad experterna tycker och berätta sen vad du själv tror.

Ur artikeln "Så dumma blir vi av Google":
"Ingen kommer längre
ihåg sina
vänners telefonnummer. Det är knappt vi minns vårt eget. All den
"livsadministration" och uppgifterna som vi förr gick runt och bar i
vårt minne kan vi nu placera i vårt förlängda medvetande – internet och
molnet.

Gör Google oss dumma? Frågan är retorisk men ändå intressant. Nicklas Lundblad är europeisk policy manager på nämnda sökjätte och svarar ett rungande – nja."

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Transparens till vilket pris?

Vad har Vint Cerf, Isobel Hadley-Kamptz och Karin Rebas gemensamt? Jo, alla tre reflekterar kring integritet och transparens på nätet i en artikel jag skrivit åt Internetworld.

Ingressen till artikeln innehåller meningen "I kampen om nätintegritet är Google och FRA två sidor av samma mynt" och det var tanken som jag försökte ta med mig när jag skrev artikeln. Samtidigt som vi är öppnare än någonsin på nätet vill vi värna vår integritet. Motsägelsefullt? Nej, det skulle jag nog inte vilja påstå. 

Du kan nu läsa hela artikeln på Internetworld.se med godbitar som:

"Att alla kan vara helt och hållet privata skulle vara en fara för
samhället, men möjligtvis bra för individen. Å andra sidan, om vi inte
har något privatliv alls kanske vi får ett bra samhälle, men ingen som
vill bo där. Det är en spänning mellan att skydda samhället och att
skydda individens frihet"
– Vint Cerf

"Transparensen kommer att bli mer selektiv när folk blir allt mer
medvetna om vilken information de delar med sig av och hur den
presenteras. Med tiden tror jag att vi kommer att bli allt skickligare
på att skapa en officiell nätpersonlighet och visa upp en redigerad
image."
– Karin Rebas

"Man kan ju vilja ha sex men inte
vilja bli våldtagen. Det är skillnad att göra något frivilligt och att
bli påtvingad någon annans intresse. Öppenheten och transparensen är
delvis spelad. Folk visar upp redigerade versioner av sina liv. De
visar det de vill visa upp och den roll de vill spela."
– Isobel Hadley-Kamptz.

Vint Cerf, VP and Chief Internet Evangelist at Google

Bild på Vint Cerf som jag tog under hans Sverigebesök tidigare i höst.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Finanskris eller Britney Spears – Så viktiga är dina klick

Bestäms nyhetsvärderingen utifrån vad besökarna klickar på? Och kan en nyhet om Britney Spears slå ut mer seriösa nyheter bara utifrån hur vi klickar? Jag ville veta svaret och på uppdrag av tidningen Studentliv tog jag reda på hur två av Sveriges största mediesajter – Aftonbladet.se och Svd.se resonerar kring klickstatistik.
_____________________________________________________________
Studentliv har svenska studenter som målgrupp, ges ut av TCO och når 400 000 personer.

Länkar som lockar

Nyhetssajternas mat är dina musklick. Studentliv berättar hur spelet bakom kulisserna går till när klicken är hårdvaluta. Redaktörerna vet precis hur du ska lockas in bland rubrikchocker och bildbomber.

Ditt surfande påverkar innehållet i medierna. Modern konsumentmakt handlar inte bara om vad du väljer att köpa – som mediekonsument kan du påverka medierna genom ditt klickande. Både mediebolag och annonsörer vill åt din uppmärksamhet, och ett av de bästa sätten att ta reda på om de lyckats är att mäta vad du väljer att klicka på.

Britney-spears-mosaic
Utan klick stannar nätets ekonomi. För att kunna sälja annonser på en sajt måste man kunna visa upp höga besökssiffror. Varje gång du klickar på en rubrik eller länk berättar du för den som står bakom sajten vad du tycker. Läser du hellre om Britney Spears nakenchock än det senaste om finanskrisen? Då ger du samtidigt Aftonbladet.se en signal om att de ska fortsätta satsa på Britneyskvaller. 

Över fyra miljoner människor besöker Aftonbladet.se varje vecka och om det är någon mediesajt som kan se effekten av en skruvad rubrik eller en bra bild så är det Aftonbladet.se.

– En nyhet som är en bagatell kan vi lyfta högre på sajten än vad som egentligen är nyhetsmässigt motiverat, därför att vi vet att många vill läsa om det, säger Joakim Ottosson, nyhetsredaktör och tillförordnad nyhetschef på Aftonbladet.se.

Vissa saker genererar automatiskt fler klick, men samtidigt måste tidningen tänka på sitt rykte. Även om skvallernyheter om Paris Hilton ger många läsare skulle tidningen snabbt tappa sin status om det var den enda typen av nyheter som publicerades.

– I grunden gör vi en nyhetsvärdering. Det är klart att i andra vågskålen så ligger hela tiden hur intressant vi tror att läsarna tycker att det är. Men man skjuter sig själv i foten om man bara fyller sajten med klickvänliga saker. Då tappar man trovärdighet, säger Joakim Ottosson.

Ibland blir även de luttrade redaktörerna på Aftonbladet förvånade. Joakim Ottosson berättar om ett webb-tv-klipp från den amerikanska presidentvalskampanjen där rörmokaren Joe ställer en fråga till Barack Obama. Klippet blev lite otippat ett av de mest besökta på Aftonbladets sajt den dagen. 

Ola Henriksson, utvecklingsredaktör på Svd.se håller med om att det inte bara går att titta på vad som ger mest klick för att göra en bra mediesajt.

– Sex och snusk säljer ju alltid. Men vi är inte det medium som ger den typen av nyheter plats. Det handlar om varumärket och profilen på tidningen. Genvägar lönar sig sällan. Är man bra när det gäller så har vi alltid fler läsare veckan efter, säger han.

I framtiden tror Ola Henriksson att individuella intressen kommer att styra vår upplevelse av sajten. Om en besökare är extra intresserad av ett område ska det gå att få den typen av nyheter exponerade i större utsträckning, till exempel sport.

– Vi testade ett sådant system tidigare och har ett nu som vi utvärderar, säger Ola Henriksson.

Även om redaktörerna hävdar att det trots allt är de och inte besökarna som avgör vad som exponeras på mediesajterna så har ditt klick betydelse. Genom att klicka med eftertanke kan du göra skillnad och i förlängningen berätta för mediesajterna vad du gillar och vad du absolut inte vill läsa.

Aftonbladet.se – Sveriges största mediesajt i siffror
    * Sajten har i genomsnitt cirka fyra miljoner unika besökare i veckan.
    * En vanlig nyhetsartikel har cirka 100.000 klick
    * En riktigt välbesökt nyhet landar på cirka 300 000 – 500 000 klick
    * En nöjesnyhet som är välklickad kan ligga på 150 000 – 200 000 klick
    * Nyheten om att krokodiljägaren Steve Irwin avlidit var ett extremfall och genererade cirka en miljon klick.

Steve-irwin

Nyheten om krokodiljägaren Steve Irwins bortgång är
Aftonbladet.se:s mest klickade nyhet någonsin.

Bild på Steve Irwin: p_c_w
Bild på Britney Spears: Tsevis

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén