Så källgranskar du på Twitter

feed twitter pillows

Om det ser ut som en anka och låter som en anka så är det antagligen en anka. Det resonemanget tycker Hans G Andersson att vi ska ta med oss till Twitter när vi försöker kolla om en tweet verkligen stämmer, och om det där saftiga ryktet om en aktuell händelse eller person kan vara sant. Hans G Andersson är till vardags konceptchef på SVT Interactive och har många webbsatsningar på SVT i bagaget.

I inlägget om faktagranskning på Twitter tycker jag att Hans tar upp många bra tips och råd. Han tar också tydligt ställning i frågan om man ska radera en felaktighet eller inte. Enligt Hans är det bättre att ta bort något som är fel så att det inte hinner spridas vidare, än att komplettera med en korrigerad version. Jag vet att detta inte är något som alla håller med om.

En av de viktigaste aspekterna när det gäller källgranskningen är förstås vem som är avsändaren. Hans G Andersson tar ett färskt exempel från när Usama Bin Laden blev dödad av amerikansk militär.

Ta bin Laden som exempel igen: en tid efter hans död spreds uppgiften att man hade hittat massor av porr i huset i Abbottabad. Uppgiften kom från amerikanska militärkällor, vilket ju är rätt självklart eftersom ingen annan var där. Jag förstår att det var en smått oemotståndlig historia att sprida, men lägg 30 sekunder på att fundera på vem eller vad som gynnas av en sådan nyhet. Jag vet inte hur det ligger till med den där porren, men det gör inte många andra heller.

Min slutsats är att faktagranskning och källkritik inte skiljer sig så mycket på Twitter som från andra källor. Det som dock brukar vara en stor spelare i matchen är tidsaspekten. Det är snabba uppgifter som går snabbt att sprida vilket påverkar både den tid vi lägger på att granska källorna ställt mot viljan att vara först med nyheten.

flattr this!

Journalistikens framtid? – It’s complicated

Medieföretag och pengar

Live Sketchnote från Björn Jefferys session på SSWC, av Emilia Blom

När tv:n kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. När videoapparaten kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. När hemmabion kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. Men varför var 2010 det mest lönsamma året någonsin för SF-biograferna? Var det inte tänkt att fildelning och internet skulle paja affärsmodellen kring biobesöket en gång för alla? Tydligen inte.

Ovanstående fakta och fler exempel på myter och sanningar om medieformat och lönsamhet presenterade Björn Jeffery under helgens Sweden Social Web Camp. Just Björns session var en av de jag uppskattade mest, kanske för att webb- och entreprenörsvärlden är fylld av föreställningar och fördomar om det gamla medielandskapet, ibland överdrivna och ibland totalt missvisande. Samtidigt är det ingen tvekan om vilket håll utvecklingen går med sjunkande upplagor för merparten av de svenska tidningshusen.

Björn Jeffery belyste på ett bra sätt hur dagens mediebolag tjänar sina pengar och gav dessutom konkreta siffror på några av de större dagstidningarna och magasinens intäkter och vinstmarginaler. För en publik bestående av nätnördar, entreprenörer och sociala medier-anhängare kanske det var en smula nedslående att höra att bara 5 procent av Dagens Nyheters intäkter kommer från webben och att DN, Aftonbladet och Expressen fortfarande gör miljonvinster på den traditionella pappersprodukten. Och även Pontus Schultz utveckling av Veckans Affärers intäktskällor i form av event- och sponsringsverksamhet är något som pekar på nyttan av ett starkt journalistiskt varumärke, ofta i pappersform, för att driva intäkter från kringverksamhet. Detta är något jag har konkret erfarenhet från efter min tid på Greentech Media i San Francisco, ett mediebolag med tre intäktsben (events, research/rapporter och redaktionell sajt).

Även Expressens chefredaktör Thomas Mattsson följde Björn Jefferys session via en Bambuser-sändning och kunde konstatera:

…för oss som söker finansiering för journalistik, oavsett om det handlar om reportageuppdrag till Afghanistan och Libyen eller bevakningen av schlager-SM och fotbollsallsvenskan, är det i sak irrelevant varifrån pengarna kommer så länge som den journalistiska integriteten kan bibehållas. [...] Aldrig nog så framgångsrika digitala innehållssatsningar, och hit räknar jag alla från Wall Street Journal och Financial Times även om de inte alls är jämförbara med svenska dagstidningars förutsättningar, är fortfarande beroende av de tryckta editionerna. Inte bara för räckvidd, annons- och prenumerationsintäkter utan också för att printeditionerna fortfarande bygger varumärken som resten av affären är beroende av.

Björn beskrev även hur den amerikanska tidningsbranschen påverkat strategin kring de nya magasinsapparna för iPad och hur det kan komma sig att en svensk e-bok är dyrare än en fysisk pocketbok samt det faktum att e-boksförsäljningen i Sverige är extremt blygsam än så länge.. Den dubbla momsen för svenska appmakare är också en faktor som påverkar prisbilden för e-boksförsäljningen. Kolla gärna in klippen från Björns föreläsning. Här ovanför ser du Emilias sketchnote från samma föreläsning. Jag gillar verkligen det sättet att sammanfatta en föreläsning eller diskussion på och hoppas att fler börjar göra liknande illustrationer framöver.

Under SSWC var jag på ett gäng intressanta sessioner om bland annat konvertering inom e-handeln, arbetsprocessen hos en gaming studio, mötesdesign/möteskultur, storytelling och mycket annat. Men det får komma i ett annat inlägg.

flattr this!

”Vad hände med vad, när, hur, varför, och varför en gång till?”

Läs läs läs! Hynek Pallas kritik av SVT Aktuellt-rapporteringen från New York om Usama Bin Ladens död. Ett relevant och synliggörande inlägg som sticker ut i bruset, till skillnad från många från-höften-tolkningar.

Kanske, tänker jag, är Hämnden och Rättvisan att betrakta som en tipping point: den punkt där så många svenska journalister blivit New York-frilansar att vi genom artikel- och inslagslavinen om onödiga saker från staden svenskar helst semestrar i, helt enkelt dragit upp omdömeslösheten genom osmos. [...] Jag tror inte att vi påverkas av vad nyheterna i teve väljer att berätta. Jag vet att vi gör det. I ett nötskal kan man säga att vad våra sympatier riktas mot, det skapar politik. Och valde Aktuellt andra berättelser – då skulle vi också se människor och mänsklighet på andra platser än nedre Manhattan.

flattr this!

Sorgligt och paradoxalt

Idag ramblar jag lite angående Radioleaks och Lobbyleaks i På Webben-bloggen på Dn.se.

Radioleaks och Lobbyleaks har ingenting med Wikileaks att göra. Wikileaks handlar inte om att enstaka personer skickar information till journalister. Det handlar om att stora mängder hemligstämplad eller känslig information görs tillgänglig för analys och filtrering av vem som helst, var som helst. Informationen som hamnar på Wikileaks går att nå för vem som helst, och är alltså inte bara som i de två exemplen ovan, ett sätt för medieföretag att skapa ännu en kanal in till redaktionen, och samtidigt utöva rollen som gatekeeper och filter. En roll som för övrigt håller på att förändras ganska radikalt, just med Wikileaks som ett stort och viktigt exempel.

Jag ser inget nytänkande. Jag ser bara hur två traditionella medier rider på den våg som uppstod i kritiken mot deras egna roller och brist på granskning. Det är både sorgligt och paradoxalt.

Läs hela inlägget här.

flattr this!

Morgondagens gatekeepers

Internetutvecklingen går nu in i en ny fas där våra nätverk spelar en viktigare roll än tidigare. Det blir våra personliga kontakter som står för både nyhetsvärdering och filtrering. Definitionen av en nyhet förändras från att vara det som en nyhetsredaktion bestämmer till att bli något som är nytt och viktigt för dig som person, oavsett om det är en jordbävning eller att grannen skaffat en ny bil. Stora världshändelser kommer alltid att slå igenom bruset, men de samsas med betydligt mindre och (oviktiga för andra) händelser i ditt personliga flöde. Enligt mig är det helt i sin ordning.

Idag bloggar jag om den japanska tsunamin, Twitter och nyhetsflöden på DN.se. Läs hela inlägget här.

flattr this!

I samhällets förlängning

Ur ett journalistiskt perspektiv – hur förhåller du dig till aktiviteten på nätet? Är det lika viktigt att skriva om en demonstration på gatan som en manifestation på nätet, finns det inte en risk att det blir för mycket?
– Min uppgift som journalist är att rapportera om det som sker i samhället, vilket består av det som händer på gatan och det som sker på nätet. En ilsken FB-grupp med tretusen fans kan naturligtvis vara minst lika intressant att bevaka som en demonstration med lika många personer.

Just det.

flattr this!

Turerna kring kommunchefsbloggandet fortsätter

Den twittrande kommunchefen Mattias Jansson (ur Internetworld nr 2, 2011)

Den twittrande kommunchefen Mattias Jansson (ur Internetworld nr 2, 2011)

Diskussionerna kring Katrineholms kommunchef Mattias Jansson och Katrineholms Kurirens agerande har mycket riktigt fortsatt under helgen och början av veckan. Precis som jag skrev tog diskussionen fart även i de traditionella medierna. Nyss medverkade Katrineholms Kurirens chefredaktör Krister Wistbacka samt  kommunchefen Mattias Jansson i Sveriges Radio Studio Ett för att diskutera det hela (inslaget här). Ett av de främsta argumenten från Wistbackas sida till varför det inte är okej att publicera intervjufrågor (allmän handling) på kommunchefens blogg är att det saboterar deras planerade artikelserie.

För mer belysning av frågan kan jag rekommendera min och Johanna Ögrens podcast på DN.se som vi publicerade förra veckan. Klicka på play-knappen nedan för att höra våra ljuva stämmor.

Under vårt samtal diskuterar vi färsk statistik över twittrandet i Sverige samt den påverkan de så kallade ”twittertalibanerna” har på medieflödet. Ett färskt exempel är Mattias Jansson som är kommunchef i Katrineholm. Han är en mycket aktiv twittrare och finns även på Facebook och sin egen blogg. När han fick frågor av lokaltidningen Katrineholms-kuriren bad han om hjälp från sina läsare på Twitter och Facebook. Och nu pågår debatten för fullt huruvida det är bra eller dåligt att en kommunchef ägnar sig åt sociala medier.

Kommunchefen och Twittertalibanerna by På Webben

flattr this!

Något är ruttet i journalisternas rike

På Twitter tycker jag ofta att Fredrik Strömberg kan vara grumpy och onödigt neggig. Ibland tycker han till om saker som att han alltid vet bäst, och i det är han i gott sällskap (bland annat av mig) (Uppdaterat: Onödigt hårda ordval av mig) Men med det sagt är det uppfriskande, för att inte säga klargörande, att läsa hans uppgörelse med JMK och SJF. Inlägget kommer som en reaktion på gårdagens seminarium hos JMK där journalistens nya roll och upplösning diskuterades.

jag blir beklämd intill ilskans gräns av att höra JMK-professorn Sigurd Allern prata om att det 2009 var tillväxt på papperstidningar i Asien. Vad fan ska en JMK-student göra med den informationen? Lära sig kinesiska och flytta till Shanghai, månne? Den här typen av verklighetsflykt, som applåderas av de institutionella och förfinansierade låtsasmediemänniskorna på SJF och JMK, tjänar bara till att ge studenterna en helt felaktig bild av den värld de sätts ut i. En student på JMK angav skälen, mycket korrekt, till att vilja genomgå utbildningen för att bli journalist till att ”få rätt verktyg för att kritiskt granska”. Hon har så jävla rätt – synd bara att de som säljer henne verktygen kommer att erbjuda en spade när hon behöver ett mikroskop.

Citatet ovan är inte helt rättvisande för resten av inlägget, men får fungera som indragare. Läs hela inlägget hos Fredrik Strömberg nu.

Jag har aldrig gått på vare sig JMK eller JMG. Men min erfarenhet efter att ha pratat med vänner och bekanta som studerat där är att utbildningen i sig kan vara riktigt bra och spännande. Framförallt har studenterna förstatjing på prestigetyngda praktikplatser hos public service-bolagen och de stora seriösa medieaktörerna. Men något jag också hört är att just den världsbild som målas upp för journaliststudenterna inte alltid har direkt representation med verkligheten. Om det hjälper till att bygga drömmar eller skapar kaos med en framtida yrkesroll får någon annan svara på.

flattr this!

Superlokalt skapar klickfrenesi

När HD:s fotografer åkte iväg och fotade balfirande studenter i Ängelholm fick de över 100 000 extra klick på sajten. Nej, det här är inte lokaljournalistikens nya affärsmodell. Men jag tycker ändå att det är en intressant iakttagelse. Det är också intressant att HD väljer att använda den externa bildtjänsten Flickr som verktyg för bildarkiven, men med smart inbäddning på HD:s sajt. Ansvarig utgivare Sören Karlsson skriver mer på sin blogg.

"Till dags dato har vi haft sammantaget nära 100 000 visningar av
bilderna från Dunkers. Jättekul, tycker vi, och det visar också att vi
är på rätt spår när vi försöker fokusera ännu hårdare på lokala
nyhetshändelser och att utnyttja internets möjligheter att publicera
till exempel bildspel med massor av bilder. För den tekniskt intresserade kan det kanske vara intressant att notera att vi experimenterar lite genom att använda bilddelningssajten Flickr
som plattform för studentbilderna. Från Flickr bäddar vi sedan in
bilderna på hd.se. Vinsterna med det här sättet att jobba är enkel
uppladdning ute från fältet, att det genereras s.k. tumnaglar
automatiskt och att våra bilder finns tillgängliga på ett ställe till
på nätet (här är hd.se:s Flickr-sida)."

[Tipstack: Sandra Jakob]

flattr this!

Tryckpressens första användare finns idag i bloggvärlden

Var sker opinions- och folkbildning i det moderna medielandskapet? Vilka människor drivs av ideologisk övertygelse snarare än ekonomisk vinning? Var sprids åsikter och tankar, och var bemöts dem? Var tog de gamla idealen från tryckpressens barndom vägen?

Debatten om traditionella medier och bloggvärldens förhållande till varandra har inte ebbat ut. Den har bara börjat, och den fortsätter hos Sofia Mirjamsdotter (aka Mymlan). Och det är långt mycket mer intressant än huruvida företag kan nå ut till sina kunder i sociala medier.

"Ser ni inte vad som håller på att hända? Vad som håller på att bevisas? Precis det som journalisterna alltid hävdat – nämligen att en tidning
inte kan drivas endast i ekonomiskt syfte om den inte har en
publicistisk idé eller tanke. Det visar sig nu. Tidningarna krisar. Det har med internet att göra. Det har med ändrade medievanor att göra. Det har att göra med ekonomiska omständigheter. Men mest av allt har det att göra med att pressen har spelat ut sin roll som demokratiskt verktyg och folkbildare."
Du måste läsa hela inlägget. Det är mer balanserat än vad som ryms i citatet.

flattr this!