Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Politik (Sida 1 av 9)

Last of Us Part 2 - skärmbild

Spel eller verklighet i världspolitiken?

När spel blir mer och mer realistiska är det lätt att missta klipp eller bilder inifrån spelen med saker som hänt i verkligheten. Ett exempel är hur den ryska propagandamaskinen använt bilder från simulatorspelet AC-130 Gunship Simulator, när de påstod att USA hjälpte IS med drönarattacker i Irak och Syrien.

”This morning, @mod_russia tweeted in Russian, English and Arabic a series of drone combat pictures to accuse the U.S. of cooperation with the so-called Islamic State (ISIS) in Syria. […] There’s only one problem: one of the still pics is from videogame AC-130 Gunship Simulator. ” skriver Mashable.com.

Om du vill se fler exempel på mer eller mindre verklighetstrogna skildringar i spel, kan du kolla in den här samlingen från spel som släppts eller kommer att släppas under 2017.

(Bilden i toppen av inlägget är hämtad från det kommande spelet Last of Us Part 2.)

Relaterade inlägg:

Tricia Wang - The Conference 2016

Digitalisering som valfråga

Problemet med politiska debatter i allmänhet och valrörelser i synnerhet är det debattvakuum som inträffar i frågor där det finns ett blocköverskridande samförstånd (eller i alla fall ett ointresse att debattera). För mig blev det slående hur frånvarande digitaliseringsfrågorna var i 2014 års valrörelse. Det manifesterades kanske mest tydligt när Partipartiet röstades bort från EU-parlamentet, men också i alla de partiledardebatter och utfrågningar som ägde rum under valrörelsens slutspurt under hösten 2014.

Integritetsfrågorna verkade stendöda. Frågor kring övervakning var försvinnande få. Kritiska röster fans men dominerade sällan debatten. Detta under ett år då vi såg stora avslöjanden på den internationella arenan i spåren efter Edvard Snowdens läckta dokument, med stort intresse från publiken i Almedalen när The Guardian berättade om hur de jobbade tillsammans med nämnde Snowden i avslöjandena.
Nedanstående tweet skrev jag dagen före valdagen 2014. Den fick 73 retweets, vilket tyder på att i alla fall några kände igen sig i problemformuleringen.

Kanske har turerna runt Transportstyrelsens eventuella dataläckor, en alltmer högljudd diskussion om desinformation och propaganda samt en mer aktiv debatt kring it-jättarnas roll i det amerikanska presidentvalet skapat en grogrund för något nytt. Kanske kommer valrörelsen 2018 att innehålla mindre tyst samförstånd och fler faktiska debatter kring digitaliseringen?

Frågor kring hur vi vill att staten ska agera och hantera sin digitala närvaro och myndighetsutövning har bäring på många andra frågor. Dessutom finns det mycket att diskutera när det gäller att några stora amerikanska it-jättar har byggt infrastrukturen för vårt digitala samhälle.

Det är lite som att amerikanska Department of Transporation skulle styra över hur vi bygger våra vägar i Sverige. Eller att General Electric (GE) skulle sköta vår elförsörjning. Fundera på det.

Personligen använder jag tjänster från Google, Apple, Facebook och andra jättar varje dag, och mitt digitala liv skulle vara fattigare utan dem. Dock finns krafter som både vill begränsa nätfriheten samt låsa in oss på kommersiella arenor, istället för att ha en fri tillgång till det öppna nätet.

Jag vet inte vad som krävs för att vi som medborgare ska bli mer intresserade och medvetna om den kamp som pågår just nu mellan statlig styrning, kommersiella intressen och medborgerlig frihet. Fler avslöjanden? Större skandaler?

Det är för många som tjänar på likgiltigheten.

(Detta är ett utbyggt och delvis omarbetat inlägg som ursprungligen publicerades på resume.se i september 2014. Bild överst: Tricia Wang föreläser på The Conference).

Relaterade inlägg:

Så blir alla vinnare i valet 2018

Krönika publicerad i Resumé.

Efter det amerikanska presidentvalet uppstod en politisk depression hos vissa och en oro inför det svenska valet 2018. En alltför stark känsla av maktlöshet hos medborgarna är farlig för ett samhälle, likaså om tilliten till samhällets institutioner minskar. Det leder till instabilitet och öppnar upp för både interna och externa krafter att utnyttja situationen. Något som alla förlorar på. Men vad ska vi göra då?

Kanske är det viktigaste att inte acceptera ett populistiskt narrativ. Det som både Donald Trump och Sverigedemokraterna har gemensamt är att de baserar sin politik på ett eget narrativ med utgångspunkten i bilden av migrationskris, ett ”sönderfallande” samhälle och en motreaktion mot det etablissemang de själva säger sig stå utanför (men i själva verket är en del av).

Det är också svårt, nästan omöjligt, att motbevisa påståenden om att medier mörkar och ljuger. Det ser vi på de rasistiska hatsajterna varje dag. I stället måste ett helt annat narrativ skapas, beskrivas och kommuniceras.

Samhällskonstruktiv kommunikation måste fokusera mindre på att bemöta grundlösa påståenden från haverister, alternativt ägna sig åt käbbel mellan aktörer som redan befinner sig på samma sida i synen på demokratin. Den måste lägga mer fokus på det egna narrativet, den egna berättelsen.

Det kan exempelvis handla om att ”kapprusta” mot de arméer av botar och aktivister som hela tiden överöser den offentliga diskussionen med propaganda. Det handlar också om att våra myndigheter och samhällsfunktioner måste kompetensutveckla sina medarbetare i nivå med den digitala verkligheten så att inte demokratins spelregler utnyttjas av antiparlamentariska rörelser.

Förtroendet för medierna då? Mitt i mediernas finansieringskris måste de vara ännu mer pålitliga och relevanta samt försöka återknyta relationen till sina läsare, tittare och lyssnare. Speciellt lokalt, där lokala aktivistgrupper har ersatt bevakningen i många fall. Det kommer vara både jobbigt och dyrt, men alternativet kostar desto mer. Det finns dock ett ökat engagemang hos samhällsintresserade människor som tror på människors lika värde och att stärka demokratin snarare än under­minera den. En beslutsam optimism.

Nu gör vi det.

Relaterade inlägg:

Mark Zuckerberg

Mark Zuckerberg fortsätter förneka Facebooks betydelse för valresultatet

Reaktionerna kring vilken roll Facebook haft i att sprida falska nyheter, rasism, näthat och annat innehåll som kan ha påverkat det amerikanska presidentvalet visar på en viktig slutsats: Människor sätter fortfarande mycket större tilltro till medieinnehåll jämfört med människors ”vanliga” uppdateringar. Att Zuckerberg säger att 99 procent av innehållet på nätverket är äkta vara är därför föga tröst om till exempel 50 procent av länkat medieinnehåll består av falsk propaganda och påhittade nyheter.

Ur Mark Zuckerbergs uppdatering på Facebook:

”After the election, many people are asking whether fake news contributed to the result, and what our responsibility is to prevent fake news from spreading. These are very important questions and I care deeply about getting them right. I want to do my best to explain what we know here.

Of all the content on Facebook, more than 99% of what people see is authentic. Only a very small amount is fake news and hoaxes. The hoaxes that do exist are not limited to one partisan view, or even to politics. Overall, this makes it extremely unlikely hoaxes changed the outcome of this election in one direction or the other.”

Samtidigt är det lätt att sympatisera med Facebooks svårighet att avgöra vad som är äkta och inte i en komplex och snabb (social) medievärld. Dessutom tror jag att få vill ha en situation där Facebook agerar aktiv granskningsnämnd. Balansgången mellan dessa ytterligheter kommer fortsätta dominera diskussionerna om techjättarnas ansvar och roll framöver, vilket är bra – inte bara för oss användare, utan även för aktörerna själva.

Soundtrack till det här inlägget:

Bild på Mark Zuckerberg: Alessio Jarcona (CC BY-SA 2.0).

Relaterade inlägg:

Ska techvärlden rädda demokratin?

Det känns nästan fånigt att försöka sig på en eftervalsanalys. Så mycket är redan sagt innan valet. Jag blev dock ombedd att skriva något till min blogg på DiDigital.se idag och jag valde att fundera kring hur techvärlden kan vara både frälsare och bödel de kommande åren. Det handlar om ett vägval mellan att ställa sig i kön bland de som vill störta institutioner och utmana rådande ordning, eller att genom teknikens hjälp skapa förutsättningar för ett starkt demokratiskt samhället. Typ.

Läs hela inlägget hos Di Digital:
”Trumps seger öppnar för ett nytt tekniksegment: Demtech”.

En nation som alltid präglats av individens frihet med en ständig misstänksamhet mot staten och dess institutioner har till slut sagt sitt, i frustration över att inte längre vara det landet en gång var. I valresultatet finns ett högt ljudande vrål från väljare som inte längre befinner sig i toppen av näringskedjan.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Sida 1 av 9

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén