Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Mediekritik

Mark Zuckerberg

Mark Zuckerberg fortsätter förneka Facebooks betydelse för valresultatet

Reaktionerna kring vilken roll Facebook haft i att sprida falska nyheter, rasism, näthat och annat innehåll som kan ha påverkat det amerikanska presidentvalet visar på en viktig slutsats: Människor sätter fortfarande mycket större tilltro till medieinnehåll jämfört med människors ”vanliga” uppdateringar. Att Zuckerberg säger att 99 procent av innehållet på nätverket är äkta vara är därför föga tröst om till exempel 50 procent av länkat medieinnehåll består av falsk propaganda och påhittade nyheter.

Ur Mark Zuckerbergs uppdatering på Facebook:

”After the election, many people are asking whether fake news contributed to the result, and what our responsibility is to prevent fake news from spreading. These are very important questions and I care deeply about getting them right. I want to do my best to explain what we know here.

Of all the content on Facebook, more than 99% of what people see is authentic. Only a very small amount is fake news and hoaxes. The hoaxes that do exist are not limited to one partisan view, or even to politics. Overall, this makes it extremely unlikely hoaxes changed the outcome of this election in one direction or the other.”

Samtidigt är det lätt att sympatisera med Facebooks svårighet att avgöra vad som är äkta och inte i en komplex och snabb (social) medievärld. Dessutom tror jag att få vill ha en situation där Facebook agerar aktiv granskningsnämnd. Balansgången mellan dessa ytterligheter kommer fortsätta dominera diskussionerna om techjättarnas ansvar och roll framöver, vilket är bra – inte bara för oss användare, utan även för aktörerna själva.

Soundtrack till det här inlägget:

Bild på Mark Zuckerberg: Alessio Jarcona (CC BY-SA 2.0).

Relaterade inlägg:

San Francisco sett från båten till Alcatraz Den amerikanska flaggan i förgrunden. Foto: Fredrik Wass

Krisen börjar efter presidentvalet

Jag visste inte att Brit Stakston aktivt valt att inte kommentera det amerikanska presidentvalet. Hon skriver om det klokt här, och jag är helt med i hennes resonemang. Både traditionella och sociala medier har spelat en viktig roll i att extrempartier och extrempolitiker lyckats nå ut till de större massorna. Som tidig nätevangelist är det lätt att tvivla på tidigare sanningar, den där upptäckarglädjen inför nätets möjligheter och vad som är meningen med hela skiten.

Men det är EFTER presidentvalet den riktiga utmaningen börjar. Trump vs Clinton har blivit en så extremt tydlig signal, och fått sån chockverkan, över vad som pågår även hos oss.  Precis som med Trump har dock inte rasisterna bland våra folkvalda dykt upp från ingenstans.

Vi har successivt fått vänja oss vid normaliseringen, nu även påhejad på ledarplats av vissa borgerliga skribenter hos seriösa och etablerade svenska dagstidningar. På samma sätt som med Trump i USA har traditionella medier spelat och fortsätter spela en viktig roll i att vrida agendan åt ett håll som gynnat brunskjortorna. Bradley-effekten har gjort att opinionsföretagens prognoser blivit missvisande och både medias och allmänhetens bild av opinionen och väljarnas fokus har snedvridits.

David Orlic är på plats i Washington just nu och ramar in problemet i den här statusuppdateringen.

”Varje gång som jag tittat på tv har Donald Trump upptagit över 80% av sändningstiden. Högst ovetenskapligt såklart. Men den som gnäller på filterbubblor i sociala medier bortser från att Trump har hackat traditionella mainstreammedier på ett historiskt sätt. […] Efter månader av säkerhet finns bara tvivel: på media, demokrati, politiska institutioner och social utveckling. Även om Trump skulle förlora, har han vunnit verklighetsbilden.” – ur David Orlics uppdatering.

När väl extrempartier tar makten kan man hoppas att deras gloria faller snabbt. Väljare inser att de inte är regeringsdugliga samt att deras löften aldrig kommer infrias. Litegrann som när Brexit-sidans företrädare nästan togs på sängen av framgångarna (och ansvaret) med följden att de hoppade av. Men att tänka att det först måste bli värre för att sedan kunna bli bra är sällan en effektiv strategi.

Vinner Hillary Clinton kommer många pusta ut, men bara tillfälligt. Det politiska landskapet efter valet kommer vara mer trasigt och polariserat än någonsin. Förtroendet för makthavare och det politiska systemet minskar antagligen ännu mer, samtidigt som Trump kommer göra sitt bästa för att göda konspirationsteorierna om riggade val, riggade medier (trots att hans huvudsakliga kampanjverktyg varit just gratis uppmärksamhet från traditionella medier) och en allmän misstro mot demokratin.

Vinner Donald Trump är det en seger för konservatism, högerextremism och en brun medvind världen över. Det här beskrivs träffande i slutet av den här artikeln hos Expo:

”Om Trump skulle vinna så kommer åtminstone ingen prata om Brexit längre. Då kommer valresultatet torna upp sig som en av vår tids mest avgörande politiska händelser. Det kommer att få eget namn och minnas som den dag då extremhögern reste sig ur andra världskrigets ruiner och återigen tog plats vid maktens bord.” – ur artikeln i Expo.

Bilden överst i inlägget tog jag själv på en båttur i San Francisco Bay för några år sedan. Apropå systemfientliga aktörer som ökar misstron mot etablissemanget är det en av ganska få baksidor av Silicon Valleys techvärld. Mer om det en annan gång.

Relaterade inlägg:

Emanuel Karlsten krönika i GP

Människor är inte idioter – de är bra på att sålla och filtrera

Veckans mest delade krönika i Sverige är Emanuel Karlstens experiment-text där rubrik och ingress går ut på att bokläsare skulle vara sämre på källkritik än andra. För den som läser hela artikeln framgår att rubriken och ingressen är hittepå och gjord som ett experiment för att se hur många som delar artikeln i sociala medier utan att läsa hela.

Emanuel Karlstens experiment tar avstamp i en tre månader gammal studie som visar att många delar artiklar utan att ens läsa dem i sin helhet. Tidningen Café gjorde samma experiment i somras och likt Emanuel Karlsten bevisade de tesen att folk delar utan att klicka – den gången handlade det om fotbollsfans som sades vara mer intelligenta än andra.

Men vad visar beteendet kring den här sortens falska nyheter egentligen? Min analys är att det inte säger speciellt mycket om mediebranschen. Det säger heller inte så mycket om sociala medier, även om det är arenan för tillfället. Snarare säger det något om hur människor fungerar generellt.

Vår förmåga att snabbt filtrera och sålla i stora mängder information är fantastisk, men den har också baksidor. Det här är en av dem. Det säger också något om vår syn på avsändare, i det här fallet GP och Emanuel Karlsten. De som sett artikeln delas i sociala medier gör blixtsnabbt (ibland omedvetet) en bedömning av risken att en krönika i GP är helt felaktig utifrån dess rubrik och ingress. Svaret är (turligt nog för GP och Emanuel Karlsten) att många uppfattar avsändaren som trovärdig och värd att dela utan närmare granskning.

Det må vara förhastat och utan källkritiska ambitioner. Men att från början tänka att GP sänder ut falska artiklar skulle ju nästan vara värre? Eller?

Genom en nästan ”perfekt storm” av ett avvikande budskap (konsensus är annars att bokläsare anses ha en minst lika bra analysförmåga och intelligens som icke bokläsare) och snärtigt utformad rubrik och ingress får krönikan viral potential. Beteendet att dela utan att läsa tänker jag handlar om artikeln som socialt objekt och slagträ att kunna användas i diskussion med följare och vänner. Precis på samma sätt som när rasisterna sprider falska artiklar från Avpixlat för att ”bevisa” sin syn på omvärlden. Där är ju ofta hela artikeln skapad på falska premisser, men det tycks inte stoppa människor från att dela den.

Jag gillar dock både Cafés och Emanuel Karlstens experiment då de fungerar som tankeställare och ögonöppnare för alla – oavsett om det handlar om luttrade reportrar eller barn som vill argumentera mot bokläsande inför sina föräldrar. Mer (sociala) medie- och källkritik åt folket.

Relaterade inlägg:

Kvinnor under attack

Det är inget nytt men blir så extra tydligt den här helgen. Dels i den havererade Göteborgsgonzon Joakim Lamottes kränkande behandling av kvinnliga intervjuoffer och dels i Kerstin Weigls direkt kvinnofientliga krönika där hon kommenterar en kvinnlig politikers utseende snarare än budskap, och dessutom agerar strukturförnekare när hon blir tillfrågad om saken.

Bara för att kvinnoförakt uppenbarligen ger bra tryck i klick-ekonomins kassa måste den inte uppmuntras. Nog nu.

Nog nu

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

Gillade du det här inlägget?

Anmäl dig här så får du alla mina nya inlägg i mailen en gång i veckan. Ganska smart faktiskt. /Fredrik Wass

* måste fyllas i




(Glöm inte att bekräfta din adress efter att du fyllt i uppgifterna. Titta i skräpkorgen om bekräftelsemailet inte kommer fram)