Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Kultur (Sida 2 av 3)

Mr Internet is in the building

Vintcerf
Idag lunchade jag med han som uppfann internet. Ja det är sant. Jag tog
en bild på honom också (kolla här till höger). Han heter Vint Cerf, är VP och evangelist på Google och den
som satt på Stanford University i början på 70-talet och kom på
tekniken bakom det där vi hänger framför varje dag. Just det, han polar
med Al Gore och käkade lunch med Henry Kissinger häromveckan. Skön
kille.

Jag och några andra bloggare och "nätentusiaster" träffade honom och hade en givande
diskussion om allt ifrån språkhantering på nätet till integritetsfrågor
och myndighetsutövning. Andra som var där var bland annat Oskar Swartz,
Sofia Nerbrand, Rasmus Fleischer, Per Gudmundson och Urban Lindstedt.

Vint Cerf sa smarta saker som:

"Definitionen av teknik är ”vad som helst som du inte vuxit upp med”. Annars är det bara infrastruktur."
"Öppenheten och den enkla funktionen att flytta ett paket med data till
en annan plats är en frihet. Internet konserverar friheten i att
innovera. Och det är fortfarande en del av filosofin med nätet."
"När internet designades så ville vi att nätet skulle vara globalt
tillgängligt. Det fanns ett syfte med det. Det handlade inte om att
sprida demokrati eller liknande. Istället handlade det om att nätet
måste vara tillgängligt överallt för att det skulle kunna bli en
internationell standard. Mitt i kalla kriget 1973, så lyckades
vi undvika att försvarsmakten la sig i. Vi frågade inte om lov, vi
gjorde det bara. Vårt mål var också att om du byggt något för internet
så skulle du kunna koppla ihop det med vilken annan del av nätet som
helst. I teorin skulle vem som helst kunna ”prata” med vem som helst."

Håll utkik i Internetworld för Vint Cerfs syn på privatlivet online.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Nån där? 16 opinionsbildare lyfter luren

Nandarbokomslag
Varför betalar Posten 16 unga opinionsbildare att skriva 16 000 tecken var på ämnet framtidens kommunikation? Posten har funnits med i 372 år och har inga avsikter att försvinna i första taget. Därför bad man skribenterna att ge sin bild av kommunikation om tio år. Igår kväll var det releasemingel på Rival i Stockholm och jag var där tillsammans med min frilansroomie Johanna och lyssnade på bland annat Lawen Mohtadi (chefredaktör Bang), Daniel Boyacioglu och Elin Alvemark som alla läste upp delar av sina bidrag.

Ett genomgående tema i boken är förstås hur internet påverkar den mänskliga kommunikationen och här finns intressanta kontraster mellan å ena sidan Margret Atladottírs hyllande av nätet som den arena som tog henne genom en jobbig skolgång och Elin Alvemarks tes att allt vårt mikrobloggande och vår snuttifierade digitala kommunikation blockerar vår dialog, det mänskliga mötet, kärleken. Vi konsumerar och exponerar information, men har vi en dialog? Vi får inte glömma bort att kommunicera med alla våra sinnen enligt Alvemark. Rumslig feedback får stå tillbaka för den digitala diton.

Elinalvemarkrival
Elin skriver:
”Jag förhåller mig till dagens kommunikationssamhälle som till en sandsäck i en boxningslokal. Att rikta en hård spark mot den döda materian, att hacka Facebook så att alla bilder byts ut mot mitt eget ansikte är ett exempel på konstruktiv rörelse som lockar mig. Att säga nej till allt vad mailande, sms och facebookande heter betyder att man säger ja till massa andra saker istället. […]
Det är naivt och världsfrånvänt att tro att en telefon eller dator kan ersätta eller kompensera för det gudomliga komplexa ofattbara som människan är förmögen att till – att älska. Tid är pengar säger man. Jag säger: tid är kärlek. Vad vill du göra med din tid på jorden?”

Margret Attladottír skriver om hur hon som ung kände sig utanför i skolan, på gränsen till mobbad och hur nätet blev hennes sätt att klara de svåra åren, skaffa nya vänner samt bygga en karriär som skribent.

Hon skriver:
”Det finns någonting magiskt över internet, någonting som är bättre än allt annat. Man kan vara passiv i sitt användande, kolla mejlen, googla lite, ladda ner teveserier och musik. Du kan läsa tidningen eller vara aktiv och skapa. Jag är aktiv, jag skapar. […] Jag har en relation till internet som jag inte kan bli av med och därför måste vårda. Jag ser passion och konst när jag tänker på blogg och internet, till skillnad från till exempel vår pressombudsman, som ser faran i att låta gemene man ta medialt utrymme.”

Jag har inte hunnit läsa alla texter i boken ännu, men ser fram emot det. Bland författarna finns flera starka namn, som till exempel Katrine Kielos, Rasmus Fleischer, Carl-Fredrik Sammeli, Sakine Madon, Nisha Besara och Erik Zsiga.

Min egen reflektion är att icke-kommersiella och icke-tekniska perspektiv på nätets utveckling är välkomna och sällsynta. Utvecklingen går verkligen fortare och fortare (det har Micael Dahlén sagt, och jag litar på honom) och vi har svårt att överblicka de stora samhällsförändringar som internet för med sig.

Postens initiativ må vara ett sätt att skaffa kredd-pr, men det spelar ingen roll. Författarnas röster behövs för att belysa nätet utifrån andra perspektiv än vilken affärsmodell som är hetast, vem som sagt vad i fildelningsfrågan eller hur mediehusen ska överleva. Nätet och vår kommunikation är större än så. Jag skulle vilja likna det vid ett isberg där de vanligaste frågorna i nätdebatten motsvaras av den del som syns över ytan, och de stora förändringarna och historiska skeendena äger rum under ytan.

Karolina Ramqvist har varit redaktör för Nån där? och du kan beställa boken för 98 kronor på Bokus.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Det är tufft att vara frilansare

Ska man dra in en heltidslön som frilansare gäller det att uppdragen rullar in. Låga frilansarvoden hämmar också de riktigt tunga knäcken enligt Katrine Kielos. Hon la ner en månads research med målsättningen att kritisera hela den liberala rättstraditionen. Resultatet är artikeln Våldtagna i Arena, en artikel på 10 000 tecken som gav 4000 kronor i ersättning före skatt.

"Jag vill inte klaga, jag har världens bästa jobb, jag vill bara säga
att incitamenten för att ha några som helst intellektuella ambitioner i
den här branschen är små. Jag tror att man måste ha det i åtanke när
man klagar på att stora delar av svensk kulturdebatt är så
personcentrerad, ytlig och i krönikeform. Vi måste betala hyra och man
kan (vad jag vet) inte äta ett SpyBar-kort."

Ping. Andra bloggar om: , , , , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Kulturintegration temat på New Media Meeting

Ett kulturnattsjippo med electro-förtecken eller ett mini-SIME för MySpace-artister? Det är svårt att säga. Vad jag vet är i alla fall att New Media Meeting arrangeras i Norrköping den 1-2 december.

"NMM06 är ett två-dagars event med fokus på en bred tvärvetenskaplig integration av kultur, teknik och samhälle centrerat till Flygeln, den nyligen invigda konserthallen i Norrköpings industrilandskap. Temat och diskussionerna för NMM06 kretsar runt frågeställningen 1+1=3 och reflekterar att ljud + bild blir något ytterligare än endast ljud med bilder, eller det motsatta."

Medverkar på NMM gör bland annat SR Ström (P2), Addictive TV, Paul Farrington/Tonne, Mats Almegård, Håkan Lidbo, Andreas Tilliander, Anders Weberg, Knivflickan, Vidiots, Para One, RBG6 och Studio aka.

New_media_meeting

Ping. Andra bloggar om: , , , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Shake-your-booty-on-Youtube-kulturen håller ingen i handen

Damon Rasti står tillsammans med Gloria bakom en av Sveriges mest populära bloggar just nu, Tjuvlyssnat.se. På bloggen Damons lista skriver Damon om arbetet bakom Tjuvlyssnat, manipulering av besöksstatistik, onlineannonsering och andra frågor kring bloggande. Igår skrev han ett lite annorlunda inlägg där han gav uttryck för den oro många känner inför sexualiseringen av massmedia, skeva förebilder och känslan av att ingen håller oss i handen när mänskligheten visar upp sina värsta sidor online. Det är en stark text som lyfter frågor om föräldraansvar, jämställdhet och könsroller kopplat till en shake-your-booty-on-youtube-kultur med mobilfilmade övergrepp och silikondrömmar långt ner i åldrarna. Får vi den mediekultur vi förtjänar och är den bara en spegling av samhället? Finns de goda krafterna och vilka är dess representanter på nätet? Riskerar kritik mot dessa kulturyttringar (?) att avfärdas som moraliserande och det-var-bättre-förr-mentalitet, som Lotten Bergman säger i kommentarerna till inlägget?

Damon Rasti:
"För det är ett hårt grepp de håller om oss. Det är kändishysteri, sexställningar och porriga kläder. Vilka de är vet jag inte. För det är överallt. Media. Och ingen vill bära ansvaret. I det uppskruvade tempot har ingen råd att inte hänga med. Sex sells baby. Special price for you. "Ansvaret ligger på föräldrarna". Och vilka är föräldrarna? Samma jävla idioter som redan blivit hjärntvättade. Mamman försöker hitta sin G-punkt med hjälp av Aftonbladet Söndag. Pappa är upptagen med att kolla baddräktsspecialen med Carolina Gynning i den andra tidningen. Och när man tröttnat på skitet så är det dags att hitta sig själv. Då är det lite fuckthesame att man har två förvirrade ungar som behöver en förebild. Släng dem framför TV.n eller datorn. Låt MTV eller Lunarstorm sköta jobbet. Bara jag slipper se dem ikväll."

När jag var på Internetworlds jubileumsmingel igår kväll talade man i en av paneldebatterna om det onda och det goda på Internet. – Det goda kommer alltid att segra, var panelens gemensamma slutsats (mer om debatterna kommer i ett senare inlägg samt på jubileumssidan under veckan). Kan bloggosfären fungera som motkraft eller spär den bara på mediatröttheten och bruset? Jag har inga svar men fick många nya frågor efter att ha tagit till mig Damon’s text. Många av tankarna återfinns också i boken Med uppenbar känsla för stil av journalisten Stephan Mendel-Enk. En bok om manlighet och våldskultur. Rekommenderas.

Jag ställer många frågor i det här inlägget. Frågor som jag tar med mig och hoppas få tydligare svar på i framtiden. Läs Damon Rasti under tiden.

Ping. Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Rörstrandifieringen – en del av finsmakarkulturen

Donnie Donut på Kinky Afro menar att 90-talet var en brytpunkt i svensk historia. Det var då vi kollektivt började bli medvetna om vad vår konsumtion signalerar till omvärlden. Popkulturen blev finkultur och designmedvetenhet ett krav. Jag tror att fenomenet tar sig uttryck på olika sätt inom varje generation och inte bara på 90-talet, men det är roligt beskrivet:

"Och det smittade som bekant av sig på alla kommersiella yttringar: serier var inte längre Knasen utan något fint och avancerat, film var inte Rambo utan ett tidsfördriv att dö för, en musikfestival var inte längre öl och rock utan Accelerator, det vill säga öl och rock fast i en finsmakarkontext – och, det verkligt intressanta: genom allt detta fortsatte den nya kännarkulturen att vara för alla. Ikea, H&M, svennemultisarna hängde med och såg till att alla kunde få en högre modegrad i sina liv, nästan oavsett de efterfrågat det eller inte." >>

Donnie refererar till rörstrandifieringen, ett begrepp myntat av Johan Wirfält som beskriver den oroliga stockholmaren som helst av allt skulle föredra ett gated community med ett lagom-prov som inträdeskrav.

"Jag brukar kalla det rörstrandifieringen. Den där gatan vid St Eriksplan är ju egentligen väldigt fin (och man slipper 90-talsarkitekturen!) men det går inte att komma ifrån känslan av att många mest söker sig dit på grund av tryggheten i att befinna sig på livsstilskravmärkt område." >>

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Meghan når ut via Youtube och de nya villkoren för musikdistribution exemplifieras

Meghan_juliusMeghan Julius är 18 år och bor i Jeffersonville, Indiana, USA. Hon kommer snart att börja plugga på ett college i Louisville men vill flytta till Dallas efter första terminen. Meghan spelar gitarr och sjunger och hennes största influenser är Pat Benatar, Joan Jett, Blondie, Cyndi Lauper, New Order, AC/DC, The Eurythmics, Madonna, The Go Gos, Billy Idol och det svenska bandet The Sounds. Hon har även ett eget band kallat Meghan Julius Band.

För en vecka sedan registrerade Meghan sig på videosajten Youtube.com. Där har hon hittills laddat upp fem videoklipp där hon spelar och sjunger ett antal låtar, bland annat några covers av artisten Terra Naomi. I ett av hennes klipp sjunger hon låten This is the first day of my life av Bright Eyes. Klippet laddades upp för tre dagar sedan. Hittills har det visats 142 511 gånger och kommenterats av 1728 personer. 1456 Youtube-registrerade medlemmar har lagt till klippet som en favorit och låten har rankats av 2224 personer med en medelranking på fyra av fem stjärnor.

Alla Meghans videoklipp är filmade med en stillastående kamera och med enklast möjliga teknik. Bland annat sitter hon i sitt garage och i sitt sovrum och sjunger. Youtube är ett i raden av exempel på hur villkoren för musikbranschen radikalt förändras. Meghan visar att det går att nå ut utan mediabudget, skivbolag i ryggen eller dyr teknisk produktion. Vilket bolag signar henne först?

I klippet nedan sjunger Meghan Say it’s possible, en cover av artisten Terra Naomis låt, också hon flitigt förekommande på Youtube.

Andra bloggar om: , , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén