Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Krönika (Sida 2 av 3)

Samma lika när Facebook utmålas som brottsplats

Idag publicerades en artikel jag skrivit på SvD Brännpunkt angående tidningens artikelserie ”Brottsplats: Facebook” (en titel som jag ställer mig lite tveksam till). Ibland görs olyckliga formuleringar i stil med ”brotten på Facebook ökar” när det i själva verket är förekomsten av ordet Facebook i polisförhör och rapporter som ökat. Eftersom extremt många svenskar är anslutna till Facebook är det ju inte konstigt att tänka sig att det också spelar en vardagsroll i även brottslingars och brottsoffers liv. Att då dra likhetstecken till att brotten PÅ Facebook ökar blir inte riktigt rättvisande. Ofta handlar det om vanliga brott men som självklart kan planeras eller omnämnas på Facebook, precis som att vi använder telefon eller e-mail för att hålla kontakten med människor.

Visst förekommer brott även PÅ själva Facebook-plattformen, vilket SvD skriver om i en annan artikel idag. Då rör det sig ofta om hot, förtal eller kapade konton. Med tanke på att fyra miljoner svenskar är anslutna till Facebook är det försvinnande få anmälda brott som utspelat sig inom plattformen. Facebook är ett verktyg, väldigt sällan brottsplatsen.

Läs gärna hela min text: ”Behandla nätet som en förlängning av samhället” på SvD.se. Här kommer ett litet utdrag.

Att prata om ”Brottsplats: Facebook” är att förenkla sanningen en smula. Det ger sken av att Facebook skulle skilja sig från andra tjänster på nätet eller innebära extra stora risker. I själva verket är Facebook ytterst mänskligt. Här finns allt det som är bra och allt det som är dåligt med människan, precis som i det vanliga samhället.

Det betyder inte att internet per automatik är något vi ska se som farligt eller opålitligt. Vi ska helt enkelt behandla nätet som en förlängning av samhället. Varje dag när du lämnar ditt hem finns risker av olika slag. Men det finns ett outtalat samförstånd mellan människor att vi antagligen inte vill varandra något illa när vi möts på gatan och att alla de som sitter bredvid dig på bussen till jobbet inte kommer att förvandlas till brottslingar så fort bussen lämnar hållplatsen. Samma sak gäller på nätet. Naturligtvis bryts dessa outtalade samförstånd då och då, både i verkligheten och online.

”Nästan all brottslighet går numera att härleda till Facebook.” Det säger Urban Swahn, gruppchef för it-brottsenheten i Västra Götaland, när han intervjuas av SvD:s reporter. Dels visar det hur den digitala tillvaron blivit helt integrerad i människors liv, både för laglydiga och kriminella. För mig är det också lika precist som att säga att all brottslighet går att härleda till samhället – eller verkligheten. Precis som vi i dag satsar resurser på att upprätthålla lag och ordning i vårt samhälle kommer det att bli självklart att göra det även på nätet.

Relaterade inlägg:

Morgondagens gatekeepers

Internetutvecklingen går nu in i en ny fas där våra nätverk spelar en viktigare roll än tidigare. Det blir våra personliga kontakter som står för både nyhetsvärdering och filtrering. Definitionen av en nyhet förändras från att vara det som en nyhetsredaktion bestämmer till att bli något som är nytt och viktigt för dig som person, oavsett om det är en jordbävning eller att grannen skaffat en ny bil. Stora världshändelser kommer alltid att slå igenom bruset, men de samsas med betydligt mindre och (oviktiga för andra) händelser i ditt personliga flöde. Enligt mig är det helt i sin ordning.

Idag bloggar jag om den japanska tsunamin, Twitter och nyhetsflöden på DN.se. Läs hela inlägget här.

Relaterade inlägg:

Premiär för Bison Trackback

Nu är det första avsnittet av ett nytt inslag här på Bisonblog klart, nämligen en podcast. Jag har döpt den till Bison Trackback, vilket också är samma namn som jag använde till den intervjuserie jag gjorde förra vintern.

Bison Trackback utgår från vad jag brukar skriva om här på Bisonblog men kommer även att sträcka sig utanför bloggens inriktning. Målet är att ha med gäster och debattörer i varje avsnitt.

Bison Trackback avsnitt 1 – grumpyness
I det första avsnittet diskuterar jag med Joakim Nyström kring det faktum att vi blivit grumpy old men istället för digitala hippies. Vi ramblar även på rätt bra kring företag i sociala medier och annat junk. Journalisten och författare Daniel Åberg bidrar även med en radiokrönika om hur hans relation till internet förändrats genom åren, och hur twittrandet påverkas när man blir småbarnsförälder.

Trackback podcast, avsnitt 1 – grumpyness by bison

Mycket nöje, och kom gärna med feedback eftersom jag dels aldrig gjort en egen podcast förut, och dels använder både teknik och program jag inte är jättevan vid.

Längst ner i inlägget ska föroppningsvis den iTunes-anpassade podcast-feeden synas (jobbar på att få upp podcasten i iTunes). Men som du ser lägger jag även in hela avsnittet via Soundcloud också.

I nästa avsnitt hoppas jag kunna få med bland annat Julia Skott som jag vill diskutera genus och sociala medier med. Se det som en publik förfrågan Julia.

[display_podcast]

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Talangerna får alltid plats

Krönika publicerad i Internetworld nr 11 samt på Internetworld.se.

Det gick ett sus genom publiken i salongen på Chinateatern. Den första paneldebatten på webbkonferensen SIME hade precis börjat och diskussionen blev genast intensiv. Nätokraten och artisten Alexander Bard mässade ut sitt budskap, och åhörarna blev minst sagt förvånade. Vad säger människan? Han går ju tvärtemot vad alla experter sagt de senaste åren. Hur vågar han hävda att användargenererat innehåll är dödsdömt i framtiden? Har han aldrig hängt på Fejjan? Eller läst en blogg?

Den mening som kom ur Alexander Bards mun var en provokation mot hela webbranschen. ”Talent generated content is the future” sa Bard och fortsatte med att förklara varför. Enligt honom kommer vi inte att orka surfa runt på sajter som Youtube i jakt på bra innehåll. Istället kommer vi att förlita oss på att någon gör det åt oss, förslagsvis mediabolag och andra större aktörer med kapital i ryggen.

För en webbnörd ter sig resonemanget på gränsen till revolutionärt. I tider av bloggar, communities och sociala tjänster har vi lärt oss att rapa ord som dialog, kommentarer och användaromdömen i sömnen. Och mantrat är tydligt – alla sajter kan bli sociala, användarna gör jobbet.

Så kommer denna nätdebattör och talar om det motsatta, en tillbakagång till sändare och mottagare, elit och pöbel, producent och konsument.

Jag tror att Alexander Bard har både rätt och fel. Han har rätt i att informationsstressen gör oss kommunikationströtta och skapar en vilja att effektivisera onlinetillvaron så långt det går. Han har fel i att ansvaret för urvalet skulle ligga hos ett fåtal gatekeepers som bestämmer ”what’s hot or not”. I framtiden sker urvalet automatiskt utifrån varje musklick eller mobilknappsnedtryckning vi själva gör. Och samlingspunkterna blir de verktyg som är bäst på att paketera och filtrera vår kommunikation och information.

För webbens framtid handlar inte om att samla information, det handlar om att effektivisera kommunikation. Som det alltid har gjort.

Andra bloggar om: , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Könsroller på nätet – same same but different

När jag blev ombedd att lämna över pinnen till nästa bloggare i IDG.se:s bloggstafett så funderade jag ett tag. Skulle jag välja någon av alla initierade och ofta givande bloggar om webbutveckling och media? Eller skulle jag välja någon som bara skrev privata saker. Jag hade fått ämnet "Sociala webben 2007" som tema för mitt inlägg, men det var mig fritt att själv bestämma tema för nästa bloggare. Med den erfarenhet jag har av besökarna på Idg.se så kände jag att jag ville bredda horisonten och kanske lyfta in ett oväntat perspektiv.

Isabellestahl
Jag valde att lämna stafettpinnen till Isabelle Ståhl. Hon pluggar litteraturvetenskap i Lund och är flitig krönikör och skribent i flera skånemedier. Jag har länge funderat kring könsroller och hur de följer med oss online. Vilka aspekter av könsrollerna förändras när vi kommunicerar via nätet? Isabelle fick temat "Könsroller på webben" helt enkelt, och nu är hennes inlägg publicerat.

Som väntat finns det inte något svart eller vitt när man tittar på frågan. Isabelle belyser båda sidorna.

"I bloggvärlden är könsrollerna
delvis traditionella. Bloggtoppens topplista i kategorin Nöjen
domineras av dokusåpatjejer som lägger ut bilder på sina bröst. I
kategorierna politik och it finns huvudsakligen män."

"I många forum får motdebattörerna
en lite beskyddande inställning om jag avslöjar mitt kön. Om jag
signerar mina debattinlägg med ett killnamn bland blir jargongen ibland
mer broderligt, förtroget tilltalande, ibland hårdare."

"Att förändra sig och rätta sig efter
ideal blir ännu lättare på internet än i verkligheten.
Uppvisningskulturen frodas på internet och tjejer lär sig att det
viktigaste inte är att ha roligt på festen utan att bli bra på bilderna
som tas, så att man kan visas upp på internet sedan."

Läs hela blogginlägget vetja.

Andra bloggar om: , , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Intranät – inte direkt ett fredagsnöje

Intranätprojekt har en tendens att vara komplexa och svårstyrda. Ofta har det att göra med "många kockar"-syndromet. När ett företag eller en organisation jobbar med interna webbprojekt finns betydligt fler intressen och behov att ta hänsyn till jämfört med en extern sajt. Framförallt är målgruppen långt ifrån en tyst och otydlig grupp av människor. De är istället högst närvarande och gör sin röst hörd varje dag – i korridoren, på mailen, i fikarummet.

Tidigare i höst skrev jag en krönika om intranätutveckling i Internetworld:
_________________________________

Inget fredagsnöje precis

För många organisationer handlar
intranätet om att samla interninformation i form av nyheter, rutiner
och dokument på en gemensam plats, åtkomligt för all personal. Lägg
till länkar och ingångar till olika system och verktyg så blir bilden
av ett traditionellt intranät komplett. Inte direkt ett ställe du vill
spendera fredagkvällen på, men en plats som fyller sitt syfte och är
till konkret nytta för medarbetarna.

Men samtidigt som intranätet finns
till för att stödja olika arbetsprocesser är det också en förmedlare av
företagskulturen. Är intranätet en plats som ingen besöker och till
karaktären mer som en webbaserad broschyr än ett verksamhetskritiskt
instrument? Ja, då är steget inte långt till att tro att det handlar om
ett företag som inte direkt ligger i framkant på utvecklingen.

Ett dåligt skött intranät skvallrar
om en organisation som inte tar kommunikationsfrågorna på allvar. Det
brukar sägas att en vd:s viktigaste egenskap är att kunna kommunicera.
Utan ett tydligt ledarskap som når ut i företaget får vd:n svårt att
skapa förtroende och förankra sina visioner. Samma sak gäller för
intranätet. Men åt båda håll.

Ett bra intranät är inte bara en
dokumentsamling med navigationsmöjligheter. Det är också en knytpunkt
och en samlingsplats som låter anställda på alla nivåer bli delaktiga i
organisationens utveckling och mål.

Intranätet är lika viktigt som
ledningsinstrument för att få alla med på båten som en arena för att
fånga upp de anställdas idéer, behov och feedback. Det handlar om
trevägskommunikation. Från ledning till anställda, från anställda till
ledning och från anställda till anställda.

Se över hur du kan skapa ett
intranät som stödjer alla tre kommunikationsvägar. Du kommer att
förvånas över de möjligheter som dyker upp när all personal uppmuntras
att bidra till lösningar som tar företaget framåt.

Ping. Andra bloggar om: , , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Bisonbold – bloggåtervinning

Boldinlgg
Kenneth på Bold.se frågade om jag hade något vettigt inlägg att dela med mig av. Så jag gjorde som miljövännerna och ägnade mig åt återvinning. Det blev ett av sommarens inlägg. Lite korrigeringar och så ut med det bara, som Ernst skulle sagt. På förstasidan till Bold.se hittar du nu mitt inlägg Den inverterade medieeliten.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén