Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Journalistik (Sida 2 av 2)

Smärtsam påminnelse om att sanningen alltid är relativ

Making a murderer

Dokumentären #MakingAMurderer var förstås helt oemotståndlig med sina 10 timmars rafflande handling som tagit 10 år att producera, men som tar avstamp i en händelse som ägde rum för över 30 år sedan.

Trots mängder av rättegångsklipp och detaljerade beskrivningar av händelseförlopp, bevisföremål och annat juridiskt finlir, hålls tittaren i ett järngrepp kring den eviga berättelsen. Den om den lilla människans kamp mot ett system som för det mesta tjänar sina medborgare, men som också alltid har skördat oskyldiga offer, så att resten av oss ska förbli trygga i känslan av att rättvisan kommer att segra. Åtminstone för det mesta, och nästan alltid för den som har både den ekonomiska och socio-kulturella förmågan att försvara sig.

I Making a Murderer blir det tydligt hur klass, makt och identitet blir avgörande i synen på anklagade och offer, men också i samhällets myndighetsutövning, och det oavsett vem som egentligen är skyldig till ett brott. Det amerikanska rättssystemet visar detta på ett extremt sätt, och många saker hade säkert sett annorlunda ut i ett svenskt brottsmål. Men grundberättelsen om vem som är trovärdig och hur våra fördomar spelar in i bedömningen av andra människor, är universell.

Är det underhållning? Är det utbildning? Kanske båda. Jag är benägen att hålla med Rich Juzwiak som skriver på Gawker:

”We stay on our asses, depressed this time by the lengths others will go to ruin a man’s reputation, as opposed to the lengths he’ll go to be on TV (and ruin his reputation in the process). I’m heartened that our reality programming is exposing flaws in our justice system and sowing seeds of compassion. I’m thrilled that something as ultimately open-ended as this show is still so seemingly satisfying to so many people. As we trudge toward the promise of the truth, amassing tweets and e-signatures and righteous outrage, it seems like things might be getting better insofar as we understand the extent of how bad things are. Enlightenment penetrates that bubble of the upwardly mobile, and at the very least, we feel better knowing even if little is tangibly better. Maybe it’s just pop culture that’s getting more sophisticated, representative, and compassionate. In the end, for the vast majority of its audience, Making a Murderer is only a show, but that’s better than nothing.”

När jag sett hela dokumentärserien lämnas jag precis som många andra, med fler frågor än svar. Och med en känsla av att sanningen alltid är relativ, något jag lärde mig i skolan för länge sedan, och som jag verkligen behövde påminnas om.

Jag blir därför också medveten om att dokumentären Making a Murderer visar EN version av händelseförloppet, snarare än den enda versionen. Men berättelsen pågår fortfarande och sedan den 18 december förra året (då Netflix släppte alla 10 avsnitt på sin plattform) har allt fler människor engagerat sig i vad som egentligen hände hos Averys skrotupplag den där mörka oktoberdagen 2005, och vad som pågår just nu. Det sker genom namninsamlingar att skickas till USA:s president, genom research-insatser från allt ifrån Reddit-trådar till Anonymous-hackare.

Bara genom att googla Making a Murderer blir det tydligt att det här är en dokumentär som skapar engagemang och aktivitet. “Jag vill veta mer” tycks vara den vanligaste reaktionen efter att det 10:e och sista avsnittet avverkats.

Efter att ha sett serien tror jag att även du vill det.

Andra som skrivit om Making a Murderer är bland andra Caroline Hainer på TVdags.se och Karolina Fjellborg på Aftonbladet. Läs gärna Buzzfeed-artikeln 12 Burning Questions About “Making A Murderer” Answered om du redan sett serien.

Relaterade inlägg:

Aftonbladet efter Jan Helin

”Schibsted som mediebolag rymmer förstås mycket mer än bara Aftonbladet. Det handlar om flera tunga tidningstitlar i framförallt Norden, annonssajter med global närvaro, inkubatorer och riskkapitalbolag samt annons- och publiceringssystem tillgängliga för både de egna bolagen och som fristående produkter. Merparten av de 6800 anställda i de 30 länder som Schibsted finns representerat i vet antagligen inte vem Jan Helin är. Gör det att hans betydelse för Schibsted är obetydlig? Naturligtvis inte.”

Läs fortsättningen av mitt inlägg om Schibsted och Aftonbladet på Di Digital:
Schibsteds utmaningar är större än att ersätta Jan Helin

Relaterade inlägg:

facebook-like

Svårt att bli upphetsad över Wireds experiment

Idag har många i mitt flöde länkat till den här artikeln från Wired som handlar om vad som händer om du klickar ”like” på ALLT du ser i ditt Facebookflöde under 48 timmar. Artikelförfattaren Mat Honan beskriver hur han genomfört sitt experiment och hur resultatet av att ”gilla allt” gjorde att han till slut inte blev intresserad av något av det som Facebook valde att lyfta fram i hans eget flöde. Det påverkade även hans vänners flöden eftersom de i många fall fick se vilka (ofta udda och oväntade) uppdateringar han hade gillat.

”I tried counting how much stuff I’d liked by looking in my activity log, but it was too overwhelming. I’d added more than a thousand things to my Likes page—most of which were loathsome or at best banal. By liking everything, I turned Facebook into a place where there was nothing I liked. To be honest, I really didn’t like it. I didn’t like what I had done.”

Det här sättet av göra journalistik är i bästa fall underhållande och tankeväckande, men ofta anar jag en högre ambition än så. Jag får känslan av att Honan genom att göra experimentet vill avslöja något för oss läsare. ”Titta vad konstigt/sjukt/skevt Facebook är EGENTLIGEN” verkar vara andemeningen. Men vad säger det egentligen när någon använder en tjänst på ett felaktigt sätt och sen drar växlar på resultatet?

Det blir lite som att göra en soppa på alla maträtter man gillar och tro att den ska smaka gott, eller att sätta ihop alla artiklar som publiceras under ett dygn till en tidning och tro att den skulle bli läsvärt. Både traditionella och sociala medier jobbar med urval och olika sätt att mer eller mindre medvetet utöva redaktörskap av innehållet, både med hjälp av användarens egen aktivitet men också inbyggt i plattformen/tjänsten/kanalen.

Till Honans försvar så gör han vissa slutsatser kring hur företag och organisationer/politiska intressen använder Facebook för att locka till ”gillningar” och hur flödet förändras efter att man klickat på ett visst sätt. Men återigen bygger hela resonemanget på ett i grunden omänskligt sätt att använda tjänsten. Honan nämner filterbubblans problematik, vilket alltid är relevant att diskutera tycker jag, men i den här kontexten blir det skevt.

Självklart kan vi genom experimentet få en viss insyn i hur Facebooks algoritmer fungerar och hur konstigt det kan bli när man försöker manipulera dessa, men jag har liksom svårt att förfäras eller bli vare sig besviken eller upprörd över resultatet, vilket några av de som delat artikeln verkar ha blivit.

Mat Honan säger det själv i citatet ovan: ”By liking everything, I turned Facebook into a place where there was nothing I liked.” Det är vare sig mer komplicerat eller enklare än så. Dock finns det otroligt många intressanta vinklar kvar att granska och analysera när det gäller hur Facebook styr vår sociala interaktion, men vore det inte bättre att utgå från människors faktiska beteende snarare än ett helt orimligt robotliknande masslajkande?

Relaterade inlägg:

Storyn om Veronika är nätjournalistik i tiden

Jack Werner (Bild: Metro.se)

Jack Werner (Bild: Metro.se)

Trots att Jack Werner sedan länge hittat sin journalistiska nisch var det kanske igår världen fick se hur spännande och intressant det kan bli när den kommer till användning fullt ut. I storyn om ”Veronika Larsson”, en anonym nätdebattör som bland annat stulit bilder från en amerikansk tjej för att bygga en online-persona, ryms många insikter om den nätkultur som vi lever i dag.

Artikeln Vem är Veronika? bjuder på gastkramande läsning där jag från början förväntade mig en lösning på mysteriet med personen vars spår finns i kommentarsfält världen över. Istället lämnas läsaren hängande i luften med en uppmaning om att själv bidra till storyn och fortsätta letande efter den riktiga ”Veronika” – människan bakom skärmen. Min inledande besvikelse har nu övergått i känslan av att det nästan inte funnits ett bättre sätt för Jack Werner att bygga sin story.

”Jag hade en god översikt av Veronikas livshistoria, nästan hundra bilder på henne och hennes vänner och kunde nog sätta ihop en översiktlig lista över hennes fem favoritböcker och -ekonomer om någon bett mig. Jag hade läst tillräckligt av hennes stilistiskt säkra och roliga kommentarer för att beundra henne. Och nu visste jag också att hon med största sannolikhet inte existerade. Vem var det egentligen jag beundrade, då?”

Läs Vem är Veronika? av Jack Werner, sociala medier-redaktör på Metro.se.

 

Relaterade inlägg:

Bisonkrönika bloggåret 2011

”Jag orkar inte läsa en analys av vilken roll sociala medier spelar för skjutningarna i Norge. Jag orkar inte se ännu en snärtigt formulerad tweet om att man minsann på Twitter fick nyheterna snabbare än i traditionella medier. Jag orkar definitivt inte ta del av opportunistiska inlägg med förutsägbart innehåll som alla går ut på att låta smart och initierad.”
– Ur Utøya och Oslo är inte en metahändelse.

Den blogg du just nu läser har funnits i över sju år. Och varje år (med undantag från året då jag var i Afghanistan) har jag skrivit en årskrönika där jag sammanfattar året som gått. Så även i år.

2011 har varit ett mellanår för mig. Jag fortsatte frilansa och skrev om det jag brinner för, samtidigt som jag gav mig in i en ny värld i och med uppstarten av Alltid Nyheter i Sveriges Radio. Den som följt bloggen länge vet att mina år ofta brukar vara uppdelade i längre åtaganden och projekt, men allt mer sällan fasta positioner eller stillestånd. Så även i år.

I min värld går det inte att bara vara offentlig, att bara vara personlig men aldrig vara privat. Det hänger ihop. Och därför förvånar det inte mig att många av mina besökare här på Bisonblog även hänger på fredrikwass.se för de mer dunkla tankespåren. Så även i år.

Men det här är Bisonkrönikan, och nu börjar vi.

Januari

Jag gick ut hårt och listade sju ambitioner inför 2011, där jag nog lyckas med ungefär hälften. Bra så. Kanske värt ett eget inlägg känner jag.

Det är väldigt tröttsamt med texter som är skrivna för Google och inte för den som läser. SEO-språket måste bort.

Uppdateringar om frukostvanor och grattishälsningar är inte meningslösa. Nej, människor är generellt inte meningslösa. Jag förklarar varför på min och Johanna Ögrens blogg på DN.se, och tar avstamp i Staffan Heimersons beskrivning av Facebook som ”Orwelliansk storebrormaskin”.

Journalistrollen fortsätter debatteras, och även journalistutbildningarnas omvärldsbild sätts under lupp.

feed twitter pillows

Februari

Isabella Löwengrip fortsätter sin resa mot att slippa nedlåtande tweets från Veckans Affärer-journalister och nå sin dröm om att bygga sitt investmentbolag ännu större.

Hampus Brynolf och Intellecta Corporate sätter äntligen siffror på det svenska twittrandet och myntade begreppet twittertalibaner (de 11 000 flitigaste twittrarna).

Kommunchefgate blossar upp när Katrineholms kommunchef Mattias Jansson hamnar i fejd med lokaltidningen Katrineholmskuriren. Och turerna fortsätter.

Jag har en intensiv tid där jag jobbar på två olika redaktioner parallellt och får ur mig många artiklar på kort tid. Jag reflekterar kring frilanstillvaron kontra redaktionslivet, och saknar sovmorgnarna.

Internetworld nummer 2, februari 2011

Mars

Podcasten Bison Trackback smygs igång, men det blir bara två avsnitt. Till skillnad från Maktministeriet som vi startade i höstas. Den har både bättre kontinuitet och bättre innehåll.

Hur påverkas företagen av Wikileaks-avslöjandena? Det försöker jag ta reda på för Internetworlds räkning.

Tsunamin drabbar Japan och jag bloggar om det, Twitter och nyhetsflöden på DN.se.

Bison Trackbacks andra (och sista?) avsnitt publiceras, där jag och Julia Skott pratar #digidick.

 April

Går det att få sina egna statusuppdateringar att ranka högre på Facebook? Kanske.

Jämnårige bloggkollegan (i antal bloggår) Olle Lidbom gör lysande satir när han intervjuar twitterstjärnan ”Fredrik Jardenpacker” om Riksbankens nya sedlar. ”Riktigt modigt vore om de gjorde de nya sedlarna Paypal-kompatibla”

Stjärncopywritern Anna Qvennerstedt förklarar varför språket är viktigare än någonsin i en intervju jag gjorde med henne.

Därför är språket viktigare än någonsin

Svenska startupen Soundcloud växte med 400 000 medlemmar i månaden. Lisa Bjerre skrev om dem.

Det är skillnad mellan att vara transparent och att vara övervakad. Ett av de mest länkade av mina inlägg på DN.se, om integritet och övervakning på nätet.

Maj

Usama Bin Laden dödas av amerikansk trupp och Hynek Pallas kritiserar rapporteringen från nedre Manhattan.

Som vanligt är relationer och beteenden på internet intressant att titta närmare på, och i en artikel pratade jag med flera psykologer för att få deras perspektiv på utvecklingen. Att ge Facebook-aktivitet i terapiläxa känns väldigt mycket 2011.

Spotify inleder ett samarbete med Facebook och Parmy Olsen på Forbes magazine var tidigt (och till stora delar rätt) ute när detaljerna om samarbetet läckte ut från en källa.

Den 29 maj är mors dag och jag uppmärksammar det genom att återigen länka till den långa intervju jag gjort med båda mina föräldrar tidigare. Den handlar om hur det var vara pionjär inom bland annat pappaledighet och jämställda relationer.

Kungen tvingas till slut göra en (numera klassisk) intervju om påstådda förehavanden med kaffeflickor. Jag ger mig på att inte bara kommentera händelsen utan också att ge receptet på en modern monarki på DN.se.

Juni

Jag flyttar in i frilanskollektivet Barbro i Malmö i några veckor för att skriva på guiden om domännamn till .SE (som släpptes under hösten). Upptäcker Malmös lunchutbud och träffar trevliga journalistkollegor.

Den som vill veta vilka åtta misstag man inte ska göra på Facebook får reda på det i Internetworld.

Hos rekryterings- och utbildningsföretagen inom kommunikationsbranschen växer nya titlar och roller fram. Flödesredaktör, digital storyteller eller spökbloggare är några av de nya begrepp som används. Det blir tydligt att det är den T-formade personen som är mest eftertraktad av arbetsgivarna. Djup och passion inom ett nischat område, och hyfsad bredd och koll på resten.

Fotojobb i Internetworld nummer 3, 2011

Google lanserar Google Plus och jag blir intervjad av P3 Nyheter om vad jag tror om framtidsutsikterna. Jag besökte även TV4 Nyhetsmorgon i samma ärende.

Juli

Utøya drabbar mig. Och det drabbar mig hårt. Jag blir illa till mods av twitterhetsen i spåret av nyhetsrapporteringen och skriver:

Jag orkar inte läsa en analys av vilken roll sociala medier spelar för skjutningarna i Norge. Jag orkar inte se ännu en snärtigt formulerad tweet om att man minsann på Twitter fick nyheterna snabbare än i traditionella medier. Jag orkar definitivt inte ta del av opportunistiska inlägg med förutsägbart innehåll som alla går ut på att låta smart och initierad. Jag kräks i munnen av människors uppenbarligen begränsade och naiva världsbild som tar sig uttryck i storögda betraktelser om sakernas tillstånd.

Kanske är det när samhället utvecklas som mest som de extrema krafterna också visar sig från sin fulaste sida?

Privat: För fjärde sommaren i rad besöker jag San Francisco där två av mina bästa vänner gifter sig med varandra. Bröllopsmiddagen äger rum på den restaurang som vi tre upptäckte tillsammans första gången 2008. En mer privat årskrönika kommer troligtvis att komma på fredrikwass.se nu i mellandagarna.

Björn och Miriams bröllop i San Francisco

Augusti

Sweden Social Web Camp (SSWC) arrangeras för tredje året i rad av fantastiska Kristin Heinonen och Tomas Wennström. Förväntningarna är höga men lyckas ändå uppfyllas. Jag bloggar från en intressant session om journalistikens framtid. Emilia Blom gör uppskattade sketchnotes från flera sessioner.

Sweden Social Web Camp 2011

Tage Ögren klappar en hund på Sweden Social Web Camp 2011

Media Evolution arrangerar en av de mest inspirerande konferenserna under året och kallar den kort och gott The Conference. Jag deltar i en bloggstafett inför konferensen där jag beskriver hur utvecklingen i tredje världen hoppar över ett steg i internetutvecklingen. Och jag skriver även många inlägg från själva konferensen. KLF-grundaren Bill Drummond gör en uppskattad dragning.

Media Evolution The Conference

Som jag varit inne på tidigare är språket viktigt på nätet, och det kan även avgöra mottagandet av en tjänst eller sajt. Som exempel visar jag vad som händer när du för musen över ditt eget namn på Tweetdeck.

Studio Total berättar om receptet bakom deras kampanjer.

September

Under cirka 30 minuter låg Google Docs nere och världen reagerade starkt. Visar på känsligheten i molntjänster, men kanske också styrkan i dem.

Jag får erbjudande om att bli sociala medier-korrespondent på Alltid Nyheter i Sveriges Radio och testar att arbeta inom public service för första gången, något jag länge velat göra. Här är en beskrivning av mina förväntningar inför starten av kanalen, och så här fyra månader senare så har många av dem besannats. Om två veckor slutar jag på kanalen för att fortsätta med mitt frilansliv. Vad jag inte räknade med inför min tid på radion är alla de bra människor jag träffat där.

Dags för en nyhetsuppdatering i #alltidnyheter's studio, med @evalisaw och @stefanelof

Försvarsmakten lanserar en bloggportal. En bra och genomtänkt satsning vid första anblick.

Avhopp, maktspel och allmänt kaos drabbar Techcrunch, vilket också visar vad det är som är så unikt med sajten.

Det kommer inte att komma en enda ny lösning. Det säger Robyn om musikbranschen.

Ryktena om Spotifysamarbetet med Facebook blir officiella.

Oktober

Efter två veckors förberedelser med hela redaktionen rullar det inslagsätande monstret Alltid Nyheter igång. Första tiden blir extremt hektiskt på grund av både heta nyhetslägen, men också en taggad och ambitionsfull redaktion.

Jan Gradvall utser Veronica Maggio till en 4G-artist, och han brukar veta vad han talar om. Maggio blir även en av Sveriges mest spelade artister på Spotify under 2011.

Jag kollar på filmen Contagion och stör mig på manusförfattarnas porträtt av ”en bloggare” gestaltad av Jude Law. Här jämför jag filmens bild jämfört med den uppfattning jag själv har. Inte många likheter.

Josefine Hådell, Julia Skott och jag startar podcasten Maktministeriet – ett program om makt och strukturer på internet. Vi får ett positivt och nyfiket mottagande. I första avsnittet pratar vi om lanseringen av Ajour.se och barn på internet.

Hela oktober präglas av jobbet på Alltid Nyheter och det blir inte mycket vettigt gjort utanför Radiohuset överhuvudtaget, men desto mer vettigt hamnar i kanalens sändningar.

November

Till slut släpps den guide om domännamn jag skrivit på tidigare under året. På 80 000 tecken får du reda på det mesta du behöver veta om domännamn, tvister, domännamnsmarknaden, regler, råd och tips. Inte jättesexigt, men förhoppningsvis nyttigt och användbart.

Rafflande innehåll i boken om domännamn, featuring @tedvalentin och @elingrelsson

Paidconent.org pekar på hur svenskarna gått från att vara ett fildelande folk till att nu även vara ett ”betala för musik på nätet”-älskande folk genom Spotify.

Isobel Hadley-Kamptz lyfter frågan om ersättning när man medverkar som expert i olika mediala sammanhang. Den enda som inte får betalt är du.

Med Rösterna går inte att tysta deltar jag i Amnestys bloggstafett med tema yttrandefrihet.

Talibaner, terrorister, skolbarn och extremister. Alla använder internet för att påverka, uttrycka, kommunicera och interagera. Men någonstans vill jag tro att öppenheten och yttrandefriheten är det som gör oss bättre och slutsatsen jag drar blir ett slitet men ständigt aktuellt ordspråk. Information wants to be free.

December

Under rubriken Vill du ha mitt jobb berättar jag om hur Alltid Nyheter arbetar med sociala medier som verktyg i rapporteringen, och hur jag och Yasmine El Rafie utvecklat arbetsmetoderna hos både oss själva och övriga redaktionen under hösten. Samtidigt berättar jag om att jag går vidare med frilansuppdrag från och med 15 januari 2012. Senare står det klart att det blir Jack Werner som ersätter mig fram till 1 juni då projektet ska utvärderas.

Penelope Trunk är blind för strukturerna (enligt mig) när hon skriver ett gästinlägg på Techcrunch om kvinnligt och manligt i startupvärlden. Malin Ströman håller med.

Jag påbörjar min helgläsning här på Bisonblog. Först ut är Slaget om Sex.com som berättar om en av de mest uppmärksammade domäntvisterna i historien. Andra inlägg är: Hur skiljer man på privat- och yrkesliv i sociala medier, En kommun är ett community oavsett plattform, ”Twitter kan vara väldigt hårt” om sociala medier på konferensen och Nyordslistan för webben 2011.

Maktministeriet släpper sitt femte avsnitt och blickar tillbaka på 2011 med fokus på aktivism. Arabiska våren, eurokrisande länder, occupy-rörelsen och konsumentmakt är några av nedslagen.

Andra som också skrivit årskrönikor:
Johanna Ögren, Björn Jeffery, Karin Widén, Katrine KielosSanna Stefansson, Jennifer Bark, Niclas Strandh, Brit Stakston, Anna-Carin Carnebrotidningen Fokus, DN På Stan, Älskade Dumburk, Computer SwedenAjour, BakjourResumé, Dagens mediaFeber, The Victor Report 1 och 2. Dagens Nyheter nöjesåret 2011, SID-bloggen, E-handelsbloggen, Shampoo Rising.

Läs mer:
Bisonkrönika bloggåret 2010
Bisonkrönika bloggåret 2008
Bisonkrönika bloggåret 2007
Bisonkrönika bloggåret 2006
Bisonkrönika bloggåret 2005

Relaterade inlägg:

Journalistikens framtid? – It’s complicated

Medieföretag och pengar

Live Sketchnote från Björn Jefferys session på SSWC, av Emilia Blom

När tv:n kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. När videoapparaten kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. När hemmabion kom sa man att vi skulle sluta titta på bio. Men varför var 2010 det mest lönsamma året någonsin för SF-biograferna? Var det inte tänkt att fildelning och internet skulle paja affärsmodellen kring biobesöket en gång för alla? Tydligen inte.

Ovanstående fakta och fler exempel på myter och sanningar om medieformat och lönsamhet presenterade Björn Jeffery under helgens Sweden Social Web Camp. Just Björns session var en av de jag uppskattade mest, kanske för att webb- och entreprenörsvärlden är fylld av föreställningar och fördomar om det gamla medielandskapet, ibland överdrivna och ibland totalt missvisande. Samtidigt är det ingen tvekan om vilket håll utvecklingen går med sjunkande upplagor för merparten av de svenska tidningshusen.

Björn Jeffery belyste på ett bra sätt hur dagens mediebolag tjänar sina pengar och gav dessutom konkreta siffror på några av de större dagstidningarna och magasinens intäkter och vinstmarginaler. För en publik bestående av nätnördar, entreprenörer och sociala medier-anhängare kanske det var en smula nedslående att höra att bara 5 procent av Dagens Nyheters intäkter kommer från webben och att DN, Aftonbladet och Expressen fortfarande gör miljonvinster på den traditionella pappersprodukten. Och även Pontus Schultz utveckling av Veckans Affärers intäktskällor i form av event- och sponsringsverksamhet är något som pekar på nyttan av ett starkt journalistiskt varumärke, ofta i pappersform, för att driva intäkter från kringverksamhet. Detta är något jag har konkret erfarenhet från efter min tid på Greentech Media i San Francisco, ett mediebolag med tre intäktsben (events, research/rapporter och redaktionell sajt).

Även Expressens chefredaktör Thomas Mattsson följde Björn Jefferys session via en Bambuser-sändning och kunde konstatera:

…för oss som söker finansiering för journalistik, oavsett om det handlar om reportageuppdrag till Afghanistan och Libyen eller bevakningen av schlager-SM och fotbollsallsvenskan, är det i sak irrelevant varifrån pengarna kommer så länge som den journalistiska integriteten kan bibehållas. […] Aldrig nog så framgångsrika digitala innehållssatsningar, och hit räknar jag alla från Wall Street Journal och Financial Times även om de inte alls är jämförbara med svenska dagstidningars förutsättningar, är fortfarande beroende av de tryckta editionerna. Inte bara för räckvidd, annons- och prenumerationsintäkter utan också för att printeditionerna fortfarande bygger varumärken som resten av affären är beroende av.

Björn beskrev även hur den amerikanska tidningsbranschen påverkat strategin kring de nya magasinsapparna för iPad och hur det kan komma sig att en svensk e-bok är dyrare än en fysisk pocketbok samt det faktum att e-boksförsäljningen i Sverige är extremt blygsam än så länge.. Den dubbla momsen för svenska appmakare är också en faktor som påverkar prisbilden för e-boksförsäljningen. Kolla gärna in klippen från Björns föreläsning. Här ovanför ser du Emilias sketchnote från samma föreläsning. Jag gillar verkligen det sättet att sammanfatta en föreläsning eller diskussion på och hoppas att fler börjar göra liknande illustrationer framöver.

Under SSWC var jag på ett gäng intressanta sessioner om bland annat konvertering inom e-handeln, arbetsprocessen hos en gaming studio, mötesdesign/möteskultur, storytelling och mycket annat. Men det får komma i ett annat inlägg.

Relaterade inlägg:

Bättre förr

Canoes

Foto: Rob Holland.

”Jag måste backa bandet och återvända till frågan om hur min bransch ser ut om några år. En del av svaret fastnar i att jag inte ens vet vilken bransch jag tillhör. Vad jag dock vet är att intäktsströmmar och lönsamhet inte alltid handlar om att hitta den bredaste floden och sätta upp en damm. Det kan lika gärna handla om att dra upp kanoten på land, släpa den genom skogen och sjösätta den där det finns en tillräckligt bred å för att ta sig vidare. Och precis som Greentech Media skapar intäkter från olika håll i sin verksamhet, så gäller samma sak för den enskilda individen. Det är så du säkrar både bolag och människor.

Guldet har sedan länge sinat i mediegruvorna. Nu handlar det om att vaska konversationer och dra till sig dialog. Som mediebolag kämpar du mot statusuppdateringar på Facebook om uppmärksamheten. Dina kunders personliga vänner är dina konkurrenter. Visst är det fantastiskt och spännande? Det tycker jag. Äntligen sållas bruset bort. Dålig journalistik likväl som dåliga konversationer kommer inte att få någon uppmärksamhet, oavsett avsändare.”

Får du också ofta känslan av att du skrev bättre blogginlägg förr i tiden? Det får jag. Ovanstående skrev jag i juni 2009. Those where the days.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Sida 2 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén