Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Jämställdhet

”Män är jävligt duktiga på att tycka om varandra och göra saker ihop”

Jan Helin - Foto: Fredrik Wass

Jan Helin. (Foto: Fredrik Wass)

”Jagat har jag gjort sedan jag var barn. Köra motorcykel är bland det skönaste jag vet även om det är en oförblommerad ålderskris. Men om ditt umgänge kretsar kring de här sakerna så är det ett problem om du lyfter in det i yrkeslivet. Män är jävligt duktiga på att tycka om varandra och göra saker ihop. Det är inte något negativt per se men det är exkluderande. Att vara medveten om det och förmå skilja på vad som krävs för att bygga ett dynamiskt team i yrkeslivet och hur manliga relationer fungerar är det enda jag kommit på för att i praktiken jobba för jämställdhet i ledningsgrupper.”

Läsvärd intervju med Jan Helin av Malin Ekman i SvD: ”Historien är full av gubbar som stannar för länge”. Läsvärt från Malin Ekman är också berättelsen om tidningen Fokus, dess uppgång (och fall?) samt ett gäng andra artiklar som du hittar här.

Relaterade inlägg:

Almedalen 2016 #Rotlös

Hela listan: Så var almedalen 2016

Årets almedalsvecka var som väntat ett mellanår men med ett politiskt landskap som skiljer sig stort från förra sommaren. En reflektion från en av SVT:s politiska kommentatorer är att ”vi befinner oss i en ständig valrörelse” sett till nerven i svensk politik just nu.

Men veckan handlade som vanligt om mycket mer än politik och mingel, vilket det tycks vara oerhört svårt för både besökare och medier att förmedla till fastlandet. Det ger utrymme för såna här artiklar och många missförstånd kring vad som egentligen sker i Visbys gränder. Personligen föredrar jag att mina förtroendevalda åker till Almedalen för att samverka med andra och dela erfarenheter, framför att sitta på sin egen kant och uppfinna egna hjul utan kontakt med omvärlden.

Mediefrågor, digitalisering och jämställdhet blev mina tre huvudfokus under årets vecka även om en del annat slank med av bara farten.


Det blev inte så mycket försvars- och säkerhetsfrågor för mig som under tidigare år, trots att dessa frågor är hetare än någonsin.

Min kommande jobbstart som omvärldsbevakare hos Sveriges Tidskrifter gjorde förstås att medieutveckling och digital utgivning blev ett naturligt fokus.

Årets seminarium: Failkonf16 av Maktsalongen
Maktsalongen fortsätter ta plats i Almedalen. I år fortsatte Failkonf16 ett event i misslyckandets tecken. Fi-ledaren Gudrun Schyman, Rättviseförmedlingens ordföranden Seher Yilmaz och Omni-grundaren Markus Gustafsson gick alla upp på scenen för att dela med sig av sina personliga misslyckanden. Vi fick höra om allt ifrån panikattacker på jobbet till härskartekniker inom ungdomsrörelsen. Ett välkommet tema som jag hoppas fler tar upp kommande år. Vi behöver höra om hur även framgångsrika människor kan misslyckas och hur de hanterar motgångarna.

. @seher_y om att misslyckas i ungdomsrörelsen, på #failkonf16 #almedalen #maktsalongen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mingel: Politism
I flera år i rad har Politism stått för almedalsveckans mest avslappnade mingel, där konkreta diskussioner faktiskt får utrymme och det finns tid att träffa nya människor (mer än bara 2 minuters kallsnack). Det skadar heller inte att minglet har bästa värdarna och utsikten också. Eller som de tre poliserna som gjorde inspektion under kvällen sa: ”Klart man måste få ha fest”. Att både ordningsmakt och aktivister hyllar ett mingel säger något om nivån.

Årets handskakning(ar): Almedalsfesten (Fokus, CNN, Strandberg Haage, DCG)
Vid entrén till St Nicolais ruin stod värdarna uppradade för att skaka hand med alla gäster. Det kändes som när hovet bjuder in till fest på slottet och gästerna passerar förbi kungaparet för vördnadsfull hälsning, men det var ändå en fin gest och ovanligt i Almedalen.

Perfekt mingelljus i ruinen med @elin.eng @future_kid_san @litenmendryg. #almedalsfesten #fokus

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets mest-givande-samtal-på-kortast-tid-ögonblick: Superminglet (Resumé, Veckans Affärer och Meltwater)
På Gutekällarens takterass arrangerades ett mingel där jag på kort tid återigen fick uppleva det allra bästa med Almedalsveckan. Och av en slump kom alla mina samtal att handla om balansen jobb och utbildning. Berghs rektor Camilla Wallander gav kloka inspel om sitt sätt att se på utveckling och kompetens. Katarina Ljungdahl från Sveriges kommunikatörer likaså. Alltid inspirerande Karin Nygårds hade ett ”ledigt” år, men har ändå spelat in nytt barnprogram åt SVT som kommer i höst (Programmera mera), samt precis släppt en ny bok (Så fungerar internet). Brit Stakston, Seher Yilmaz, Johanna Snickars och Karin Zingmark var några som med bara några få ord hann med att diskutera misslyckanden, framgångar och almedalsveckan som fenomen. Allt detta inom loppet av en timme.

Årets moderator: Beata Wickbom (med Viktor Ström som runner up)
Med varm, tydlig, pedagogisk och bestämd hand lotsar Beata Wickbom besökarna genom programpunkt efter programpunkt i trädgården hos HejDigitalt (utlånad av Hill & Knowlton). Genom sitt sätt att ställa både de dumma och smartaste frågorna och hela tiden inkludera publiken skapar hon ett av Almedalsveckans bästa diskussionsklimat. Samarbetet med Di Digital (Viktor Ström och Mimi Billing var på plats) fungerade också väldigt bra och bidrog till att både de stora visionära frågorna likväl som de mer konkreta affärsfrågorna fick utrymme.

Morgonen börjar med #hejdigitalt #almedalen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets härskarteknik: Maud Olofsson kallar Annie Lööf för duktig chey

När kvinnor är ”duktiga”. #almedalen #expressen

Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass)

Årets tv-ögonblick: Facebook Live
Möjligheten att enkelt sända livevideo via sin mobil har funnits sedan 2008 när Bambuser lanserade sin smarta tjänst. Men först i år, åtta år senare, har tekniken blivit så integrerad och enkel att den börjat slå igenom på allvar. Jag själv och andra sände live från många seminarier och fick dessutom både många tittare och uppskattning från de som inte var på plats.

Årets bäst-före: Mediecheferna
Vad är grejen med alla nuvarande eller före detta mediechefer som ska tassa runt och leka reportrar hos sina respektive redaktioner och hitta på helt omotiverade (och ofta rätt trötta) specialprogram om gotländska kulturminnen eller leka Skavlan? Jag förstår att medarbetarna har svårt att säga nej när högsta ledningen vill vara med och leka, men ändå.

Årets middag: Surfers
I år blev det endast ett besök, men det blev den bästa måltiden under veckan. Friterad tofu, räkbollarna och rättiksalladen rekommenderas varmt.

Årets lunch: Creperiet
Västerbotten rekommenderas. Bord på balkongen är också att föredra.

Årets frukost: Grötfrukosten på Pensionat Fridhem
En blandning av skolmatsal på 1980-talet och en rejäl hotellbuffé. Kaffet är svagt, juicen utspädd och nostalgin total.

Årets roomies: Linda Eriksson, Victoria Gillberg och Anders Gardebring
Ingen snarkade! Alla höll tiderna!

Stort tack för bra samtal och möten Anton, Sofia, Karin, Julia, Jonas, Negra, Rebecka, Maria, Andreas, Kerstin, Lisa, Jenny, Hampus, Anna-Karin och alla andra jag hade kontakt med under veckan.

Det finns mycket mer att säga om både det politiska läget och almedalsveckan som fenomen. Men jag ville göra det här inlägget så fort som möjligt innan semesterkoman sätter in och jag blir för slö för att få ihop det. För vad det är värt.

Relaterade inlägg:

Kvinnor under attack

Det är inget nytt men blir så extra tydligt den här helgen. Dels i den havererade Göteborgsgonzon Joakim Lamottes kränkande behandling av kvinnliga intervjuoffer och dels i Kerstin Weigls direkt kvinnofientliga krönika där hon kommenterar en kvinnlig politikers utseende snarare än budskap, och dessutom agerar strukturförnekare när hon blir tillfrågad om saken.

Bara för att kvinnoförakt uppenbarligen ger bra tryck i klick-ekonomins kassa måste den inte uppmuntras. Nog nu.

Nog nu

Relaterade inlägg:

När en man skriver det självklara

Metro debattartikel av Fredrik Wass

Igår kväll funderade jag på alla inlägg om sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor den senaste tiden. Jag skrev en statusuppdatering kring det som jag valde att publicera i förmiddags. Nästan direkt hörde Metro av sig och ville publicera texten som en debattartikel.

Nu har artikeln publicerats hos Metro  och min egen statusuppdatering delats 66 gånger samt gillats av över 300 personer. Och det för att en man skriver självklarheter.

Jag skrev inte texten för att få ryggdunk av feminister. Jag skrev den för att visa att alla vi män kan göra skillnad i att påverka attityder och normer, men också peka på det faktum att även den som tror sig vara en ”snäll kille” också kan göra misstag eller gå över gränsen. Så även jag. Det är som en blind fläck eller döda vinkeln. Du ser det inte när det händer, för då hade du inte gjort det från början.

Här är texten:

Inte alla män, säger du.

Bra för dig. Då kan vi andra försöka komma till rätta med ett konkret problem som drabbar miljoner kvinnor så länge. Att du och jag inte gjort något ont enligt vår egen subjektiva upplevelse är irrelevant.

Rent statistiskt känner både du och jag män som någon gång utfört sexuella trakasserier, eller olika typer av övergrepp. Att vi inte sett det hända och fått en chans att fördöma dessa män betyder inte att de inte finns. Och att du upplever dig som ”one of the good guys” betyder inte att alla kvinnor gör det. Det som du uppfattar som naturligt, härligt och försiktigt, kan någon annan uppfatta som över gränsen, opassande, kränkande. Vår egen moral är lika lite facit som någon annans. Det är ett samspel. Vi lär oss av varandra vad som känns bra.

Men vad ska vi göra då? En lösning är till exempel att bli mer vaksam när det gäller beteendet och jargongen i våra egna kretsar, försöka vara lyhörd i våra egna relationer inför saker som ens partner kan ha varit med om tidigare, och helt enkelt inte slå ifrån oss problemet bara för att vi inte känner oss träffade. Kanske räcker det ibland att lyssna istället för att komma med en lösning när din vän eller partner beskriver sina upplevelser, sin verklighet. För eftersom människor vi bryr oss om är drabbade, blir vi också drabbade, och det beteende som andra män visar upp kommer även att färga av sig på hur vi uppfattas.

Inte alla män är orsaken till problemet. Men alla män har möjlighet att se, lyssna och erkänna att det finns ett problem. Och varje gång någon säger ”inte alla män” flyttas fokus från kvinnornas upplevelser till männens vilja att rentvå sig. Men männens icke-skuld är inte ett problem. Vad som är ett problem är hur kvinnor i alla samhällsklasser och generationer utsätts för fysiska och psykiska kränkningar som en del av en struktur, en norm, vi inte kan stå utanför.

Nästa gång du känner behovet av att påminna om ‘inte alla män’, pröva att istället fråga om personens upplevelse eller hur hon vill bli bemött för att slippa vara rädd för just dig. Fråga hur man gör för att inte vara som alla män.

I övrigt rekommenderas läsning av Cassandra M Klatzkows inlägg:

Ur inlägget:
”Jag minns varenda berättelse om sexuella övergrepp som mina tjejkompisar har berättat om för mig. Men jag kan inte påminna mig själv om en enda killkompis som själv erkänt sig ha utsatt någon tjej för ett övergrepp. Det går inte ihop alls. Det är så jävla viktigt att det skrivs och pratas om det här hela tiden. För de flesta unga förstår inte ens att det här är något problematiskt. Tjejer förstår inte att de är med på saker de egentligen inte vill och killar förstår inte alla gånger att det de gör är fel. ”

Relaterade inlägg:

Next Berlin

”En bredare kultur av grabbighet”

Ikväll och imorgon äger konferensen Sthlm Tech Fest rum. Heta startups, tunga samarbetspartners och många anmälda borgar för en riktigt spännande och bra konferens. Uppmaningen till besökarna är ”Come meet the people and companies behind what many are calling ‘The World’s Next Hot Tech City’.” Och mycket talar för att det inte bara är överdrivet skryt bakom de orden.

Arrangören kämpar hårt för att göra Stockholm till ett blomstrade startupstad genom metoder och erfarenheter från entreprenöriella hotspots världen över, till exempel Los Angeles, Silicon Valley och Sao Paolo. Frågan är bara om ALLA värderingar och attityder är värda att kopiera från framgångsrika exempel utomlands.

Göteborg har ett starkt byråliv tack vare de stora industrierna som länge slukat konsulttimmar like there’s no tomorrow. Men just storskaligheten hos de lokala framgångsbolagen har gjort de små startupföretagen mer sällsynta, även om det finns många undantag. I Malmö finns ett fantastiskt kreativt kluster och ett starkt mobilfokus i hela regionen. Här finns flera stora exits, som Polar Rose (Apple) och TAT (RIM/Blackberry) med andra generationens entreprenörer tillbaka på banan redo för nya utmaningar. Ändå upplever jag att det fortfarande finns en begränsning i storlek. Huvudstaden Stockholm har fördelen av att dra till sig en kritisk massa kompetens. Just nu gör mängder av duktiga personer sina första hundår på någon av Stockholms större startup- och it-företag. Företag som Spotify, Klarna, Videoplaza  med flera har redan börjat yngla av sig före detta anställda som går vidare i egna projekt och staden är tillräckligt stor för att ha ett litet men ändå existerande ekosystem med både investerare, entreprenörer, medialt fokus och det så livsviktiga startupcommunityt.

Allt det här har pågått under ganska många år och har på senare tid förtjänstfullt fångats upp genom #SthlmTech, både en samlingstagg för allt som har med Stockholms techvärld att göra, men också en eventverksamhet med meetups, ”fireside chats” och idag alltså Sthlm Tech Fest med flera tusen deltagare.

Parallellt med den här utvecklingen har jämställdhetsperspektivet blivit alltmer tydligt i startupcommunityt. När Facebooks operativa chef Sheryl Sandberg skrev Lean In satte hon frågan högt upp på agendan hos både de stora it-jättarna i Silicon Valley likväl som entreprenörsvärlden generellt.

Därför är det med intresse jag följt och själv debatterat hur den kritik som riktats mot #SthlmTech har bubblat fram och senare bemötts. Och kanske även hur de aktörer som funnits bakom kulisserna (både offentliga aktörer, företag och inkubatorer) förhållit sig relativt tysta när en arrangör de sponsrar beter sig tveksamt. Precis som debaclet kring Internetdagarna för några år sedan handlar mycket av kritiken inte om huruvida någon har goda intentioner eller inte, utan snarare hur man väljer att hantera kritiken när den väl dyker upp.

I det senaste avsnittet av Dagens Industris Digitalpodden (cirka 30 minuter in i avsnittet) tar programledarna upp händelsen på Sthlm Tech Meetup där en holländsk riskkapitalist skämtade sexistiskt från scenen, vilket fick många att kritisera både honom och arrangören. Ur podcastavsnittet:

”Vad man lägger märke till och som vi alla ska ta åt oss av, är att när man tittar på videon från evenemanget så är det ingen i publiken som buar. Det är ingen som säger emot och det är ganska talande. Det gäller inte enskilda individer, evenemang eller företag. Det finns en bredare kultur av grabbighet – väljer jag att kalla det för i brist på bättre begrepp. Det finns inte individuella lösningar på strukturella problem. Det är extremt svårt för mig som vit man mellan 25 och 35 att förstå hur det är att komma dit som minoritet, som till exempel en svart kvinna. Det är klart att jag känner mig inkluderad i miljön. Om du kommer dit som en hungrig och förväntansfull entreprenör kan det nog vara rätt jobbigt. […] Om någon känner sig exkluderad så är det ett problem, oavsett orsak. Makten att förändra det, jag har svårt att se att det skulle vara på något annat sätt än att det ligger hos oss män att skapa en mer inkluderande kultur. ”

Mentimeters marknadschef Donna Hanafi är en av de som inte känner sig bekväm på eventen. Hos Internetworld berättar hon om upplevelsen:

”Jag har sen en tid valt att inte gå på eventen, eftersom de håller en sådan här jargong och en sådan ton mot kvinnor. […] En grej som fick oss att reagera var när [arrangören] skrev på Facebook att man bör komma till Sthlm tech fest för att Sverige har så vackra kvinnor och länkade till en artikel om Tinder.”

I krönikan Dyrt att inte vara jämställd tar Sydsvenskans ekonomikrönikör Thomas Frostberg upp hur sponsorer och samarbetspartners hanterar det faktum att arrangörer av event inte tar frågor kring jämställdhet på allvar:

”Mest talande är det bråk som under sommaren blossade upp kring STHLM Tech Fest, en hajpad teknikkonferens som arrangeras i huvudstaden nästa vecka. Den första versionen av talarlistan innehöll bara män – och som förstanamn direktören för ett företag som nyligen stämts för sexuella trakasserier mot en kvinnlig medgrundare. Dessutom försökte arrangören locka amerikanska deltagare till konferensen genom att länka till en artikel om en dejting-app där man kunde hitta attraktiva svenska kvinnor. […] Det har fått den statliga innovationsmyndigheten Vinnova att dra sig ur som sponsor och andra att avstå från att gå på arrangemanget. (Fortfarande finns dock – märkligt nog – stora företag som Klarna, King, Absolut, Nasdaq OMX, Bonnier, Schibsted, MTGx och Vinge på sponsorlistan).”

Michael Kazarnowicz höll sig framme tidigt och skrev ett inlägg med kritik riktat mot Sthlm Tech Fest. Han tog delvis tillbaka vissa delar av kritiken efter diskussioner på Twitter, men vissa bitar gäller fortfarande.

Samtidigt ger sig Paulina Modlitba Söderlund ut på entreprenörsjakt och uppmanar kvinnliga entreprenörer att fylla i den här enkäten som svar på en artikel i Dagens Industri där en riskkapitalist sa att det saknas kvinnliga entreprenörer att investera i.

”In a recent article in DI, Staffan Helgesson from the VC firm Creandum, said that there ”are no women to invest in in the Swedish internet startup scene”. OK, the share of female entrepreneurs is obviously a lot smaller, but I’m pretty confident that there _are female entrepreneurs looking for money in Sweden. Help me make a valid point by answering this super short survey if you are a woman entrepreneur in Sweden who 1) is considering 2) have been, 3) is or 4) will be looking for funding of some sort (not necessarily VC money).” 

Paulina har även skrivit inlägget How to get great women to tech and startup events tidigare.

Det är bra att de här frågorna inte bara ventileras genom några arga tweets utan också tas på allvar av  sponsorer och framförallt entreprenörerna själva. Det är tydligt hur mycket som hänt på bara några år och det finns en större medvetenhet kring vikten av både mångfald och jämställdhet som en del i att bygga framgångsrika och hållbara affärer, även om det finns otroligt mycket kvar att göra. Det vittnar om inte annat kommentarsfältet till min tidigare krönika Startups som hatar kvinnor om. Kommentarerna till artikeln blir som ett illustrerande exempel till exakt de teser som drivs i den.

Det finns åtminstone en  aktivitet på Sthlm Tech Fest som kommer ha fokus på ”diversity” där flera kvinnliga entreprenörer deltar, men det är också typisk att det är fortsätter att vara en ”kvinnofråga” ur arrangörens synvinkel. Det ska bli spännande att fortsatt följa diskussionerna kring eventet och se responsen från deltagarna. Värt att nämna i sammanhanget är The Conference arrangerat av Media Evolution i Malmö som jobbat hårt och länge med jämställdhets- och mångfaldsfrågorna som en helt naturlig och ej framtvingad del av verksamheten. Föredömligt.

Uppdatering: Idag publicerade SUP46 en infografik över Stockholms startupscen  med statistik och namn på de största bolagen. Jag lägger in den här i inlägget för att skapa en kontext kring vad det är folk menar när de säger startupcommunity eller innovationsekosystem.

SUP46-infografik-web

 

Relaterade inlägg:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

Gillade du det här inlägget?

Anmäl dig här så får du alla mina nya inlägg i mailen en gång i veckan. Ganska smart faktiskt. /Fredrik Wass

* måste fyllas i




(Glöm inte att bekräfta din adress efter att du fyllt i uppgifterna. Titta i skräpkorgen om bekräftelsemailet inte kommer fram)