Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Facebook (Sida 1 av 2)

#metoo förstasidor

#MeToo, Svenskarna och internet samt världens undergång

#metoo förstasidor

Den senaste veckan har varit en av de mest intensiva under hela 2017 för den som är intresserad av hur digitaliseringen förändrar samhället. Fokus för mig personligen har varit att följa #metoo-rörelsen och kritiken mot flera mediebolag kring namnpublicering av kända medieprofiler.

Vad jag inte velat göra är att ta plats för egen del, att försöka ha nån egen analys annat än det rimliga ifrågasättandet av mitt eget beteende som jag hoppas och tror att många män ägnat sig åt. Andra har gjort som de brukar när något ämne tar fart på nätet – profiterat på det för egen vinning. Jag har garanterat gjort mig skyldig till det i andra sammanhang, men just den här veckan kändes det smaklöst och tondövt. Ska dock vara försiktig med stenkastandet i min del av medieglashuset.

I veckan släpptes även den årliga undersökningen Svenskarna och internet, med kanske överraskande resultat på vissa delar. Många uttryckte till exempel förvåning över att unga människor uppges vara mer källkritiska än äldre. Samtidigt känns det som en rimlig slutsats att någon som vuxit upp med internet som en naturlig del i vardagen blir bättre på att genomskåda dess avarter än någon som tagit till sig tekniken senare i livet.

Söndagslänkarna. Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan.Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här. 


24 svenska techprofiler vittnar – sexism, trakasserier och dickpics [BREAKIT]

”Tyvärr” bra tajming för Breakit när de för två veckor sedan startade sin granskning av kvinnors situation i techbranschen. Jag som bevakat techvärlden i över 10 år är inte förvånad. Och på vissa områden avfärdas debatten mer här i Sverige än vad den gör i Silicon Valley.

När kvinnorna på Aftonbladet fick nog av tafsandet [DAGENS NYHETER]

Maria Schottenius beskriver hur kvinnorna på Aftonbladet höjde rösten i mitten av 1970-talet i ett upprop som bär många likheter med nutidens #metoo-rörelse. En påminnelse om hur kampen kan se ut, vilka konkreta konsekvenser den kan få men också om hur många av problemen finns kvar – om än i annan kostym.

”Vi tyckte nog bara att vi berättade som det var. Och var nog rätt förvånade av att detta uppenbarligen hade gått killarna förbi. Hade de inte sett någonting?

”Dokumentet” som vår rapport hette, slog igenom. Den ledde till artiklar och radioprogram och internt på tidningen startade en genomgripande förändring. Aftonbladet fick en kvinnoredaktion och kvinnor började ta plats i ledningen. Man rensade upp i alkoholträsket, skapade strukturer för jämställdhet och lyckades nå kommersiell framgång genom att också kvinnor började köpa tidningen.” (ur artikeln).

Facebookinlägg av Fritz Levira [FACEBOOK]

Under den här veckan vet jag inte hur många gånger jag tänkt ”Håll så keft Mads” till olika män i mitt flöde som velat kritisera, nyansera, reflektera och överhuvudtaget ge sig in i debatten kring #metoo. Nu är inte tiden inne för dig som man att göra din röst hörd har jag tänkt. Jag kan förstås ha fel. Men läs gärna hela facebookuppdateringen av Fritz Levira.

”Om massa snubbar tolkar ”me too” som ett tecken på hur tjejer kan bli obekväma av ett vanligt, hederligt, vänligt raggningsförsök, då har vi problem. Det handlar inte om det, det handlar om situationer där man känt sig utsatt, kanske hotad, kanske rädd, situationer där man tvingades vara bara kropp, försvara sig, ta sig därifrån, situationer som man går och kommer ihåg och som ofta förändrat en. Alla jag känner har varit med om det, alla räknar med att vara med om det igen. Fatta vidden! Det skulle inte handla om skillnaden men jag tycker vi ska komma ihåg den ändå.”

Karin Olsson: Lägg ner tramset om att medierna mörkar [EXPRESSEN]

”Man kan oroa sig för att den ”alternativa rättskipningen” i sociala medier ska spåra ur helt. Att det inte längre är rättsväsendet som förklarar vem som är skyldig och oskyldig, utan massan på torget. Jag är minst lika oroad över att det finns delar av borgerligheten som när dessa populistiska konspirationer om medieeliten. Vårt samhällsklimat pallar inte att annars kloka och intellektuella röster faller för de mörka locktonerna.”

Han får nio miljoner för självklarheter om ekonomins hyckleri [ETC]

Hur kan man få nobelpriset i ekonomi genom att säga självklarheter om det mänskliga psyket? Saker som psykologer vetat i åratal? Kajsa Ekis Ekman förklarar hur årets pristagare, ekonomen Richard H Thaler, lyckats mansplaina en hel vetenskaplig gren.

”Marknadsföring och nationalekonomi förhåller sig till varandra som så att det ena är verktyget, det andra ursäkten. Vad Richard H Thaler gjort är att ifrågasätta ursäkten. Ja, det är väl fint. Men framför allt visar årets pris att vetenskapsakademin envisas med att prioritera medelmåttiga amerikanska män framför framstående ekonomer.”

Häromdagen dog Moderaterna – för mig, dig och de flesta svenskar [RESUMÈ]

Jörgen Lindqvist skriver om varför Moderaternas strategi kommer straffa sig i längden. Partiets tidigare framgångar byggde på att göra motsatsen till det man gör nu, ändå verkar man tro att man ska lyckas bli ett Sd light-parti.

”Moderaterna bestämde sig på den nyligen avslutade partistämman för att vara ett i längden obetydligt parti. Fixeringen vid sverigedemokraterna fortsätter och man glömmer bort 70 procent av den svenska väljarkåren – en andel som kommer att växa. Ulf Kristersson är segerviss och glad i dag men kommer att framstå som den sämsta strateg och visionär som partiet någonsin haft.”

Arbetsförmedlingen bygger ekosystem för jobtech – för bättre jobbmatchning [COMPUTER SWEDEN]

Jag bryr mig knappt hur det här kommer funka, jag är bara så glad att överhuvudtaget få se något positivt och förändringsbenäget om Arbetsförmedlingen i mitt flöde för en gångs skull.

Biggest drop in Facebook organic reach we have ever seen [MEDIUM]

I framtiden kommer du knappt att kunna nå ut med uppdateringar från din Facebook-sida om du inte betalar för det. Det är den snabba analysen som många gjort efter ett rejält tapp i organisk räckvidd för Facebook-sidor i sex utvalda länder senaste tiden. Men andra, som till exempel Fredrik Strömberg på KIT, pekar på att det också kan handla om det som Facebook gör när det gäller nästan alla förändringar och funktioner på plattformen – testar först för att se hur användarna beter sig. Det är alltså inte nödvändigtvis så att det här är en permanent förändring som kommer rullas ut till alla.

”Facebook is testing radically different Explore Feed in six countries than in the rest of the world. Facebook Explore Feed is rolling out globally this week. Most people around the world can see it in their bookmarks and they can discover new content here. But in Slovakia, Sri Lanka, Serbia, Bolivia, Guatemala and Cambodia it works differently: all posts by pages are moved from newsfeed to Explore Feed. In main newsfeed are now just friend and sponsored posts.”

Svenskarna och internet 2017 [ISS]

En av Sveriges äldsta och återkommande undersökningar om svenska folkets internetvanor är tillbaka, som vanligt så här års. Många trender från tidigare år fortsätter, till exempel minskat Facebook-användande bland unga.

Här kan du läsa några analyser:
Brit Stakston – Trumpeffekt på Twitter och extra av allt. SOI 2017
Social by Default – Sociala medier är socialt igen
Daniel Erkstam, Salgado – Svenskarna och internet
Joakim Jardenberg – Fyra viktiga perspektiv på Svenskarna och internet
Breakit – Unga svenskar flyr från Facebook
Sveriges Radio – Allt fler äldre ger sig ut på sociala medier
Computer Sweden – Svenskarna vägrar överge e-posten

Warning of ‘ecological Armageddon’ after dramatic plunge in insect numbers [THE GUARDIAN]

Som avslutning på veckans inlägg kan jag konstatera att vi antagligen är rökta vad vi än gör. Den här artikeln förklarar exakt på vilket sätt vi är rökta. Det kan ju vara bra att veta.

Om Söndagslänkarna
Varje söndag publicerar jag några av de länkar jag samlat på mig under den senaste veckan. Under varje länkrubrik finns min egen kommentar. Citerar jag ur en text finns alltid cittatecken med. Vill du ha ett automatiskt mail i din inbox med inläggen kan du registrera dig här. 

Relaterade inlägg:

Tricia Wang - The Conference 2016

Digitalisering som valfråga

Problemet med politiska debatter i allmänhet och valrörelser i synnerhet är det debattvakuum som inträffar i frågor där det finns ett blocköverskridande samförstånd (eller i alla fall ett ointresse att debattera). För mig blev det slående hur frånvarande digitaliseringsfrågorna var i 2014 års valrörelse. Det manifesterades kanske mest tydligt när Partipartiet röstades bort från EU-parlamentet, men också i alla de partiledardebatter och utfrågningar som ägde rum under valrörelsens slutspurt under hösten 2014.

Integritetsfrågorna verkade stendöda. Frågor kring övervakning var försvinnande få. Kritiska röster fans men dominerade sällan debatten. Detta under ett år då vi såg stora avslöjanden på den internationella arenan i spåren efter Edvard Snowdens läckta dokument, med stort intresse från publiken i Almedalen när The Guardian berättade om hur de jobbade tillsammans med nämnde Snowden i avslöjandena.
Nedanstående tweet skrev jag dagen före valdagen 2014. Den fick 73 retweets, vilket tyder på att i alla fall några kände igen sig i problemformuleringen.

Kanske har turerna runt Transportstyrelsens eventuella dataläckor, en alltmer högljudd diskussion om desinformation och propaganda samt en mer aktiv debatt kring it-jättarnas roll i det amerikanska presidentvalet skapat en grogrund för något nytt. Kanske kommer valrörelsen 2018 att innehålla mindre tyst samförstånd och fler faktiska debatter kring digitaliseringen?

Frågor kring hur vi vill att staten ska agera och hantera sin digitala närvaro och myndighetsutövning har bäring på många andra frågor. Dessutom finns det mycket att diskutera när det gäller att några stora amerikanska it-jättar har byggt infrastrukturen för vårt digitala samhälle.

Det är lite som att amerikanska Department of Transporation skulle styra över hur vi bygger våra vägar i Sverige. Eller att General Electric (GE) skulle sköta vår elförsörjning. Fundera på det.

Personligen använder jag tjänster från Google, Apple, Facebook och andra jättar varje dag, och mitt digitala liv skulle vara fattigare utan dem. Dock finns krafter som både vill begränsa nätfriheten samt låsa in oss på kommersiella arenor, istället för att ha en fri tillgång till det öppna nätet.

Jag vet inte vad som krävs för att vi som medborgare ska bli mer intresserade och medvetna om den kamp som pågår just nu mellan statlig styrning, kommersiella intressen och medborgerlig frihet. Fler avslöjanden? Större skandaler?

Det är för många som tjänar på likgiltigheten.

(Detta är ett utbyggt och delvis omarbetat inlägg som ursprungligen publicerades på resume.se i september 2014. Bild överst: Tricia Wang föreläser på The Conference).

Relaterade inlägg:

Ask for help

Att be om hjälp utan att utnyttja människors välvilja

Ibland uppstår situationer när jag försöker använda sociala medier, och människor i mitt nätverk, för att be om hjälp med saker. Det kan handla om att få tips om en bra restaurang i en stad, en bra frilansare, bästa redovisningsbyrån eller få inspel på ett ämne jag ska prata om i något sammanhang.

Samtidigt som jag gärna ”begär” hjälp från andra kan jag också bli irriterad när jag upplever att människor utnyttjar sina nätverk för egen vinning. Det finns ett antal personer som jag i princip bara ser i mitt flöde de gånger de behöver hjälp med något. De går in i en diskussionsgrupp och säger ”jag ska hålla en dragning om ämnet X, ge mig några bra tips på case som jag kan använda”. Däremellan är det tyst.

Personerna bidrar sällan med synpunkter eller berättar om sina egna erfarenheter i andra diskussionstrådar, tills nästa gång de behöver hjälp med något. Då kommer ett inlägg där följarna förväntas bidra med sin kunskap, men egentligen inte får något tillbaka.

Det har blivit ett så tydligt mönster att jag så fort jag ser namnet på någon av dessa personer räknar med att de ska vilja ha hjälp med något. Det finns förstås något mänskligt i att vilja hjälpa till. När någon skriver ”Jag ska till San Francisco, några bra tips?” så kan jag bokstavligt talat inte hålla mig, utan måste berätta om mina favoritrestauranger eller tips på vad man ska undvika att göra. Jag triggas av att vilja lösa någon annans problem och samtidigt få berätta om något man själv har varit med om. För det mesta förväntar jag mig ingenting tillbaka.

För mig handlar det om värdeskapande. Om vi kommunicerar med varandra löpande om olika saker så skapas ett förtroende och en relation. När du sedan behöver hjälp så bidrar jag gärna, eftersom vi har en relation och jag vet att du är mer än bara någon som kräver hjälp av andra hela tiden. Men om ditt enda bidrag till den grupp vi är med i består av att efterlysa hjälp och tips så tröttnar jag efter ett tag. Jag tror på att be om hjälp och bidra samtidigt.

Det hände senast igår (18 december 2014) då jag på Facebook frågade vad mina vänner tycker om det politiska samtalsklimatet på nätet den senaste tiden. Jag ställde frågan, men jag gav också mitt eget perspektiv. Genom att själv reflektera kring svaret på frågan startade jag en diskussion redan i frågeställningen, istället för att bara ställa en kort fråga och sen fiska in svaren. Jag försökte sedan att fortsätta bidra med reflektioner och tankar när några personer valde att svara i kommentarsfältet.

Be om hjälp på Facebook

Fråga ställd på Facebook i december 2014.

Ovanstående är ett litet och ganska banalt exempel, men jag har märkt att det fungerar i både liten och stor skala. Genom att erbjuda värde och dialog samtidigt som du ber om hjälp visar du att du också är delaktig i lösningen. Att inte bara ställa frågor utan också löpande göra helt vanliga uppdateringar och bjuda på kunskap och värde i andra former är också ett sätt att bygga upp ett förtroendekapital. När du sen behöver snabb hjälp finns det hjälp att få, eftersom du varit med och hjälpt andra tidigare.

Jag vet inte om man kan ha en personlig strategi för sociala medier. Det känns ganska krystat. Men jag tror på att ha värdeskapande som ledord när det gäller att diskussioner som har mer professionell inriktning.

Många företag och organisationer som driver sociala medier-konton skulle nog kunna nå ännu längre med sina uppdateringar om de inte bara ställde de obligatoriska aktiverande frågorna till sina följare, utan också tillförde värde i form av kunskap, erfarenheter, storytelling eller annan information. Och även underhållning har ett värde. Det är lätt att glömma bort. Kattklipp åt alla!

Det här inlägget publicerades ursprungligen på min blogg hos Resumé i december 2014. 

Relaterade inlägg:

Så används du och dina vänner som reklamverktyg av Facebook

I det senaste avsnittet av programmet Plånboken i P1 medverkar jag på ett hörn och pratar om hur vi på Facebook används som verktyg för företagen när de gör reklam riktad mot våra vänner. Du känner säkert igen fenomenet att flera av dina vänner har gillat en företagssida och så presenteras det i anslutning till sponsrat innehåll i ditt nyhetsflöde.

Det finns stora möjligheter att själv styra hur och vad som ska synas för dina vänner och hur företagen ska kunna använda sig av din information, men de flesta är inte inne och rotar i inställningarna hela tiden. Dessutom tillkommer det hela tiden nya marknadsföringsgrepp där default-läget brukar vara ett indirekt godkännande av villkoren, men med möjligheten att välja bort det (opt-out).

Det är inte konstigt att Facebook gör så här. Den personliga rekommendationen slår den mer anonyma annonsen varje gång, och kan annonsörerna knytas ännu närmare dess målgrupper så gynnar det både träffsäkerheten i annonseringen och Facebooks intäkter. Och det är inte alltid en dålig sak. Jag ser hellre relevanta budskap baserat på mina intressen i mitt flöde, snarare än bred och generell annonsering som ofta träffar fel. Men alla bör vara uppmärksamma på hur systemet fungerar samt veta att det går att ändra sina egna inställningar för att påverka synligheten.

Här kan du lyssna på inslaget:

”Med över en miljard användare runtom i världen börjar det sociala nätverket Facebook bli en självklarhet i mångas liv.  Och ju mer öppna vi är med vårt privatliv på Facebook, desto gladare blir företag som vill sälja saker till oss eftersom saker vi gör ger värdefull information om oss som konsumenter. Dessutom börjar vi, frivilligt eller ofrivilligt, bli allt större aktörer själva i företagens reklamkampanjer.” Plånboken i P1.

Relaterade inlägg:

facebook-like

Svårt att bli upphetsad över Wireds experiment

Idag har många i mitt flöde länkat till den här artikeln från Wired som handlar om vad som händer om du klickar ”like” på ALLT du ser i ditt Facebookflöde under 48 timmar. Artikelförfattaren Mat Honan beskriver hur han genomfört sitt experiment och hur resultatet av att ”gilla allt” gjorde att han till slut inte blev intresserad av något av det som Facebook valde att lyfta fram i hans eget flöde. Det påverkade även hans vänners flöden eftersom de i många fall fick se vilka (ofta udda och oväntade) uppdateringar han hade gillat.

”I tried counting how much stuff I’d liked by looking in my activity log, but it was too overwhelming. I’d added more than a thousand things to my Likes page—most of which were loathsome or at best banal. By liking everything, I turned Facebook into a place where there was nothing I liked. To be honest, I really didn’t like it. I didn’t like what I had done.”

Det här sättet av göra journalistik är i bästa fall underhållande och tankeväckande, men ofta anar jag en högre ambition än så. Jag får känslan av att Honan genom att göra experimentet vill avslöja något för oss läsare. ”Titta vad konstigt/sjukt/skevt Facebook är EGENTLIGEN” verkar vara andemeningen. Men vad säger det egentligen när någon använder en tjänst på ett felaktigt sätt och sen drar växlar på resultatet?

Det blir lite som att göra en soppa på alla maträtter man gillar och tro att den ska smaka gott, eller att sätta ihop alla artiklar som publiceras under ett dygn till en tidning och tro att den skulle bli läsvärt. Både traditionella och sociala medier jobbar med urval och olika sätt att mer eller mindre medvetet utöva redaktörskap av innehållet, både med hjälp av användarens egen aktivitet men också inbyggt i plattformen/tjänsten/kanalen.

Till Honans försvar så gör han vissa slutsatser kring hur företag och organisationer/politiska intressen använder Facebook för att locka till ”gillningar” och hur flödet förändras efter att man klickat på ett visst sätt. Men återigen bygger hela resonemanget på ett i grunden omänskligt sätt att använda tjänsten. Honan nämner filterbubblans problematik, vilket alltid är relevant att diskutera tycker jag, men i den här kontexten blir det skevt.

Självklart kan vi genom experimentet få en viss insyn i hur Facebooks algoritmer fungerar och hur konstigt det kan bli när man försöker manipulera dessa, men jag har liksom svårt att förfäras eller bli vare sig besviken eller upprörd över resultatet, vilket några av de som delat artikeln verkar ha blivit.

Mat Honan säger det själv i citatet ovan: ”By liking everything, I turned Facebook into a place where there was nothing I liked.” Det är vare sig mer komplicerat eller enklare än så. Dock finns det otroligt många intressanta vinklar kvar att granska och analysera när det gäller hur Facebook styr vår sociala interaktion, men vore det inte bättre att utgå från människors faktiska beteende snarare än ett helt orimligt robotliknande masslajkande?

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén