Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: Facebook (Sida 1 av 2)

Ask for help

Att be om hjälp utan att utnyttja människors välvilja

Ibland uppstår situationer när jag försöker använda sociala medier, och människor i mitt nätverk, för att be om hjälp med saker. Det kan handla om att få tips om en bra restaurang i en stad, en bra frilansare, bästa redovisningsbyrån eller få inspel på ett ämne jag ska prata om i något sammanhang.

Samtidigt som jag gärna ”begär” hjälp från andra kan jag också bli irriterad när jag upplever att människor utnyttjar sina nätverk för egen vinning. Det finns ett antal personer som jag i princip bara ser i mitt flöde de gånger de behöver hjälp med något. De går in i en diskussionsgrupp och säger ”jag ska hålla en dragning om ämnet X, ge mig några bra tips på case som jag kan använda”. Däremellan är det tyst.

Personerna bidrar sällan med synpunkter eller berättar om sina egna erfarenheter i andra diskussionstrådar, tills nästa gång de behöver hjälp med något. Då kommer ett inlägg där följarna förväntas bidra med sin kunskap, men egentligen inte får något tillbaka.

Det har blivit ett så tydligt mönster att jag så fort jag ser namnet på någon av dessa personer räknar med att de ska vilja ha hjälp med något. Det finns förstås något mänskligt i att vilja hjälpa till. När någon skriver ”Jag ska till San Francisco, några bra tips?” så kan jag bokstavligt talat inte hålla mig, utan måste berätta om mina favoritrestauranger eller tips på vad man ska undvika att göra. Jag triggas av att vilja lösa någon annans problem och samtidigt få berätta om något man själv har varit med om. För det mesta förväntar jag mig ingenting tillbaka.

För mig handlar det om värdeskapande. Om vi kommunicerar med varandra löpande om olika saker så skapas ett förtroende och en relation. När du sedan behöver hjälp så bidrar jag gärna, eftersom vi har en relation och jag vet att du är mer än bara någon som kräver hjälp av andra hela tiden. Men om ditt enda bidrag till den grupp vi är med i består av att efterlysa hjälp och tips så tröttnar jag efter ett tag. Jag tror på att be om hjälp och bidra samtidigt.

Det hände senast igår (18 december 2014) då jag på Facebook frågade vad mina vänner tycker om det politiska samtalsklimatet på nätet den senaste tiden. Jag ställde frågan, men jag gav också mitt eget perspektiv. Genom att själv reflektera kring svaret på frågan startade jag en diskussion redan i frågeställningen, istället för att bara ställa en kort fråga och sen fiska in svaren. Jag försökte sedan att fortsätta bidra med reflektioner och tankar när några personer valde att svara i kommentarsfältet.

Be om hjälp på Facebook

Fråga ställd på Facebook i december 2014.

Ovanstående är ett litet och ganska banalt exempel, men jag har märkt att det fungerar i både liten och stor skala. Genom att erbjuda värde och dialog samtidigt som du ber om hjälp visar du att du också är delaktig i lösningen. Att inte bara ställa frågor utan också löpande göra helt vanliga uppdateringar och bjuda på kunskap och värde i andra former är också ett sätt att bygga upp ett förtroendekapital. När du sen behöver snabb hjälp finns det hjälp att få, eftersom du varit med och hjälpt andra tidigare.

Jag vet inte om man kan ha en personlig strategi för sociala medier. Det känns ganska krystat. Men jag tror på att ha värdeskapande som ledord när det gäller att diskussioner som har mer professionell inriktning.

Många företag och organisationer som driver sociala medier-konton skulle nog kunna nå ännu längre med sina uppdateringar om de inte bara ställde de obligatoriska aktiverande frågorna till sina följare, utan också tillförde värde i form av kunskap, erfarenheter, storytelling eller annan information. Och även underhållning har ett värde. Det är lätt att glömma bort. Kattklipp åt alla!

Det här inlägget publicerades ursprungligen på min blogg hos Resumé i december 2014. 

Relaterade inlägg:

Så används du och dina vänner som reklamverktyg av Facebook

I det senaste avsnittet av programmet Plånboken i P1 medverkar jag på ett hörn och pratar om hur vi på Facebook används som verktyg för företagen när de gör reklam riktad mot våra vänner. Du känner säkert igen fenomenet att flera av dina vänner har gillat en företagssida och så presenteras det i anslutning till sponsrat innehåll i ditt nyhetsflöde.

Det finns stora möjligheter att själv styra hur och vad som ska synas för dina vänner och hur företagen ska kunna använda sig av din information, men de flesta är inte inne och rotar i inställningarna hela tiden. Dessutom tillkommer det hela tiden nya marknadsföringsgrepp där default-läget brukar vara ett indirekt godkännande av villkoren, men med möjligheten att välja bort det (opt-out).

Det är inte konstigt att Facebook gör så här. Den personliga rekommendationen slår den mer anonyma annonsen varje gång, och kan annonsörerna knytas ännu närmare dess målgrupper så gynnar det både träffsäkerheten i annonseringen och Facebooks intäkter. Och det är inte alltid en dålig sak. Jag ser hellre relevanta budskap baserat på mina intressen i mitt flöde, snarare än bred och generell annonsering som ofta träffar fel. Men alla bör vara uppmärksamma på hur systemet fungerar samt veta att det går att ändra sina egna inställningar för att påverka synligheten.

Här kan du lyssna på inslaget:

”Med över en miljard användare runtom i världen börjar det sociala nätverket Facebook bli en självklarhet i mångas liv.  Och ju mer öppna vi är med vårt privatliv på Facebook, desto gladare blir företag som vill sälja saker till oss eftersom saker vi gör ger värdefull information om oss som konsumenter. Dessutom börjar vi, frivilligt eller ofrivilligt, bli allt större aktörer själva i företagens reklamkampanjer.” Plånboken i P1.

Relaterade inlägg:

facebook-like

Svårt att bli upphetsad över Wireds experiment

Idag har många i mitt flöde länkat till den här artikeln från Wired som handlar om vad som händer om du klickar ”like” på ALLT du ser i ditt Facebookflöde under 48 timmar. Artikelförfattaren Mat Honan beskriver hur han genomfört sitt experiment och hur resultatet av att ”gilla allt” gjorde att han till slut inte blev intresserad av något av det som Facebook valde att lyfta fram i hans eget flöde. Det påverkade även hans vänners flöden eftersom de i många fall fick se vilka (ofta udda och oväntade) uppdateringar han hade gillat.

”I tried counting how much stuff I’d liked by looking in my activity log, but it was too overwhelming. I’d added more than a thousand things to my Likes page—most of which were loathsome or at best banal. By liking everything, I turned Facebook into a place where there was nothing I liked. To be honest, I really didn’t like it. I didn’t like what I had done.”

Det här sättet av göra journalistik är i bästa fall underhållande och tankeväckande, men ofta anar jag en högre ambition än så. Jag får känslan av att Honan genom att göra experimentet vill avslöja något för oss läsare. ”Titta vad konstigt/sjukt/skevt Facebook är EGENTLIGEN” verkar vara andemeningen. Men vad säger det egentligen när någon använder en tjänst på ett felaktigt sätt och sen drar växlar på resultatet?

Det blir lite som att göra en soppa på alla maträtter man gillar och tro att den ska smaka gott, eller att sätta ihop alla artiklar som publiceras under ett dygn till en tidning och tro att den skulle bli läsvärt. Både traditionella och sociala medier jobbar med urval och olika sätt att mer eller mindre medvetet utöva redaktörskap av innehållet, både med hjälp av användarens egen aktivitet men också inbyggt i plattformen/tjänsten/kanalen.

Till Honans försvar så gör han vissa slutsatser kring hur företag och organisationer/politiska intressen använder Facebook för att locka till ”gillningar” och hur flödet förändras efter att man klickat på ett visst sätt. Men återigen bygger hela resonemanget på ett i grunden omänskligt sätt att använda tjänsten. Honan nämner filterbubblans problematik, vilket alltid är relevant att diskutera tycker jag, men i den här kontexten blir det skevt.

Självklart kan vi genom experimentet få en viss insyn i hur Facebooks algoritmer fungerar och hur konstigt det kan bli när man försöker manipulera dessa, men jag har liksom svårt att förfäras eller bli vare sig besviken eller upprörd över resultatet, vilket några av de som delat artikeln verkar ha blivit.

Mat Honan säger det själv i citatet ovan: ”By liking everything, I turned Facebook into a place where there was nothing I liked.” Det är vare sig mer komplicerat eller enklare än så. Dock finns det otroligt många intressanta vinklar kvar att granska och analysera när det gäller hur Facebook styr vår sociala interaktion, men vore det inte bättre att utgå från människors faktiska beteende snarare än ett helt orimligt robotliknande masslajkande?

Relaterade inlägg:

Därför blir Luleå en viktig spelare i framtidens digitala industri

I början av mars besökte jag Luleå för Internetworlds räkning. Jag gjorde ett nedslagi staden utifrån villkoren för innovation och tillväxt kopplat till webbranschen. Bygget av Facebooks första datacenter utanför USA pågår för fullt och i anslutning till anläggningen ligger ett komplett ekosystem av aktörer i form av universitet, inkubator, företagshotell för startups, Luleå näringsliv, kommunen samt ett gäng samverkansorgan. I Luleå råder digital medvind just nu, en anda som genomsyrar hela staden.

Matz Engman, vd Luleå näringsliv och Karl Petersen, kommunalråd i Luleå, välkomnar Facebook-etableringen.

Det finns en IT-tradition sedan länge med tunga aktörer som Ericsson och små startups som Marratech (som köptes upp av Google). Det första gsm-samtalet ringdes till exempel från Luleå. Samtidigt innebär Facebook-etableringen lite av en nystart, men det är absolut inte en slump att Luleå blev platsen för det nya datacentret. Strategin att ”branda” Luleå som en het (men ur serverperspektiv kall) plats för drift av datacenter påbörjades för flera år sedan.

Nu finns hela mitt reportage om Luleå som innovations- och entreprenörsstad publicerad på Internetworld.se.

Berättelsen om hur luleå  blev platsen där ­Facebook valde att etablera sitt första datacenter utanför USA är både inspirerande och speciell. Världens strålkastarljus riktades helt plötsligt mot staden i norr med billig och redundant el, gynnsamt klimat för serverkylning, en närhet till universitetet och ett ekosystem av innovation.

[…]

– Vi har jobbat mycket med triple helix-tänket (när universitet och högskolor, företagande och ­offentlig sektor samverkar i en verksamhet för att skapa tillväxt, reds. anm.). När vi pratar utveckling sitter alla beslutsfattarna i samma styrelse. Det är mycket närmare inom nätverken än i Stockholm, en stor stad har en annan hierarki. I våra framtidsluncher samlar vi alla vd:ar från LKAB och andra bolag, utan att prata agenda. I stället handlar det om ”Vem kan göra det här och hur kan du hjälpa till?”, säger Matz Engman, vd för Luleå näringsliv. 

Relaterade inlägg:

Bisonkrönika bloggåret 2011

”Jag orkar inte läsa en analys av vilken roll sociala medier spelar för skjutningarna i Norge. Jag orkar inte se ännu en snärtigt formulerad tweet om att man minsann på Twitter fick nyheterna snabbare än i traditionella medier. Jag orkar definitivt inte ta del av opportunistiska inlägg med förutsägbart innehåll som alla går ut på att låta smart och initierad.”
– Ur Utøya och Oslo är inte en metahändelse.

Den blogg du just nu läser har funnits i över sju år. Och varje år (med undantag från året då jag var i Afghanistan) har jag skrivit en årskrönika där jag sammanfattar året som gått. Så även i år.

2011 har varit ett mellanår för mig. Jag fortsatte frilansa och skrev om det jag brinner för, samtidigt som jag gav mig in i en ny värld i och med uppstarten av Alltid Nyheter i Sveriges Radio. Den som följt bloggen länge vet att mina år ofta brukar vara uppdelade i längre åtaganden och projekt, men allt mer sällan fasta positioner eller stillestånd. Så även i år.

I min värld går det inte att bara vara offentlig, att bara vara personlig men aldrig vara privat. Det hänger ihop. Och därför förvånar det inte mig att många av mina besökare här på Bisonblog även hänger på fredrikwass.se för de mer dunkla tankespåren. Så även i år.

Men det här är Bisonkrönikan, och nu börjar vi.

Januari

Jag gick ut hårt och listade sju ambitioner inför 2011, där jag nog lyckas med ungefär hälften. Bra så. Kanske värt ett eget inlägg känner jag.

Det är väldigt tröttsamt med texter som är skrivna för Google och inte för den som läser. SEO-språket måste bort.

Uppdateringar om frukostvanor och grattishälsningar är inte meningslösa. Nej, människor är generellt inte meningslösa. Jag förklarar varför på min och Johanna Ögrens blogg på DN.se, och tar avstamp i Staffan Heimersons beskrivning av Facebook som ”Orwelliansk storebrormaskin”.

Journalistrollen fortsätter debatteras, och även journalistutbildningarnas omvärldsbild sätts under lupp.

feed twitter pillows

Februari

Isabella Löwengrip fortsätter sin resa mot att slippa nedlåtande tweets från Veckans Affärer-journalister och nå sin dröm om att bygga sitt investmentbolag ännu större.

Hampus Brynolf och Intellecta Corporate sätter äntligen siffror på det svenska twittrandet och myntade begreppet twittertalibaner (de 11 000 flitigaste twittrarna).

Kommunchefgate blossar upp när Katrineholms kommunchef Mattias Jansson hamnar i fejd med lokaltidningen Katrineholmskuriren. Och turerna fortsätter.

Jag har en intensiv tid där jag jobbar på två olika redaktioner parallellt och får ur mig många artiklar på kort tid. Jag reflekterar kring frilanstillvaron kontra redaktionslivet, och saknar sovmorgnarna.

Internetworld nummer 2, februari 2011

Mars

Podcasten Bison Trackback smygs igång, men det blir bara två avsnitt. Till skillnad från Maktministeriet som vi startade i höstas. Den har både bättre kontinuitet och bättre innehåll.

Hur påverkas företagen av Wikileaks-avslöjandena? Det försöker jag ta reda på för Internetworlds räkning.

Tsunamin drabbar Japan och jag bloggar om det, Twitter och nyhetsflöden på DN.se.

Bison Trackbacks andra (och sista?) avsnitt publiceras, där jag och Julia Skott pratar #digidick.

 April

Går det att få sina egna statusuppdateringar att ranka högre på Facebook? Kanske.

Jämnårige bloggkollegan (i antal bloggår) Olle Lidbom gör lysande satir när han intervjuar twitterstjärnan ”Fredrik Jardenpacker” om Riksbankens nya sedlar. ”Riktigt modigt vore om de gjorde de nya sedlarna Paypal-kompatibla”

Stjärncopywritern Anna Qvennerstedt förklarar varför språket är viktigare än någonsin i en intervju jag gjorde med henne.

Därför är språket viktigare än någonsin

Svenska startupen Soundcloud växte med 400 000 medlemmar i månaden. Lisa Bjerre skrev om dem.

Det är skillnad mellan att vara transparent och att vara övervakad. Ett av de mest länkade av mina inlägg på DN.se, om integritet och övervakning på nätet.

Maj

Usama Bin Laden dödas av amerikansk trupp och Hynek Pallas kritiserar rapporteringen från nedre Manhattan.

Som vanligt är relationer och beteenden på internet intressant att titta närmare på, och i en artikel pratade jag med flera psykologer för att få deras perspektiv på utvecklingen. Att ge Facebook-aktivitet i terapiläxa känns väldigt mycket 2011.

Spotify inleder ett samarbete med Facebook och Parmy Olsen på Forbes magazine var tidigt (och till stora delar rätt) ute när detaljerna om samarbetet läckte ut från en källa.

Den 29 maj är mors dag och jag uppmärksammar det genom att återigen länka till den långa intervju jag gjort med båda mina föräldrar tidigare. Den handlar om hur det var vara pionjär inom bland annat pappaledighet och jämställda relationer.

Kungen tvingas till slut göra en (numera klassisk) intervju om påstådda förehavanden med kaffeflickor. Jag ger mig på att inte bara kommentera händelsen utan också att ge receptet på en modern monarki på DN.se.

Juni

Jag flyttar in i frilanskollektivet Barbro i Malmö i några veckor för att skriva på guiden om domännamn till .SE (som släpptes under hösten). Upptäcker Malmös lunchutbud och träffar trevliga journalistkollegor.

Den som vill veta vilka åtta misstag man inte ska göra på Facebook får reda på det i Internetworld.

Hos rekryterings- och utbildningsföretagen inom kommunikationsbranschen växer nya titlar och roller fram. Flödesredaktör, digital storyteller eller spökbloggare är några av de nya begrepp som används. Det blir tydligt att det är den T-formade personen som är mest eftertraktad av arbetsgivarna. Djup och passion inom ett nischat område, och hyfsad bredd och koll på resten.

Fotojobb i Internetworld nummer 3, 2011

Google lanserar Google Plus och jag blir intervjad av P3 Nyheter om vad jag tror om framtidsutsikterna. Jag besökte även TV4 Nyhetsmorgon i samma ärende.

Juli

Utøya drabbar mig. Och det drabbar mig hårt. Jag blir illa till mods av twitterhetsen i spåret av nyhetsrapporteringen och skriver:

Jag orkar inte läsa en analys av vilken roll sociala medier spelar för skjutningarna i Norge. Jag orkar inte se ännu en snärtigt formulerad tweet om att man minsann på Twitter fick nyheterna snabbare än i traditionella medier. Jag orkar definitivt inte ta del av opportunistiska inlägg med förutsägbart innehåll som alla går ut på att låta smart och initierad. Jag kräks i munnen av människors uppenbarligen begränsade och naiva världsbild som tar sig uttryck i storögda betraktelser om sakernas tillstånd.

Kanske är det när samhället utvecklas som mest som de extrema krafterna också visar sig från sin fulaste sida?

Privat: För fjärde sommaren i rad besöker jag San Francisco där två av mina bästa vänner gifter sig med varandra. Bröllopsmiddagen äger rum på den restaurang som vi tre upptäckte tillsammans första gången 2008. En mer privat årskrönika kommer troligtvis att komma på fredrikwass.se nu i mellandagarna.

Björn och Miriams bröllop i San Francisco

Augusti

Sweden Social Web Camp (SSWC) arrangeras för tredje året i rad av fantastiska Kristin Heinonen och Tomas Wennström. Förväntningarna är höga men lyckas ändå uppfyllas. Jag bloggar från en intressant session om journalistikens framtid. Emilia Blom gör uppskattade sketchnotes från flera sessioner.

Sweden Social Web Camp 2011

Tage Ögren klappar en hund på Sweden Social Web Camp 2011

Media Evolution arrangerar en av de mest inspirerande konferenserna under året och kallar den kort och gott The Conference. Jag deltar i en bloggstafett inför konferensen där jag beskriver hur utvecklingen i tredje världen hoppar över ett steg i internetutvecklingen. Och jag skriver även många inlägg från själva konferensen. KLF-grundaren Bill Drummond gör en uppskattad dragning.

Media Evolution The Conference

Som jag varit inne på tidigare är språket viktigt på nätet, och det kan även avgöra mottagandet av en tjänst eller sajt. Som exempel visar jag vad som händer när du för musen över ditt eget namn på Tweetdeck.

Studio Total berättar om receptet bakom deras kampanjer.

September

Under cirka 30 minuter låg Google Docs nere och världen reagerade starkt. Visar på känsligheten i molntjänster, men kanske också styrkan i dem.

Jag får erbjudande om att bli sociala medier-korrespondent på Alltid Nyheter i Sveriges Radio och testar att arbeta inom public service för första gången, något jag länge velat göra. Här är en beskrivning av mina förväntningar inför starten av kanalen, och så här fyra månader senare så har många av dem besannats. Om två veckor slutar jag på kanalen för att fortsätta med mitt frilansliv. Vad jag inte räknade med inför min tid på radion är alla de bra människor jag träffat där.

Dags för en nyhetsuppdatering i #alltidnyheter's studio, med @evalisaw och @stefanelof

Försvarsmakten lanserar en bloggportal. En bra och genomtänkt satsning vid första anblick.

Avhopp, maktspel och allmänt kaos drabbar Techcrunch, vilket också visar vad det är som är så unikt med sajten.

Det kommer inte att komma en enda ny lösning. Det säger Robyn om musikbranschen.

Ryktena om Spotifysamarbetet med Facebook blir officiella.

Oktober

Efter två veckors förberedelser med hela redaktionen rullar det inslagsätande monstret Alltid Nyheter igång. Första tiden blir extremt hektiskt på grund av både heta nyhetslägen, men också en taggad och ambitionsfull redaktion.

Jan Gradvall utser Veronica Maggio till en 4G-artist, och han brukar veta vad han talar om. Maggio blir även en av Sveriges mest spelade artister på Spotify under 2011.

Jag kollar på filmen Contagion och stör mig på manusförfattarnas porträtt av ”en bloggare” gestaltad av Jude Law. Här jämför jag filmens bild jämfört med den uppfattning jag själv har. Inte många likheter.

Josefine Hådell, Julia Skott och jag startar podcasten Maktministeriet – ett program om makt och strukturer på internet. Vi får ett positivt och nyfiket mottagande. I första avsnittet pratar vi om lanseringen av Ajour.se och barn på internet.

Hela oktober präglas av jobbet på Alltid Nyheter och det blir inte mycket vettigt gjort utanför Radiohuset överhuvudtaget, men desto mer vettigt hamnar i kanalens sändningar.

November

Till slut släpps den guide om domännamn jag skrivit på tidigare under året. På 80 000 tecken får du reda på det mesta du behöver veta om domännamn, tvister, domännamnsmarknaden, regler, råd och tips. Inte jättesexigt, men förhoppningsvis nyttigt och användbart.

Rafflande innehåll i boken om domännamn, featuring @tedvalentin och @elingrelsson

Paidconent.org pekar på hur svenskarna gått från att vara ett fildelande folk till att nu även vara ett ”betala för musik på nätet”-älskande folk genom Spotify.

Isobel Hadley-Kamptz lyfter frågan om ersättning när man medverkar som expert i olika mediala sammanhang. Den enda som inte får betalt är du.

Med Rösterna går inte att tysta deltar jag i Amnestys bloggstafett med tema yttrandefrihet.

Talibaner, terrorister, skolbarn och extremister. Alla använder internet för att påverka, uttrycka, kommunicera och interagera. Men någonstans vill jag tro att öppenheten och yttrandefriheten är det som gör oss bättre och slutsatsen jag drar blir ett slitet men ständigt aktuellt ordspråk. Information wants to be free.

December

Under rubriken Vill du ha mitt jobb berättar jag om hur Alltid Nyheter arbetar med sociala medier som verktyg i rapporteringen, och hur jag och Yasmine El Rafie utvecklat arbetsmetoderna hos både oss själva och övriga redaktionen under hösten. Samtidigt berättar jag om att jag går vidare med frilansuppdrag från och med 15 januari 2012. Senare står det klart att det blir Jack Werner som ersätter mig fram till 1 juni då projektet ska utvärderas.

Penelope Trunk är blind för strukturerna (enligt mig) när hon skriver ett gästinlägg på Techcrunch om kvinnligt och manligt i startupvärlden. Malin Ströman håller med.

Jag påbörjar min helgläsning här på Bisonblog. Först ut är Slaget om Sex.com som berättar om en av de mest uppmärksammade domäntvisterna i historien. Andra inlägg är: Hur skiljer man på privat- och yrkesliv i sociala medier, En kommun är ett community oavsett plattform, ”Twitter kan vara väldigt hårt” om sociala medier på konferensen och Nyordslistan för webben 2011.

Maktministeriet släpper sitt femte avsnitt och blickar tillbaka på 2011 med fokus på aktivism. Arabiska våren, eurokrisande länder, occupy-rörelsen och konsumentmakt är några av nedslagen.

Andra som också skrivit årskrönikor:
Johanna Ögren, Björn Jeffery, Karin Widén, Katrine KielosSanna Stefansson, Jennifer Bark, Niclas Strandh, Brit Stakston, Anna-Carin Carnebrotidningen Fokus, DN På Stan, Älskade Dumburk, Computer SwedenAjour, BakjourResumé, Dagens mediaFeber, The Victor Report 1 och 2. Dagens Nyheter nöjesåret 2011, SID-bloggen, E-handelsbloggen, Shampoo Rising.

Läs mer:
Bisonkrönika bloggåret 2010
Bisonkrönika bloggåret 2008
Bisonkrönika bloggåret 2007
Bisonkrönika bloggåret 2006
Bisonkrönika bloggåret 2005

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

Gillade du det här inlägget?

Anmäl dig här så får du alla mina nya inlägg i mailen en gång i veckan. Ganska smart faktiskt. /Fredrik Wass

* måste fyllas i




(Glöm inte att bekräfta din adress efter att du fyllt i uppgifterna. Titta i skräpkorgen om bekräftelsemailet inte kommer fram)