Bisonblog

Samhälle, internet, media

Kategori: #blogg100 (Sida 47 av 47)

Sista natten med gänget

Idag har jag jobbat min sista officiella dag på Alltid Nyheter i Sveriges Radio (jag jobbar några dagar nästa vecka med överlämning också). Precis som jag skrev i inlägget Vill du ha mitt jobb har det varit en fantastisk tid. Mest av allt är det människorna på redaktionen jag kommer att sakna. De 23 personer som svettats och hetsat, skrattat och skrikit, under hela hösten och vintern, är en fin samling av rutinerade men också förändringsbenägna och modiga personer.  Varje dag har vi sänt 12 timmar nyhetsradio utan avbrott (kanalen sänder dock 24 timmer per dygn) och jag har fått testa väldigt många olika metoder för att använda nätet och sociala medier som researchverktyg och arena.

Det är inte direkt som att jag kände mig ny i webbvärlden innan, men de insikter jag fått under hösten går bara att få genom praktik, inte teori. Det är en sak att skriva om HUR man ska göra, eller VARFÖR man ska göra det. Men det är när man själv kastar sig ut och provar och testar som insikterna och erfarenheterna sjunker in. Det tar jag med mig.

Nu går jag alltså tillbaka i frilanslivet igen, up for grabs, öppen för förslag, redo för nya upptåg, med i matchen, tillbaka i ringen. Nästan ögonblickligen har jag flera uppdrag på gång åt en av mina absoluta favorituppdragsgivare, Internetworld. Det är också ett fint gäng som jag jobbat länge och mycket åt, och som det alltid känts tacksamt att återvända till efter mina eskapader utomlands. Det utesluter förstås inte andra uppdrag. Du vet var jag finns.

Nu ska jag iväg på en sista härlig kväll med kollegorna på Alltid Nyheter.

Video killed the radio star.

Relaterade inlägg:

Jag tror på podden

Fredrik och Filip har 100 000-tals lyssnare varje vecka. Ljud på webben beskrivs som nästa heta grej. Det vimlar av bra svenska podcast-makare. Och jag, Julia och Josefine drog igång podden Maktministeriet med den insikten färskt i minnet. Podcasting är absolut inget nytt fenomen och har fört en ganska lågmäld tillvaro i många år. Men i takt med att tablåerna från tv och radio faller sönder och ersätts av on demand- och play-tjänster, och att allt fler använder smarta mobiler där det går att streama filmer och ljud, seglar podden upp som det heta formatet.

På julaftonsnatten var jag på väg hem genom Stockholm till fots, en promenad som visade sig ta 1,5 timme. Under hela promenaden lyssnade jag på podcasten This Week In Tech, en riktig långkörare sett i podcastsammanhang. Den visar hur bra det kan bli när både lyssnarna och programmakarna är insatta och kunniga inom ämnet och kan fördjupa sig utan att riskera att lyssnarna villar bort sig. Nischat, smalt och entusiastiskt känns som amatörpoddens stora fördelar och också dess särart.

This Week In Tech: Hosted by Leo Laporte and many other formerTechTV employees, it features roundtable discussions and debates surrounding current technology news and reviews, with a particular focus on consumer electronics and the Internet.”
Källa: Wikipedia.

Att podda är hett helt enkelt, och det blir också allt lättare rent tekniskt att publicera sin podcast. Musiktjänsten Soundcloud har till exempel infört podcast-funktionalitet som gör att du kan lägga upp din podcast direkt på iTunes från Soundcloud. Själv använder jag ett ganska enkelt plugin till mitt bloggverktyg WordPress för att få det ljud jag lagrar på mitt eget webbhotell att också dyka upp i iTunes-katalogen på ett vettigt sätt. Samtidigt lägger jag upp samma ljud på Soundcloud och direkt på sajten.

Det kan tyckas naturligt att jag hyllar ljudet efter att ha spenderat fyra månader i Radiohuset på Gärdet under hösten. Men poddar har jag bevakat länge, och Maktministeriet fanns på ritbordet långt innan SR-anställningen. Så jag känner mig lite som Jan Boris Möller och hans relation till Kockens kryddor (det här får jag betalt för att säga, men jag gillar ljud ändå, typ…)

Don't call it a comeback

Relaterade inlägg:

Personlighet eller varumärke

På tal om Hans Kullin, så avslöjade han igår hur DN:s karriärrådgivare Charlotte Hågård verkar ha kopierat delar av sitt svar till en läsare från bland andra Joakim Lindström och Nina Jansdotter. Själv reagerar jag mer på formuleringarna i själva texten.  En sån här formulering känns mer 2001 än 2011:

Att särskilja dig från mängden är ett av de äldsta knepen som finns och på en tuff konkurrensutsatt arbetsmarknad är det absolut centralt att du tänker på dig själv som ett varumärke.

Jag trodde att man inom rekryterings- och HR-världen lämnat den typen av lite ängsliga begrepp, men visst, jag ska villigt erkänna att jag själv använt ”personligt varumärke” som formulering många gånger. I mitt tidiga bloggande beskrev jag ofta bloggandet som just ett sätt att bygga sitt varumärke. Nu är jag mest trött på orden tror jag. Autencitet och äkthet har blivit hårdvaluta för både företag och privatpersoner på nätet, och i det perspektivet känns personlighet, rykte eller identitet som bättre ord än varumärke. Men det kanske bara är jag som känner så?

För övrigt är jag mycket glad över all uppslutning i #blogg100-projektet (100 inlägg på 100 dagar). Flera personer har sagt att de hänger på i utmaningen. Några hittar du i svaren till det här inlägget.

Relaterade inlägg:

Engelska vs svenska på nätet

På nätet är som bekant orden och språket viktigt. En sak jag funderar på är det här med engelska och svenska. Både i bloggvärlden och i andra sociala medier finns det exempel på personer som uteslutande skriver på engelska, uteslutande på svenska eller både och. Min känsla är att de som skriver på engelska vill ha möjligheten att nå ut längre med sina inlägg, och kanske har de redan ett internationellt kontaktnät som de ”skriver för”. Samtidigt är min erfarenhet att det krävs att man skriver på svenska för att kunna bli riktigt stor eller välläst på hemmaplan. Det är få svenska bloggare eller twittrare som skriver på engelska och samtidigt har en stor svensk publik, även om det finns undantag (Carl Bildt på Twitter till exempel).

För mig var valet av svenska som bloggspråk en fråga om ork. Jag visste att jag inte skulle orka hålla igång bloggandet om jag skulle tvingas skriva på engelska. Men jag minns att jag i början av min bloggkarriär sneglade på till exempel Hans Kullin som skrev om liknande saker som jag på kullin.net, dessutom på engelska och med ganska stor läsekrets (i alla fall på den tiden, vet inte hur det är nu). Han har sedan dess startat socialamedier.com där han skriver på svenska för en svensk målgrupp.

När jag bodde i USA blandade jag engelska och svenska i mina uppdateringar på bland annat Twitter. Det fungerade förvånansvärt bra. När jag skrev på engelska fick jag respons från mina utländska kontakter och tvärtom. Det är något som håller i sig än idag, och jag märker direkt respons från engelsktalande Facebookvänner så fort jag skriver något på engelska. Vet inte om de upplever det som jobbigt att ta sig igenom mängder av svenskspråkiga uppdateringar däremellan.

Det finns en ”Big in Japan”-känsla över att skriva på engelska enligt mig. Det kan leda till helt oväntade kontakter och möjligheter, men man minskar som sagt möjligheterna att få genomslag hemma i Sverige. Håller du med?

Relaterade inlägg:

#blogg100 – första dagen på resten av min blogg

Det sägs att det är de första 100 dagarna som avgör hur bra en chef eller ledare har lyckats och kommer att lyckas i framtiden. Det som sätter avtryck helt enkelt. Jag är dock ingen ny president eller partiledare. Jag är blott en skribent som försöker hålla liv i en blogg, men från och med idag ska jag blogga här på Bisonblog varje dag i 100 dagar i rad. Det är i alla fall mitt mål.

Kan den här mannen blogga 100 dagar i rad?

Mikrobloggandet och statusuppdateringarna avlöser varandra i en strid ström. Är bloggandet på dekis? Är de längre inläggen och analyserna bortglömda till förmån för korta och snärtiga oneliners med kommentarer om samtiden? Jag vet inte. Det jag vet är att #blogg100 i första hand är ett försök inför mig själv. Men vill du hänga på i min utmaning så blir jag jätteglad, för jag har alltid tyckt att det är roligt när man gör saker tillsammans.

Tagga gärna dina inlägg med #blogg100 (både i inlägget och för referens på Twitter) om du också vill starta 2012 med en välfylld och förhoppningsvis bättre blogg än tidigare. Och nej, jag tänker inte skapa några särskilda regler för vad som räknas med ett blogginlägg. Jag hoppas att bloggmoralen är tillräckligt hög, så att det inte BARA blir youtubeklipp och twitter-citat, även om det såklart är okej det med, då och då. Jag börjar idag. Du får börja när du vill. Men sen gäller 100 i rad.

Tänk så här; om vi lyckas med utmaningen kommer det att vara vår i luften när vi är klara. Bara det är ju skäl nog att hoppa på #blogg100.

Passar på att tacka Joakim Jardenberg som i mellandagarna sparkade igång sitt dagliga länktipsande under vinjetten #jjk igen. Uppskattat av många, och ett skäl till att jag åter kände peppen att få fart på bloggen igen.

Uppdatering:
Initiativet har fått bra gensvar, och redan efter någon timmes tid har flera sagt på Twitter att de tänker anta utmaningen. Följ #blogg100-taggen så ser du.

Relaterade inlägg:

Sida 47 av 47

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén