Bisonblog

Samhälle, internet, media

Författare: Fredrik Wass (Sida 1 av 219)

Fredrik Wass, Resumé Insikt. Foto: Andreas Elgstrand.

Så kan du också jobba lika effektivt som medierna

I min första analystext för Resumé Insikt försökte jag beskriva något jag tänkt på länge, men aldrig riktigt summerat eller skrivit om. Jag har inte heller sett så många andra fördjupa sig i vad som kan tyckas vara en självklarhet – slimmade redaktioner är ofta experter på att snabbt, effektivt och snålt hantera stora mängder information och kommunikation.

Du kan läsa hela texten på 6000 tecken hos Resumé Insikt

Här är en av de fem punkterna som jag presenterar i slutet av texten:

”Har du varit på en redaktion någon gång? Ibland får jag känslan att en del tror att en redaktion är lite som ett eget väsen och med betydligt mer komplexa sätt att jobba än hur det faktiskt ser ut i praktiken. Olika medier organiserar förstås sina redaktioner på lite olika sätt, men gemensamt är att de alla bygger på flödeshantering, och ofta har olika roller med specifika stolar eller skrivbord. På större mediers redaktioner brukar den så kallade desken vara i centrum, med ämnesredaktionerna placerade i “hastighetsordning” runt om. Ju snabbare flöde och tid från start till publicering, ju närmare desken är man placerad. När jag har hoppat in och jobbat på olika redaktioner har det ibland tagit så kort tid som några timmar att förstå och börja jobba i det flöde som just den redaktionen jobbar efter. Jag kan inte säga samma sak om alla andra arbetsplatser jag varit på inom näringslivet och offentlig sektor.”

Relaterade inlägg:

Nato-medalj

”Svärjevännerna” vågar inte kritisera utlandsveteranerna

Mannen, myten, legenden – Överste Ulf Henricsson sluter nu upp bakom Veteraner mot rasism och främlingsfientlighet i vårt upprop.

”Har man som vi upplevt hur nationalism, invandringsfientlighet, rädsla och okunnighet skapar dödliga konflikter är det ganska självklart att ställa upp mot den sortens krafter. Uppropet präglas av vad svenskar i allmänhet tycker, inte minst de som varit ute och upplevt att de allra flesta människor är hederliga, ärliga och uppriktiga”, säger Ulf Henricsson till Dagens Nyheter.

Det är också fascinerande hur få av oss veteraner som möts av kritik från ”Svärjevänner”. De inser väl att det är omöjligt att vinna en sådan diskussion och försöka kalla oss landsförrädare eller liknande.

Tvärtom är det Sverigedemokraterna inklusive den ryssfinansierade extremhögern som är de riktiga landsförrädarna. De har kämpat under många år nu med att svartmåla Sverige och fått resten av världen att betrakta oss som en nation i krigstillstånd. Där är profiler som Ann Heberlein, Katerina Janouch och Hanif Bali extra framgångsrika då de byggt en bro mellan de riktiga extremisterna och ganska vanliga väljare med missnöjeskänslor. De har helt enkelt gjort det enklare för ”vanliga människor” att bli anhängare till extremister.

Detta trots att Sverige är en av världens starkaste demokratier med en av världens mest välmående befolkning och som hamnar i toppen på i princip alla rankingar värda namnet som gäller välfärd, trygghet, utbildning etc.

Problem finns såklart och de ska lösas genom samarbete och tydliga framtidsvisioner, inte genom tillbakagång, hat, rädsla och fega näthatare i mysbyxor och foppatofflor.

Relaterade inlägg:

Torg med människor

Sociala medier i valrörelsen då och nu – en tillbakablick

Så här i slutspurten av valrörelsen 2018 roade jag mig med att leta fram en text jag skrev om sociala mediers betydelse under förra valet, 2014. När den här texten skrevs hade inte Trumps valkampanj startat, men den svenska extremhögern och dess hatsajter var aktiva. Nazister hade precis börjat dyka upp under till exempel Almedalsveckan. Ändå är det intressant hur frånvarande diskussionen om näthat och de ryssfinansierade propagandakampanjerna för Sverigedemokraterna är i min text. Var det verkligen så lite prat om det för bara fyra år sedan?

Därför avgör sociala medier valet

Att säga att sociala medier inte avgör valet är som att säga att väljarna inte avgör valresultatet. Jag ska förklara varför.

Varje valrörelse de senaste åren har mantrat upprepats: Sociala medier ska hjälpa politikerna att vinna valet. Och varje valrörelse har den givna motreaktionen kommit som ett analogt brev på posten: Nej, sociala medier kommer inte att avgöra valet. Så även under supervalåret 2014. Då skrev medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast en Brännpunkt-artikel hos SvD med fokus på just det sistnämnda budskapet. Forskarna skriver med en lite sarkastiskt ton att ”den dag som våra politiker kan få väljarna att på nätet intressera sig mer för politik än för perserkatter – då kommer sociala medier att avgöra valet”. De påstår även att politiska budskap sällan blir snackisar och därför inte tacksamma att sprida för människor i sociala medier. (för övrigt skrev samma två forskare en liknande artikel i SvD även under valrörelsen 2010).

Samtidigt rapporterade tidningen Fokus om hur Socialdemokraterna skulle använda verktyget Thunderclap för att koordinera sin sociala medier-aktiviteter i bästa Obama-stil. De amerikanska presidentvalskampanjerna brukar bevakas stenhårt av valstrateger från andra länder, och just president Obamas kampanjstabs förmåga att mobilisera sin valmaskin via nätet lyfts gång på gång fram som ett lyckat exempel, även om det handlar just om mobilisering och styrning, snarare än diskussion och samtal om politiken i sig.

Jag tycker att ”bevisföringen” i Brännpunkt-artikeln är bristande. Dels hänvisar den till flera år gammal forskning om hur svenskarna använder nätet (vilket i internet-år är ganska lång tid). Och dels ställs inte sociala medier i perspektiv till andra plattformar som används för att påverka väljarna. Slutligen saknas även perspektivet om vad som definierar en politisk diskussion i sociala medier. Är det när diskussioner kretsar kring specifika partiers aktiviteter, eller är det när vi diskuterar frågor som kan ha politisk innebörd?

Ett exempel på sociala medier-relaterad händelse som tros ha påverkat väljare under valrörelsen 2010 är blogginlägget på bloggen Klamydiabrevet, om utförsäkrade Annica Holmquist. Inlägget spreds som en löpeld och nådde ända till Washington Post. Enligt vissa gjorde blogginlägget att regeringen förlorade majoriteten och att SD fick en vågmästarroll.

Men det är inte enstaka inlägg som bör lyftas fram för att visa på hur sociala medier använts av medborgarna för att diskutera och reflektera över politik- och samhällsfrågor. Brit Stakston på JMW sammanfattade valrörelsen 2010 utifrån ett sociala medier-perspektiv på ett bra sätt och pekade på att ”Facebook med sina 4.1 miljoner aktiva medlemmar i valårets slutskede får symbolisera de nya kommunikationsformerna och närheten till väljarna utanför valstugan. Så visst har vi ett Facebookval bakom oss.”.

Här är 5 punkter som sätter sociala medier i perspektiv för supervalåret:

  • Hur bra fungerar valstugor, torgmöten, frågestunder och direkta möten mellan väljare och politiker för att avgöra ett val? Det ska jämföras med att lägga motsvarande resurser på den sociala webbnärvaron. Sociala medier är en kanal, en kommunikationsplattform. Den kan inte i sig avgöra något val, precis som att endast torgmöten inte kan göra det. Däremot kan självklart de budskap som bärs av plattformen vara avgörande, precis som ett möte i en valstuga, en tv-reklam eller en tidningsannons kan vara det. Via sociala medier når partierna dessutom befolkningsgrupper som de annars inte skulle kunna ha en dialog med. När vi har en hel generation som väljer bort tablå-tv så når ju inte heller mediernas rapportering fram till stora grupper i befolkningen på samma sätt som tidigare.
  • Vad händer om ett parti helt skulle avstå sin närvaro i sociala medier, valstugor och tv-reklam under valrörelsen? Skulle det förändra valresultatet? Antagligen, vilket återigen sätter fokus på att sociala medier måste ses som en del av något större än en apparat som på ett mystiskt sätt skulle omvandla svagt väljarstöd till större, eller på egen hand lyfta ett parti till valseger.
  • Innehåll i sociala medier påverkar antagligen väljarna på ett marginellt sätt, men politiska val avgörs ofta just på marginalerna. Det är inte de som röstat på samma parti i hela sitt liv som är den viktigaste målgruppen under en valrörelse, utan snarare de som inte bestämt sig.
  • Mobilisering! All kommunikation handlar inte om att övertyga. Om ett parti ser sociala medier som en kanal för att jaga väljare kommer de att misslyckas. Däremot är sociala medier en central funktion för att mobilisera de egna leden, skapa engagemang, få valarbetare, peppa förtroendevalda att köra ända in i kaklet och så vidare, precis så som Obama använt sociala medier. Och om inte det spelar någon roll kan man undra vad som spelar roll.
  • Slutligen, dock inte av liten betydelse, är insikten om att det ofta är i samtal med andra, oavsett om det sker i sociala medier eller vid fysiska möten, som våra politiska åsikter färgas och avgörs. Att vi tar mer intryck av rekommendationer som kommer från våra egna vänner än via en marknadsföringskampanj lär inte vara någon nyhet för någon pr-makare.

Min slutsats blir att utfästelsen om att sociala medier inte kommer att avgöra valet är som att säga att människor inte kommer att avgöra valet. Sociala medier fylls med innehåll av människor som är – just det – sociala. Även om vi skapar filterbubblor och bara pratar med vänner som vi redan känner så är det i samtalen de politiska åsikterna formas och testas. Och ofta sker det långt ifrån valstrategernas radar, i mötet mellan människor vi redan har en relation till.

Papper avgör inte valet, etervågor avgör inte valet, big data avgör inte valet. Människor av kött och blod som kommunicerar avgör valet. Och om man väljer bort nätet som plats för kommunikation, ja då har man förlorat all koppling till verkligheten och kommer definitivt att förlora valet.

Relaterade inlägg:

Jag deltar i uppropet mot rasism, tillsammans med över 200 utlandsveteraner

Idag deltar jag i det här uppropet som initieras av Veteraner mot rasism och främingsfientlighet. Nästa söndag är det val i Sverige. Jag hoppas att du noga tänker över hur du ska rösta, och framförallt hoppas jag ATT du röster, en möjlighet som inte alls är given. Speciellt inte om Sverigedemokraterna och deras extremistiska svans får mer makt i det här landet. 

Ur debattartikeln på DagensNyheter.se.

”Vi veteraner vet av egen erfarenhet att det inte är den etniska blandningen som skapar konflikter. Det är extremister som utnyttjar och underblåser motsättningar. […] Vi veteraner har sett liknande händelseutvecklingar vid konflikter på fler platser runt om i världen. När vi ser främlingsfientliga politiker sätta på sig kostymer och bänka sig i riksdagen blir vi mycket oroade. Vi har sett att det börjar med små grupper av nationalistiska extremister, men att det kan sluta med Srebrenica och fullskaligt inbördeskrig. Vi vill därför uppmana dig som går och röstar den 9 september att tänka till. Tror du verkligen att utmaningar och problem kring bostäder, skola, försvar, sjukvård, kriminalitet, miljö och andra politikområden kommer att lösas genom att kasta ut invandrare? Vi tror inte det.”

Pojkar i Afghanistan. Foto: Henrik Eskilsson, Försvarsmakten
Pojkar i Afghanistan. Foto: Henrik Eskilsson, Försvarsmakten

Relaterade inlägg:

Fredrik Wass Tidskriftsdagen 2017 Foto: Anette Persson

Därför skriver alla föreläsare egna böcker

Få säger det rakt ut, men alla i föreläsarbranschen vet det sedan länge. Genom att skriva en bok om det ämne du vill bli expert inom kan du dubbla eller tredubbla föreläsar-arvodet och förankra dig själv som tung expert inom ditt ämne.

När Johannes Klenell skriver om varför politiker skriver böcker nuddar han också vid en sanning som gäller för i stort sett alla branschexperter och gurus.

”Anledningarna till att skriva en bok kan därför vara betydligt fler än ambitionen att faktiskt bli läst. Att som tidigare partisekreterare skriva en bok om politisk PR kan resultera i föreläsningsserier för näringslivet. En möjlighet att vid varje föreläsningstillfälle håva in lika mycket som du fått för att skriva boken genom att prata om den i fyrtiofem minuter.”

Ur Partiledarnas böcker: vendettor, storhetsvansinne och erotik.

Relaterade inlägg:

Fredrik Wass, Foto: Linda Hörnfeldt

Vill du fortsätta få Söndagslänkarna?

Jag kom igång bra med min summering av ett gäng intressanta länkar varje söndag och ganska många har anmält sig för att få inläggen i mailen automatiskt. När jag fick mitt första barn i maj valde jag dock att ta ett uppehåll med länkarna, och sedan kom sommaren och ja, du vet hur det kan bli.

Är dock peppad på att fortsätta men vill kolla om du som läser också är det? Kommentera gärna och ge feedback, eller skicka ett mail till fredrik@bisonblog.se.

Ha en fortsatt fin sommar!

Är du intresserad av mediediskussioner och att höra min ljuva stämma kan du med fördel lyssna ikapp på Tidskriftspoddens avsnitt. Innan sommaruppehållet hann jag med att intervjua Journalistens chefredaktör Helena Giertta, Readlys vd Jörgen Gullbrandson och The Locals grundare och chefredaktör Paul Rapacioli. Podden finns där poddar finns och direkt på sverigestidskrifter.se/podden.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg
Nordic Media Insights

Insikter från konferens om medieutveckling

Under förra veckan arrangerades Resumés och Bonnier business medias konferens Nordic Media Insights för andra året i rad på Münchenbryggeriet. Jag var där och summerade för Sveriges Tidskrifters räkning några av insikterna från de två dagarna.

3 insikter från Nordic Media Insights

  1. Plattforms(o)beroendet
  2. Relation och passion
  3. Storyn i fokus

Läs hela summeringen på sverigestidskrifter.se.

Relaterade inlägg:

Sida 1 av 219

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén