Ibland ekar ropen om ”censur” så fort ett mediebolag väljer att inte rapportera från en händelse, uppmärksamma ett problem eller okommenterat livesända ett händelseförlopp. Men sanningen är förstås något helt annat.

Christian Gillinger på Sveriges Radio sätter fenomenet i en bra kontext när han konstaterar att det aldrig finns EN nyhet, EN sanning, eller ETT budskap att rapportera från en händelse. Därför är inte urval = censur (vilket varit självklart för de flesta tidigare, men inte längre). Och därför är inte automatiskt en livesändning från en presskonferens den ENDA sanningen om vad som hänt. Detaljer om det inträffade presenteras ofta långt senare och den korrekta bilden av vad som hänt kan skilja sig radikalt från ursprungsrapporteringen. Det gäller både vid större världshändelser, likväl som helt vanliga vardagsnyheter i lokaltidningen.

”Många tror också att det finns en enda ”nyhet” och att journalisters uppgift är att rapportera den.

Men det finns det väldigt sällan. Oftare handlar det om stora komplicerade skeenden med många kontexter. Att vara journalist är därför att välja och välja bort. Sätta i ett sammanhang. Skapa förståelse. Och inte minst problematisera. Ställa frågorna. Få igång diskussionen. Eftersom svaren inte nödvändigtvis är självklara.

Vad är nyheten om Orlandoskjutningen? Är det en nyhet om att IS kommit till USA? Är det en nyhet om en ensam religiös fanatiker? Är det en nyhet om en mentalt sjuk person? Är den en nyhet om att homosexuella fortfarande förföljs bara för sin sexuella läggning? Är det en nyhet om farliga vapenlagar? Är det en nyhet om att myndigheterna inte klarar av att förhindra inhemsk terrorism? Är det en nyhet om terrorism? Är det en nyhet om att alla muslimer är terrorister? Är det en nyhet om att homosexuell livstil drar åt sig Guds vrede?”

Läs gärna hela statusuppdateringen av Christian Gillinger.

Relaterade inlägg: