Med anledning av anonyma försvarsbloggare…

…så har nu Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten skrivit ett tankeväckande inlägg om hur han ser på anonym kritik mot myndighetsutövande och riskerna med att eftersöka anonyma avsändare. Det kommer efter veckans avslöjande av vem som står bakom den populära försvarsbloggen Wiseman’s Wisdoms som jag skrev om här på Bisonblog häromdagen. Lagersten riktar i inlägget kritik mot aktivistgruppen Ofog som tvingade fram av-anonymiseringen.

Jag tycker att uttalandet från Lagersten är mycket progressivt. Läs hela inlägget Det duger inte Försvarsmakten kommenterar. Här är ett utdrag från slutet på texten:

”Man kan inte vara lite anonym, man kan inte ha lite källskydd, man kan inte bara få tycka lagom mycket. Antingen har vi en fri debatt på individens villkor eller också inte. Varje steg att kväsa debatten är de små stegens tyranni. Det kommer omärkligt och demokratins yta är tunn, det visar inte minst utvecklingen på sina håll i Europa de senaste åren men också händelser i Sverige. Och det kan tyckas förmätet att påstå att av-anonymisering är en del av detta men jag menar att det ska sättas i ett sådant sammanhang. Jag har ingen aning om vilken väg nu Carl Bergqvist a.k.a Wiseman’s Wisdoms väljer. För detta har han ett fritt val. Jag hoppas dock att han inte i detta låter sig styras av de som helst ser att hans röst tystnar.”

1 kommentar

Det är inte lätt det här, att leva med traditioner. Ensam och obeväpnad mot en här med tusenårig historia. ”De kommer köra över dig totalt om du opponerar dig, bara så att du vet” ligger under ytan. Är det lika bra att bli en av dem eller ska jag ge mig av? Fortsätta historieskrivningen, hålla käften och stå i giv akt eller gå ut i den vanliga världen?
Allting man aldrig pratar om. Man pratar inte med någon, så är det bara. Ingenting vet man, egentligen. Fast man vet ju allt, kan gå överallt (läs: yes jag är så jävla bra!). MUST och SÄPO vet allt, allt om dig. Tittar på dig, varje steg du tar. Men du ser aldrig dem haha. Övervakningskameror, loggböcker, blanketter, namnteckningar. Ögon i nacken är bra att ha men inte mycket värt eftersom de ser dig uppifrån. Din kollega och bästa vän ser dig nerifrån. Har du kanske lite svårt med tilliten där? Absolut inte lita på någon! På lunchen fantiserar man om att det kan finnas mikrofoner gömda bakom tavlorna. Är brandalarmet egentligen en kamera? Var går gränsen för paranoia? När blir det för sjukt? Det är sjukt, det är det första man märker när man kommer dit (bortsett från vapnen). ”Det råder en tysthetskultur” ja tacka fan för det.
Man går in på sitt rum, drar för gardinerna, tar på sig handskarna och rocken, trycker hörlurarna i öronen… It’s hard, it’s hard, it’s hard out here. For a bitch it’s hard, for a bitch (for a bitch). For a bitch, it’s hard, it’s hard out here.

Utanför grindarna frågar nån spontant var du jobbar. Du blir likblek och spyr i närmsta dike. An ordinary day for a government hooker.