Det glädjer mig att debatten kring jämställdhet inom tech-världen fortsätter, och att det dessutom finns tunga namn som lyfter frågorna. Den här gången är det Julie Zhuo som i ett gästinlägg på Huffington Post skriver om att bli uppfostrad som en pojke, vilja vara flicka, och varför inget av alternativen borde vara bättre än det andra.
Det glädjer mig att debatten kring jämställdhet inom tech-världen fortsätter, och att det dessutom finns tunga namn som lyfter frågorna. Den här gången är det Julie Zhuo som i ett gästinlägg på Huffington Post skriver om att bli uppfostrad som en pojke, vilja vara flicka, och varför inget av alternativen borde vara bättre än det andra.
Julie Zhuo är Director of Product Design on News Feed and new mobile initiatives på Facebook. Hon ligger bland annat bakom Facebook Connect och är den som designat gilla-knappen. Hon började på Facebook 2006 och har en magisterexamen i datavetenskap från Stanford University bakom sig. För den som kan sin Silicon Valley-historik framstår hon som en tung spelare i dalen.
I inlägget Raising your girl like a boy beskriver Zhuo hur frustrerad hon blir över hur stor roll könet spelar när det gäller hur små flickor och pojkar behandlas och vad som anses vara okej att leka med och hur normer och traditioner hindrar kvinnor att ägna sig åt klassiskt manliga intressen eller yrkesval.
Julie Zhuo, (bild från Twitter @joulee)
”It still grates at me that my parents consider their parenting strategy to be ”raise your girl like a boy.” But looking back, it’s less their methods I have issue with than the fact that so many wonderful toys and hobbies and activities are considered ’boy-like’ by our society. It disappoints me that traditional notions of gender still play such a big role in marketing and expectations and how we treat our little girls versus boys.”
Det är som sagt befriande med ännu fler röster som lyfter jämställdhetsperspektivet i den mansdominerade techvärlden. Själv minns jag till exempel Innovation Journalism-konferensen på Stanford 2010 då jag deltog i en workshop om Women Leadership in Innovation Journalism. Inte oväntat var jag den enda mannen på just den workshopen och jag skrev inlägget Innovation i en manlig kultur efter konferensens slut. Ur inlägget:
”Innovationsmiljön i Silicon Valley är i mångt och mycket en manlig plats med manliga strukturer. Traditionellt är ofta ingenjörer inom IT-området män, och många av våra diskussionerna handlade om hur man kan få kvinnor att både intressera sig för typiskt manliga utbildningsval, men (enligt mig) det viktigaste – hur får man IT och entreprenörskap att presenteras och läras ut på ett sätt som inte är färgat av den manligt färgade kulturen. Det leder i sin tur in i diskussionen om vad som är manligt och kvinnligt.
Själv förordade jag tankesättet att inte anpassa sig till vare sig män eller kvinnor, utan hellre se hur man skulle kunna göra för att locka båda könen med samma eller liknande approach. Att skapa nya strukturer riktade mot bara kvinnor känns inte alltid som rätt väg att gå. Sveriges flaggskepp på området, Geek Girl Meetup, är dock ett bra undantag och nämndes under konferensen som ett bra exempel på när ett kvinnligt nätverk skapas kring ett ämne eller en bransch, och inte bara kring det faktum att deltagarna är kvinnor.”
Kruxet med att uppfostra sina barn att inte tänka kön, utan bara välja att leka de lekar de vill leka, oavsett om de anses pojkiga eller flickiga, det är att barnen lever i en omvärld där andra definierar vad som är pojkigt och flickigt. Min sjuåring kommer hem från skolan med tydliga bilder av vilka kläder och vilka leksaker som är det ena eller andra. Sånt är svårt att argumentera emot.
Det enda sättet att lyfta den frågan är att få fler inom skolan, barnomsorgen, och andra platser där barn rör sig, att orka ta den diskussionen med barnen.
Själv önskar jag att samtalet handlade mer om att alla unga ska ha så stora möjligheter som möjligt att få välja vad de vill göra, och inte tvingas begränsa sig pga av vad omgivningen förväntar sig, tryck från kompisar, etc.
Jag har kommit fram till en rätt rolig slutsats när det gäller it. Teknik har ju alltid varit mannens domän, men för att it skall fortsätta vara en framgångssaga så måste ju allt bli mer användarvänligt. Ju mer användarvänligt det blir, ju mer tar kvinnorna över. Nu skall jag inte generalisera, men jag har lyssnat mig trött på manliga gruppdiskussioner typ vem har nyaste Iphonen och vem har flest och häftigast appar.
Vi har gått så långt i utvecklingen att att tekniken bakom verktygen kommer i skymundan och brukandet av dom kommer i centrum. Jag kan ta till exempel utmaningen fototriss som samlar runt etthundra deltagare varje Söndag.
Sidan drivs av en kvinna det verkar som det finns ett kvinnoöverskott bland deltagarna. Allt är ju digitalt, från fotandet genom bildredigeringen, till bilderna läggs ut på bloggar.
Men vi pratar nu mer om kommunikation och kreativitet än om själva teknikinnehållet. Vi kanske skulle ge männen en mer kvinnlig uppfostran så dom hänger med 🙂 ( Naturligtvis finns det undantag också )
Men jag har en fråga till dig också, jag har skrivit #Blogg100 på alla inlägg jag släppt sen jag gick med. I natt så länkade jag via bloggportalen till ditt andra sommareninlägg. Jag fick in läsare från någon statistiksida du lagt upp, vilket var jättekul.
Min fråga är, måste jag länka #Blogg100 för att synas. Vill du i så fall att jag länkar någon annanstans så ditt stackars inlägg inte drunknar i pingbacks.
Nej, du måste inte länka till mina inlägg för att ”synas”. Det räcker att tagga inlägg med blogg100. Men som sagt, jag gör ingen uppföljning av hur många som klarar utmaningen. Det är bara kul att folk är med liksom.
Geekgirl meetup är bra så länge som det ser ut som det gör just nu – så länge som det är få tjejer som jobbar som utvecklare och som inte alltid känner sig hemma eller känner igen sig på mansdominerade konferenser. och så länge som det finns många många fler tjejer som är nyfikna på teknisk utveckling men som inte vågar prata i några sammanhang där män närvarar med risk för att bli förminskade. men man hoppas ju att det inte behövs ett geekgirl meetup – snart…
jag tror inte att teknik måste vara mer användarvänlig för att tjejer ska vilja jobba med det – det är så idag som en konsekvens av att tjejers intresse inte väcks förrän sent när de själva inser möjligheterna. och micke – även om tjejer följer samhällsnormen och klär sig i rosa ett tag för att definiera sig själva som tjejer är det inte omöjligt som förälder att prata om olika yrken och ämnen som om de har med dina döttrar att göra. barn vill vara med föräldrarna och få deras uppmärksamhet och beröm. det går att tänka på vad man uppmuntrar och att prata om hur spännande det vore att kunna programmera t ex. senare, när de främst vill ha kompisarnas uppmärksamhet är det svårare…
linda sandberg uppmanar alltid de på geekgirl meetup som inte känner sig så starka på teknisk utveckling att gå på seminarier som man kanske tror att man inte kommer förstå någonting på just för att våga lära sig något nytt, få lära sig något viktigt man inte visste – det är ju precis det du gör fredrik när du går på Women Leadership – cooooooolt.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg har det sociala nätverket Path fått mycket kritik för att deras app laddar upp hela användarens privata adressbok till tjänsten utan…
Ikväll dyker hela Maktministeriets redaktion upp på Heléns Krog i Stockholm för att lyssna på ”tre panelsamtal där vi lyfter tjejer, kvinnor och brudar som gör grymma saker på eller via nätet.” Det är poddarna Fan Vad Fittigt och Vreden som arrangerar och Maktministeriets Julia Skott är med i en av panelerna:
Idag presenterade AllBright sin årliga rapport om kvinnorepresentationen i ledningen för svenska börsbolag. Siffrorna talar sitt tydliga språk samtidigt som AllBright lyfter en intressant aspekt; fokuseringen på styrelsemedlemmarna.…
När Maria Sveland skriver så här i sin välspridda debattartikel funderar jag på om resonemanget kring antifeministernas drivkraft även fungerar tvärtom. ”En av de män som sökte upp…
6 kommentarer
Roligt att se att det rör på sig.
Kruxet med att uppfostra sina barn att inte tänka kön, utan bara välja att leka de lekar de vill leka, oavsett om de anses pojkiga eller flickiga, det är att barnen lever i en omvärld där andra definierar vad som är pojkigt och flickigt. Min sjuåring kommer hem från skolan med tydliga bilder av vilka kläder och vilka leksaker som är det ena eller andra. Sånt är svårt att argumentera emot.
Det enda sättet att lyfta den frågan är att få fler inom skolan, barnomsorgen, och andra platser där barn rör sig, att orka ta den diskussionen med barnen.
Själv önskar jag att samtalet handlade mer om att alla unga ska ha så stora möjligheter som möjligt att få välja vad de vill göra, och inte tvingas begränsa sig pga av vad omgivningen förväntar sig, tryck från kompisar, etc.
Jag har kommit fram till en rätt rolig slutsats när det gäller it. Teknik har ju alltid varit mannens domän, men för att it skall fortsätta vara en framgångssaga så måste ju allt bli mer användarvänligt. Ju mer användarvänligt det blir, ju mer tar kvinnorna över. Nu skall jag inte generalisera, men jag har lyssnat mig trött på manliga gruppdiskussioner typ vem har nyaste Iphonen och vem har flest och häftigast appar.
Vi har gått så långt i utvecklingen att att tekniken bakom verktygen kommer i skymundan och brukandet av dom kommer i centrum. Jag kan ta till exempel utmaningen fototriss som samlar runt etthundra deltagare varje Söndag.
Sidan drivs av en kvinna det verkar som det finns ett kvinnoöverskott bland deltagarna. Allt är ju digitalt, från fotandet genom bildredigeringen, till bilderna läggs ut på bloggar.
Men vi pratar nu mer om kommunikation och kreativitet än om själva teknikinnehållet. Vi kanske skulle ge männen en mer kvinnlig uppfostran så dom hänger med 🙂 ( Naturligtvis finns det undantag också )
Men jag har en fråga till dig också, jag har skrivit #Blogg100 på alla inlägg jag släppt sen jag gick med. I natt så länkade jag via bloggportalen till ditt andra sommareninlägg. Jag fick in läsare från någon statistiksida du lagt upp, vilket var jättekul.
Min fråga är, måste jag länka #Blogg100 för att synas. Vill du i så fall att jag länkar någon annanstans så ditt stackars inlägg inte drunknar i pingbacks.
Nej, du måste inte länka till mina inlägg för att ”synas”. Det räcker att tagga inlägg med blogg100. Men som sagt, jag gör ingen uppföljning av hur många som klarar utmaningen. Det är bara kul att folk är med liksom.
Geekgirl meetup är bra så länge som det ser ut som det gör just nu – så länge som det är få tjejer som jobbar som utvecklare och som inte alltid känner sig hemma eller känner igen sig på mansdominerade konferenser. och så länge som det finns många många fler tjejer som är nyfikna på teknisk utveckling men som inte vågar prata i några sammanhang där män närvarar med risk för att bli förminskade. men man hoppas ju att det inte behövs ett geekgirl meetup – snart…
jag tror inte att teknik måste vara mer användarvänlig för att tjejer ska vilja jobba med det – det är så idag som en konsekvens av att tjejers intresse inte väcks förrän sent när de själva inser möjligheterna. och micke – även om tjejer följer samhällsnormen och klär sig i rosa ett tag för att definiera sig själva som tjejer är det inte omöjligt som förälder att prata om olika yrken och ämnen som om de har med dina döttrar att göra. barn vill vara med föräldrarna och få deras uppmärksamhet och beröm. det går att tänka på vad man uppmuntrar och att prata om hur spännande det vore att kunna programmera t ex. senare, när de främst vill ha kompisarnas uppmärksamhet är det svårare…
linda sandberg uppmanar alltid de på geekgirl meetup som inte känner sig så starka på teknisk utveckling att gå på seminarier som man kanske tror att man inte kommer förstå någonting på just för att våga lära sig något nytt, få lära sig något viktigt man inte visste – det är ju precis det du gör fredrik när du går på Women Leadership – cooooooolt.
[…] ᔥ Bisonblog […]