Dags att visa digitalt civilkurage

Problemet just nu är att den lilla minoritet som står för de mest extrema åsikterna också är de som ofta bombarderar omgivningen med sitt budskap. Majoritetens tystnad spelar dessa intressen i händerna. Det är helt enkelt dags att visa digitalt civilkurage, lite oftare, lite mer. Att vända blicken inåt och identifiera hur strukturerna och åsikterna ibland har en klangbotten även hos dig själv skadar inte heller.

Med jämna mellanrum blossar den upp, diskussionen om näthatet. Dock verkar den återkomma tätare nu, med ett högre tonläge. Det är bra och viktigt. På tapeten just nu är förstås morgondagens avsnitt av Uppdrag granskning som handlar om de hot som riktas mot kvinnor i samhällsdebatten via nätet. Nedanstående klipp har delats flitigt i mina flöden under dagen, samtidigt vet jag att jag lever i lite av en bubbla när det gäller hur många som ser, identifierar och bryr sig om de här frågorna.

Jag ser de förtryckande strukturer som möter kvinnliga debattörer i en lite mer putsad och ”rumsren” variant i diskussioner och konversationer nästan varje dag. I gårdagens avsnitt av Maktministeriet diskuterade vi digitalt civilkurage. Hur ofta går du in och bemöter personer som skriver kränkande eller nedsättande kommentarer i en diskussionstråd? Kanske borde vi göra det lite oftare. I programmet efterlyser vi att fler vågar riskera ”den goda stämningen” och istället säga ifrån när en ser något som inte känns okej.

”Ge svar på tal, protestera när det kommer sexistiska, rasistiska, homofoba, fettfobiska, eller på andra sätt otrevliga påståenden i ditt flöde (eller utanför internet) istället för att sucka och gå vidare. Låt inte folk tro att de säger det som alla tänker. Det är inte trevlig stämning värd.”
Från Maktministeriet.se

Publiken på Webbdagarna i Stockholm

En annan arena där slentriansexism frodas är konferenser. Speciellt konferenser med en så kallad backchannel i form av realtidstwittrande och kommenterande publik. Rättviseförmedlingen gör sitt bästa för att hitta och presentera alternativ till den talar-norm som råder på olika konferenser. Ett perspektiv som inte nämns så ofta är det faktum att många kvinnor tackar nej på grund av de nedsättande kommentarer som väntar där ute i publikens mörker så fort de går upp på scenen.

Sarah Parmenter är en ansedd designer som grundat designstudion You Know Who och som dessutom ofta anlitas som talare på stora konferenser världen över. Hon har vid flera tillfällen blivit utsatt för hårda angrepp och kommentarer, ofta via nätet, under hennes föreläsningar. Vid ett tillfälle riggade även en person fejkade porrbilder på henne som spammade ner det twitterflöde som skapades under konferensen hon talade på. Häromdagen skrev hon ett långt inlägg om hennes upplevelser.

”Everytime I jump on stage, I get comments, either about the way I look, or the fact that I’m the female, the token, the one they have to sit through in order for the males to come back on again. One conference, I even had a guy tweet something derogatory about me, not 30 seconds into my talk, only for me to bring up the point he had berated me for not bringing up, not a minute later – which caused him to have to apologise to my face after public backlash. I’ve had one guy come up to me in a bar and say (after explaining he didn’t like my talk)… ’no offence, I just don’t relate to girls speaking about the industry at all, I learn better from guys'”

Enligt Sarah Parmenter handlar det inte bara om att hitta kvinnliga talare. Det handlar om att hitta kvinnliga talare som har tjock hud som är beredda att står framför en publik fylld av ”twitter-trigger-happy males”.

Efter Internetworlds konferens Webbdagarna i Stockholm 2011 skrev jag en artikel om debattklimatet på nätet i samband med just konferenser. Detta efter att många reagerat på en del hårda ord som skrivits på Twitter under konferensen. Judith Wolst, Rikard Westberg och Petter Karlsson reflekterar kring fenomenet på ett bra sätt och säger flera läsvärda saker.

Vad ska vi göra då? Ja, som jag skrev i inledningen känns det faktiskt upplyftande att debattklimatet på nätet lyfts upp och diskuteras allt oftare och med en tydligare skärpa än tidigare. Uppmaningen till dig som inte orkar engagera dig i evighetslånga diskussioner för att förklara att en människa förtjänar att definieras utifrån fler egenskaper än sitt kön är att ändå tänka en gång till. Problemet just nu är att den lilla minoritet som står för de mest extrema åsikterna också är de som ofta bombarderar omgivningen med sitt budskap. Majoritetens tystnad spelar dessa intressen i händerna. Det är helt enkelt dags att visa digitalt civilkurage, lite oftare, lite mer. Att vända blicken inåt och identifiera hur strukturerna och åsikterna ibland har en klangbotten även hos dig själv skadar inte heller. Jag ser saker jag inte alltid är stolt över när jag reflekterar över mitt eget beteende, men jag försöker verkligen att analyser och reflektera varför och hur jag relaterar till det.

Erfarenheten säger också att om någon vågar markera när någon utsätts för kränkande behandling kommer fler att ansluta. Då är första bollen i rullning. Låt oss börja där.

Mer bra läsning:
Helen Alfvegren
Brit Stakston
Sanasi
Lotta Holmström
Jennifer Bark
Magnus Höij

 

33 kommentarer

På finlandssvenska bloggar går denna debatt het. Och ja, troll är ett stort problem när människor uttalar sina åsikter på internet. Grova verbala attacker på ens uttalanden är närmast en regel i dagens kommentarsfält. Många, som tex Sylvia Bjon (http://zeitgeist.blogg.hbl.fi/2013/01/09/otack-ar-yttrandefrihetens-lon/), vill förbjuda eller begränsa möjligheten till anonymitet på nätet, någonting som jag skarpt emotsätter mig.

Jag skriver i mitt inlägg på min egen blogg (http://tommix.nu/2013/01/yttrandefrihet/ ) att problemet ligger i forumens infrastruktur som verkar vara specialgjort för troll. Jag läste din flik ’Om Fredrik Wass’ och därifrån drar jag slutsatsen att du säkert dagligen frekventerar och bidrar till Reddit.com (hur skulle du annars kunna kalla dig för sociala medier korrespondent ;-). Reddit hanterar tsunamier av troll med stor elegans dygnet runt, året om. Det på grund av att siten är konstruerad för att hantera just det problemet. Varför inte dagstidningar och andra diskussionsforum anammar deras strategi är besynnerligt, väldigt besynnerligt.
Istället får trollen härja fritt och vanliga hederliga människor får lida eller tystas ner. Trollen har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det är dags att dagstidningarnas kommentarsfält och andra diskussionsforum släpper 90-talstänket och bygger om sina sidor.

Detta är ett problem som går att bygga bort, inte gnälla bort som verkar vara dom flestas strategi just nu.

MVH

Tommix

Stort tack för en väldigt bra artikel. Jag är själv utsatt för trakasserier via FB av en för mig helt främmande man vilket har pågått sedan den 14 december. Han håller på dagligen och lämnar minst 20 kommentarer/dag som innehåller ett väldigt grovt språk. Han har flera hundra falska profiler så det hjälper inte att blockera honom för då kommer han i ny skepnad efter ett par minuter.
Jag och några andra har valt att uppmärksamma det som händer men har fått väldigt mycket kritik för att vi gör det. Vi uppmanas att vara tysta så ska det försvinna av sig själv. För mig är tystnad detsamma som att säga att ett sådant beteende är okej.

Än en gång tack! Det var väldigt skönt att få bekräftat att vårt agerande inte är helt fel.

Facebook är internets ladugård. Jag rekommenderar att lämna det näteverket totalt. Radera allt. Det gjorde jag, Känns oerhört bra. Sök dig till forum som har bra blockeringsmöjligheter och filtrering.

Nätkärlek till dig! Ett tag brukade jag systematiskt gå in på kommentatorsfälten och lämna en uppskattande kommentar när någon skrivit något bra eller tänkvärt. Just för att vara en motvikt mot hatarna. Sedan slutade jag eftersom stämningen i kommentatorsfälten gav mig ont i magen. På’n igen nu då, alltså!

Till Tommix: intressant inlägg. Vore fint om tekniska lösningar kunde bygga bort åtminstone en del av det här. Doch ersätter det nog aldrig behovet av civilkurage, varken på nätet eller IRL.

Mata inte trollen, flamewars sjulle eskalera situationen om något. Håller med om att lösningen är ordfilter, bannlysning, gå hårdare åt direkta hot etc. Hatet har inte blivit värre, och det går förmodligen inte att lösa, det folk förr skrek åt sina tv-apparater skriver de nu på internet där det syns.

Att ta bort annonymiteten vore en katastrof. Det kan vara ok om du vill ha facebook-inloggning på din privata blog etc, men på större portaler gör det ju uppenbart ingen nytta, och tjänar bara till göra offren 100ggr mer sårbara.

Håller helt med… Vi kan inte låta dessa reaktionära röster få dominera, nyckeln är att möta med pålästa fakta-orienterade svar och ställa frågor om hur de menar egntligen?

Håller helt med… Vi kan inte låta dessa reaktionära röster få dominera, nyckeln är att möta med pålästa fakta-orienterade svar och ställa frågor om hur de menar egntligen?

Håller helt med… Vi kan inte låta dessa reaktionära röster få dominera, nyckeln är att möta med pålästa fakta-orienterade svar och ställa frågor om hur de menar egentligen?

Det är hög tid att Vi alla visar digitalt likväl som verbal och mänsklig civilkurage. Så som du själv vill bli behandlad, skall du behandla andra. Tänk hur mycket mer positiv energi som Vi alla hade spridit mellan oss om respekten och kärleken flödat, istället för obetänksamhet och nedlåtande handlingar oss emellan. Säg något positivt till någon varje dag, så kommer du troligen få dubbelt tillbaka i framtiden.

Riktigt bra skrivet! Det behövs fler som lämnar en positiv kommentar efter sig när de läst något de gillar – att man tar sig den där minuten för att visa sin uppskattning och dränka trollen.

Så. Där. Mitt bidrag. 🙂

[…] http://bisonblog.se/2013/02/dags-att-visa-digitalt-civilkurage/ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16197853.ab http://www.expressen.se/nyheter/efter-nathatet-skicka-din-karlekshalsning/ http://www.aftonbladet.se/debatt/article16197818.ab Läs även andra bloggares åsikter om felmodererat, h & m, h&m, hennes & mauritz, julia, lady dahmer, Natashja Blomberg, näthat, nätkärlek This entry was posted in Projekt: Roadrage and tagged felmodererat, h & m, h&m, hennes & mauritz, julia, lady dahmer, Natashja Blomberg, näthat, nätkärlek. Bookmark the permalink. ← ”Mamman försvann spårlöst med barnen” […]

Tack för väldigt insiktsfulla ord. Jag tror det även att det är viktigt att vi ser på oss själva och dömande attityder vi bär runt på, som vi är omedvetna om. De där små subtila ställningstagandena – för/emot. Vi förväntas att ständigt ha åsikter om allt och alla, vilket inte sällan mynnar ut i att vi sätter etiketter. Våra barn ser och hör, och de är mästare på att kopiera. Vi borde fråga oss själva: ”När delade jag själv ut en värderande och dömande kommentar senast? Om vi verkligen har modet att granska oss själva, finns det mycket att jobba med.