Internetdagarnas syn på jämställdhet

Här tänkte jag skriva ett inlägg om hur insiktslösa arrangörerna av Internetdagarna är när det gäller mångfaldsfrågor och att bemöta kritik från omvärlden. Det är härskartekniker i parti och minut och det är framförallt ett konstant förnekande av något ansvar för att könsfördelningen ser ut som den gör under konferensen.

Men jag behöver inte skriva det inlägget, det har Brit Stakston redan gjort på ett väldigt belysande och tydligt sätt.

”Motargument om att det inte är den viktiga frågan vad gäller mångfald, att det är enögt att påpeka obalans i könsfördelningen, att man ska städa i eget hus innan man yttrar sig i frågan,  att kvinnorna inte fanns, att vi inte hade en aning om hur de jobbat med talare och inlägg om att debatten skedde bara för debattens skull och inte för att vi som reagerat ville framåt.”

Jag är bekant med flera som arbetar på .SE (arrangörerna) och vet förstås att de åsikter som framkommit i debatten inte delas av hela organisationen.

Johanna Ögren följde upp diskussionen med ett antal tweets ikväll där hon belyser frustrationen över att vara den som alltid ska behöva gnälla och påpeka bristerna. Jag har samlat några av tweetsen kring det via Storify. Bakjour samlar även gårdagens diskussioner på ett intressant sätt, där Joakim Jardenberg avslutar sitt samarbete med Brit Stakston för evigt.

Det enda naturliga händelseutvecklingen nu är rättning i leden och ett ganska omfattande pudlande från .SE och arrangörssidan. Varsågod, börja.

Relaterade inlägg:

Författare: Fredrik Wass

På Bisonblog skriver jag om hur internet förändrar samhället, medielandskapet, politiken och människorna. Jag berör också kommersiella aspekter som till exempel startups, marknadsföring och kommunikation i sociala medier.

8 reaktioner till “Internetdagarnas syn på jämställdhet”

  1. http://www.internetdagarna.se/ind12/program/seminarium/126
    Håller med om att det just är bristen på insikt och ansvar från arrangörens sida som, inte bara är sorglig, utan även otidsenlig. Tycker att Kristina Colliander, programchef på Barn & Ungdom på SVT visar på hur systematiskt och medvetet man måste jobba med mångfaldsfrågorna, varje dag, i alla moment. ”I det dagliga mångfaldsarbetet lyfts de här frågorna fram under möten och avstämningar, och redaktionen som arbetar med Bolibompa har exempelvis en lång checklista som de stämmer av varje dag. För mångfald omfattar ju så mycket: etnicitet, kulturell bakgrund, sexuell läggning, ålder, kön, funktionshinder med mera.”
    http://www.ledarna.se/sv/OmLedarna/Aktuellt/Ledarprofiler/I-det-lilla-sker-det-stora/#.UIY3pET9pac

    Jag vill samtidigt lyfta fram ett undantag från igår. Jag medverkade som talare på den del av Internetdagarna som handlade om digital delaktighet. Projektledaren var den fantastiska Linda Copylinda Sandberg), moderatorn var Christine Cars-Ingels, på talarlistan var 10 av 15 talare kvinnor och många av exemplen lyfte fram betydelsen av kvinnor som digitala pionjärer. Med tanke på ämnet hade diskussionen annars blivit helt irrelevant För mig är det kärnan i den här diskussionen: att vi pratar om om utveckling av framtidens tjänster, kommunikationsformer, demokrati och nätkultur, men låter bara halva delen av målgruppen tala. Det blir inte relevanta diskussioner och vi missar en mångfald av idéer och initiativ på grund av detta enögda perspektiv.

  2. Ja du, det här belyser på ett ganska tydligt sätt hur det blir när folk inte bara inte förstår problemet, utan har bestämt sig för att problemet inte existerar (längre). Tyvärr verkar det ju vara en rätt utbredd uppfattning att ”det där med jämställdhet och feminism” är en historisk fråga, dvs en ickefråga 2012 eftersom problemet inte finns längre. Att sedan fortsätta att hävda denna uppfattning trots att motbevisen står som spön i backen är ju bara alltför mänskligt. På det där tragiska sättet liksom det är mänskligt att fela. Tyvärr håller jag inte med om att brist på insikt i dessa frågor är otidsenlig, utan tvärtom typisk för dagens samhälle.

    Denna typ av feltänk är svår att bli av med. Det kommer alltid att vara enklare att förneka att problem existerar än att faktiskt göra något för att lösa dem. Det kommer alltid att vara enklare att trycka ned de som är svagare, än att själv bli starkare. Det kommer alltid att vara enklare att leva i en drömvärld än i verkligheten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *