Malmrosgate (uppdaterat)

Min syn på regissören Ulf Malmros förändrades ganska radikalt igår kväll på Twitter (har alltid gillat honom och hans filmer, men nu vet jag inte).

Först skriver han:

”Två tomtar med övertro på sin kapacitet åker i fängelse, inte en rad skriven, inga visste vilka de var innan resan. Patetiskt. Är det över nu? Journalist-porren? Etiopien-Svenskarna? Proportioner?”

Och sen som svar på kritiken från Zandra Thuvesson:

”Jag skiter i vad du väntar dig. Jag är inte här för din skull. Ät bajs.”

Trevlig kille det där. Han fortsätter svara raljerande när flera andra reagerar på hans uttalanden. Men till slut kommer någon slags nyansering som svar till Henke Svensson.

”Jag menar: Bra att de är hemma, men ensidig rapportering, de har Guda-status hos journalister. Klart de inte är tomtar. Ok?”

Jag har själv blivit förvånad över många reaktioner i mina flöden kring Johan Persson och Martin Schibbye. Framförallt verkar många inte förstå eller ens bry sig om journalistikens roll som demokrativerktyg och maktkritik. Det här kommer från människor som i övrigt verkar relativt medvetna när det gäller politik- och samhällsfrågor. I mina ögon framstår en del personer som feta bortskämda grisar när de hemma på kammaren sitter och ojar sig över att för mycket fokus läggs på några journalister som ”ju borde vetat bättre”. Jag vill inte leva i en värld där människor är så mätta och så insiktslösa som den typen av kommentarer ger uttryck för.

Jag rekommenderar det här inlägget av Sofia Mirjamsdotter om du vill förstå varför Johan och Martins insats är symbolisk på många plan och inte handlar om två frilansare som ”bordet vetat bättre”.

Sofia skriver bland annat:

”I nazityskland var det förbjudet att hjälpa judar. Det fanns de som trotsade det förbudet och tog stora personliga risker. Ni som tycker att Martin och Johan får skylla sig själva, tycker ni det om dom som avrättades i utrotningsläger för att ha satt sig upp mot nazisterna också? Detta är vad Amnesty International jobbar med varenda dag, året om. Att uppmärksamma och försöka hjälpa personer som brutit mot eller påstås ha brutit mot ett lands lagar, genom att uttrycka en åsikt, kritisera makten eller kanske bara göra ett konstverk, ett musikstycke eller en bok. Yttrandefrihet är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna, och det är precis vad det här handlar om.”

Uppdatering:
Ulf Malmros svarar mig (innan han därefter blockerar mig) på Twitter och skriver:

”@bisonblog Jag vet inte vem du är, men du kallar dig journalist. Blev du kränkt? Din syn på Journalisten som sanningens riddare är larvig.”

Uppdatering 2:
För den som tvivlar, läs texten av SVT:s Johan Ripås om hur han fick tillgång till råmaterialet till filmen med Martin och Johan i Etiopien.

”I am doing this for the people of Ogaden. If two Swedish journalists can be treated this way, imagine what they do to the civilian population”, säger Abdullahi om sitt syfte.”

12 kommentarer

Jag upplever att Malmros ändå har en poäng – att journalister ser sig själva som guds gåva till världen vilka ska lösa alla problem med fattigdom, svält och krig.

Dessutom, om en rysk journalist hade brutit in till den svenska gränsen med 15 beväpnade irakiska gerillasoldater hade de även de dömts till 10+ år i fängelse.

Mirjamsdotter borde också läsa på lite om det här med proportioner. Hur f*n kan hon ens jämföra Martin och Johan med judar i koncentrationsläger? Snacka om att förminska förintelsen och fascismen…

@Lars Fransson.
För det första har vi yttrandefrihet i Sverige. Redan där faller din liknelse med ryska journalister. De hade helt enkelt inte behandlats på samma sätt, det vet du nog också när du tänker efter.

För det andra jämförde inte Sofia Mirjamsdotter Johan och Martin med judar i koncentrationslägren. Hon jämförde den förtryckta etiopiska befolkningen som själva inte har möjlighet att tala fritt och öppet, med det förtryck som judar utsattes för i Hitler-tyskland. I båda fallen krävs whistle-blowers och människor som vågar trotsa makten även om det innebär personliga risktaganden.

Du får gärna ge exempel på när missförhållanden och maktmissbruk avslöjats av den egna regimen (istället för journalister eller andra oberoende granskare) i diktaturer och andra mer eller mindre icke-demokratiska stater.

Case closed.

Hej Fredrik.

Verkligen imponerad över din förståelse för hur viktigt det kan vara med whistle-blowers och människor som vågar trotsa makten. Hoppades att hitta något om Bradley Manning här på bloggen men det verkar gå dåligt via sökfunktionen….
Förresten, har du något bra exempel när missförhållanden och maktmissbruk avslöjats av den egna folkvalda ”regimen” (i brist på bättre ordval) i demokratiska stater.

MVH
Thomas

Enligt vissa tidningsartiklar ska Schibbye ha lagt en hel del tid på att stödja och försvara organisationer som hyllar diktaturer och tycker att det vore en bra idé att störta den svenska demokratin med vapen. Finns det någon bra källa på ifall han ändrat åsikt om det sedan 2004?

Hur då hur så? Om han tycker så idag så tycker jag att det är märkligt att han samtidigt hyllas som demokratikämpe. Om han inte tycker så idag så vore det intressant att veta när och hur hans åsikter ändrats.

Å så tröttlöst dessa mörker män är på nätet. Mer intressantare är huruvida Fredrik Reinfeldt står för det han skriver i sin fina lilla ”brun-blåa” bok om det Sovande folket. Han är ju vår statsminister sedan sex mörkar år och de rikare har fått det bättre medan 2/3 av befolkningen gnetar på. De längst nere kämpar för sitt liv. Precis som i boken. Den frågan är mer adekvat än några trötta vita mäns hat mot allt som inte är godkänt av Timbro. Eller vad sägs om krispartiet framför alla andra, Centerns ledare som hyllar Thatcher och egoismens filosof?!

Bra inlägg och tack för att du tar ställning Fredrik. Vi är många bakom dig!

🙂

Med tanke på att Malmros i en intervju sade att människor på landsbygden är lata och förväntar sig att folk från storstan ska lösa deras problem är det inget som förvånar mig när det gäller den mannen. All gratishjälp han fått under sina filminspelningar i småorter i värmland var tydligen snabbt glömd.