Vad som krävs

”Hon är inne på kontoret vid åtta på morgonen. Avverkar en dag full med möten, ”back to back”. Hon är hemma i villan på Lidingö till sex på kvällen för en middag med familjen. Vid åtta sover barnen, då jobbar Susanna Campbell vidare fram till elva-tolv på kvällen. Med en timmes paus för ett pass på träningscykeln nere i källaren.” Ur vinnarintervjun med näringslivets mäktigaste kvinna Susanna Campbell, utsedd idag av Veckans Affärer.

Nästan alla personer jag känner med chefsroller eller ledaransvar jobbar väldigt många timmar per dag, och just att ta en paus från jobbet för barnhämtning och umgänge och sedan gå på kvällspasset vid 20-21-snåret verkar vara praxis, oavsett om det är finanshöjdare eller mediechefer vi pratar om. Jag känner igen det från min tid på affärsjuristbyrån, från landstinget och från de olika mediebolag jag jobbat hos.

Jag vet inte varför jag fastnade för citatet ovan. Det slog mig kanske att det är det där som krävs. En träningscykel i källaren och 12-timmarsdagar. Något som också verkar stå på kravlistan om du ska nå till samhälls- eller i alla fall organisationstoppen är ett stabilt privatliv med partner och barn samt regelbundna motionsvanor. Det är svårt att hitta höjdare inom näringslivet eller politiken som helt saknar kärnfamilj. De flesta toppledare numera brukar också inse vikten av motion för att hålla skärpan. Det tyder väl på någon slags balans och en stabil plattform att utgå ifrån när skitstormen träffar fläkten känns det som. Och det gör den ju ibland för den som har stort ansvar och högt ställda krav från omgivningen.

Men bilden av den inrutade och välfyllda arbetsdagen dröjer sig kvar, och det är inte en bild jag strävar efter. Samtidigt har jag i perioder varit i tjänst dygnet runt och i andra perioder haft ett betydligt friare arbetsläge. Kanske är det variationen jag söker.

Känner du igen dig i min analys? Hur lever cheferna i din omgivning?

Uppdatering: Läs gärna den diskussion som uppstod på Facebook när jag länkade till det här inlägget.