Efter två dagar på konferensen Webbdagarna och runt 12-13 blogginlägg skrivna på Internetworld.se blir man lite kokt i hjärnan. Det fanns många föreläsningar som inspirerade och var visionära, och det fanns flera som var hands on med tydliga tips och råd. Men det fanns en föreläsning som dröjer kvar av flera skäl. När Thérèse Mannheimer bjöd på en väldigt personlig berättelse om hur hon i princip gått in i väggen och omvärderat många sanningar om sig själv visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka. Inspirerande? Ja. Affärsnytta för åhörarna? Njae. Ett anslag som många känner igen sig i? Jodå. Ett sätt att hajpa sig själv genom en personlig och gripande historia? Definitivt. Men jag lutar åt att uppskatta berättelsen för dess öppenhet, vilket låg helt i konferensens tema. Jag tror dessutom att många uppskattade ett annorlunda inslag som öppnade upp för en annorlunda diskussion.
När jag sammanfattade hennes presentation i ett inlägg så fastnade ett pratcitat som slog an något jag ofta funderat på; innebörden av entreprenörskap och bilden av den nästan maniskt drivna entreprenören. Och kanske inte bara entreprenörer för den delen. Det kan lika gärna handla om den maniskt drivna karriärmänniskan och dess sätt att se på världen.
”Jag hade jobbat alldeles för mycket. Jag låg på sjukhus i två veckor. Under den tiden hinner man tänka väldigt mycket. Varför tänkte jag att människor som är trötta och sjuka är svaga? Varför tänkte jag att folk som gick hem för att hämta ungar på dagis prioriterar fel? Ja, jag tänkte så. När man umgås med entreprenörer har man en tendens att tycka att folk som inte springer lika snabbt är lite sämre.”
Jag inser att Thérèse måste gjort något rätt när folk ur publiken gråtande kliver fram efter föreläsningen och tackar henne för en stark berättelse. Vad tycker du?
11 kommentarer
Styrka för mig är att göra sina val, veta varför man gör dem och stå för dem. Oavsett vilka val det handlar om.
Det låter vettigt. Samtidigt kan jag tänka mig att man som ung och nykläckt kanske inte alltid har stenkoll på varför man gör sina val och framförallt inte hur man påverkas av sin omgivning. Det kommer ju med livserfarenhet.
Sant. Man måste prova och försöka, för att komma fram till vad man vill och inte. Och det finns en massa saker som jag gör (eller inte gör) i dag som en konsekvens av att har varit med om saker (nu är jag ju inte helt lastgammal, men ändå… =) ).
Jag önskar att samhället generellt var mer tolerant mot dem som gör lite ovanliga val. Då tror jag att färre skulle känna att livet plötsligt kom ikapp dem med insikten att de gjort saker som de inte alls velat, som sprungit för fort eller gjort ”fel” saker.
Hade gärna sett denna föreläsning! Låter intressant.
Jag tänker spontant att det alltid är svårt att vara tolerant och inkännade för att andra val är rätt för andra människor.
Det är lätt att döma ut människor som väljer annorlunda.
Oavsett om det egna valet består i att jobba stenhårt i eget företag, säga upp sig och resa två år, flytta ut på landet eller jobba deltid för att hämta tidigt på dagis.
Sen har vi ju ett lutheranskt arv här i Sverige som jag också känner igen mig i. Alltså det här med att man är svag om man är sjuk. Man ska alltid gå och jobba oavsett vad och helst så tidigt som möjligt på morgonen.
Föreläsningen finns ju i klippet här ovanför om du vill se. 🙂
Håller med om det lutheranska arvet och att vi gärna bekräftar och försvarar de val vi redan gjort eftersom prestigeförlusten vid insikten om att man valt fel kan kännas jobbigare än att framhärda.
It’s complicated. 🙂
Fantastisk föreläsning, underbart att hon delar med sig så frikostigt och generöst av sitt liv och sina erfarenheter på det sättet.
Jag tänker på vad Maya Angelou skrev en gång;
“I’ve learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel.”
Hon fick oss att känna och relatera.
Oerhört modigt av Therese att våga ställa sig upp framför branschkollegor och prata om det innersta. Hennes berättelse berörde mig djupt. Jag mådde som hon gjorde under en period för två år sedan och tog mig ur det genom att prioritera om och sluta vara överambitiös, sluta känna att jag missade något kul om jag inte var med exakt överallt. Det är en hård skola, jobbig att ta sig igenom, men jag hade inte velat vara utan den.
D’oh! Skyller på gränssnittet. 😛 Då ska jag se den!
Och ja, håller med i allt.
Den där fikan/lunchen – kan du på torsdag? Kan väl mejlas och hitta en dag!
[…] Att förakta svaghet [bisonblog.se] poäng | Postat mars 26 av petter […]
Lyssnade på hennes berättelse som var gripande. Starkt gjort och oväntat. Undra när den lilla tunna tjejen som (talade dag 1) hade mode business i Kina går in i väggen? Hon var minst sagt ettrig;)
Verkar gå i tidens tecken. I helgen hade nätverket Young Entrepreneurs of Sweden konferens, där nästan allt handlade om att öppna upp sig, berätta om att allt faktiskt inte är så lätt och varför. Hjärta, kramar och gråtfest blev ledorden.
Det behövs mer känslor, mer öppenhet, mer tolerans, mer förståelse. Och gråtfest.