När tradition står framför smidighet

Igår dominerades nyhetsflödet av nyheten om Håkan Juholts avgång. Många etermedier körde extrasändningar. Expressens Niklas Svensson var sliten efter att ha kört live från sveavägen och sossarnas partihögkvarter i flera dagar, men han höll ställningarna även på Flanaden i Oskarshamn och hade antagligen de bästa livebilderna från presskonferensen ihop med TV4. Ljudmässigt gick det utmärkt att lyssna på Alltid Nyheter (massor av röster om avhoppet här) eller Ekot i Sveriges Radio.

Vad som dock förvånade många var SVT. Samtidigt som jag tittade (och lyssnade) på när Håkan Juholt började sitt avskedstal i shoppinggallerian i Oskarshamn ser jag hur SVT:s tyckarpanel fortfarande höll på med ”inför-snacket” i Rapport-soffan. Under några förvirrade minuter diskuterade de vidare och lämnade sedan över till SVT:s Kerstin Holm som var med live från sveavägen (!). Kerstin Holm var lika förvirrad och återberättade i princip att hon hört på radion att Juholt avgått. TV-huset har aldrig känts mer långt ifrån händelsernas centrum än så.

Det visade sig att SVT:s stora feta sändningsbuss, fylld med enligt egen uppgift rutinerad personal, hade drabbats av ett tekniskt fel precis innan presskonferensen skulle börja.

15 minuter före sändning upptäcktes dock att ljud och bild inte kunde nå kontrollrummet i Stockholm. Hela satellit-utrustningen behövde startas om, en process som är tidsödande och omfattar bland annat en ny satellitsökning. Först 15.12 kunde SVT sända Håkan Juholts presskonferens i sin helhet.
Ur artikeln Haveriet fullständigt oacceptabelt på SVT.se

När jag läser om såna här missar tänker jag på hur traditionella metoder ibland kan stå i vägen för till synes enkla lösningar. Det blir utan tvivel riktigt bra kvalitet på både ljud och bild när stora sändningsbussen är med i spelet. Men, och det här är ett viktigt men, det finns ju alternativ. Om jag 15 minuter innan sändning insett att det inte finns en fungerande kontakt med TV-huset hade jag nog sprungit in med en mobilkamera och dragit igång en bambuser-sändning eller använt någon av de andra livestreaming-tjänsterna som finns.

En halvdålig liveström i en mobilkamera via 3g- eller 4g-nätet måste väl ändå vara bättre än absolut ingenting (som nu blev resultatet). Frågan är hur SVT:s backupsystem ser ut, om det nu finns ett sådant. Det framgår inte i artikeln. Och kanske är det just när det krisar och strular som det blir tydligt hur ryggmärgsbeteendet ser ut, och hur långt en organisation egentligen nått i innovationsarbetet, trots inspirationsföreläsningar om framtidens journalistik eller vid-sidan-av-projekt som Nyhetslabbet.

Nu ska det startas utredningar och tillsättas haverikommissioner och whatnot på SVT, vilket säkert är bra på alla vis. Men jag kan inte släppa bilden i mitt huvud på en kvicktänkt tekniker eller journalist som med några snabba steg kliver in i gallerian där presskonferensen pågår och resolut tar upp sin mobil (om än privat eller jobbets) och börjar sända. Det är ju nyheter det handlar om, inte kvalitetsdrama eller långfilm.

Live-sändning skapar äkthet och nu-känsla, då kan kvalitén komma i andra hand. Och de förvirrade minutrarna i Rapport-soffan hade blivit till ett spontant och kanske lite yxigt, men i alla fall live-mässigt acceptabelt inslag.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver också om mediebolagens logistik- och utrustningsituation. Hans slutsatser blir dock lite annorlunda. Han verkar istället tycka att det är åt andra hållet vi ska gå. Fler infravärmare till frysande reportrar. Mer utrustning och resurser för att säkra leveransen, och en syn på de lättviktiga sociala medierna (där jag antar att mobiltjänster som Bambuser kan sägas ingå) som en referensyta snarare än något som bidrar till rapporteringen:

Gissningvis har den som har tid att tänka ut ironiska hashtags till Twitter om politikbevakningen aldrig satt sin fot vare sig på en nyhetsredaktion eller inne på Sveavägen 68, så sådan kritik kan man ju helt förbise.

Mattsson tycker även att socialdemokraterna inte var tillräckligt snälla när högprofilerade politiska reportrar som Mats Knutson och K-G Bergström inte blev insläppta i foajén på S-högkvarteret utan fick vänta utanför i kylan.

Nåja, att nyheterna ska anpassa sig till medierna snarare än tvärtom kanske är ett drömscenario ur en logistisk synpunkt för mediebolagen. Men det är nog de enda som när en sådan dröm.

Uppdatering: Thomas Mattsson har bemött ovanstående i kommentarsfältet, se nedan.

13 kommentarer

Fredrik,

Intressant om SVT, där är vi helt överens. Men du verkar inte ha läst min blogg tidigare – jag har själv kört Bambuser live och filmat och tagit bilder med mobilen… osv.

Infravärmen handlade dock om något annat. Nämnligen att man förmodligen gör ett bättre jobb varm än kall, oavsett kamera, och att man som arbetsledare på en redaktion bör verka för bästa möjliga förutsättningar för att göra bra journalistik. Då kan, ibland, infravärme vara bra.

Tänk dig själv: vi sänder åtta (8) timmar tv ute i kylen – håll med om att det är en rätt strong insats av de utsända?

Vänligen

Thomas Mattsson,
chefredaktör för Expressen

Heder åt dig för snabbt svar.
Självklart vet jag att ni på Expressen har koll på Bambuser och att du använt det tidigare. Men utifrån inlägget du skrev lät det som att du drog en tydlig skiljelinje mellan ”nättyckarna” i sociala medier och det som ”riktiga journalister” ägnar sig åt. Min erfarenhet är att dessa ofta kan vara samma personer, om inte tillhöra samma krets. Den som står och fryser utanför sveavägen är ju även den som skriver ironiska tweets om situationen i många fall. Dessutom har vi ju det senaste året sett otroligt många exempel på hur till exempel Twitter spelat en väldigt viktig roll i nyhetsrapporteringen för både journalister och läsare/tittare/lyssnare.

Jag har uppfattat din inställning till nätet i allmänhet och sociala verktyg i synnerhet som positiv och allmänt innovationsvänlig tidigare, där av en viss förvåning över dina formuleringar.

Sen kan jag kanske hålla med om att en kunskap om medieproduktionens villkor (oavsett media) förbättrar både mediekritiken och förståelsen för hur nyheter skildras. Men att jag ska tycka synd om Niklas Svensson för att ni väljer att placera honom 8 timmar framför en tom entré och sända live-tv. Dit får du mig inte. 😉

Jag tror nog att sociala medier kan vara en stor tillgång i nyhetsförmedlingen, vi försöker i alla fall använda dessa kanaler på olika sätt och hittills är erfarenheterna positiva.

Men med Sveavägen-exemplet försökte jag beskriva behovet av planering och resurser. Infrastruktur låter tråkigt och det här är kanske inte något större problem för just Expressen som skickar ner en stor varm buss, roterar medarbetare på platsen, budar dit mat… och så vidare.

Men det finns ju mindre redaktioner och frilansare, och det jag ville beskriva var att man kan sköta kommunikationsarbetet så mycket smartare än vad Socialdemokraterna gjorde just här.

Inlägget ska ju läsas som om det också handlade om journalister utan fungerade teknik (Lex SVT i Oskarshamn…) och alla andra situationer som vi kan försättas i, men som vi kanske kan förbereda oss bättre inför.

Vänligen

Thomas Mattsson,
chefredaktör för Expressen

Fast jag tror du missar problemet lite. Svt är rätt öppna för ny teknik och har alternativa sätt att skicka ljud och bild än de traditionella satellitlänkarna.

Men det svåra uppstår när man har valt en väg och den strular. När ska man ge upp den och satsa på ett alternativ? Det är inte säkert att det stod klart för alla att det inte skulle gå att sända starten direkt.

Tänk på att det inte räcker med att ta en mobil och börja filma. Bilderna ska komma in i sändning också, vilket ställer krav på tekniken i andra änden.

Min poäng är att problemet är inte någon teknikfientlighet hos gammelmedia. Problemet är ett urgammalt problem med problemlösning och kommunikation under stress.

Det är ju precis det jag säger. Att det ena inte behöver utesluta det andra. Genom att ha förberett en bambuser-embed som backup så lär det inte ta speciellt lång tid att få in det i sändning. Och uppenbarligen visste man i alla fall 15 minuter innan start att det inte skulle gå att sända. Det kostar ju i princip ingenting med den beredskapen.

Och jag tänker precis som du att SVT har många alternativa vägar att få fram ljud och bild, men när det krisar så blir det ryggmärgsbeteende. Men tills en tekniker på SVT går in och berättare exakt hur det fungerar så kan jag förstås bara spekulera. 🙂

Fast det är ju en fråga om beredskap snarare om traditioner. Det är lätt att säga efter ett haveri att det borde ha funnits en backup. Och det finns alltid en diskussion om hur många reservvägar man ska ha, och det kommer det såklart alltid att finnas.

Men jag tycker det är konstigt och rätt nedlåtande att prata om ryggmärgsreflex och traditioner i det här sammanhanget. Det handlar inte om att vi tycker illa om tjänster som Bambuser bara för att de är (semi-)nya. Det handlar om att tv ställer sina egna krav som leder till att det är lite svårare och lite dyrare att använda tekniken.

Till exempel kan vi inte bara embedda bambuser i sändning. Signalen måste göras om till professionellt format och anpassas till kontrollrummet och skickas dit. Det i sin tur ökar på komplexiteten i den redan rätt trassliga miljön i kontrollrummet. Det är inte gratis och det kan ställa till med problem.

Frågan är alltså om det är förnuftigt att göra allt det här vid varenda live bara för säkerhets skull. Det är en intressant och viktig fråga. Men det har varken med traditioner eller ryggmärg att göra.

”Signalen måste göras om till professionellt format och anpassas till kontrollrummet och skickas dit. Det i sin tur ökar på komplexiteten i den redan rätt trassliga miljön i kontrollrummet. Det är inte gratis och det kan ställa till med problem.”

Personligen ser jag youtubeklipp på vanlig tablå-tv varenda dag. Det kan ju omöjligt vara en svår sak att fixa. Och om det är det, så är det kanske SVT-tekniken och inte enkelheten i en embed-ström som är problemet?

Och vem har sagt att signalen måste vara i ett ”professionellt format”? Det är ju just det jag säger att den inte behöver vara. Det här kan omöjligt vara rocket science med lite framförhållning. Om det ÄR det blir jag riktigt orolig.

”Till exempel kan vi inte bara embedda bambuser i sändning. Signalen måste göras om till professionellt format och anpassas till kontrollrummet och skickas dit.”

Det måste ju inte vara just Bambuser. Det finns färdiga utprovade lösningar för att ta emot live från mobiltelefoner och plocka in direkt under pågående sändning, exempelvis FlashGather: http://www.dayang.com/UpFile/video/2011-06-15_463645384.pdf

Utöver det finns dessutom både WiFi och 3G-enheter som monteras direkt på den professionella kameran om man oroar sig för bildkvalitet.

Jag tror ni missar min poäng litegrann.

Det finns en massa alternativa kul lösningar. SVT har provat ut många av dem och använder en del. Det har möjliggjort att vi sänder mer live och har till exempel fler korrespondenter än någonsin tidigare. Vi har på gång en massa kul sätt att sända direkt från mobiler och liknande.

Det är för övrigt kanske lite överdrivet att säga att svt är traditionstyngt bara för att vi inte använder en produkt som FlashGather som kommer lanseras senare i år…

Jag var lite otydlig när jag pratade om professionellt format. Det jag menade är inte att det måste se perfekt ut. Jag tror att de flesta av oss tycker det är bättre att ha en kass mobilkamerabild än ingenting alls. Det jag menar är det tekniska format som professionell utrustning kräver.

Jag förstår vad du menar, Fredrik, när du säger att det kanske är svt-tekniken som är problemet. Det är problematiskt att tv-tekniken gör det så trassligt att utveckla och använda sig av ny teknik. Men vi har några utmaningar som till exempel din datortillverkare inte behöver brottas med.

Utrustning som används i en TV-kanal måste fungera jämnt. Och den köps av otroligt få kunder.

Till och med en tillverkare med så höga krav som Apple kan acceptera att var tionde eller var tjugonde produkt går sönder efter en tids normalt användande. Det kan inte en leverantör av TV-teknik acceptera, för i de rätt komplexa system som sänder TV så är inte det hållbart. Det är samma utmaning som vilket, säg, webhotell eller molnleverantör eller vad du vill ställs inför.

Men det finns oändligt många fler molnleverantörer än TV-kanaler. Så våra leverantörer kan inte alls massproducera på samma sätt. Jag misstänker att det är mycket det som pressar upp kostnaderna.

Det jag menar är att all utrustning och alla reservvägar ökar komplexiteten. Det i sig ökar osäkerheten och stressen på sändningspersonalen.

Föreställ dig att en tekniker springer iväg ut ur bussen när den slutar fungera och börjar filma med sin mobil och ringer till vår tekniska central och kräver framkoppling. Samtidigt gör en reporter samma sak och börjar ringa till redaktören och skriker ’Lägg ut! Lägg ut!’ enligt god svt-tradition. En tredje lyckas faktiskt låsa på en satellit till slut och skickar tillbaka hela den här röran till kontrollrummet och skriker samma sak till bildproducenten. Det skulle nog bli skojig TV, men kanske inte så professionell eller givande.

Ni har rätt i att det finns kul och bra alternativa sätt att sända på. Ni har självklart rätt i att det hade kunnat vara bra att ha en reservväg i Oskarshamn.

Men ni har fel när ni hävdar att det beror på att vi är nedtyngda av traditioner.

Tack Fredrik för spännande tankar i debatten! Jag tror att många organisationer skulle behöva vidga vyerna gällande sina val av kommunikationskanaler.