När Facebook införde möjligheten att låta personer prenumerera på uppdateringar från ens flöde, snarare än att bli vän på Facebook på det vanliga sättet, riktade de sig bland annat till journalister. Läsarmedverkan, tips och en möjlighet att nå ut till betydligt fler än bara personerna i det egna nätverket var några av fördelarna som presenterades. Samtidigt blev fenomenet med ”fan pages” för journalister (det vill säga att ha en separat sida där andra än ens vänner kunde få kontakt) obsolet. Med prenumerationsmöjligheten behövs ingen ”ego-sida”. Istället går det att välja vem som ska se varje unik uppdatering, och riktar man sig till alla så klickar man helt enkelt i ”offentlig” när man gör en statusuppdatering. Detsamma gäller förstås bilder och annat material som publiceras.

Reallife vs Facebook life? En bild från Stanford med min vän Sabina från Slovenien.

Idag har Facebook publicerat en del statistik kring hur journalister använt prenumerationer sedan möjligheten infördes i september förra året. På Washington Post använder över 90 journalister prenumerationsmöjligheten och på New York Times är samma siffra över 50. Enligt Facebook har de journalister som aktiverat prenumerationer sett en ökning med i snitt 320 procent i antalet följare på sin profil. Dessa siffror säger dock inte så mycket om de utgår från högprofilerade journalister på några av världens mest kända tidningar. Jag själv har till exempel börjat följa personer som Mark och Randi Zuckerberg och andra hotshots från Silicon Valley sedan möjligheten kom, vilket jag tycker ger ett mervärde. Det är ju inte samma sak som att varenda landsortsjournalist kommer bli överöst med prenumeranter så fort hen aktiverar funktionen.

Vad som däremot är intressant är Facebooks analys av vilken typ av statusuppdateringar som ger mest kommentarer och feedback.

Det här ökar chansen till feedback för en journalist på Facebook (enligt Facebook)

  • Kommentarer och analyser av aktuella nyhetshändelser samt tips om kontroversiella nyheter inom ämnen som ofta blir debatterade.
  • Fråga läsare om råd eller rekommendationer.
  • Djupare analyser av internationella ämnen.
  • Starka och effektfulla bilder  eller ”bakom kulisserna”-material.
  • Humor i text eller bild (vilket sägs visa en mer personlig sida hos journalisten mot vad läsaren kanske är van vid från artiklar eller radio/tv)

Här tipsar Facebook hur man gör för att få fler prenumeranter. Min reflektion är att det här inte bara gäller för journalister, utan snarare de flesta användare på Facebook. Känner du igen dig?

Personligen har även jag aktiverat möjligheten att prenumerera på min Facebookprofil (lägg till mig om du vill), och de flesta länkar och material av mer öppen karaktär sätter jag som ”offentlig” när jag publicerar. Jag har märkt en ökning i reaktioner från personer jag inte känner vilket jag mest ser som positivt. Jag minns också ett tillfälle då jag diskuterade de nya delningsfunktionerna hos Spotify vilket engagerade många (inledningsvis var reaktionerna negativa från många av mina vänner på Facebook). Genom att öppna den specifika statusuppdateringen som offentlig kunde utvecklare på Spotify delta i diskussionen och läsa kritiken vilket förstås gav ett mervärde för både de som engagerat sig i tråden och för Spotify.

Jag funderar ofta på personligt, privat, öppet och stängt. Min slutats hittills har varit att ju mer jag delar med mig av, desto mindre känslig blir varje unik uppdatering. Jag upplever många fördelar i att försöka vara öppen som person, snarare än yrkesmänniska, men jag tror också att det är lättare för mig att vara det än om jag arbetat med tyngre ämnen med mer kontroversiella frågor. Det vore intressant att höra hur du resonerar kring det.

Relaterade inlägg: