När meta blir norm

Anders Mildner snuddar vid något mycket intressant i sin analys av mediernas utveckling med avstamp i Håkan Juholts avgång.

I artikeln Uträknad med medielogik skriver han:

De senaste årens utveckling har därmed skapat ett slags medie­centrifug, som drar en allt större del av befolkningen in mot journalistiken och får världen att kretsa kring den. En av effekterna av detta är att alla så smått har börjat att resonera som journalister. Och då hamnar en stor del av fokus precis där journalistiken har sitt fokus: på mediehanteringsfrågorna.

Min slutsats blir att inte bara de nyhetshändelser vi konsumerar är medierade, numera är även våra egna privatliv medierade. Kanske är det vid frågan om hur vi som människor förändras av sociala medier och internet som det blir som allra mest tydligt. Statusuppdateringar och blogginlägg blir mer och mer anpassade för att uppnå effekt och genomslag, korrigerade för att passa in i ett flöde av andra kommenterar. Socialt optimerade för en tänkt målgrupp. Det viktiga blir inte längre vad du säger, utan snarare hur du kommunikationsstrategiskt hanterar det du vill ha sagt.

I samma ögonblick som en nyhetshändelse inträffar, framförallt inom politik och näringsliv, kommer metadiskussionen igång. Hur borde han eller hon ha hanterat ”krisen”? Det blir ett metalager som sedan existerar parallellt med den vanliga nyhetsrapporteringen och som konstant poppar upp i form av att retorik- och pr-konsulter, statsvetare och andra experter släpps fram för att kommentera kommentarerna och diskutera diskussionen.

Jag tolkar Anders Mildner som att det beteendet nu växer sig starkt även hos helt vanliga människor, långt utanför maktcentra och mediebevakning. Människor som i Facebookflödet, på Twitter och på bloggar blivit medie- och kommunikationsanalytiker i sina egna liv. Hur drev, hårdbevakning och läckor blivit begrepp som lika gärna kan användas för att beskriva privatlivet som mediebranschen.

Av en slump handlar det här purfärska avsnittet från oss på Maktministeriet just om friserandet och retuschandet av vår digitala livsstil. Vi pratar bland annat om hur viktigt det kan vara att framstå som lyckadde inför andra, på nätet. Hur uppdateringar sker på grundval av läsarrespons och ”likes”, och vad det gör med oss att ständigt mediera vår tillvaro.