Gnällstuga, ekokammare och pöbelmentalitet. Fantastisk feedbackkanal, interaktionsmöjlighet och liverapportering. Åsikterna går isär när den moderna konferensen finns representerad på nätet i realtid. Det här inlägget i Bisonblogs helgläsningsserie handlar om hur vi beter oss på nätet i skydd av mörkret på läktaren. Texten publicerades ursprungligen i Internetworld

Mark Zuckerberg och Sarah Lacy. Foto: Andrew Feinberg (CC-BY 2.0)

Mark Zuckerberg och Sarah Lacy. Foto: Andrew Feinberg (CC-BY 2.0)

Efter halva intervju­tiden vände det. Vad som från början skulle vara ett lugnt samtal mellan två bekanta, ”som framför en lägereld”, förbyttes till en högljudd diskussion där en rytande digital mobb tog allt större plats i samtalet. ­Höjda röster hördes i publiken. Frågor och anklagelser skreks rakt ut från upprörda åskådare. Intervjuaren blev alltmer irriterad på publiken och hamnade i försvarsposition samtidigt som publikens missnöje kanaliserades till arga Twitter­inlägg och personliga påhopp, men ­också relevant kritik.

Scenen ägde rum under konferensen South by Southwest, SSXW, i USA för tre år sedan. Kolumnisten och Business Week-reporten Sarah Lacy hade fått i uppgift att intervjua Facebooks grundare Mark Zuckerberg, med fokus på affärsfrågor kring Facebook som ­företag. Stämningen skulle vara avslappnad, eftersom de båda var bekanta med varandra sedan tidigare.

Det var dock inte vad publiken förväntade sig. Deltagarna på SSXW var utvecklare, kreatörer, kodare och formgivare, inte affärsfolk. Trots att många kände till att Facebook inte skulle berätta några nyheter eller ge någon ny information hade förväntningarna trissats upp maximalt och när de inte infriades gav många uttryck för sin frustration.

Det var under den keynote-intervjun 2008 som vi för första gången på allvar fick se hur digitala medier kan styra och påverka en föreläsning ­eller en konferens som äger rum i realtid. Sarah Lacy-intervjun blev den enskilt mest omtalade, bloggade och twittrade händelsen under hela konferensen och får stå som exempel för den nya konferensvärlden, även om fenomenet dök upp flera år tidigare.

I dag upptäcker många möjligheterna med ett parallellt digitalt flöde på konferensen. Vinterminglet, Internetdagarna, Sime, Geek Girl Meetup, E-meet och Internetworlds Webbdagarna är bara några av de svenska konferenser som bjuder in publiken att använda Twitter, Facebook, Bambuser och andra typer av livetjänster för att både följa och kommentera konferensen.

Efter Internetworlds konferens Webbdagarna tidigare i år uppstod en del diskussioner kring debattklimatet på nätet under konferensen.

Judith Wolst

Judith Wolst

sin blogg skrev kommunikationskonsulten Judith Wolst: ”Det är väldigt enkelt att trycka ut en #webbdagarna-kommentar i en mörk sal. Lika lätt att uttala samma kommentar i ett lunchsamtal? Eller öga mot öga framföra sin åsikt direkt till den talare man kritiserar? Knappast.” Judith Wolst efterlyste ett ökat ansvar hos dem som använder det gemensamma digitala rummet under en konferens.

Helt klart kan det vara tufft att som talare ställas inför en publik där hundratals personer live­rapporterar exakt vad de tycker om det man säger i varje ögonblick. Rikard Westberg är e-handlare och driver Tonerlagret. Han var även talare under Webbdagarna och fick bra respons från publiken.

Rikard Westberg

Rikard Westberg

– Twitter kan vara väldigt hårt och det finns inga gränser där. Just under Webbdagarna hade jag tur och Twitterflödet var väldigt positivt. Det är ”en styr alla”. Om någon från ­början tycker man är bra så tycker alla det.

Hur ska då den som vill att debatten ska vara konstruktiv, och vill undvika att ­publiken agerar som en rusande flock, göra?

Petter Karlsson har kanske svaret. Han har bland annat arbetat med deltagarkultur, spel som pedagogik i skolan, ­augmented reality (förstärkt verklighet, där man blandar information från användarens omgivning med information från ett program) och arrangerat lajv (levande rollspel).

I sin roll som onlinevideo-producent på Social Video Production har Petter Karlsson bevakat många konferenser och deras realtidsflöden. Enligt honom handlar det inte om att lyfta bort den negativa kritiken utan om att som arrangör se till att forma ­diskussionerna själv.

Petter Karlsson

Petter Karlsson

– Skitsnacket syns även om du lyfter ut det utanför rummet. Problemet är när folk på scen får kritik för att de stakar sig. Det är precis som på Facebook. Det skapas snabbt kulturer kring vad som är rätt eller fel. På konferenser har fenomenet funnits några år och det blir mer och mer vanligt.

Petter Karlsson talar mycket om vikten av att arrangören har en vision kring konferensen och liverapporteringen i de digitala kanalerna. Visionen måste dessutom tydligt kommuniceras till publik och deltagare på konferensen. Då kan den även spridas på egen hand.

– Det är då det verkligen fungerar, när visionen sprids av sig själv, säger Petter Karlsson.

Enligt honom är det även viktigt att tidigt föregå med gott exempel och sätta ribban för hur diskussionen ska föras och hanteras.

– I det stora handlar det om att man pratar om att man ska ha ett flöde och hur man vill ha det. Det andra är att se hur man kan skapa beteendet. Det handlar om att etablera beteendet redan från ­början.
– De smarta inläggen kan också bli besvarade på scenen. Om det kommer frågor från publiken, vad gör ni med dem då? När och hur kommer frågorna upp på scenen?

Petter Karlsson menar att publiken på konferenser helt enkelt gillar att skriva snabbt om något och vara kritisk mot det.

– När man följer melodifestivalen på Twitter ser man samma fenomen. Jag sitter längst bak på många konferenser och många tittar ner i telefonerna hela tiden.

Precis som i exemplet med Sara Lacys intervju med Mark Zuckerberg handlar mycket om publikens förväntningar. Om bilden av konferensen och dess innehåll inte stämmer överens med verkligheten blir det en grogrund för missnöje som lätt kommuniceras i de öppna kanalerna.

– Det handlar om tydlighet, men också om hur man kommunicerar det. Vilka medier använder jag för att kommunicera? Ska jag göra en illustration med en glad smiley på hemsidan eller en riktigt bra text? Det är ­viktigt med överenskommelsen mellan ­producenten och deltagaren. Visionen och överenskommelsen skapar ramverket för hur man vill att deltagandet ska gå till, säger ­Petter Karlsson.

Här är fyra ­verktyg som gör det möjligt

Twitter: Twitter är kanske det vanligaste och mest självklara valet när det gäller att sätta upp en livekanal under en konferens. Med en gemensam hashtagg kan deltagarna följa diskussionerna.

Visible Tweets: En tjänst som slumpvis visar Twitterinlägg från en angiven hashtag och presenterar dem på ett snyggt sätt. Kan till exempel ­visas i pauser eller i anslutning till föreläsningar.

Google Moderator: En tjänst du kan använda för att fånga upp publikens frågor, där frågorna inte behöver publiceras på en öppen kanal som Twitter. Du kan även göra omröstningar och ta reda på vad publiken tycker i olika frågor.

Prezi: Ett presentationsverktyg som även kan användas under workshops eller föreläsningar för att dokumentera vad som händer live. Skapa ordmoln ­eller olika avdelningar och länka samman dem i slutet av konferensen.

Relaterade inlägg: