Rösterna går inte att tysta

Censur

Foto: IsaacMao (Creative Commons, CC BY 2.0)

De dånande trummorna från Syntagma-torget i Aten. Bill Gerrards röst via Bambuser mitt i natten vid Zuccotti Park och Occupy-protesterna på Manhattan. Reaktionerna direkt från Tripoli efter beskedet om Gadaffis död. Kineser som använder VPN-lösningar för att komma ut på ett internet utan censur.

Rösterna går inte att tysta. Men många försöker.

Syrienregimen som torterar oppositionella aktivister för att komma åt deras facebook-kontakter. Egyptiska myndigheter som stänger av tillgången till livevideotjänster i internetkatalogen. Brittiska myndigheter som stänger av mobilnätet för att hindra koordinationen gatuprotesterna. Amerikanska lagar skapade för att skydda upphovsrätten, men som samtidigt blir censurens vän, och vars konsekvenser är svåra att förutsäga.

Rösterna går inte att tysta. Men många försöker.

Åsiktsfrihet och yttrandefrihet är en urkraft. Internet i sin organiska form kan vara dess rötter. För mig blir det tydligt hur en av mänsklighetens viktigaste innovationer blivit ett avgörande verktyg inte bara i kommunikationen mellan förtryckta människor, utan lika ofta i spridningen av dessa människors röst till andra. Men internet är en kniv och kan användas till både onda och goda handlingar, ibland samtidigt, av samma människor. Det som står klart är att friheten att uttrycka sig inte bara ska gälla den du älskar, utan också den du hatar. It’s complicated. Men det finns ingen annan väg.

Yttrandefrihet innebär dock inte frihet att kränka. Hur vi avgör skillnaden är inte alltid solklar, det vittnar alla diskussioner om näthat och kommentarskultur om.

Talibaner, terrorister, skolbarn och extremister. Alla använder internet för att påverka, uttrycka, kommunicera och interagera. Men någonstans vill jag tro att öppenheten och yttrandefriheten är det som gör oss bättre och slutsatsen jag drar blir ett slitet men ständigt aktuellt ordspråk:

Information wants to be free.

——-

Det här blogginlägget ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för frihet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för frihet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här. Jag vill nu lämna över stafettpinnen till några bloggare som jag skulle vilja läsa kring samma ämne, nämligen Kinga Sandén (frilans) och Nicklas Lundblad (Google) i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.

Uppdatering: Här är de 10 bloggare som jag startar bloggstafetten tillsammans med:
Anna Ek Inget grönt kort att vältra ur sig vad som helst
Jerry Silfwer Internet Access As A Human Right
Ulf Bjereld Yttrandefrihetens bekymmersamma gränsland
Åsa Romson Kvinnorna som förändrade världen
Lotta Edholm Yttrandefrihet – värt att slåss för
Sanna Lundell Inlägg ej publicerat ännu
Johan Wirfält Om yttrandefrihet, etiopiensvenskarna – och Johan Hakelius märkligheter
Camilla Eriksson Ord är makt
Mårten Schultz Är den svenska tryckfriheten en monad utan fönster?

Relaterade inlägg:

flattr this!

9 reaktioner på ”Rösterna går inte att tysta

  1. Pingback: Ord är makt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>