Imorse talade jag om Afghanistan i P1 Morgon. "Hur upprörda ska vi bli över att svenskar dör i krig" frågade programledaren. Mitt svar blir att vi måste bli upprörda och tillåtas att lyfta debatten, men om inte politiker redan i beslutsprocessen tar höjd för svenska förluster och gör en konsekvensanalys av den svenska närvaron där värsta tänka bara scenariot ingår så spelar man ett högt pris med både väljarnas förtroende och de svenska soldaternas säkerhet.

Ett höjt tvivel och offentlig kritik mot insatsen i hemländerna hos de nationer som deltar i insatsen är exakt det som Talibanrörelsen vill uppnå genom sina attacker. Därför måste man tänka långsiktigt och framförallt ha ett tydligt syfte och mål med vår närvaro i Afghanistan. När har vi uppnått målet? Hur definierar vi de mätvärden som ska ligga till grund för det och vilka argument har vi för att delta i insatsen? Om inte dessa faktorer läggs på bordet skapas utrymme för motståndarens påverkan genom att deras attacker i insatsområdet tvingar fram kortsiktiga eller populistiska beslut.

Nedanstående bild brukar användas både på allvar och skämt för att beskriva hur komplex konflikten i Afghanistan är. Det är svårt att få med alla perspektiv i rapporteringen i svensk media, vilket är helt förståeligt. Men man måste också lyfta debatten till att inte bara handla om den pyttelilla svenska insatsen på några hundra personer. Den handlar även om det afghanska folket och möjligheten att stötta myndigheter och säkerhetsstyrkor att bygga upp landet. I andra hand handlar den om den stora internationella insatsen med många länder inblandade, länder som för samma diskussioner som Sverige gör just nu, men kanske ännu oftare och med ännu fler förluster på spel.

Relaterat:
Ny militär-civil strategi för Afghanistan (artikel från Almedalen för Makthavare.se)
We have met the enemy, and the enemy is Powerpoint (Guardian)
Därför måste vi stanna (Bisonblog)

Coin-dynamics-bisonblog

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg