Ekonomistas uppmärksammar en amerikansk studie som visar att barn med tillgång till internet och bredband i hemmet presterar sämre i skolan. Slutsatsen som dras är att nätet i första hand används som underhållning och förströelse och därför utgör en ständigt närvarande konkurrent och hot till läxläsning offline.

"…både mattekunskaper och läsförståelse försämras relativt andra elever efter det att en dator gör sin entré i hemmet. Än värre blir det när bredband görs tillgängligt;
därefter verkar datorn helt användas till underhållning med ytterligare
kunskapsförsämringar som följd. Intressant nog ökar de socioekonomiska
skillnaderna i skolprestationer när bredband introduceras. En rimlig
tolkning av detta resultat är att välutbildade föräldrar i snitt har
bättre koll på att barnen sköter skolarbetet även om nätet lockar."

Som nätentusiast funderar jag såklart på om det kan finnas en annan sanning bakom studien. Jag köper det som undersökningen visar, dvs att barn som hänger vid datorn istället för att göra läxor blir sämre i skolans kunskapsmätningar. Men jag tänker också på definitionen av kunskap och lärande, och hur det pedagogiska systemet hanterar införsel av ny teknik i undervisningen, både i skolan och i hemmet. Lite av det utforskade jag till exempel i artikeln Så dumma blir vi av Google, som handlar om vad som händer när vårt minne blir kollektivt.

Även om man integrerar läromedel i den digitala miljön så kommer förstås elever att välja social samvaro, spelande, underhållning eller andra mer upplyftande aktiviteter online, före läxläsning (om än digital, interaktiv och "modern").

Men jag känner instinktivt att jag vill protestera mot bilden av det uppkopplade barnet som en förslöad drönare. Snarare känner jag att barnet sitter på en annan kunskap, ej mätbar i en traditionell kunskapsmatris, men kanske i inom ramen för en ny kunskapsdefinition.

Min slutsats är att det är nätverket och vår förmåga att söka information som gör oss smarta. Katarina Graffman gör i Internetworld-artikeln en bra liknelse med en modern Robinson Crusoe, där den öde ön är tillvaron utan internet.

"När jag inte är omgiven av mina
kollegor blir jag dummare. Inte metaforiskt, utan faktiskt. Men det
betyder ju inte att jag etiskt, moraliskt eller på något annat sätt
blir en grottmänniska. Vi kan inte pinga en kollega, mejla en fråga
eller söka på wikipedia [i frånvaro av internet]. Men den sårbarheten har vi vunnit till priset
av att när nätet är uppe är vi många gånger intelligentare än Crusoe."

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg