Per Robert Öhlin gör ett tankeexperiment och intervjuar sig själv som tonåring (och reklamkonsument). Det blir ett gäng intressanta reflektioner kring varför frågetecken ofta blir utropstecken i de publicitetsanpassade undersökningar som PR- och reklambyråer genomför. Och att det faktiskt inte är självklart att vi tar med oss vårt sätt att leva och våra åsikter när vi blir äldre, snarare tvärtom. Så varför är det så viktigt att förankra varumärket hos ungdomarna för att hänga med längre fram?

"Det går upp för mig att jag, till skillnad från vad
undersökningsföretagen och media vill tro, har väldigt lite gemensamt
med den här personen som sitter framför mig. Och om någon vill nå mig
med ett kommersiellt budskap baserat på vad den unga individen säger så
är jag för det första inte säker på att man får sanningsenliga svar.
Och för det andra är det dömt att misslyckas. Det är ju fel person de
talar med."

Mine Goes To Eleven: Bullshitdetektorn: Om ungdomar och vuxna.

Have a Pepsi - in the old days

Bild från mitt besök på Museum of Brands and Packaging i London.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg