Ännu ett inlägg om Michael Jackson, men med facerank-twist

Idag dog en fantastiskt stor artist och låtskrivare. Som musiker (och trummis) hade jag, precis som många andra, en Michael Jackson-period i min ungdom. Och då och då slås jag hur tidlös hans musik är. Den håller fortfarande. Och precis som många andra tycker jag att hans första 2-3 album var de bästa. Men för att knyta an till temat för den här bloggen tvingas jag förstås göra en medievinkel på dödsbudet.

Det börjar bli en vana nu, det här med facerank och nyheters spridning i sociala medier. Idag kom jag hem och loggade in på Facebook. Många av mina kontakter talade om MJ:s bortgång i sina statusmeddelanden. Jag gick in på Twitter. Även där skrev flertalet om hans död. Det tredje steget var att bege sig till de traditionella medierna för att läsa fördjupning och framförallt få reda på om ”det verkligen är sant”. Notera nu hackordningen i min mediekonsumtion.

1. Stora nyheter (dvs stora för mig, eller stora för världen) slår igenom i bruset på mina sociala sajter, utan att jag behöver läsa det hos nyhetssajterna (även om nyheten finns där först).
2. Bekräftelse och fördjupning kommer från de tunga medieaktörerna, självklart i konkurrens med tusentals bloggare och andra som också gräver i arkiven eller skriver ner sina analyser.

Traditionella medier har fortfarande en oerhörd kraft som sanningssägare och fyrtorn i det sociala mediebruset, oavsett om den bild de förmedlar är sann eller inte (det är en separat diskussion).

Det finns förstås undantag. Jag tänker på Iran, där nyhetsförmedling och journalistkontakter försvårats och i många fall varit helt obefintliga. Där har mikrobloggar, bloggar och videoklipp spelat stor roll. I alla fall för att förmedla det budskap demonstranterna vill få ut. Men när det gäller nyhetshändelser i västvärlden tror jag på ovanstående rangordning.

Slutsats: Traditionella medier måste förstå att de är en del av en mediemix där statusuppdateringar och blogginlägg finns med i konkurrensen om läsarögon. Samtidigt måste de stå redo när dessa ögon vänds mot de stora aktörerna för att leverera kvalitet, överblick och göra det jobb som en enstaka bloggare aldrig skulle kunna själv, eller ha råd att göra för den delen. Att publicera rykten och kortfattad information måste antagligen finnas med även hos de stora mediejättarna, men det kommer inte vara deras styrka. Styrkan sitter i hantverket och snabbheten i att sätta nyhetshändelser i perspektiv. Redaktörsrollen är den viktigaste rollen i en värld där vi kan få allt genast. Och det finns ett stort behov av att sammanfatta och förklara världen och det som händer i den. Nischkunskapen från andra stå för. Precis som vanligt alltså.

1 kommentar

Håller helt med dig i analysen. Traditionella medieföretags största konkurrensförmåga framöver ligger i att kunna redigera och presentera informationen på bäst sätt – oavsett om den kommer från egna skribenter, nyhetsbyråer, allmänheten eller (t o m) pressreleaser från företag och organisationer.