Bisonblog

Samhälle, internet, media

På jakt efter lågkonjukturens offer

Carolyn

Carolyn, hemlös kvinna i Tent City, Sacramento

I lördags gick jag lite utanför ramarna när det gäller vad jag brukar göra i min roll som nischad branschjournalist. Jag åkte till Kaliforniens huvudstad Sacramento och träffade invånarna i ”Tent City”, en tältby med hemlösa människor, varav några kan sägas vara lågkonjukturens offer. För några veckor sedan gjorde The Oprah Winfrey Show ett inslag från platsen, och sedan dess har amerikanska medier belägrat området med reportrar, tv-bussar och fotografer, alla ditresta för att få berätta historien om recessionens offer.

En detalj i sammanhanget är att tältstaden funnits på platsen i många år utan att politiker velat eller kunnat förändra situationen. I och med mediaintresset har guvernör Schwarzenegger och Sacramentos borgmästare Kevin Johnson tvingats ta fram en handlingsplan för vad som ska hända med alla laglösa tältinnevånare. Ingen av de jag pratade med var dock positiva till förslaget om att flytta invånarna till en campingplats med bättre skydd mot väder och vind, istället vill många slippa krav och bestämmelser från myndigheterna kring hur de ska leva sina liv. Men som vanligt finns det lika många orsaker till hemlösheten som det finns människor i tälten.

Jag besökte platsen utan ett skribentuppdrag. Istället var min uppgift att ta bilder åt Stefan Schultz, en journalist från tyska Der Spiegel. Väl tillbaka i San Francisco blev min chefredaktör Michael Kanellos intresserad och bad mig skriva ett inlägg om mina upplevelser. Resultatet blev Searching for a recession story at Tent City och publicerades idag på Greentech Medias sajt. Det är helt off topic med tanke på att sajten i övrigt handlar om cleantech och greentech, men det känns fint att kunna ta ut svängarna lite som ”The Swedish intern”. Här är inläggets sista stycke. Läs gärna resten.

Do the homeless represent an increasing problem in the country? Yes. Is
it all connected to the recession? No. How about everyone else? Do we
still care when the recession swings back and the media network vans no
longer aim their spotlight at this, until now, forgotten place outside
Sacramento? Probably not. And maybe that’s the story that should be
told.

Här är några bilder jag tog när jag besökte platsen (ännu fler på mitt flickr-konto):

Tent City, Sacramento

Rainbow Singer

Renee with boyfriend

Boyd

Tent City, Sacramento

Police woman

Tatoo

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Föregående

Spotify finns inte om tio år

Nästa

”Att det finns en betalningsvilja betyder inte att du ska ta betalt”

7 kommentarer

  1. Kalasfina bilder! Betyder det här att du kommer att publiceras i Der Spiegel? Tufft.

  2. Ja, antagligen. I alla fall på Spiegel Online som det verkar.

  3. Birta

    Fantastiskt vackra bilder Fredrik. och viktig poäng.

  4. Intressant inlägg och mycket fina bilder! Bor själv i Sacramento och det har varit intressant att följa den debatt som uppstått till följd av Oprah Winfreys inslag och det uppbåd av journalister som dykt upp i stan. Tältstaden har varit diskuterad i många år och de aktiva försök att göra något åt situationen har misslyckats av många olika skäl – och det som du skriver – långt innan lågkonjukturen. Det är många som drömmer att bli omnända på Oprah’s show – men på CityHall sliter de nog sitt hår just nu… varumärkesbyggandet av ”Sacramento – captial of California” är svårt när Sacramento nu fått stämpeln som ”The Tent City”. 😉 Men kanske blir detta bränsle i att faktiskt kunna ta tag i situationen på riktigt. Du få komma tillbaka igen (om så bara för att värma upp dig från den kalla dimman i SF) och titta på andra delar!

  5. Och i Sverige har IDG startat http://www.kickad.nu med ”de senaste nyheterna om uppsägningar…”

  6. Dags att läsa hela artikeln efter att ha sett bilderna känner jag.

  7. Peter

    Ett viktigt inslag i debatten kring socialt arbete och media, två sfärer som i hög grad påverkar varandra. Socialt arbetes bild i medborgarens ögon är delad i två tydliga områden, tabun och rättigheter. Vi vill helst inte se världen där de sociala insatserna är som störst, om det nu inte råkar vara ett sensationsinslag via respektive medieform. Utanför var grannes dörr vill vi ha ett litet filter som gör vår värld finare och aningen tryggare, vi ser helst så lite som möjligt. Det sociala tabut gör att vi undviker vårt samhälles tältområden i den mån vi kan. Vi kör runt, vi går runt, vi talar runt och ibland blickar vi runt. På TV och i media behöver bevakningen vara nära, men ändå avlägsen.
    I tältområdet arbetar ibland organisationer och myndigheter. Som en av de som arbetar inom den sociala bubblan, som besöker respektive grupps tältområden, kan vi ytterst lite om hur vi förmedlar och upprätthåller ett mediaintresse för problematiken.
    När media väl frågar, vill de se ett enskildt tält men vi vill inte peka ut något, pga skydd för individen. Vi vill inte göra det obekvämt för någon eller störa processen av att ta sig från tältet. Utan enstakta tält att peka ut försvinner intresset för hela området.
    Tältområdet utanför Sacramento ger självklart en handfull individuella berättelser som med lite litterär kunskap kan bli spännade livsöden. Flera magasin kan leverera Robinson Crusoe-historier men sen är det slut, vi kommer vara mättade. I början läser vi för att det är spännande att se människor som lever i ett stort tabu, sen kommer vi läsa lite till för att vi vill se våra rättigheter bevakas.
    De av oss som kommer jobba inom tältområden kan inte heller vinna mycket på uppmärksamheten. Till och med vara lite trötta på den, för det är ju inte den riktiga världen, enligt oss.
    Jag tror dig verkligen när du levererar sanningen om nyhetens egendöd efter att skåpbilarna lämnat platsen. I kölvattnet kommer även nästa fråga; vad kan vi inom de sociala sektorn göra för att upprätthålla en långsiktig bevakning? Eller helt enkelt, kan vi?

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén