Jag får ett pressmail från Thomas Wickell, marknadschef på Malmö Opera. Han berättar att bloggen Black Ascot är fejk. Det finns ingen riktig människa bakom bloggen (annat än den kreatör/copy på byrån Studio Total som skrivit inläggen. Fick även mail från deras Creative Director Tomas Bergkvist angående den här Twitter-tråden där jag och Ebba von Sydow spekulerar i att alla borde börja fejkblogga).
Black Ascot har skapats för att marknadsföra uppsättningen Vanessa. Bloggen var välläst, vällänkad och gripande. Många spekulerade tidigt i om det var ett reklambyråexperiment (bland annat Isabelle Ståhl).
Återigen lyfts frågan om det går att fejkblogga sig till uppmärksamhet utan att det slår tillbaka negativt mot avsändaren. Bland fejkbloggar var Black Ascot en av de bättre. Välskriven och "osäljig". En riktig blogg helt enkelt. Men hela tiden med känslan att "det är för bra/konstigt för att vara sant".
Diskussionen om vad som är konst, reklam, äkta och oäkta är riktigt
intressant tycker jag. Är inte helt säker på om jag landat i en klar
slutsats. Men Black Ascot-bloggen lyfter frågan på ett cool sätt.
Jag tycker det är helt rätt tänkt av Malmö Opera att försöka nå ut på nya sätt. När jag pluggade på Berghs gjorde jag bland annnat en kommunikationsplan åt Kungliga Operan som uppgift och det finns väldigt mycket från Operans värld som fungerar bra i sociala medier. Malmö Opera motiverar sin satsning med att de har svårt att nå ut i bruset och nå samma målgrupp som Blondinbella.
Så här står det i pressmailet:
Varför?
Gå in på google, sök på "Blondinbella" och du får över en halv miljon träffar. En sökning på Malmö Opera ger inte ens hälften så många. (Vi är ändå inte mindre omtalade än någon annan. Riksteatern får till exempel 178 000). En enda bloggerska blir mer omtalad än två av Sveriges största scenkonstinstitutioner tillsammans. Vi anser att under sådana omständigheter är det vårt ansvar som kulturinstitution att på alla sätt söka nya vägar och nya målgrupper. Vi tycker nämligen att vi har viktiga saker att säga. "
Studio Total hjälpte Malmö Opera med Black Ascot-bloggen.
3 kommentarer
Blir lite sur på mig själv som inte hittat Black Ascot förrän nu, och inte hunnit bilda min egen uppfattning innan sanningen uppdagades. Men vilken härlig text. Det är ju en skönlitterär bok, fast som blogg.
Inte som när Skugge ger ut sin blogg som bok, utan tvärt om. Som att ge ut sin roman, kapitel för kapitel i en blogg. Bloggifiktioner. Synd på så sätt att det är marknadsföring.
För jag känner att jag tröttnat på diskbänksrealismer och omvärldskommentarer i bloggosfären. Och vad är inte bättre än lite uppriktigt, uppdiktad härlighet, med vackra bilder till.
Det som jag fastnar för i Malmö Operas pressmeddelande är att de anser att något är fel när Blondinbella får större uppmärksamhet på nätet än de gör. Det finns väl ingen självklar plats för en opera på nätet, och det är spännande att de försöker nå ut nya vägar.
Synd bara att de liksom ber om ursäkt för ”tilltaget” istället för att bara göra och sen låta andra tänka till.
/M;
Jag vill mena att black ascot är både konst och reklam, av bästa slag. Jag håller fast vid att hela idén är och förblir genial.
Publiken finns i bloggosfären, så ta reklamen dit.
När det nu dessutom blir två flugor i en smäll när den konst-undernärda ungdommen får sig en rejäl dos av både fantastisk litteratur och fotografi, kan jag inte annat än att bocka och buga.
Det är precis så här som både konst och reklam skall slussas ut till folket