På lördag öppnar utställningen Friend request på Kulturhuset i Stockholm (Lava). Konstnärerna är unga och temat är virtuell vänskap. Idag uppmärksammar SvD Kultur utställningen genom en artikel på samma tema. Jag har några pratcitat med i artikeln och jag försökte som vanligt att akta mig från "borde vi inte gå ut i verkligheten och umgås istället"-argumenten och nyansera bilden av nätet som en del av verkligheten, inte en annan eller parallell värld. Vårt förlängda medvetande, remember?

Här är en länk till artikeln hos SvD.

Och här nedan följer de svar jag gav på journalisten Adam Svanells frågor, men som av naturliga skäl inte rymdes i själva artikeln. Mycket är förstås rena spekulationer och tankar som jag inte hämtat från någon direkt vetenskap, men de är grundade i den research jag gjort för diverse artiklar och uppdrag de senaste åren. Så helt fel ute tror jag inte att jag är. Vad tycker du? Själv tycker jag att jag blev lite långrandig och flummig på sina ställen, men jag orkar inte redigera frågorna nu i efterhand. Obs, jag har modifierat Adam Svanells frågor och gjort dessa kortare. Mina svar är dock oförändrade.

Hur har nätet påverkat vårt sätt att umgås?

Genom de sociala
nätverken online har vi fått möjligheten att träffa fler människor
offline. Vi kan både möta och ha kontakt med fler människor än tidigare
samtidigt som vi lättare kan arrangera riktiga möten. Samtidigt tycker
jag inte att man nödvändigtvis måste skilja på offline- och
onlineumgänge. Internet är en del av verkligheten och verkligheten är
en del av internet. Olika kanaler är bra på olika saker. Man kan prata
om emotionell bandbredd, där ett sms motsvarar den smalaste bandbredden
och ett fysiskt möte den bredaste, då vi kan fånga upp alla signaler vi
skickar mellan varandra. Viss kommunikation passar bättre eller sämre i
vissa kanaler helt enkelt och det är inte automatiskt så att det
fysiska mötet är det mest lämpade för viss typ av kommunikation. Till
exempel är det praktiskt att kunna skicka länkar, dokument, filer och
bilder samtidigt som man pratar med någon. Det är något som bara går
att göra online. Offlinevärlden är förstås oslagbar när det gäller
subtila signaler och känslostämningar. Det handlar om att vi använder
den kanal som passar bäst för att möta människor i vår omgivning.

Är det lättare att skaffa vänner online?

Det finns studier som
visar att människor med tillgång till internet träffar fler människor
och har ett mer aktivt socialt liv utanför nätet än de som inte har
tillgång till nätet. Så onlinevärlden har märkbar effekt för människors
offlineliv. Samtidigt så är det skillnad på att hålla kontakt med någon
och att faktiskt vara vänner och ha en djupare relation. Nätet gör det
möjligt att hålla kontakt med flera, men de flesta har ändå en ganska
begränsad krets som de umgås med regelbundet och intensivt, både
offline och online.

Jag tror att vi fortfarande kommer att
växa ifrån gamla bekanta som vi kanske inte har så mycket gemensamt med
längre. Skillnaden är att det blir lättare att återknyta kontakter
eller att faktiskt hålla kvar vid personer som har betydelse för oss,
trots fysiska avstånd. Och det är inte bara ungdomar det handlar om
längre. Den generation som först anammade det sociala livet på internet
är nu en bit över trettio och internetanvändandet växer även i
pensionärsgrupperna. De som hänger minst på nätet är småbarnsföräldrar.

Kommer öppenhet och oaktsam publicering vara ett problem i framtiden?

Det
finns många teorier om vad det beror på att så många väljer att
publicera privat information om sig själva. Både för unga och äldre
tror jag att det handlar om identitetsskapande. Genom att spegla sig
själv och ventilera tankar och åsikter samt jämföra dessa med andra
skapar man sin identitet. Fenomenet är inte nytt, däremot är verktygen
för att göra det mycket mer transparenta idag. Vi når ut till fler och
kan få feedback från fler på det vi gör jämfört med tidigare. Jag
tycker att det är en fantastisk möjlighet snarare än ett problem.
Sjlävklart kommer vi alltid att hitta undantag och exempel på när det
digitala blottandet fått negativa konsekvenser, men jag hävdar att de
flesta har positiva erfarenheter från att till exempel blogga om sitt
liv. Och i framtiden tror jag även att acceptansen för vad man gjort på
internet tidigare i livet kommer att öka. Att någon varit med på
suspekta fyllebilder för tio år sedan, som hamnat online, kanske inte
ses som en så stor grej i framtiden.

Vad innebär det att "sända sitt liv"?

Det
finns en begränsad mängd personer som vi kan ha daglig och tät kontakt
med. Men nätet ger oss möjligheten att nå ut till många fler. Det
handlar om att sända ut detaljer från sitt liv som läses eller tas emot
från en passiv användare i det egna nätverket. Det handlar alltså inte
om att ha en dialog med alla sina vänner samtidigt utan istället om att
vissa personer ger svar och kontakt, medan andra bara läser eller
konsumerar informationen. Vem som gör vad i det egna nätverket kan
förstås också skifta över tid. Utvecklingen med mikrobloggar som
Twitter och Bloggy eller nätverkssajter som Facebook är ett tydligt
exempel på det här fenomenet. En användare på Twitter kan ha tusentals
personer som följer vad han eller hon skriver, men har kanske inte en
personlig relation med fler än femtio stycken.

Hur påverkar det våra relationer att alla våra kontakter får samma information via t.ex. Facebook?

Jag
tror att vissa ytliga bekanta kommer att få tillgång till mer
information än man skulle ha berättat i vanliga fall, medan de nära
bekanta antagligen får mindre information den vägen än via personlig
direktkontakt. Det bildas också lager i vårt sociala onlineliv. I vissa
kanaler, som Facebook till exempel, är man personlig till en viss
gräns. Samtidigt så avslöjar man inte allt. Men det är inget nytt.
Jämfört med vad du skulle säga om dig själv inför en grupp människor
som du var ytligt bekant med på en fest, jämfört med vad du och en bra
vän säger när ni är ensamma. Jag tror generellt på att människor skapar
förtroende mellan varandra genom att dela personliga tankar och
upplevelser.

Blir vi bättre på att vara sociala genom nätet?

Medieforskaren
Clay Shirky hävdar att tv:n varit fördummande ända sedan dess
genombrott efter andra världskriget. Innan dess hade människor
egentligen inte haft så mycket fritid, men nu fick vi några timmar
varje dag och samtidigt etablerades tv:n som underhållning. Enligt
Shirky har det hämmat människans kreativa kraft. Att kommunicera med
andra och vara kreativ är enligt honom en konstruktiv aktivitet som
internet är bra på att fånga upp. Det är svårt att överblicka internets
påverkan på våra liv på lång sikt, men jag tror det handlar om ett
tydligt steg i människans evolution. Internet är inte en maskin i dess
gamla betydelse. Internet växer organiskt precis som en levande
organism och blir en del av vår verklighet, vårt förlängda medvetande.

Vad beror det på att även äldre nu börjar ta till sig den sociala webben?

Fler
och fler tjänster finns online och där har även myndigheter varit
drivande i utvecklingen. Samtidigt passar det många äldre att vara
sociala på nätet där den fysiska förmågan inte är lika viktig. Det blir
ett sätt att "komma ut" och ha ett aktivt socialt liv utan att låta
fysiska hinder sätta stopp. Sen är det förstås en mognadsfråga. Det är
ju nästan alltid så att ungdomar anammar ny teknik först och att andra
generationer kommer lite efter.

Vi är oss själva på nätet i större utsträckning nu än förut, varför?

Äkthet
är väldigt viktigt. Att visa vem man är och vilka ens avsikter är. Det
här har antropologen Katarina Graffman forskat i ganska mycket. Att
vara äkta gäller både företag, grupper och individer. Vi ser också en
trend där individer och personer blir allt viktigare för att
representera organisationer och företag. Det måste finnas en riktig
människa bakom ett löfte eller en kampanj. Partiledaren,
företagsledaren, krönikören eller bloggaren. Personkulturen är starkare
än någonsin.

Sociala plattformar är redan idag verktyg för vårt sociala liv. Hur ser det ut i framtiden?

Ja, redan idag använder många nätverkssajter oftare än de använder
e-mail. Man vill kommunicera på de platser där man ändå hänger på. Våra
nätverk har också delvis fått rollen som nyhetsförmedlare. Kanske läser
vi om en stor nyhetshändelse i vår väns statusmeddelande innan vi läser
om det på en stor nyhetssajt? Vi litar också mer på personer i vårt
nätverk jämfört med generell information från mediebolag eller vanliga
företag. Det här gör att bloggare med många läsare får ökat inflytande
och att personer med många invidiver i sitt nätverk får rollen som
opinionsbildare. I framtiden blir det inte längre viktigt att nå ut
till många med sitt budskap, det blir istället mycket viktigare att nå
ut till de med många kontakter och stark röst i bruset. Det gäller att
ha en hög Facerank (Google rankar webbsidor genom måttet pagerank.
Facerank skulle kunna vara en beskrivning av hur viktig en person och
hur stort inflytande han eller hon har i sitt eget nätverk).

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg