"Acne Online Store is now following you on Twitter!"
Nej Acne. Så jobbar man inte med marknadsföring i sociala medier. Faktum är att man inte jobbar med marknadsföring överhuvudtaget i sociala medier. Man jobbar med samtal. Och nej, jag vill inte ha ett samtal med "Acne Online Store". Det betyder inte att jag har något emot att handla där, eller att jag inte gillar Acne som varumärke. Men precis som att jag inte ställer mig framför H&M på Drottninggatan och börjar prata med butiken så känns det inte heller naturligt att göra det på nätet. Gör om gör rätt, Acne. Och det gäller givetvis inte bara Acne, utan en drös företag och organisationer som de senaste veckorna fått mikrobloggspanik och addar användare till höger och vänster i ren desperation.
15 kommentarer
Hmm, jag förstår faktiskt inte problemet så länge de inte börjar spamma dig med meddelanden? (och det kan väl du undvika genom att inte följa dem)
De kanske är intresserade av att läsa vad du har att säga på mikrobloggen? Precis som vissa är intresserade av att läsa vad du har att säga här. Annars. Go Facebook…
Jag fattar inte heller. Har jag spamaddat din blogg nu? Eller spamkommenterat?
Sorry, det här handlar ju inte om att Acne finns i sociala medier. Det ska verkligen uppmuntras. Det jag vänder mig emot är att de reggar en användare som är ett varumärke snarare än en person. Hade en unik individ från Acne reggat sig och addat mig hade jag tyckte det varit helt okej. Men just det här att agera som ett företag i en kanal som bara handlar om individer blir väldigt konstigt enligt mig. Håller ni med?
Nja, eftersom Feber har en egen twitter-kanal där vi försöker publicera något slags ”Best of Feber” så kan jag ju inte riktigt hålla med dig. Bakom Febers twitter finns det ju dock en person. Ibland två.
Och vem bestämde att mikrobloggarna är en ”kanal som bara handlar om individer”. Nä, jag tycker inte riktigt ditt resonemang håller och verkar nästan skrivet i lite vredesmod… Jobbig resa till USA kanske? 😉
btw. apropå twitter-spam.
http://www.theregister.co.uk/2009/01/27/twitter_spam/
Nej nej nej… Acne gör inget fel här. (nu vet jag inte hur de sedan använder sin twitternärvaro så vidare bedömning om det låter jag vara osagt)
Företags närvaro i microbloggar är varken konstigt eller olämpligt, det är välkommet.
Att sedan lägga in brasklappar som ”men då måste de veta hur de ska hantera den kanalen” är en lika självklar kommentar som att säga att en vanlig individ måste vara trevlig och intressant, eller korkad på annat sätt för att ge nöje att följa.
Marknadsföring sker visst i sociala medier. Det är ok och det kommer du få se mer utav. Sen om det är i form av samtal, varumärkesigenkänning, direkta budskap, påannonseringar etc varierar.
För att vara konkret: Du nämner H&M. De är bra på att skapa kännedom om sina kampanjer och H&M-medlemsdagar genom mobilen.
Det vore klockrent att bygga upp en följarskara i twitter/jaiku och sedan gå ut med ett twittermeddelande samtidigt som de skickar ut SMS. Inte påträngande. Aktuellt och relevant för följarna.
(sen i butiken ange en #tagg för alla coola H&M kund/twittare) 😉
Hej
Acne Online här 🙂 Intressant diskussion, jag kan till viss del hålla med om att man som privatperson inte vill bli addad av ett företag eller en organisation. Samtidigt ser jag inga fel med att företag kommunicerar med mikrobloggar odyl.
Från vår sida handlar det fortfarande om ett litet experiment och genom att prova att adda personer så lär vi oss hur mediet fungerar.
Genom att adda verkar man få lite mer hävstång i början av ett kontos livslängd när det gäller att få nya followers. Efter ett tag sköts detta av sig själv. Vi addar heller inte ”till höger och vänster” utan bara de som är intressanta på något sätt.
För oss fungerar twitter som ännu ett sätt att nå ”the long tail” och naturligtvis är vi inte intresserade av followers som inte är intresserade av oss. Man behöver ju inte följa oss bara för att man blir följd av oss.
bra blogg förresten.
Tack för synpunkter från er allihopa. Jag håller dock inte med Tommy. Jag har inget emot att företag kommunicerar i sociala medier, och jag fattar att många grepp säkert kan funka även om man har ett företag som avsändare. Jag tror dock att kommunikationen skulle kännas mycket mer genuin och trovärdig om jag som mottagare känner att det är en person jag talar med eller lyssnar på.
När företag efter företag addar mig på Twitter eller Bloggy så vet jag ju inte hur noga dessa har valt ut just mig. I floden av addningar är det lätt att tro att man åker med av bara farten. Något som fick mig att känna frustration. Det är en riktig frustration från en riktig person, och det kan ingen argumentera bort genom att säga det ”minsann går jättebra att använda sociala medier som företag och alla konsumenter applåderar av lycka över att äntligen få ha H&M som follower på sina Twitter-konton” (något överdrivet 🙂
Rikard, du ska ha credd för att du kommenterade. Jag har inte tid just nu, men jag planerar att följa upp inlägget och citera några av dina kommentarer. Det är precis det här jag gillar med sociala medier. Och nu är det Rikard och inte Acne jag kan kommunicera med. 🙂
Jag håller med om att kommunikationen bör vara personling men vem är avsändaren?
Jag blir hellre kontaktad av [varumärke] som signerar sig med [namn] än av [namn] som påstår sig representera [varumärke], om ni förstår vad jag menar.
Visst; det är löjligt av Skistar att följa mig, eftersom jag inte har twittrat ett dyft om skidåkning och de inte använder sin kanal för dialog utan bara som megafon. Det känns mest som ett trick för att få mig att följa dem.
Då är det mer renhårig av Sveriges Radios ekoredaktion som kör ut sina nyheter via en twitteranvändare, men inte följer någon. De är tydliga med att det är en monolog. Jag köper det och tycker det är helt okej.
Jag har valt att följa två företag på Twitter. Ett är det lilla WordPress-gänget bakom WooThemes.com. De kommunicerar med oss kunder lika bra via Twitter som på sin blogg. Jag följer hellre @woothemes än någon av upphovsmännen eftersom jag inte är intresserad av deras sovmorgon, frukost och vilken bil de kör vilket jag också slipper via deras företagsanvändare.
Jag twittrar för Läkarmissionen, uteslutande om jobbet och vad som händer på organisationen.
Till exempel slängde jag nyss ut en flash-fråga. Och i går beskrev jag hur hajpade folk var här över ett besök från utlandet.
Det här är ett steg i att göra organisationen mer öppen men också att hålla en dialog med webbanvändare. Eller en ny målgrupp om man så vill. Kalla det marknadsföring, kalla det hellre öppenhet =)
Borde jag kalla mig Simon i stället, som jag gör på Bloggy? Det får framtiden utvisa.
Jag tycker nuvarande upplägg funkar. På Simon47-Bloggy skriver jag om privata saker och kan vara mer personlig i tyckande och tänkande. På Lakarmissionen-Twitter förmedlar jag smått och gott från en hjälporganisation. I stället för snigelblogg, typ.
Sociala mediers tre gyllene regler
Jag läste ett roligt inlägg på bisonblog som handlar om hur företag fått panik i arbetet med sociala medier. En panik som istället för att resultera i att skapa relationer skapat en spam-känsla.
Jag har tidigare nämnt just det här med att in…
Jag fortsätter vara grumpy och Acne svarar på kritiken om Twitternärvaron
Det är härligt att se något bubbla upp till ytan som man själv talat engagerat om vid hundratals middagsdiskussioner, paneldebatter, artiklar eller föreläsningar de senaste två åren. Mikrobloggen har äntligen blivit folklig (bild ur DN till höger) och …
Jag håller inte riktigt med dig Fredrik. Visst ska man vara tydlig med att vara en person bakom varumärket, visst ska man endast följa dem och prata med dem som är intresserade (ett bra tips är att t.ex. börja följa de som har frågor eller skriver om ens varumärke på mikrobloggen… då är man rätt säker på att en relation till det finns).
Men precis som du och jag är individer bakom varumärken är varumärket i sig en individ, personlighet osv. Klart att även varumärken kan ha Twitter. Och det är klart att även varumärken (dvs de anställda bakom varumärket) ska få följa intressanta människor. Är ju inte direkt så att du är tvingad att följa tillbaka.
Sen kan det vara jobbigt, absolut. Fast antalet varumärken är fortfarande inte ens hälften av alla spamfollowers.
Ett bra exempel på hur PR via Twitter ska fungera
Du kanske minns att jag sparkade igång en liten mini-debatt kring hur företag och organisationer ska agera i sociala medier. Mitt resonemang gick kortfattat ut på att sociala medier handlar om samtal och inte om att bli spam-addad av alla…