Bisonblog

Samhälle, internet, media

Jag fortsätter vara grumpy och Acne svarar på kritiken om Twitternärvaron

Lejon i DN
Det
är härligt att se något bubbla upp till ytan som man själv talat
engagerat om vid hundratals middagsdiskussioner, paneldebatter,
artiklar eller föreläsningar de senaste två åren. Mikrobloggen har
äntligen blivit folklig (bild ur DN till höger) och vi som använt ett av de tidigaste verktygen
Jaiku i snart två år kan pusta ut. Vi är inte galna. Kanske lite
excentriska när det gäller nätets möjligheter, men inte helt
nernördade. Kanske är det därför jag reagerar som jag gör när det
handlar om företagen och organisationernas närvaro på mikrobloggarnas
arena.

När jag säger att jag inte tycker om att bli addad av ett företag så
talar jag inte bara utifrån min roll som journalist, webbexpert eller
valfritt epitet kopplat till mitt jobb. Nej, jag talar även utifrån min
roll som privatperson. Och hur gärna jag än skulle vilja så har jag
svårt för att se hur jag ska kunna interagera med Socialdemokraterna,
Acne Online Store, Timbro, Nyheter24 eller någon av de andra
organisationer som nyligen addat mig på någon av mikrobloggsajterna.

Ofta säger de inte speciellt mycket själva, men oavsett undrar
jag vem som ska sitta på andra sidan och lyssna? För tydligen är mina
160 tecken per inlägg viktiga. Så viktiga att det inte räcker med att
till exempel använda Twinglys mikrobloggsök för att kolla vad som
skrivs i min värld, utan det är även värt att adda mig. Förvisso har
Medievärlden nyligen proklamerat att just jag är en person som är värd
att följa om man är journalist. Och det är ju hedersamt. Hoppas att
mina Spotifylänkar till The Pinks-låtar gör någon nytta. Okejrå, ibland
skriver jag väl en rad eller två om internet, journalistik och trender.

Eftersom Bisonblog är en fantastisk blogg har den också
fantastiska läsare. Och det bästa är att de inte håller med mig när det
gäller ovanstående. Motstånd, äntligen. Till mitt förra inlägg där jag
bland annat kritiserade Acne kom en rad kommentarer som jag tycker är
värda att lyfta fram. Jag vill återigen passa på att säga att jag inte
alls har något emot att företag och organisationer finns och verkar i
sociala medier. Det SKA de göra. Det jag har problem med är
avsändarfrågan. Vem pratar jag med?

All heder åt Rikard på Acne som faktiskt svarade på min kritik. Så här skrev han:

"Från
vår sida handlar det fortfarande om ett litet experiment och genom att
prova att adda personer så lär vi oss hur mediet fungerar. Genom att adda verkar man få lite mer hävstång i början av ett
kontos livslängd när det gäller att få nya followers. Efter ett tag
sköts detta av sig själv. Vi addar heller inte "till höger och vänster"
utan bara de som är intressanta på något sätt. För oss fungerar twitter som ännu ett sätt att nå "the long tail"
och naturligtvis är vi inte intresserade av followers som inte är
intresserade av oss. Man behöver ju inte följa oss bara för att man
blir följd av oss."

Wille säger:

"Hmm, jag
förstår faktiskt inte problemet så länge de inte börjar spamma dig med
meddelanden? (och det kan väl du undvika genom att inte följa dem)"

Tommy säger:

"Marknadsföring
sker visst i sociala medier. Det är ok och det kommer du få se mer
utav. Sen om det är i form av samtal, varumärkesigenkänning, direkta
budskap, påannonseringar etc varierar."

Christian säger:

"Visst;
det är löjligt av Skistar att följa mig, eftersom jag inte har twittrat
ett dyft om skidåkning och de inte använder sin kanal för dialog utan
bara som megafon. Det känns mest som ett trick för att få mig att följa
dem. Då är det mer renhårig av Sveriges Radios ekoredaktion som kör ut
sina nyheter via en twitteranvändare, men inte följer någon. De är
tydliga med att det är en monolog. Jag köper det och tycker det är helt
okej."

Och sen säger Christian något som fick mig att tänka till:

"Jag
följer hellre @woothemes än någon av upphovsmännen eftersom jag inte är
intresserad av deras sovmorgon, frukost och vilken bil de kör vilket
jag också slipper via deras företagsanvändare."

Vilket bekräftas av Simon från Läkarmissionen:

"På
Simon47-Bloggy skriver jag om privata saker och kan vara mer personlig
i tyckande och tänkande. På Lakarmissionen-Twitter förmedlar jag smått
och gott från en hjälporganisation. I stället för snigelblogg, typ."

Kanske får jag backa lite från min grumpy old man-position och faktiskt
erkänna att det kan finnas ett syfte med att skilja på sak och person i
vissa fall. Samtidigt så utgick mitt resonemang från hur jag använder
mikrobloggar och kanske inte vad det rent tekniskt går att göra med
kanalen. Obama använde också mikrobloggar under valkampanjen, men i
rent "push-syfte" – att snabbt få ut information. Jag vet inte om jag
tycker att den enkelriktade kommunikationen är det bästa med
mikrobloggar. För mig är dialog och kommentarer viktiga. Av samma
anledning föredrar jag Bloggy och Jaiku framför Twitter eftersom de två
förstnämnda tjänsterna är bättre på att tråda kommentarer och hålla
ihop diskussioner.

Jag tror jag nöjer mig här eftersom jag redan skrivit lite för långt
(snart är det så långt att det passar in på Same Same But Different
tror jag). Jag vill gärna höra fler nyanser när det gäller
företagskommunikation i sociala medier. För vi står verkligen vid ett
vägskäl. Detsamma gäller konsumentmarknadsföring i mobilen som jag tror
har stor potential att bli nästa spam-arena.

Vill du adda mig (med ovanstående färskt i minnet) så finns jag på Bloggy, Jaiku, Twitter. Och varför inte slänga in min sida på Facebook också eftersom dess statusmeddelande är den vanligaste formen av mikrobloggande i Sverige.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Föregående

Trött på alla företag och organisationer som spam-addar mig i sociala nätverk

Nästa

Digitala testamenten snart en realitet?

7 Kommentarer

  1. Per T

    För dig vore det iofs en lösning att göra som företagen: ha två namn, Bisonblog respektive ditt eget. Under Bison pratar du utifrån din expertis, under eget i första hand om morgonbestyren och eftermiddagsplanerna.
    Krångligare för dig, men ett sätt att hantera båda sidorna.

  2. I och med att jag står för en hel del av Nyheter24-twittrandet var det en självklarhet att lägga till Bisonblog i vårt flöde. Kanske inte för att interaktionen kommer att vara överväldigande, men för att du – liksom en hel del andra addade – har koll på sociala medier, bloggar, webb och utveckling. Som nya på den arenan vill vi ha koll på vad som händer, och vi har redan vi våra twitterflöden (privatpersoner som företag) fått länkar som genererat nyheter ingen annan skrivit om i Sverige eller fått länkar som leder till grymma texter om just sociala medier och liknande.
    Sedan ingår ju Bisonblog i min privata konsumtion, så där fanns ytterligare en anledning att följa just detta flöde.

  3. Håller med flera av ovanstående citerade. Visst får varumärken plats i sociala medier, dock måste de lära sig att bidra med något/respektera sin community (t ex adda folk som de räknar med bryr sig) och att kommunicera med en personlig röst (inte den klassiska företagsrösten).
    Vi (pr-byrån Jung) valde att starta Twitter-, Jaiku- och Bloggy-identiteter av tre anledningar:
    1. Vi har saker att kommunicera som inte passar på vår blogg och som vi tror en del är intresserade av att ta del av i en snabbare kanal än vår hemsida.
    2. Vi vill testa och se och lära oss hur mikroblogg-kommunikationen fungerar för ett företag.
    3. Vi tror att det finns folk som vill följa företaget och inte varje anställd.
    Vi inledde såklart med att adda ett antal (utvalda för att vi trodde/hoppades de har intresse av vår kommunikation), men har inte heller addat ”till höger och vänster”. Vi inser att det är mer envägskommunikation när man kommunicerar som företag, men vi lyssnar definitivt på våra followers.

  4. Jag håller med de flesta som invänder mot ditt ursprungliga inlägg med ett undantag. Det som jag uppfattar som kärnan i din kritik: Att företag addar andra.
    Själv är jag kluven. Å ena sidan blir jag bara irriterad när någon som t ex Linda Skugge bara har followers men inte följer någon. Det känns jäkligt introvert och inte ett bra sätt att utnyttja mediet.
    Men om det är mer ett traditionellt varumärke så känns det märkligt att t ex Volvo XC60 (som följer mig) skulle börja kommentera mina inlägg. För läsa dem kan ju just en upphovsman göra från sin egen profil.
    Helt enkelt. Om man följer någon är man väl också beredd att gå in i diskussionen. Är det ok att göra det som produkt- eller företagsvarumärke där man egentligen inte vet vem det är som talar?

  5. Trött på alla företag och organisationer som spam-addar mig i sociala nätverk

    ”Acne Online Store is now following you on Twitter!” Nej Acne. Så jobbar man inte med marknadsföring i sociala medier. Faktum är att man inte jobbar med marknadsföring överhuvudtaget i sociala medier. Man jobbar med samtal. Och nej, jag vill…

  6. Idag kan man läsa på Techcrunch att det snart kommer att kosta för företag att ha konton på Twitter: http://www.techcrunch.com/2009/02/10/twitter-to-start-charging-companies-for-having-an-account/
    Oklart hur de tänkt ta betalt. Men jag tror att Twitter inte har någon större framtid vare sig för privatpersoner eller företag om de inte kan få till en vettigare möjlighet till trådning av kommentarer. Det suger när allt bara staplas på en enda hög.

  7. Ett bra exempel på hur PR via Twitter ska fungera

    Du kanske minns att jag sparkade igång en liten mini-debatt kring hur företag och organisationer ska agera i sociala medier. Mitt resonemang gick kortfattat ut på att sociala medier handlar om samtal och inte om att bli spam-addad av alla…

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: