Tröttsamt med manliga försvarstal

Men

Webbranschen domineras av män. Men det betyder inte att duktiga och framgångsrika kvinnor saknas. Dock verkar inte arrangörerna av webbkonferensen SIME tänkt lika långt. Under förra veckans konferens dominerades scenen av medelålders vita män (något som Joakim Jardenberg konstaterat). Av sjutton talare första dagen var två kvinnor. Samma sak dag två, förutom att man lyckades klämma in bland annat Margret Atladotter från Nöjesguiden tillsammans med tre andra personer i ett kortare segment med fokus på entreprenörskap.

Samma sak gäller i humorbranschen. Det har Nour El Refai uppmärksammat i den här debattartikeln på Newsmill. Hon beskriver hur situationen ser ut både framför och bakom scenen i den svenska humorvärlden. Bland manusförfattare, redaktörer och producenter återfinns i stort sätt bara män, och de kvinnor som finns får ofta rollen som ”kvinnlig komiker” medan männen helt enkelt bara är komiker.

”Jag kan ställa mig på en scen och skämta om grönsaker, det kommer
ändå att vara grönsaker ur ett kvinnligt perspektiv. Om man ska prata
dagisspråk: när en man talar så representerar han folket, när en kvinna
talar representerar hon kvinnan. Det en man säger är allmän kännedom,
det en kvinna säger är en kvinnlig åsikt, en egen påhittad version av
sanningen.”

Det räcker att läsa kommentarerna till Nours artikel på Newsmill för att förstå att hennes resonemang håller fullt ut. Där vimlar det av ”kränkta” män som gör de klassiska hänvisningarna i stil med ”Men du då?” eller ”Om kvinnliga komiker var bra så skulle de släppas fram” eller ”Vi har ju ändå kommit långt jämfört med andra”. Och det går alltid att hitta undantag från det resonemang som Nour för, men då pratar vi om individer och inte strukturer. Och det är något helt annat. Männen i kommentarsfältet hos Newsmill kämpar hårt för att undkomma den kollektiva skulden. Själv tycker jag att försvarstalen bara förstärker bilden av strukturen ännu tydligare.

Komikern Magnus Betnér håller med om den sneda balansen i humorvärlden:

”Redaktören på samtliga panelprogram jag medverkat i (4 olika om jag
inte räknat fel) har varit en man. Manusförfattarna har nästan
uteslutande varit män. Deltagarna är alltid mellan 50 och 100% män. Jag
har ALDRIG varit med i ett panelprogram där det varit fler kvinnor än
män i panelen. Däremot har jag varit med många gånger med bara män.”

Vad ska vi göra då? Och vad ska jag göra? För jag är mycket svårare att säga än vi. Det lämnar liksom inte utrymme för undanflykter.

Om man återvänder till webbvärlden så handlar det INTE om att kvotera fram kvinnliga webbentreprenörer eller låta mindre erfarna gå före bara för att de är kvinnor. Jag tror att det handlar om att bryta vanans makt. För självklart finns det traditionellt fler män när man blickar ut över de högprofilerade ”kändisarna” i både webb- och humorvärlden, eftersom det är så strukturen ser ut nu, idag. Men kanske inte imorgon?

Om jag ser en paneldebatt på en webbkonferens där det sitter fler kvinnor än män, tänker jag ”oj vad många kvinnor”. Detsamma gäller sällan för motsatsen (även om det blev pinsamt tydligt på SIME-konferensen). Du och jag borde inte ens behöva tänka kön om det så satt bara kvinnor på scenen. Så länge strukturerna ser ut som de gör vågar jag påstå att vi aldrig under vår livsstid kommer att uppleva en situation där män diskrimineras på grund av sitt kön (självklart med vissa undantag). Det hjälper vare sig män eller kvinnor att så fort diskriminering kommer på tal börja tala om hur många fall det finns där män råkar illa ut. Det finns redan ett överskott av energi riktat mot den manliga delen av befolkningen.

Det handlar om att ge kvinnor samma chans att lyckas och misslyckas som
männen haft i årtusenden. Jag kan INTE se att det utrymmet finns idag.
Idag måste din stjärna lysa extra starkt om du ska få en plats på scen
om du är kvinna, medan män tillåts vara halvduktiga hela vägen till
banken.

Jag skulle vilja säga att det handlar om att tänka mindre på kön och mer på invidiver. Men jag vet att det resonemanget blir svårt i praktiken. Jag ska försöka ta Nours uppmaning på allvar:

”Sluta för hundradegången konstatera det som vi redan förstått när
kvinnor äntligen fick rösträtt, att vi borde få mer plats, börja handla
för fan. Skriv krönikor som faktiskt hyllar kvinnan istället för att
skriva att det är märkligt hur lite hyllningar kvinnor får. […] Det räcker inte med att ni pekar på hundbajset och säger ”där är en hög
med bajs”, det räcker inte med ett konstaterande som är gammalt som
gatan, ni måste börja plocka upp skiten efter er.”

Hur tänker du göra?

(Bild: Orionoir, under Creative Commons-licens)

If I were a boy” med Beyoncé  (tänk om det var tvärtom):


51 kommentarer

Men var börjar diskrimineringen då? Det ropas diskriminering när det inte är 50/50 på valfritt tekniskt program på valfri högskola och sedan är det diskriminering när det inte är 50/50 forskare som en följd av detta. Tänk om det kommer från att det är färre tjejer intresserade helt enkelt? Kanske behandlas tjejer och killar olika när de är små och detta får effekter som fortplantas, men är det då rätt lösning att artificiellt skapa en 50/50-fördelning senare? Två diskrimineringar gör inte ett rätt.
Om det nu är så att kvinnliga komiker inte släpps fram, då har du ju en utmärkt affärsidé! Det finns ju en efterfrågan på marknaden som inte är tillgodosedd – bara att skriva kontrakt, exponera och sedan ro hem intäkter. Hittar du en kvinnlig George Carlin så hojta, för då är jag jäkligt intresserad. Shit, nu blev detta ett manligt försvarstal och det får man ju inte hålla. Tillbaks till stenåldern med mig.

@Rigmor: Om ”marknaden” fick bestämma helt (och nu menar jag den kommersiella marknaden, inte den ideella) så hade både verklighet och dikt sett helt annorlunda ut. Och jag tror att du vet det.
Som jag skrev i inlägget så är jag inte för kvotering. Däremot är jag för upplysning, tankeställare och aktiva individer. Det kanske låter flummigt, och det är det ju också. Just därför går förändringen så långsamt.
Den kvinnliga George Carlin finns redan där ute. Men hon får inte plats.

Helt ärligt förstår jag inte varför du överhuvudtaget skrev det här inlägget. Kvinnorna är säkert väldigt glada att du engagerar dig men bortsett från det så tycker jag inte att de INTE ha samma chanser i den här branschen. Många kvinnor vill bara inte ta chanserna som finns, för att ganska många helt enkelt inte intresserar sig för webb- och it-världen. Och de som gör det kan lyckas lika bra som män. Varför kan man inte bara acceptera det utan att vilja tvinga fram någon jämställdhet som de flesta kvinnorna inte ens är intresserade av?

Hans, jag tror att man blir bra på det man bekräftas för. Om du till exempel hela tiden får höra av omgivningen att du är bra på att sjunga ligger det nära till hands att tro att du antagligen kommer utveckla den talangen eller det intresset och kanske börja sjunga i ett band, försöka slå igenom etc. Den teorin tror jag fungerar på många områden.
Det kan vara ett faktum att färre kvinnor än män är intresserade av webb- och it-världen. Men det kan också vara ett faktum att orsaken till det ligger bortom enkla svar som att de inte skulle vara intresserade.
Du tittar på individer. Jag vill titta på strukturer.

Rigmor: Nu kör vi lite eftertanke. Tycker du inte att det är absurt att man ska behöva starta ett företag för kvinnor inom en bransch för att de ska få jobba inom den? Är inte det väldigt 1908?
Ska vi även starta speciella dagis med manliga arbetare för att få in mer män istället för att få in dem på vanliga dagis?
jag vet inte, det där resonemanget känns bara så sjukt mossigt.
Sen har självklart Hans en poäng, få tjejer utbildar sig till utvecklare och därför är det svårt att få tag i utvecklartjejer. Men att man skulle starta speciella utvecklingsföretag endast för tjejer för att lösa det? Nja.
Men att kvinnor kan lyckas lika bra som män bara de vill det inom IT och web är en sanning med modifikation. Precis som i alla andra branscher har män högre lön än kvinnor inom IT och webb, och får fler chefsjobb. Men det är ju en samhällsfråga.
Och precis som Bison säger så handlar det här i grund och botten om hur vi uppfostrar våra barn. Se på leksaker, spel, skolor, sjukhus – ja allt, som lär oss hur olika vi ska vara på grund av våra kön.
Tilläggas bör är att jag är emot kvotering, som faktiskt sker i dag, fast en väldigt godtagen sådan. Män kvoteras ju in för att de är just män. Men det talar man inte om för att det är normen.
Jag vill inte kvotera varken män eller kvinnor, tyvärr verkar alla stödja normen.

Fredrik, okej det kan vara en förklaring. Jag har väldigt många kvinnliga kollegor, som jag gärna vill lära lite om hur det där med datorer och webb fungerar (utöver Facebook, Hotmail och MSN). Och jag försöker uppmuntra mycket. Men det ända jag får är ointresse. Nu kan det beror på att jag är så dålig på att förklara och uppmuntra men det tror jag faktiskt inte. Så jag har helt enkelt gett upp lite och blev bekräftat i min uppfattning om det där med tjejer och datorer. Så klyschartat det låter.
Sedan skrev du om humor också. När hörde du senast ett bra skämt från en tjej? Jag kommer inte ihåg när det hände. Det brukar vara killarna som gör skämt, och det förväntas ju till och med av tjejerna. Eller vilken kvinna ”vill inte ha en man som har humor”? Då är det inte så konstigt att det brukar också vara männen som gör det till sitt yrke.

Ett problem som ni missar är att det än så länge är män som sitter och väljer ut, rekryterar. Till it-jobb, standupgig, sime-föreläsningar, toppjobb i näringslivet, osv. Och det är deras normer och värderingar som styr vilka som väljs, inte ”marknaden”.
Jag ska ge ett exempel:
* Över hälften av alla nyutexade jurister som börjar på advokatbyråer är kvinnor. Tio år senare, när det är dags att bli delägare, ”partner”, är andelen kvinnor nere på 10-20 procent. Har kvinnorna blivit korkade av tio år i yrkeslivet? Eller är kanske kraven på oss som yrkesmänniskor felformulerade?
En god vän till mig, kvinna, är jurist, och partner, och hon ser varje dag hur hennes chefer (män) ger de tyngre jobben till de manliga advokaterna, trots att flera av de har mindre erfarenhet än de kvinnliga. ”Jag känner igen mig så i honom, han påminner mig om när jag var ung”, säger byråchefen själv till henne när hon frågar.
Jag tror att är så enkelt som att män mäter kompetens på sitt sätt medan kvinnor visar sin kompetens på ett annat sätt. Så länge man som tjej inte vill tävla på samma sätt med männen (skryta om sig själv på samma sätt), så får killarna jobbet.
Kolla på hur det ser ut i näringslivet. De kvinnor som nått den absoluta toppen har anpassat sig något enormt efter de manliga normerna som råder i toppskiktet. Många av dem berättar om det i vår bok, ”19 röster om kvinnor & makt”, http://www.va.se/bok/. Jag skickar den gärna om någon är intresserad.
För övrigt har vi flera kvinnliga utvecklare på mitt jobb och de är minst lika bra som de manliga. Och min fru är oftast fantastiskt rolig, det tycker inte bara jag. Män däremot kan var enormt torra att umgås med på middagar och sociala tillställningar.

Bison
”Hans, jag tror att man blir bra på det man bekräftas för.”
Det där är felaktigt, många av de mest kända männen skapade sin bransch och fick bara skit för sina ideer från början. Det är ren fantasi och dikt att tro killar alltid fått beröm. Flera manliga forskare torterades av kyrkan, de blev väldigt bra forskare men det är uppenbarligen bara politiserat drömmande att tro de blev det pga uppmuntran.
”Om du till exempel hela tiden får höra av omgivningen att du är bra på att sjunga ligger det nära till hands att tro att du antagligen kommer utveckla den talangen eller det intresset och kanske börja sjunga i ett band, försöka slå igenom etc.”
Att omgivningen säger du är bra på att sjunga säger inte ett dugg om huruvida du faktiskt är bra på att sjunga, vilket vissa deltagare i idol (som verkligen TROR de kan sjunga) är ett utmärkt bevis på. Och att de blivit uppmuntrade har inte gjort dem ett dugg bättre heller. Du kan inte bli vad du vill utan talang. Av politiska orsaker har ni fått lära er en negativ syn på den biologi som styr vad ni kan bli. Det är löjligt att höra en person som säger vem som helst som tränar fotboll lika hårt som Zlatan kan bli lika bra som Zlatan. Biologin styr vad du kan bli, att säga man inte tror på biologi ändrar inte detta.
”Den teorin tror jag fungerar på många områden.”
Förr i tiden trodde människor att jorden var platt, ingående granskning visar den teorin är lika felaktig. Det är löjligt att tro alla duktiga män blev duktiga pga att de fick uppmuntran från omgivningen. De bästa manliga rockmusiker fick oavbrutet höra ”klipp dig och skaffa jobb” Nån uppmuntran fick de vanligen inte. Men duktiga blev de.
”Det kan vara ett faktum att färre kvinnor än män är intresserade av webb- och it-världen.”
Kan vara? Vadå kan vara? Det är ett faktum att det är så. Kvinnorna är inte intresserade, varken av branschen eller av killarna som har den hobbyn. Datanörd är inte en positiv benämning.
”Men det kan också vara ett faktum att orsaken till det ligger bortom enkla svar som att de inte skulle vara intresserade.”
Ingenting tyder dock på detta. Du ger heller inga som helst belägg för det. Utan belägg kan man påstå vad som helst, inklusive att UFO styr världen.
”Du tittar på individer. Jag vill titta på strukturer.”
Det där är ungefär som att säga du tittar på träd, jag vill titta på skog. Det finns ingen skog utan träd. Det finns inga strukturer utan individer. Det enda strukturer innebär är de val individer gör. Utan individer finns – ingenting alls. Det är som att hänvisa till påskharen. Det är påskharens fel kvinnliga komiker inte lyckas bättre. Verklighetsflykt kallas det!
Orsaken manliga komiker lyckas bra är att män behöver förmågan att vara roliga för att attrahera kvinnor. Orsaken få kvinnliga komiker lyckas bra är att kvinnor inte behöver vara roliga för att attrahera män.

VEB, det enda som jag tycker är intressant i ditt inlägg är det sista stycket. Kunde du inte skrivit det direkt så hade jag sluppit det andra? För jag tycker det sista stycket verkligen är intressant. Du kanske till och med har rätt, och jag skulle gärna se att du la lika mycket energi på att utveckla resonemanget som du gjorde på att förklara varför jag hade fel. Då kanske vi kommer någon vart.
Tyvärr smolkar du ner dina intressanta tankar genom att medvetet missförstå mig för att göra billiga poänger. Jag tror det kallas härskarteknik. Vanligt bland män har jag hört.

Mikael skrev
”Över hälften av alla nyutexade jurister som börjar på advokatbyråer är kvinnor. Tio år senare, när det är dags att bli delägare, ”partner”, är andelen kvinnor nere på 10-20 procent. Har kvinnorna blivit korkade av tio år i yrkeslivet? Eller är kanske kraven på oss som yrkesmänniskor felformulerade?”
Jag ser ytterligare en annan anledning än att de som rekryterar är män:
Det ser likadant ut i reklambranschen. Till nyckelposter, delägarskap och creative direktors väljs övervägande män. Det har snarare med kraven från branschen att göra än att kvinnor inte finns. Och då menar jag inte krav som kvinnan inte når upp till på grund av brist på kompetens, utan krav som långa arbetsdagar, flexibiltet och 100% för jobbet. Något som kan vara svårt över 30 med barn. Och det är ofta i den åldern och över som nyckelpositioner erbjuds.
Att kvinnan ofta faller bort och inte mannen i den här ålder och till de posterna har förmodligen med könsstrukturerna i hemmet att göra. Det finns inget utrymme att lägga 100% på jobbet, vilket mannen ofta kan och gör ändå.
Inställningen hos kvinnor spelar roll. Att prioritera familjen i stället för jobbet blir viktigare. Ett val som kanske inte hade behövt vara nödvändigt om inställningen och klimatet i branschen såg annorlunda ut.
Mammaledighet blir således att förknippa med ett gigantiskt kliv bakåt i sin karriär.
Jag är för övrigt tjej och kan det där med datorer. Jag är dessutom väldigt rolig. Jag har alltid haft samma eller högre lön som mina manliga kollegor. Kanske för att jag tar för mig som en man, något som inte alltid uppskattas när man (läs män) förväntas vara som en kvinna. Eller kanske på grund av att jag har haft flera kvinnliga chefer(japp, med 3 barn var) och fått höra ”du påminner mig om när jag var ung”.

En notis som jag inte velat lyfta fram tidigare för att det inte behöver mer uppmärksamhet än nödvändigt kommer här.
Efter att Louise Person och Margret Atladottir varit på scen under förmiddagen dag två på SIME, kommer följande tweet från Paul Jozefak, riskkapitalist:
”So there are basically some cheerleaders on stage at #sime08”
http://twitter.com/pjozefak/statuses/1003543634
Bara för att ge en bild av vilken sorts bullshit-respons kvinnor måste vada igenom för att överhuvudtaget existera i branschen. Två blonda kvinnor på scen, båda chefer, och Paul rapporterar till världen att det nu är cheerleaders på scen. Jag blir så jävla arg.
Även när Mia Rose var på scen så började det pratas i backchanneln (om än i relativt harmlösa termer) om att hon var snygg, vad det hade med hennes framgång att göra, och att det var annonser för sexchatt på hennes YouTube-videos. Ingen enskild kommentar var out-of-line, men tillsammans bildade de ett fokus på sex och utseende. Tveklöst är det en del av de flesta artisters framgångsrecept, men det var knappast det hon var på SIME för att prata om.
/Andie

På byrån jag arbetade på tidigare gjorde jag en analys av faktureringsgrad och kön. Männen på firman hade oftare andra uppdrag som gjorde att de hade lägre krav på fakturering och även om man tog hänsyn till detta var det tjejerna på firman som drog in pengarna och fakturerade mest utifrån målen som fanns uppsatta.
Försäljningen var viktig (såklart). Killarna lade ned hur mycket tid som helst på pitchar och nysälj, något som över de 5 år jag arbetade där ledde till väldigt få nya långvariga kundrelationer. Den största delen av försäljningen stod tjejerna för när de varje dag bearbetade sina kundrelationer och erbjöd nya tjänster. När kunderna sedan bytte jobb vände de sig ofta till sin projektledare vilket ledde till ännu fler uppdrag.
När det sedan kom till att lyfta medarbetare till chefstjänster och delägarskap verkar detta inte spela någon större roll, tjejernas fantastiska arbete uppmärksammades såklart inte, utan högre befattningar bemannades av chefens favoritkillar.
Efter att ha betraktat detta, manliga kreatörers ryggdunkande och sexistiska jargong i ett par år ledsnar man som tjej och tar sig någonstans där man får mer uppmärksamhet för det man gör.
Det kan kanske vara en anledning till att det inte är så många tjejer i ledande befattningar på byråerna. Och de som faktiskt kan förändra detta är männen som helt enkelt får lära sig att se lite bredare på världen de lever i.

Bison: Det första jag påpekade var att flera personer (ofta män) som blivit framgångsrika i olika områden där framgång då saknades inte hade den uppmuntran du hävdar är förutsättningen för intresse. De hade bara intresse, de struntade fullkomligt i vad omgivningen tyckte om deras intresse. De hade ett genuint intresse som inte var beroende av beröm från omgivningen för att de skulle lägga tid på det. I regel såg tjejer de killarna som oattraktiva då, däremot om de pga sitt intresse blev framgångsrika senare i livet då blev såväl de killarna som vad de sysslade med intressant för tjejerna.
Jag vet inte vad du menar med att kalla det härskarteknik, det du pratar om dvs att medvetet missförstå och bemöta missförståndet är en fallasi som kallas halmgubbe. Härskartekniker däremot är feministiska fantasier, du kan lika gärna hävda det är en härskarteknik att anklaga andra för att använda härskartekniker för att påstå folk använder härskartekniker är ett sätt att begränsa deras frihet ”härska” över dem.
Avslutningsvis: Visst kan jag utveckla. Biologiskt har följande utveckling skett. Det kvinnor tänder mest sexuellt på är mäns beteenden och vad sådana beteenden undermedvetet tolkas till (framför allt att kvinnan vill känna sig trygg, något mannen får skulden för om hon inte gör), vad män tänder mest sexuellt på är kvinnors utseenden och vad sådana utseenden undermedvetet tolkas till.
Då kvinnor försöker tolka mäns beteenden (vad män säger och gör) för att ta reda på vilken man som är bäst att fortplanta sig med så blir alla saker relaterade till sådant viktigare för män än för kvinnor. Då män försöker tolka kvinnors utseende blir vad kvinnor säger och gör inte hälften så viktigt för kvinnor. Det är fullkomligt logiskt att kvinnor som inte behöver roa män heller inte i hög grad kommer att lära sig vad män tycker är roligt(dvs männen kommer att attraheras oavsett hur tjejerna beter sig bara de är snygga)
Detta är ungefär lika logiskt som att personer som bor i kalla länder är mycket mer tvingade än personer som bor i varma länder att utveckla teknologiskt utvecklade samhällen. Du kan jämföra den teorin med vilka länder som exporterar teknologi till vilka andra länder.

Karin snavar över sanningen, och vad sjutton skulle kunna ’laga’ det problemet. Man får inte barn så ofta i sitt liv, så att ha en eller två mammaledigheter borde ju inte sätta glastak på fortsatt befodring. Men jag har varit med om att folk frågat om man har en pojkvän, är förlovad och så vidare redan i 23-års åldern när de på jobbet funderar på anställning, eller befodring (frågan ställdes allt oftare i 28-års åldern, for the record förökade jag inte mig förrän jag var 34 så man hann ju bli ganska trött på det där)
Pappor får ju också barn, varför frågar ingen dem? Eller gör dom det? Skulle lagstadgat tvång att mäm _måste_ ta ut pappaledighet i nio månader _för varje barn_ de får (oavsett om de är tillsammans med mamman eller ej) vända på steken och få män att ses som högrisk för herrejösses, de kan ju får många fler barn än de flesta tjejer. 😉

Amanda:
”Bara för att ge en bild av vilken sorts bullshit-respons kvinnor måste vada igenom för att överhuvudtaget existera i branschen.”
Bullshit-respons? Killen uttryckte en ÅSIKT. Din respons på hans åsikt är en av anledningarna många kvinnor inte kommer nån vart (utom i det offentliga). Vem f-n vill arbeta med en person som inte kan höra en åsikt utan att göra det till en ursäkt att pitcha en politisk bullshitteori från forna Sovjets katastrof till ekonomisk realitet?
”Två blonda kvinnor på scen, båda chefer, och Paul rapporterar till världen att det nu är cheerleaders på scen. Jag blir så jävla arg”
Med risk att störa din livsåskådning vad är det för fel på cheerleaders egentligen enligt dig?
”Även när Mia Rose var på scen så började det pratas i backchanneln (om än i relativt harmlösa termer) om att hon var snygg”
Ja och? Killar bryr sig lika mycket om hur snygga tjejer är som tjejer är fixerade vid hur framgångsrika killar är. Det är löjligt att förvänta sig killar skall vara som tjejer för att tjejer själva är som tjejer.
”vad det hade med hennes framgång att göra”
Ingenting, varför skulle de förtjust prata om hennes framgång? För att kvinnor gör det? Är kvinnligt beteende det enda acceptabla beteendet enligt dig? Skall alla bli kvinnor för att du skall bli nöjd?
”och att det var annonser för sexchatt på hennes YouTube-videos. Ingen enskild kommentar var out-of-line, men tillsammans bildade de ett fokus på sex och utseende.”
Ja, killar bryr sig om tjejers utseende mer än deras plånbok, är det en nyhet för nån eller är nyheten att alla skall gå runt och låtsas leva i en politsk fantasi?
”Tveklöst är det en del av de flesta artisters framgångsrecept, men det var knappast det hon var på SIME för att prata om.”
Vad var hon på SIME för att prata om? Du har inte sagt ett ord om vad hon pratade om, det verkar i din text inte spela ett dugg roll vad hon sade, att hon är kvinna, blond och chef verkar räcka. Sådana skall respekteras oavsett vad de säger. Vad du verkar missa är att många män respekteras inte för vad de säger. Att det finns män som respekteras innebär inte män automatiskt respekteras. Då har man bara fastnat med blicken på de män det gick bra för vilket feministisk teori är ökänd för att göra.

Dabitch: Jag tror även att det beror på en inställning till de som kommer tillbaka efter en mammaledighet. Risk för att medarbetaren kommer vara borta mycket från jobbet, sjukt barn, hämta på dagis, inte jobba kvällar etc.
Första gången någon (manlig chef( ställde mig frågan om jag tänkte skaffa barn var jag 23 och skulle ha en praktikplats. PRAKTIK!
Det här är möjligtvis en annan sida av ämnet.

VEB – du vet väl att cheerleaders, eller hejarklacker (det finns manliga också George W Bush var en på sitt plugg) – hejar på folk. Det vill säga, de GÖR ingenting, tar inga blixtsnabba beslut om vem som skall pasas bollen när de spelar fotboll tills de vinner nån blank pokal, utan de hejar fram laget som vinner – på det viset kan det tolkas som ganska nedsättande att kalla just kvinnliga chefer för hejarklack, när man får anta att de tar beslut etc precis som manliga, inte sitter och hejar på de anställda hela dagarna. I de flesta företag skule det inte gå att ha en hejarklack till chef, även om det kanske vore trevligt att få en herrans massa dunk-i-ryggen och dans med pom-poms omkring en för varje arbetsuppgift man löser hela dagarna.

VEB – tror du att två män i samma position på scen skulle få höra samma kommentar från Paul?
Och skulle kommentaren i så fall upplevas på samma sätt som när den ges till två kvinnor?

Dabitch:
Att säga cheerleaders gör ingenting är bara nedsättande och fördomsfullt mot cheerleaders som iaf i USA har sinnessjukt hård fysträning för sin uppgift (se serier som Dallas.Cowboys.Cheeleaders.Making.The.Team) Däremot brukar killar som har en cheerleaders uppgift inte kallas cheerleaders, de brukar kallas motivationsföreläsare. Skillnaden mellan en motivationsföreläsare och en cheerleader är i grunden samma som skillnaden mellan killar och tjejers primära attraktion.
Nämligen hur du vanligen bäst/effektivast löser uppgiften. Motivationsföreläsare lägger mindre vikt vid egna utseendet och mer vikt vid att vara roliga. Cheerleaders lägger mer vikt vid egna utseendet och behöver inte vara varken spännande eller roliga för att uppnå samma resultat. Ur perspektivet det resultat du vill uppnå (effekten hos publiken) är det helt logiskt det vanligen blir olika metoder.
”på det viset kan det tolkas som ganska nedsättande att kalla just kvinnliga chefer för hejarklack”
I vanliga fall ja men inte när kvinnliga cheferna ifråga skall föresläsa inför publik. En chefs jobb är inte att föreläsa så när du föreläser är det skit samma vad du vanligen jobbar med, titeln chef betyder inte ett dugg. Om en manlig elitidrottare föreläser och är dålig så får han inte respekt för föreläsningen för att han är duktig på idrotten.
Vad dessa två kvinnliga chefer fått angående föreläsningen är omdömet cheerleaders. Det är inte ett omdöme på deras roll som chefer. Tolkningen du hänvisar till är alltså bara ett mått på vilken åsikt tolkaren har. Den säger inget om den åsikt personen som sade det sagda har vilket felaktigt påstås.
”när man får anta att de tar beslut etc precis som manliga, inte sitter och hejar på de anställda hela dagarna.”
Vissa chefer är bra på att ta beslut, andra chefer (som George Bush) är bättre på att motivera människor och låter sina rådgivare fatta besluten men nu är det inte tjejernas förmåga att fatta beslut som bedöms för det är inte beslutsfattande de sysslar med på scenen eller hur?
”I de flesta företag skule det inte gå att ha en hejarklack till chef, även om det kanske vore trevligt att få en herrans massa dunk-i-ryggen och dans med pom-poms omkring en för varje arbetsuppgift man löser hela dagarna.”
Nu förväxlar du den metod vissa personer valt för att lösa uppgiften med uppgiften i sig. Orsaken vissa cheerleaders bär pom poms är att det anses vara ett bra sätt att få publikens uppmärksamhet. Andra cheerleaders använder andra metoder i samma roll. Men att säga cheerleaders gör ingenting är löjligt. Säg hellre att Obama är världens nu bästa cheerleader. YES WE CAN!

Karin:
”VEB – tror du att två män i samma position på scen skulle få höra samma kommentar från Paul?”
Nej inte en chans.
Om två män var i samma position som dessa cheerleaders skulle de inte ha nån publik och därmed inte få några kommentarer. Folk kommer inte och tittar på män som inte presterar. Det är bara kvinnor som folk tittar på när de inte presterar! (Det betyder inte att det inte finns duktiga kvinnor) Det är lika som på krogen trista tjejer klarar sig på sitt utseende. Trista killar får ingen publik alls.
Orsaken folk överhuvudtaget ger cheerleaders uppmärksamhet är att det är de snygga tjejerna de vill se, vilket kommentarerna bekräftar. Det är ju inte en elak kommentar, det är en munter kommentar.
”Det var skitkul på SIME med snygga tjejer på scenen och teknologi jag får missbruka”
Feminister reagerar BLIXTSNABBT negativt på sådant. De lever efter en fantasiteori med vanföreställda tolkningar som de terroriserar alla andra med. Precis som forna tiders kristna präster. Sex är synd, gör bot och bättrrrrrring!
Allas liv blir trista och jobbiga men feministerna själva får ju karriär och makt iaf och det verkar vara det enda som betyder nåt för DEM. Frågan är med vilken rätt de tvingar alla andra att vara lika trista materialister som både dem själva och deras marxistiska föregångare?
”Och skulle kommentaren i så fall upplevas på samma sätt som när den ges till två kvinnor?”
En kommentar är INTE vad den upplevs som. en kommentar är vad den betyder. Det enda vi då diskuterar är om killar skall ta överdriven hänsyn till tjejer pga deras kön.

Läs en gång till grabben, jag sa inte att cheerleaders _inte gör någonting_ jag sa att de inte tar beslut på spelplanen, utan hejar fram dem. Hur fysiskt svårt detta är vet jag mycket väl, då jag faktiskt har varit en amerikansk cheerleader.

Jag tycker att man ska ta hänsyn till andra människor över lag och om man vet att ett uttryck kan uppfattas som nedlåtande för andra kan man hålla inne med det. (”Cheerleaders” till två kvinnor som står på scen i en annan egenskap, ”Sprang som en jude” om en jude är mottagare etc.).
”Folk kommer inte och tittar på män som inte presterar. Det är bara kvinnor som folk tittar på när de inte presterar! ”
Du menar alltså att det var rätt att säga cheerleader till dessa kvinnor eftersom de inte presterar och då ger man en uppskattande(?) kommentar på andra premisser.
Det verkar ju logiskt och respektfullt.
Undrar vad den som får kommentaren tycker. Nej just det. Det är inte intressant för det är enbart vad kommentaren betyder faktamässigt och inte hur den kan upplevas som är av betydelse.

Debitch
”Läs en gång till grabben”
Om jag prenumererade på Berit Åhs maktteorier skulle jag hävda att kalla mig grabben var en härskarteknik. Tur jag inte gör det.
”jag sa inte att cheerleaders _inte gör någonting_ jag sa att de inte tar beslut på spelplanen, utan hejar fram dem.”
Cheerleaders motiverar spelare att prestera bra. Det är också exakt vad killen ifråga ansåg tjejerna ifråga sysslade med på scenen. De höll helt enkelt inte högre klass på något annat område. Inte för att han såg något negativt med det, de var iaf snygga att se på. Tänk om det varit en gubbe som höll låg klass. Då hade han kallats ett sömnpiller om nu nån hade stannat länge nog att kommentera vad han sade.
”Hur fysiskt svårt detta är vet jag mycket väl, då jag faktiskt har varit en amerikansk cheerleader.”
Därmed blir det ännu konstigare du ser cheerleader som en nedsättande term i något sammanhang som har med folkmassor att göra. När var det sist cheerleading sågs som negativt av publiken?

Karin:
”Jag tycker att man ska ta hänsyn till andra människor över lag och om man vet att ett uttryck kan uppfattas som nedlåtande för andra kan man hålla inne med det.”
Jag tycker som Olof Palme man skall kalla en sak vid dess rätta namn. Censur är censur även när den kallas hänsyn. Vidare så är det där är en ”ursäkta min grekiska” demokratiskt sett livsfarlig åsikt. Det enda personer som är emot demokrati och öppna samhällen och för diktatur och förtryck modell Sovjet då behöver göra är kalla allt de inte personligen gillar kränkande för att påtvinga människor en censur svenska grundlagen skrevs för att förhindra. Då har åratals kamp för att skydda Svenska befolkningen från maktförtryck omintetsgjort pga naiva och lättlurade människor. Observera också att många av de människor som pratar om hur kränkta de är ljuger som en häst travar. De är inte kränkta, de har upptäckt det är fruktansvärt effektivt sätt att förtrycka andra att anklaga dem för att kränka dem.
Avslutningsvis isåfall kan du inte säga eller göra någonting för varenda sak man gör kan uppfattas som kränkande för någon. Jag kan betrakta allt du gör som kränkande och om du skall betrakta alla människor som lika mycket värda hur skall du förklara du inte tar hänsyn till vad som kränker mig?
”(”Cheerleaders” till två kvinnor som står på scen i en annan egenskap, ”Sprang som en jude” om en jude är mottagare etc.).”
Det är just genom att inte säga sådana där saker man skapar sexism och rasism. Språktolkarna som förläst sig på Foucalt är nog de största lögnarna som finns på svenska universitet idag. Det finns inga som helst belägg för att deras tolkningar är sanna, men pga sin titel skiter de i det.
”Du menar alltså att det var rätt att säga cheerleader till dessa kvinnor eftersom de inte presterar och då ger man en uppskattande(?) kommentar på andra premisser.”
Nej, jag menar att rätt/fel inte existerar alls i detta sammanhang. Du kan tycka han borde sagt nåt annat men tvingar du på honom ditt tyckande är du diktator.
”Det verkar ju logiskt och respektfullt.”
Nej, och respekt är heller inget man får gratis.
”Undrar vad den som får kommentaren tycker. Nej just det. Det är inte intressant för det är enbart vad kommentaren betyder faktamässigt och inte hur den kan upplevas som är av betydelse.”
Ja, annars kan man påstå vad som helst och skapa en diktatur på lögner precis som Hitler gjorde. Jag är demokrat. Jag är emot alla saker som skapar diktaturer av typen Sovjet, Nazityskland och Kina. Nu måste jag till jobbet, hadet gött svarar gärna på frågor när jag kommer baka

Problemet är att kvinnor allt för ofta använder sig av ursäkten att de inte lyckades med sin karriär (på det sätt de ville) pga av könsdiskriminering. Att denna diskriminering finns, vet vi, och det är något som måste ändras. Men inte ALLTID är den anledningen. Att det alltså bara fanns två kvinnor på scenen är inte automatiskt ett tecken till att kvinnorna blir diskriminerade i branschen (eller inte uppmuntrade) utan – och det leder oss tillbaka – att det inte finns så många kvinnor som är intresserade av det här. Och snälla tjejer som skriver här – kom inte nu med ”men jag gillar webb/it” – visst gör ni det, annars skulle ni inte läser den här bloggen. Men bara för att ni finns betyder det inte att de flesta kvinnorna är into tech stuff. För att det är de inte. Och det är anledningen varför branschen är en sausage fest (som är för övrigt ingenting vi killar kämpar för, det förstår ni säkert.)

Ha ha ha … dessa ständiga debatter om könskillnad och dess orättvisor jämt och ständigt.När ska folk släppa tramset och behandla varandra som de individer vi är eller det är så illa att somliga jämt vill hålla på med det mest uppenbara.Att vi är människor oavsett om vi har en penis eller vagina.Tack

”Ja och? Killar bryr sig lika mycket om hur snygga tjejer är som tjejer är fixerade vid hur framgångsrika killar är.”
@VEB: Med tanke på att du skriver att det finns inga ”strukturer utan individer” är det underligt att du ändå gör så strukturella uttalanden om vad killar och tjejer vill ha.
För att ge dig en inblick i en annan kvinnlig individs liv (jag) som inte alls verkar passa in i din världsbild så kan jag berätta att:
1. Jag tjänar mer än min kille
2. Jag skiter fullständigt i hur framgångsrik eller misslyckad han är
Jag är lite nyfiken på vilka kretsar du rör dig i som gör att du slår fast beteendena ovan. Låter som en trist miljö.

Ja kära nån.
Vet ni vad jag tror att det största problemet är? Att diskussionen blir just så här: svart och vit. Två sidor som slänger skit på varandra.
jag är less på att få höra att på grund av att jag är man och i reklambranschen så är jag en del av problemet: vår byrå har 4 män anställda på 11 pers. Under flera år var jag ensam anställd man. En kvinna som VD, tre av fyra delägare är kvinnor, ledningsgruppen har samma lön. Men eftersom jag är man och reklamare så blir jag en del av problemet?
Problemet är inte individer, det är kanske inte ens beroende på kön utan på att vi inte lyssnar och förändrar strukturer runt vårt grupptänkande.

Kristin:
”@VEB: Med tanke på att du skriver att det finns inga ”strukturer utan individer” är det underligt att du ändå gör så strukturella uttalanden om vad killar och tjejer vill ha.”
Jag gör inte strukturella uttalanden om vad tjejer och killar vill ha, jag gör generella uttalanden om vad tjejer och killar väljer. Strukturer är förklaringar, generaliseringar är beskrivningar. En stor skillnad mellan strukturer och generaliseringar är att generaliseringar ges det belägg för, strukturer tas för givna.
”För att ge dig en inblick i en annan kvinnlig individs liv (jag) som inte alls verkar passa in i din världsbild så kan jag berätta att:”
Du har fel, du passar utmärkt in i min världsbild. Du är den statistiska minoriteten och jag beskriver vad som är mest vanligt. Det finns ingen konflikt.
”1. Jag tjänar mer än min kille”
Ja, och vanligen ser det tvärtom ut. Internationella studier visar dessutom att ju mer en kvinna tjänar ju mindre sannolikt hon gifter sig med en kille som tjänar mindre.
”2. Jag skiter fullständigt i hur framgångsrik eller misslyckad han är”
Ja, och vanligen ser det tvärtom ut där också. En nyligen gjord svensk nationalekonomisk studie visade när mannen blir arbetslös ökar sannolikheten han blir dumpad för varje dag som går, när kvinnan blir arbetslös minskar sannolikheten hon blir dumpad för varje dag som går.
”Jag är lite nyfiken på vilka kretsar du rör dig i som gör att du slår fast beteendena ovan. Låter som en trist miljö.”
Jag baserar inte mina påståenden på mitt personliga liv så vilka kretsar jag rör mig i är inte viktigt för ämnet vi diskuterar, mina upplevelser styr jag över. Jag baserar mina påståenden på fakta.

VEB skrev: ”Orsaken manliga komiker lyckas bra är att män behöver förmågan att vara roliga för att attrahera kvinnor. Orsaken få kvinnliga komiker lyckas bra är att kvinnor inte behöver vara roliga för att attrahera män.”
Ligger väl något i det men samtidigt är det skillnad på att vara en skicklig,rolig, elegant och charmig konversatör som snärjer kvinnor och att stå på en scen och vara rolig på riktigt. Vill man bli riktigt rolig kan man inte vänta sig någon approval från någon, det finns inte så mycket att vinna alla gånger, annat än den egna glädje och stoltheten övar att vara rolig…
Så länge man snackar om humor som något som man ska använda för att få en belöning eller vinna något, så hamnar man snett.
Vill man vara riktigt rolig måste man kunna acceptera ensamhet, misslyckande och looserskap också.

Jack
”Ligger väl något i det men samtidigt är det skillnad på att vara en skicklig,rolig, elegant och charmig konversatör som snärjer kvinnor och att stå på en scen och vara rolig på riktigt.”
Faktum är att de killar som utvecklat professionella raggskolor ofta använder just handböcker i ståuppkomik. Det finns enorma likheter mellan ståuppkomik och raggning. 1. Du skapar en karaktär 2. Du skapar ett nummer, 3. du tränar det genom repitition 4. du framför det så att det verkar spontant. 5. Du har ett specifikt syfte. 6. Skratt (av rätt sort, du skall vara uppskattad, inte löjlig) från motparten markerar när du gör rätt.
”Vill man bli riktigt rolig kan man inte vänta sig någon approval från någon, det finns inte så mycket att vinna alla gånger, annat än den egna glädje och stoltheten övar att vara rolig…”
Du har rätt men drar fel slutsats. Det är exakt likadant i raggning, det är de killar som minst verkar behöva tjejer som får mest tjejer. Intrycket är givetvis helt falskt, du tränar på att verka inte behöva approval just som metod för att få det. Law of attraction!
”Så länge man snackar om humor som något som man ska använda för att få en belöning eller vinna något, så hamnar man snett.”
Ja, first rule of fight club…:) men den som hävdar det inte är något man gör för att få en belöning ljuger sig blå. Ingen ståuppkomiker är altruist. Just att inte verka behöva det är en av de vanligaste metoderna för att få belöning. Hela karikatyren bad boy som inte behöver nån får ständigt allt denne behöver. Det är en enormt framgångsrik taktik.
”Vill man vara riktigt rolig måste man kunna acceptera ensamhet, misslyckande och looserskap också.”
Faktum är att om du är riktigt rolig är du aldrig misslyckad loser. I dagens samhälle om du är riktigt rolig är du vanligen både känd och välbetald. Chris Rock är rolig, han anspelar på hur förtryckta svarta är i samma land där den bäst betalda skådisen är svart. Om Will Smith vore vit vad skulle han få betalt enligt Chris Rock? Tre miljarder per film kanske?

Det märkligaste med detta förbannat begåvade och tänkvärda inlägg är att det diskuteras. Jag är oerhört medveten om de biologiska skillnaderna mellan könen och vet också vad en cheerleader sysslar med, men, för att gå tillbaka till ursprungspostningen och lämna kommentarerna, vad kan vi göra? Jag kaskadkräks av kvotering. Det är fel väg att gå.
Jag jobbar med löjligt mansdominerade grejer: TV-frilansare och discjockey. Har ingen förklaring till varför det är så. Men det lär knappast ha med biologi att göra.
För övrigt blir jag så jävla förbannad när jag hör cheerleader-kommentarer av den typen som Paul sade. Det han gör är att han pissar på dem, varken mer eller mindre, och då är han inte värd att lyssnas till alls.

Studiomannen:
”För övrigt blir jag så jävla förbannad när jag hör cheerleader-kommentarer av den typen som Paul sade. Det han gör är att han pissar på dem, varken mer eller mindre, och då är han inte värd att lyssnas till alls.”
Jovisst! Det är klart värderingen att personer som tycker annorlunda skall censureras, tystas och kanske rentav sättas i läger där de lär sig ha rätt värderingar (i värsta fall låsas in) är praktiskt ibland.
Men inget av det han sade betyder på något språk direkt eller indirekt vad du påstår. Din tolkning är alltså grundad i ingenting. Ett rent påhitt för att få bestämma vad Paul får säga så du får kontrollera honom och införa nonsensåtgärder om han inte gör bot och bättring enligt den nya allsmäktiga lagen.

Fredrik, du sökte någon slags lösning.
Att män och kvinnor är olika är ett faktum. Att de flesta som arbetar i webb och it-branschen är män är också ett faktum. De är väl rätt få branscher där det är 50-50 eller?
Jag tror inte på lagstadgade pappadagar, kvotering eller gräddfiler däremot tror jag att media och konferensanordnare (ex.SIME) måste lägga lite mer tid på att hitta de riktigt duktiga kvinnorna och visa upp dem.
Eftersom det finns så många män i branschen (och de hörs)är det lätt att hitta duktiga intervjuoffer/talare däremot är det svårare att hitta de duktiga kvinnorna. De är färre och för att hitta dem får man lägga ned lite tid på research – ganska logiskt. Det kanske inte gjordes i just SIME-fallet?
Om man känner sig diskriminerad på t ex arbetsplats tycker jag man ska säga upp sig och gå ut och tala om det – häng ut företaget. Nätet och sociala medier gör detta möjligt. Om man inte står upp för sin sak så kommer vi heller inte framåt.
Oavsett bransch är kvinnan alltid i överläge – vi har fått den fantastiska gåvan att föda barn. Ingen lön, makt, anseende eller partnerskap kan någonsin mäta sig med den upplevelsen.

För det första är de duktiga kvinnorna ofta ganska få, men det är inte ens det största problemet. Det största problemet är att de riktigt duktiga och framgångsrika kvinnorna vanligen tackar nej gång på gång. Så fort de når nån vart börjar de göra sig otillgängliga.
”Så varför tackar kvinnor som uppnått ett visst mått av framgång och kredibilitet betydligt oftare nej än motsvarande män?
Jag vet inte. Dålig självförtroende? Dryghet? Slöhet? Självgodhet? Ointresse? Jag har faktiskt ingen aning. Men så är det.”
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/fredrikvirtanen/article561638.ab

Jag tycker detta inlägg var grymt!
Blir dock besviken när jag läser kommentarerna, det blir återigen att kvinnor MÅSTE hävda sig och att männen blir förolämpade.
Kan vi inte sträva för att ändra vårat synsätt och faktiskt få ett jämlikt samhälle? Tänker inte gå in för mycket på att hävda mig som kvinna och ge många exempel på hur vi inte får samma chanser/uppmuntran.
Jag som ung kvinna har en dröm och ett intresse inom webb & digitala möjligheter. Jag strävar efter att få stå där på SIME, att få ha jämlika medarbetare (oavsett kön utan enbart på kompetens) och inte låta mig själv nedslås utav andra fördomar för då kan jag lika gärna ge upp.
Men istället får ja väl kämpa vidare, tills den dagen då Bison skriver detta igen och möts av ”halleluja” och instämmande kommentatorer om hur vi kan förbättra situationen.
Men kom igen nu, vi vill väl alla att det ska vara jämlikt? Oavsett kön,ursprung och även ålder?
Kan vi,så ska vi få möjligheten att få visa det!

Gabriela
”Jag tycker detta inlägg var grymt!
Blir dock besviken när jag läser kommentarerna, det blir återigen att kvinnor MÅSTE hävda sig och att männen blir förolämpade.”
Kvinnor får hitta andra sätt att hävda sig än att skylla allt de inte gillar på män.
”Kan vi inte sträva för att ändra vårat synsätt och faktiskt få ett jämlikt samhälle?”
Det handlar faktiskt inte om synsätt, det handlar om verkligheten. Jag är trött på personer som säger saker de har noll bevis för.
”Tänker inte gå in för mycket på att hävda mig som kvinna och ge många exempel på hur vi inte får samma chanser/uppmuntran.”
Som kvinna får du bättre chanser/uppmuntran än de flesta män. Problemet är att du som kvinna är mest sannolik att strunta i de flesta män och jämföra dig med de bästa männen.
”Jag som ung kvinna har en dröm och ett intresse inom webb & digitala möjligheter.”
Det har massor av män också, de flesta av dem kommer inte att slå in. När du jämför ditt KÖN med enbart de män som lyckades så kallas det snett urval i vetenskap. Ungefär som att jämföra Kvinnliga tyngdlyftare med Riksgenomsnittet män för att få påstå kvinnor är starkare än män.
”Jag strävar efter att få stå där på SIME, att få ha jämlika medarbetare (oavsett kön utan enbart på kompetens) och inte låta mig själv nedslås utav andra fördomar för då kan jag lika gärna ge upp.”
Exakt det gör många män också. Och då männen som gör det är många fler än kvinnorna som gör det blir resultatet därefter. Men de flesta mäns drömmar slår inte in, vad du gör är tittar enbart på de få män som lyckades och tycker DU jämfört med dem skall ha lika stor rätt till framgång.
”Men istället får ja väl kämpa vidare, tills den dagen då Bison skriver detta igen och möts av ”halleluja” och instämmande kommentatorer om hur vi kan förbättra situationen.”
Bison kan leka riddare och skydda damer bäst han vill det ändrar inte fakta. Du vill mäns rätt att bli styrelseproffs men du vill såklart inte ha mäns rätt att bli uteliggare på köpet. Det pris män betalar är du lyckligt omedveten om. Du ser uppenbarligen bara de fina männen.
”Men kom igen nu, vi vill väl alla att det ska vara jämlikt? Oavsett kön,ursprung och även ålder?”
Det är redan jämlikt! Vill du försöka hamna på SIME så gör det. Men precis som för de flesta män är risken stor du inte hamnar där. Män accepterar detta, så när du vill ha särbehandling är jämlikhet raka motsatsen till vad du pratar om Gabriela.
”Kan vi,så ska vi få möjligheten att få visa det!”
Du har samma möjlighet som en man att göra det. Det är bara det att du också har samma möjlighet som en man att misslyckas. Män lyckas inte automatiskt men jämför man sig bara med de redan lyckade männen då får man såklart din världsbild att män har det så bra.
Om män har det så bra hur kan det finnas transsexuella män som opererar pm sig till kvinnor? Frågat dig den frågan nån gång?

Intressanta frågeställningar. Intressanta kommentarer. Samma saker gäller för företagande och entreprenörskap. Men allt har ju blivit lite… söndertjatat? Tyvärr. Tjejer/kvinnor finns visst. Däremot syns de inte lika mycket, av någon anledning. Kanske har de inte samma behov? Strukturen/ strukturproblemet tror jag beror lika mycket på båda parter, män som kvinnor.
http://www.kreafon.se/blog/2008/11/18/var-ar-brudarna/

Jag vet inte hur jag ska göra (för att svara på Fredriks ursprungliga fråga). Jag håller med, men jag vet inte vad jag ska göra. Ta upp skiten?
Anställa kvinnor? Det gör jag. Säga att de är superbra? Det gör jag. Men sen då. Ska jag själv ställa mig åt sidan till förmån för…vem?

Välformulerat!
Letar upp en bok jag läste på statsvetenskapen för massor med år sedan:

”Att mannen är norm innebär att mannen ständigt beskrivs som den allmänna personen medan kvinnan beskrivs som den specifika, den särskilda och avvikande.

Så allmän blir mannen att endast kvinnan har kön.”

(Wendt Höjer/Åse – Politikens Paradoxer)