Bisonblog

Samhälle, internet, media

Presidentkandidaternas fejkade närvaro i sociala medier

Jag tror att det blir jämt skägg mellan McCain och Obama i presidentvalet nästa vecka. Jag tror dock att Obama vinner, men inte speciellt överlägset som sagt. Jag tror inte att de båda kandidaternas närvaro i sociala medier kommer att vara det som avgör valet, hur gärna jag själv, pr-byråer eller chefredaktörer än skulle vilja det. Vi som lever i den svenska webbubblan vill gärna förstärka de sociala mediernas inflytande och roll i olika skeenden, både inom företagsvärlden och det politiska livet. Och visst ser jag varje dag exempel på just det inflytandet, men samtidigt handlar ett politiskt val om så otroligt många parametrar att nätnärvaro bara kan räknas som en av hundratals mätpunkter för framgång.

Däremot har jag fördjupat mig en smula och skrivit en artikel för Internetworlds räkning om just presidentvalskampanjandet i sociala medier. Här är den:

Den sociala valrörelsen

De amerikanska presidentkandidaterna satsar hårt på att finnas tillgängliga i sociala medier. Men mycket tyder på att det handlar om kejsarens nya kläder när partiernas pr-staber rycker ut på nätet.

Obama
Under parollen ”Obama everywhere” presenterar den amerikanska presidentkandidaten Barack Obama alla de sociala sajter han finns representerad på. Det är allt från Facebook och Myspace till Youtube, Flickr och Twitter. Och tillväxten i antalet medlemmar som ansluter sig till Obamas olika onlinekampanjer har varit stark.

Enligt Elaine Young, professor i marknadsföring och e-business management vid Champlain College i Vermont, har till exempel antalet personer som registrerat sig som ”supporters” på Obamas Facebook-sida ökad från cirka 150 000 personer till närmare en miljon under det senaste året.

Republikanernas kandidat John McCain är förstås inte långt efter när det gäller närvaro, även om han fått se sig slagen av Obama både när det gäller antalet sajter där han går att följa och antalet personer som följer honom.

Det är dock lätt att stirra sig blind på antal registrerade kontakter eller besökare på de olika sajterna. Men använder kandidaterna de sociala tjänsterna på det sätt de är byggda för?

Mccain
Elaine Young har undersökt hur de båda presidentkandidaterna använder sociala medier i sitt kampanjarbete. Och hon är inte imponerad. På sin blogg beskriver hon hur både McCain och Obama använder mikrobloggtjänsten Twitter, vilket får ses som relativt nydanande, men hur de båda kandidaternas meddelanden ofta är relativt opersonliga och går ut på att beskriva var och när nästa framträdande äger rum.

Elaine Young tycker att besökarna blir matade med samma återvunna information som de kan få var som helst. Så vad ska kandidaterna göra? Enligt Young måste de använda tekniken som hävstång. De måste skriva något personligt och inte bearbetat. Hon ger ett exempel på vad hon skulle vilja att Barack Obama själv skrev på sin blogg, istället för det hans pr-medarbetare skriver i dagsläget:

”Är på väg mellan två framträdanden och försöker komma på vad jag ska säga till människorna i *sätt in en kämpande stad här* när vi ser utvecklingen av den finansiella krisen. Det här är en kris olik alla andra vi sett och det kommer att bli mitt jobb att regera och göra skillnad. Och hur ska jag göra det? Vi måste skydda skattebetalarna och husägarna. Vi måste se till att pensionsplanerna håller måttet. Jag planerar att *sätt in åtgärder här*… oj, nu är vi framme. Bussen har precis kört in i *sätt in valfri stad*.”

Det tog bara två minuter för Elaine Young att skriva det korta meddelandet, tid som hon tror att de båda presidentkandidaterna skulle kunna avsätta för att bli mer transparenta och relevanta i sina onlinekanaler. Hon tror dock inte att någon av de amerikanska presidentkandidaterna kommer att våga skriva så pass öppet om vad och hur han tänker. Rådgivare och pr-människor är rädda för att eventuella uttalanden skulle kunna ske av misstag, enligt Elaine Young.

– Bloggar existerar för att skapa nätverk men det de politiska kampanjmakarna gör är att använda en plats på deras sajt till att låta en grupp människor skriva saker som bara handlar om att skänka pengar, titta på den senaste reklamfilmen eller höra en snyfthistoria som gör att du röstar på oss. Suck. Här sker ingen innovation, skriver Elaine Young på sin blogg.

Men är det politiska kampanjarbetet i sociala medier bara en kuliss, en kejsarens nya kläder i valrörelsesammanhang?

– Betydelsen av framgångar på webben och i sociala medier har i delar varit lätt överdriven, säger Daniel Alsén som är reporter och ansvarig utgivare för Politikerbloggen.se – en blogg som flera gånger varit i ropet för sina avslöjanden och sitt sätt att rapportera om svensk politik.

– Men visst spelar de roll. Obamas starka närvaro på nätet beskrivs av många som motorn till hans välfyllda kampanjkassa. De båda presidentkandidaternas kampanjorganisationer hade inte heller kunnat nå samma storlek och engagemang utan delaktighetsstrategin.

Politikerbloggen köptes av TV4 under 2007 och de båda reportrarna Daniel Alsén och Niklas Svensson tillhör TV4 Nyheterna respektive TV4 Nya medier. Daniel Alsén tror att utvecklingen av sociala medier kommer att påverka både amerikansk och svensk politik framöver.

– Ur ett svenskt perspektiv spelar de sociala medierna nu en viktig roll i själva partiorganisationerna. Idéer och politiska strategier skapas i helt andra nätverk och miljöer än tidigare. Det stärker partierna, som länge befunnit sig i en nedförsbacke. Nu har man plötsligt en möjlighet att åter bli ett intressant alternativ för politiskt engagemang, säger han.

Det kan också bli lättare att påverka idéformulerandet och partiernas agenda nerifrån och upp tror Daniel Alsén.

– På längre sikt kan utvecklingen, med start i dagens sociala medier, skapa en helt ny politisk arena där idéer på riktigt växer och formas från gräsrotsnivå. Partierna kommer i växande omfattning att arbeta allt mer aktivt med sociala medier och nya kommunikationsvägar. När vardagsdebatten lämnar köksbordet är de politiska frågorna inte längre förbehållna de aktiva politikerna.

Men hur stor effekt kommer det frenetiska kampanjarbetet på den sociala webben att få i presidentvalet? Daniel Alsén är tveksam till att just framgången i de sociala medierna är det som kommer att avgöra valet.

– De amerikanska valmönstren är svåra att förutse och styrs av många faktorer. Just delaktigheten som kampanjerna byggt är dock en faktor som talar för att folk faktiskt tar sig till valurnorna, säger han.

– Samtidigt är de politiska systemen oerhört trögrörliga. I USA har dessutom starka särintressen en tung roll i den politiska processen. Medan de talar emot ett egentligt ökat inflytande inom överskådlig framtid innebär de sociala medierna en möjlighet till starkare genomlysning av beslutsprocesserna – vilket stärker demokratin, säger Daniel Alsén.

Obama-volvo

Obama Volvo 245, San Francisco i maj 2008.

Foto Obama: wa-j
Foto McCain: wigwam

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Föregående

Som Spotify för musikvideos

Nästa

Internetannonsering i blindo

1 Comment

  1. De politiska partierna runt om i världen, och speciellt i Sverige, kämpar med sviktande engagemang, medlemstalet sjunker, de har svårt att rekrytera kandidater etc. Samtidigt kan man konstatera att människor inte slutat bry sig om politiska frågor. Debatten kring fikaborden har inte upphört utan fortsätter med samma intensitet som den gjort tidigare. Det traditionella sättet som partier tar tillvara engagemang funkar inte med dagens väljares livspussel. Därför tror jag att de sociala medierna kan vara ett sätt att ta tillvara engagemang och intresse för politiken. Möjligheten att vara microengagerad har större effekt än att inte vara engagerad alls. De sociala medierna är kanske inte det som helt avgör valet men jag tror att de kommer att ha en betydelse. Om en kandidat genom som sin ”fejkade” närvaro kan få en ytterligare väljare att rösta så har det betydelse. Om en kandidat kan få in några ytterligare dollar till sin kampanj spelar det roll.
    /Björn

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén