Bisonblog

Samhälle, internet, media

Vem äger ditt varumärke som journalist?

Jag följer ett gäng journalister via deras egna bloggar. Ofta länkar de (och jag) till artiklar vi skrivit för olika uppdragsgivare, eller nämner andra typer av uppdrag där vi är inblandade. Det är ofta ett bra sätt att inte göra ”dubbeljobb” utan istället lyfta in det arbete vi gjort utanför bloggen och samtidigt berätta för läsarna vilka andra sammanhang vi verkar inom (= karriärbyggande).

Men hur mycket av vårt varumärke säljer vi till våra kunder egentligen?

Jag vet att den skarpa tidningsbloggaren Olle Lidbom arbetar i eget bolag men kan också läsa en ingress till en artikel om Chrome i Dagens Industri, med orden ”DI:s Olle Lidbom har testat och han är inte helt nöjd.” Det skulle även kunna ha stått ”Granskningsnämndens Olle Lidbom har testat och han är inte helt nöjd.” eller ”Expressens Olle Lidbom har testat och han är inte helt nöjd.” eftersom Olle är verksam även hos dessa aktörer.

Själv har jag som frilans flera gånger refererats till som ”ägd” av olika tidningar – till exempel  ”Internetworlds Fredrik Wass” eller ”Veckans affärers Fredrik Wass”. Och inte mig emot. Det ska väl i första hand ses som smickrande om en
uppdragsgivare tycker att jag som journalist har en sådan betydelse för
tidningens varumärke eller artikelns trovärdighet att jag lyfts upp i
en ingress.

Och i Internetworld är jag ju även fast redaktör för ett uppslag i varje nummer och finns med i redaktionsrutan, ett upplägg jag delar med till exempel Urban Lindstedt, Pierre Andersson och Lisa Bjerre som också ansvarar olika delar i tidningen på frilansbasis. Vi har alla flera uppdragsgivare än Internetworld förstås, och vi har alla egna bloggar där vi skriver om branschrelaterade saker.

För merparten av läsarna lär det här fenomenet inte heller spela så stor roll då de kanske inte bevakar specifika skribenter i någon större omfattning. De får då uppfattningen att ”DI:s Olle Lidbom” faktiskt sitter i DI:s lokaler på Torsgatan i Stockholm om dagarna och jobbar.

Är det här ett fenomen som alltid funnits men som blivit mer komplext när journalister och skribenter skaffat sig egna medieplattformar i form av bloggar eller sajter? Är det viktigt att särskilja fast personal från frilansare? Kan det vara förvirrande för läsarna att olika tidningar utfäster "äganderätten" för samma skribenter, eller är det att vara allt för navelskådande ur mitt perspektiv?

Vem vinner mest på att en skribent blir förknippad med en publikation – tidningen eller journalisten? Ja, det beror förstås på vem skribenten är och vilken publikation det är. Och det är också därför jag tycker det är intressant att lyfta den här frågan. För hur stark är en tidnings varumärke om det är dess frilansskribenter som bygger det? Och vad vore en frilansskribents varumärke utan vetskapen om vilka tidningar eller uppdragsgivare personen jobbar för? Är det här en harmonisk symbios där två parter har lika mycket att vinna, eller finns det en annan sanning?

Jag har inga svar utan mest lösa funderingar och det vore intressant att diskuterar gärna frågan med dig i kommentarsfältet till det här inlägget.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Föregående

Nytt upplägg för såddkapital till tidiga startups

Nästa

Okunskap leder till medieförakt

18 Kommentarer

  1. Tja, nu arbetar jag inte för någon tidning, men ändå… Bra artikel! Intressant.

  2. Intresanta tankar, detta borde Journalisten belysa oftare. Det blir bara fler och fler frilansare och trovärdighet är allt. Skulle vara intressant att höra redaktörernas syn på detta….
    Bra inlägg.
    mvh d

  3. In the old days var frilansare synonymt med arbetslös. Nu när journalistiken/innehållet snarare än anställningsformen avgör börjar det jämna ut sig. Du är inte lika beroende av dina uppdragsgivare som de är av dig. Att vara ”fast anställd” betyder i första hand att du sitter fast..

  4. Både publikationen och journalisten måste tänka på hur ett samarbete slår mot sina respektive varumärken. Ofta går det att hitta synergier.
    En intressant relaterad fråga är hur mycket och på vilka sätt journalister jobbar med sina personliga varumärken…
    Jag kommer spontant att tänka på konceptet ”brand inside” eller ”ingridient brand”, tänk Gore Tex eller Intel. Varför inte ”Bison inside”?!
    Bra post!
    Anders@Booli

  5. Intressant! Det här ska jag fundera på under dagen och sedan försöka ha något smart att tycka om.

  6. Martin Persson

    Intressant och initierat som vanligt, Fredrik.
    Men klyschan om att personalen är företagets viktigaste resurs är väl egentligen inte begränsad till om personalen utgörs av fast anställda, projektanställda eller konsulter/frilansare? Det är ju alltid de involverade människornas samlade kompetens, oavsett anställningsform, som bygger varumärket i den värld vi jobbigt ofta gärna kallar kunskapssamhället?
    Och generaliserar man det ytterligare blir resonemanget så okontroversiellt som att människor behöver jobb, företag behöver arbetskraft. Vi har bara varandra…

  7. @Anders Kyhlstedt: Kul liknelse!
    @Hyttfors: Ja, så kan det vara. Men det gäller ju bara de som har ett tillräckligt starkt varumärke på egen hand så att säga.
    @Lidbom: Kul!
    @Martin Persson: Bra resonemang. Frågan är om och hur stor roll det spelar för läsarna?

  8. Intressant, men det måste kompletteras med redovisning av intressen. Jag ogillar att ens behöva misstänka en journalist eller tidning för att ha andra syften än att lära mig något nytt.
    Aftonbladet som dissar iPhone för att det inte fungerar med vanliga nedladdningsbara ringsignaler och samtidigt någon centimeter längre upp säljer vanliga nedladdningsbara ringsignaler.
    Amerikanarna är ohyggligt noga med att redogöra för alla former av potentiella intressekonflikter. Svenskar är värdelösa. Och problemet blir bara värre när snart alla frilansar på olika håll, precis som du beskriver.

  9. Vi skrev alltid tidningsnamnet i genetiv före skribentens namn för att signalera att han/hon regelbundet skrev för och på uppdrag av tidningen ifråga.
    För även om man la ut jobbet på frilansare, vilket skedde i allt större utsträckning, så ville man ju visa att man hade ett nätverk av allierade.
    Detta under de många år jag var redaktör, chefredaktör för magasin.

  10. Tina Svenby

    Jag som läsare kan i alla fall säga att just du har vunnit en hel del på att synas i Internetworld. Efter att ha prenumererat på tidningen o fastnat för dina kolumner var det inte svårt att hitta dig på nätet… Sen kanske jag hade gjort det oavsett om det stått redaktör eller frilans i tidningen… Intressant diskussion o reflektion, det viktiga är ju du som frilansare är noga med att framställa det som känns rätt för dig.

  11. Tidningar förstärker sina varumärken genom alliera sig med personer, profiler. Dessa ger tidningen personlighet.
    Profiler är menade att framställas som experter och experter stärker tidningens trovärdighet.
    Att liera sina varumärken med namn ser jag alltså som tidningens varumärkesbyggande.
    Det största problemet för oss skribenter är att många tror att man blir oändligt rik, får oinskränkt makt och blir invald i inflytelserika hemliga sällskap av att vara ”DI:s” eller ”Expressen Kulturs”…
    /

  12. Säljer en tidning fler artiklar för att en journalists varumärke (namn), eller kanske teori, eller dokument, eller titel för den delen används så borde det gå att få in i avtalet parterna emellan. Om inte annat till nästa avtalsförhandling. Det är väl det mest konkreta resultatet av denna ”varumärkessnyltning”. I övrigt är det väl mest smickrande, som du skriver.

  13. Båda parter har oftast att vinna på samarbete. Men ibland blir det komiskt, som när Årets bild delas ut varje år. Då slåss tidningarna om frilansfotograferna och framställer dom som sina egna.
    Jag hörde också Mustafa Can berätta om när han fick stora journalistpriset 2002. Efter att länge ha jobbat som frilans åt DN, och inte åtnjutit större uppskattning på tidningen, beskrevs han plötsligt som DN:s Mustafa Can. Enligt egen utsago blev han rejält sur på DN, eftersom det bara handlade om att DN ville sola sig i glansen.

  14. Mycket intressanta resonemang. Själv hamnar jag ibland i situationer när jag ringer upp folk att jag inte riktigt vet om jag ska presentera mig som Internetworld, E-handelstrender eller Uppkopplat. Samma sak när jag ska begära pressackreditering.
    När man börjar röra sig fritt mellan olika medier och publiceringsformer får man också en del märkliga erbjudanden som när Market i princip ville att jag skulle arbeta gratis i ungefär en dag för att det var bra marknadsföring för mig.
    Din bloggpost är väl värd att diskutera och jag återkommer med ett inlägg på Uppkopplat.

  15. Intressant!
    Men som en observatör utanför mediesvängen – är det bara jag som tycker att ”Veckans Affärers Fredrik Wass” mer är att introducera och ge en kvalitetsstämpel åt journalisten från tidningens håll (som läsaren naturligtvis har orubbligt förtroende för eftersom man köpt/prenumererar/surfar in på sidan) – än vice versa?

  16. Ett par reflektioner kommer när jag läser detta.
    * Som frilansare behöver man vara sin egen brand manager. Man får vara noggrann med vilka samarbetspartner man väljer för att vårda sitt varumärke. Om mitt och tidningens varumärke passar ihop tror jag det nästan ofelbart blir vad Fredrik kallar för en lycklig symbios.
    * Vad gäller läsarnas förvirring så tror jag tyvärr den finns där, iallafall bland de som över tiden lägger märke till journalistens namn – det vill säga de som är specialintresserade av ditt område.
    Är det dåligt? Jag vet faktiskt inte. Så länge alla varumärken som är inblandade passar ihop bör det väl bli plus i alla ändar? Internetworld och Veckans Affärer ger varandra kredd genom Fredriks namn?
    * Den intressantaste delen i ämnet tycker jag är:
    I dag är det väldigt få skribenter vars varumärke är starkare än de tidningar de skriver för.
    Det tar tid att bli en auktoritet inom sitt ämne och kräver oftast medveten exponering av ett stort medie.
    Kan våra egna medieplattformar ändra på den saken?
    Många är ju inne på att trovärdighet kommer bli mer personanknytet i det nya medielandskapet.
    Jag tror det betyder att nischade frilansar kommer att bli starkare än tidigare. Det är bra!

  17. Knut Karlsson

    Runt 500 arkitekter och ingenjörer har i dagsläget skrivit under för en ny utredning av attacken den 11:e september 2001. Rapporten har redan lätt till 2 krig. Vågar du granska bevisen och stå upp för sanningen?
    http://www.ae911truth.org/http://www.ae911truth.org/
    To research and to disseminate the truth
    of the 9/11 “collapses” of all 3 WTC high-rise buildings
    to every architect and engineer

  18. Knut Karlsson

    Runt 500 arkitekter och ingenjörer har i dagsläget skrivit under för en ny utredning av attacken den 11:e september 2001. Rapporten har redan lätt till 2 krig. Vågar du granska bevisen och stå upp för sanningen?
    http://www.ae911truth.org/http://www.ae911truth.org/
    To research and to disseminate the truth
    of the 9/11 “collapses” of all 3 WTC high-rise buildings
    to every architect and engineer

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: