Hur botas massflykten från svenska communities?

Hur ska en communityägare hantera massflykt när nya aktörer helt plötsligt decimerar medlemsbasen till ett minimum på kort tid? Frågan blev aktuell förra året när Facebook skakade om communitysverige och minskade besökssiffrorna hos lokala aktörer som Lunarstorm och Playahead. Nu rapporteras det om att Facebooks medlemsantal i USA börjar sjunka för första gången. Vad händer härnäst? Nyligen föreläste jag för Schibsteds communityansvariga och samma frågeställning dök upp även där. Går det att någonsin vara säker på att medlemmarna finns kvar om en månad, eller ett halvår? Daniel på Mindpark skriver bra om fenomenet och gör en liknelse vid olika nattklubbar som ofta blir ”inne” under en tid för att sedan ersättas av nya ställen.

”Inget varar för evigt. Tar du bort teknikens hårdvara och mjukvara från web 2.o så består de sociala nätverken till syvende och sist av människor och människor tröttnar.” […] Uteställen är väldigt beroende av antingen hypen som växer upp omkring dem, eller stämningen och det nischade varumärke de lyckas bygga upp. Nattklubbar fungerar på grund av två faktorer, deras status som ny och spännande aktör, eller på grund av att de lyckats flirta till sig av skara trogna kunder som lojalt kommer tillbaka eftersom det är “deras” ställe.” Hela inlägget.

Hur ska då en communityägare kunna ”skydda sig” mot massflykt och är det överhuvudtaget möjligt? Daniel tror att nischat är ett av svaren. Precis som i vanliga samhället så vill människor gå till platser (nattklubbar) anpassade till deras smak och intressen. Det är helt enkelt svårt att skapa communities som passar alla. Även om det var möjligt i nätets begynnelse i brist på konkurrens.

Min reflektion är att digitala mötesplatser som passar alla snarare handlar om infrastruktur på nätet. Inte sajter. Om internet är den digitala infrastrukturen och Facebook inte är det, då kanske Googles OpenSocial är något mittemellan – en möjlighet för utvecklare att göra applikationer åt flera olika nischade sajter med samma språk. Kanske ligger svaret på frågan om massflykten att som liten lokal aktör satsa på att renodla det man är bra på och samtidigt sätta in sin sajt i ett sammanhang med fler aktörer.

Jag tror att framtidens communityframgångar ligger i att skapa sajter inuti sajter, anpassade för otrogna användare. Användare som har en webbhorisont som är långt bredare än 1-2 sociala sajter och några bloggar per person. Och genom att göra din smala grej grymt bra får du ett gäng hängivna användare som antagligen är mer värdefulla än tre gånger så många halvljumma besökare utan något större intresse. Om dina hardcoreanvändare dessutom kan använda din sajt i kombination med andra sajter så är lyckan gjord.

11 kommentarer

Eller så är det dom lokala communitysen som ändå överlever till sist? Om man tänker andra medier så står lokaltidningarna (local news) trots allt högt i popularitet ”ute i landet”. Inte riktigt lika applicerbart i Stockholm kanske.

Grejen med sociala mötesplatser på internet är att de alltid har funnits. Det är inget nytt som dykt upp i och med 2.0-hypen. Jag minns när vi bbs:ade 1995 och usegroupade 1998 för att sedan börja lunarstorma 2000.
Folk vill mötas och snacka skit, byta erfarenheter och därefter ragga upp varandra. That´s it.
Eller med andra ord: Det fanns nattklubbar redan på 1920-talet, värdshus på medeltiden och John Travolta gick på nattklubb 1977.
Vi borde rikta blicken högre. Vad är egentligen intressant och viktigt?

Jag håller med Jack. Det där är samma analys om och om igen. Om diskussionen inte blir mer specifik och nyanserad kommer vi inte vidare.
Så vad ÄR intressant och viktigt?
Mitt svar på den frågan är en fråga om hur tekniken påverkar människan hellre än hur tekniken påverkar tekniken. Intressant är hur kulturen utanför communityt förändras av densamma (inte hur mediaklimatet förändras för god sake! zzzz).
Inte för eller emot utan sätt in skiten i en större kontext.
Eller tvärtom vad exakt händer innuti communityt, på Hamsterpaj. Ja, folk raggar på varandra och snackar skit – men mer exakt. Vad förändras. Vad är detsamma.
Nyans då!

Jag tror att nischade sajter alltid kommer att vara ett framgångsrecept. Men det är rimligtvis inte den enda vägen till framgång. Titta på LunarStorm som funnits med sedan senare delen av 90-talet (då som Stajlplejs). Förvisso tappar de nu många besökare, men jag skulle inte bli förvånad ifall de finns kvar om några år samtidigt som andra i ett längre perspektiv betraktas som dagsländor – de kom och gick.
LunarStorm har medvetet satsat på att INTE vara ”flavour of the month” eftersom det inte skapar förutsättningar för att växa på sikt.
Det stora problemet med både nischade och breda nätgemenskaper är nog annars storleken. Initialt är tillväxt av godo – men snabbt blir storleken en belastning eftersom det blir svårare att känna ”commitment” när det blir alltför många som deltar. Känslan av exklusivitet och gemenskap försvinner helt.

Nyckeln till att överleva som community i längden är ständig utveckling av format och funktioner. De enda som kommer att klara detta är de som fullt ut omfamnar Webb 2.0 och gör det enkelt att publicera och dela med sig av innehåll.
Facebook är i dagsläget bäst på detta och har inte stagnerat i en stelnad form. Snart är ännu en omgång nya funktioner på plats…
http://www.techcrunch.com/2008/02/26/facebook-gets-more-orderly-multi-tab-for-profiles/

Definitionen av nischad vs bred används vårdslöst upplever jag.
Nischad och bred kan man vara det? Bred och nischad?
En plattform full av web 2.0 möjligheter med fönster i fönster och rss-flöden i alla möjliga inegrerade plattfomar och djupa dupja ”rabbit holes” att nischa ner sig i… kanske är en teknikbögs våta dröm. Det är dock absolut inte det som avgöra the battle of the communitys.
Intuitiv design,
marknadskontextuell timing, värdebyggande(varumärke och relation till användarna),
tekniken
en uppriktig mening med föreningen.
5 grejer att ge jämställd prioritering.

Problemet med FB enligt mig är inte att det blivit för stort utan snarare att systemet är alldeles för svåröverskådligt. Bristfällig sökfunktion och dålig funktionalitet för grupper (som någon ovan nämnde sajter i sajten) är bara två av problemen jag anser kan bli FB’s stora misstag. I mitt tycke är snarare FB en förlängning av hitta.se än en mötesplats. Jag tor den viktigaste pusselbiten i att lyckas är att få medlemmarna att känna samhörighet med andra och att utbyta relevant information. FB ger inte den möjligheten på grund av sin usla gruppimplementation.
I flertalet kommentarer ovan nämns ”nischad” som en del av grundreceptet. Jag skulle bara vilja understryka att med ett överskådligt system och med väl implementerat gruppstöd så kan var medlem själv välja den eller de nischer han/hon är intresserad av samtidigt som själva huvudsystemet alltså inte är nischat åt något håll.