EXTRA: Rubrikchock och fulkultur på nätet, vi har hela listan

Helena Ehnbom noterar klickkulturens påverkan på nätjournalistikens rubriksättning.

”Finkultur lyfts på papper och fulkultur på nätet? Nobelpristagare i tidningen och nakengrannar på nätet? Ja, det ser så ut. Och som sagt, det är inte helt obefogat. Finkulturen finns ju på nätet med, bara inte lyft på förstasidan. För den genererar inte lika många klick. Journalistiken online kommer inte kunna undvika att vara klickdriven. Det finns för- och nackdelar med det. Jag återkommer till dem.”

Lite osorterade tankar från mig:
Personligen kan jag ha svårt för den klickfrämjande journalistiken, i alla fall när jag själv är avsändaren. Rubriker måste skruvas och suga in läsaren. Det ska spelas på de mest grundläggande mänskliga reaktionerna. Givetvis beundrar jag gänget på Aftonbladet.se som gjort webbrubriker till en konstart. Jag finner mig klicka på artiklar som jag egentligen inte är intresserad av, bara för att rubriksättningen är så skickligt gjord. Inget fel i det, men det är intressant att jämföra olika mediers påverkan på innehållet, så som Ehnbom gör.

När jag bläddrar i en tidning samspelar rubrik, ingress, bilder, bildtexter, faktarutor och brödtextens disponering för att ge artiklarna ett uttryck – ett signalement om vad jag kan förvänta mig som läsare. Då måste inte rubriken vara fyrtornet, det kan lika gärna vara bilden eller en skickligt gjort formgivning som drar in mig i texten. På webben är det annorlunda. Visst, både rubrik, bilder och ingress hjälper till, men ofta på mindre utrymme. Jag vet dessutom inte längden på artikeln eller hur den är disponerad innan jag har klickat mig fram till fullpostsidan. Dessutom vet läsaren att nästan alla artiklar inom en och samma sajt är formgivna enligt en mall. Inte så mycket utrymme för överraskningar alltså.

Och blogginlägg ska vi inte ens tala om. Där ska rubrikerna samsas på bloggportaler, i rss-läsare och i länklistor lite varstans. Ofta betyder rubriken väldigt mycket för att skapa uppmärksamhet kring inlägget och i alla fall få läsaren att ägna ett informationsstressat ögonkast istället för att omedelbart markera inlägget som läst och glömt. Rubriken på ett inlägg ska kunna existera helt skilt från både sin ursprungliga bloggs utseende och själva texten i inlägget.

Fördelarna är att skribenterna tvingas bli tydliga och informativa i rubriksättningen. Nackdelarna är att det sällan finns utrymme för fantasi och riktigt vassa rubriker som tillsammans med bilder eller illustrationer skapar en helhet. Jag tror precis som Ehnbom att det är en utveckling som är svår att hindra. Däremot tycker jag mig se en uppgång för bildjournalistiken på nätet. Allt oftare får vi se bildreportage och snyggt gjorda collage i anslutning till artiklar. I takt med att bredbandsutbyggnaden skett så finns också utrymme för betydligt mer grafik- och mediafylld journalistik. Låt oss utnyttja kraften i bandbredden och göra webbjournalistikens form spännande igen.

3 kommentarer

Intressant.
Tidigare roade jag mig mycket med att kolla rubriker, text, bild och sammanhang i damtidningarna dvs Svensk Damtidning m fl.
Just för att det var så kul och så fel och ofta så knasigt. Där får man träna sina associationsbanor minsann. En prinsessa med en hund i famnen – rubriken säger. Hon är så glad åt sin förstfödde.

Mycket bra poäng med bildjournalistiken. Den verkar blomstra av klickekonomin, inte helt oväntat.
Jag hoppas också, precis som du, att webbjournalistiken inte utarmas i jakten på klick utan att man inser vikten av att arbeta med rubriker som har relevans för artikeln. Annars kommer man, förr eller senare, att tappa läsare. Det är en fin balansgång.
Tillspetsat men relevant kanske skulle kunna vara ett honnörsord i onlinerubriksättning?