Idag blev det klart att mannen bakom en av Sveriges mest tongivande pr-bloggar börjar på nytt jobb. Hans Kullin har drivit Media Culpa länge och var en av de första bloggentusiasterna i mediabloggvärlden. Nu lämnar han jobbet som kommunikationschef på advokatbyrån Linklaters för att bli ansvarig för digital PR i Norden på PR-byrån Burson-Marsteller.
Hur känns det att börja på Burson-Marsteller?
Det ska bli
otroligt kul att få börja arbeta mer konkret med sociala medier. Jag
har ju utforskat den här världen under drygt fyra års tid och nu får
jag möjlighet att "walk the talk". Burson-Marsteller har en stark
position internationellt inom digital PR och jag ser det som en
möjlighet att få lära mig mer av mina nya kollegor och deras
erfarenheter.
Vilka är de största utmaningarna i PR-branschen när det gäller digitala medier?
Den
största utmaningen tror jag är att släppa kontrollen över
kommunikationen. PR-utövare är vana att bestämma budskap, tajming,
målgrupp och så vidare men i den nya medievärlden gäller det att förstå
hur man agerar som en deltagare bland andra i en större konversation.
De måste också lära sig och sina kunder att de nya målgrupperna inte
agerar på samma sätt som de man traditionellt arbetet med, man
behandlar t ex inte en bloggare på samma sätt som en journalist.
Sedan
tror jag att byråerna har en stor uppgift i att förklara och förtydliga
för sina kunder hur deras varumärken kommer att dra nytta av att aktivt
engagera sig i den nya miljön. Och att man måste våga experimentera
lite för ingen har idag alla svaren.
Upplever du att svenska byråer håller sig väl framme eller är de hopplöst efter?
Hade
du frågat mig för ett år sedan så hade jag sagt att de var hopplöst
efter, men jag upplever att mycket har hänt det sista året. Det finns
flera byråer med duktiga kommunikatörer som vet vad web 2.0 handlar om.
Överhuvudtaget känns det som om det börjar växa fram en community av
entusiaster inom sociala medier i Sverige.
Kommer ditt nya jobb förändra vad du bloggar om?
Jag hoppas inte det. Men kanske får jag möjlighet att gå djupare in i vissa ämnen nu när det blir en del av mitt dagliga arbete.
4 kommentarer
Behandlar man inte en bloggare på samma sätt som en journalist!? Är det inte exakt det man gör, eller borde göra? För vad är skillnaden, egentligen?
Jag tror att det finns flera skillnader, där en viktig aspekt är att bloggaren når du som privatperson och journalisten i dennes yrkesroll. Man har säkert högre toleransnivå med opersonliga och/eller ovidkommande kontakter i yrket. Bara idag har jag i min roll som bloggare fått två pressmeddelanden till min privatmejl om att talmannen för Kubas nationalförsamling säger att svenskar inte får bo på svenska hotell och att stadsledningskontoret i Stockholms stad fått ny kommunikationschef.
När liknande utspel ramlar in en masse i samma inbox där jag samtidigt får mejl från familj o vänner, då blir det bara fel.
Sedan finns det ju en klar konkurrenssituation inom traditionell media där en nyhet kan vara död om den slås upp för stort på ett ställe. I bloggvärlden är det mer av ”dela med dig-kultur” där nyheter och coola grejer sprids på ett annat sätt. Visst går ”drevet” även inom MSM, men ändå. Det finns fler aspekter om man vill klura lite djupare men det är Alla hjärtans dag och det är dags att gå offline 😉
Den stora proffscommunityn av de som kan sociala medier etc är väl fortfarande pplist sedan tio år tillbaka?
Kristofer, nej nej nej.
Journalister och bloggare behandlas inte på samma sätt. Din relation med bloggare bör inte vara nyhetsdriven. Dvs. nyhetskrokar, exklusivitet, nda:s, embargon – allt sådant fungerar dåligt.
Däremot finns det en enorm kraft i att faktiskt engagera bloggarna. Sådant gillar de – och de är ofta sugna på att engagera sig i något. Ge dem något att göra, helt enkelt.
Borde inte du som driver en blogg med namnet PR2.0 ha koll på detta? Jag undrar, varifrån kommer dina ”PR-kunskaper” egentligen?