Priset vi betalar för kommunikation är integritet

Rubriken till det här inlägget är ett citat från historikern Lars Ilshammar som jag tycker belyser integritetsdebatt om internet på ett bra sätt. Vi måste dela med oss för att kunna få något tillbaka. Och visst kan ditt förtroende missbrukas, precis som alla typer av förtroenden mellan människor.

Under rubriken Svårt surfa smart gör DN ytterligare ett nedslag i integritetsdebatten om Facebook. Och som vanligt finns en del tveksamma "sanningar" i artikeln, som att användaravtalet är på tretton sidor när det i själva verket är en sida på nätet (förvisso ganska lång).

Det faktum att rättighetsklausulen i avtalet är en förutsättning för att ens kunna bygga sajter som fungerar som Facebook utelämnas helt i rapporteringen kring sajten. De allra flesta av de poupulära funktioner som sajten innehåller bygger på sajtägarens rätt att använda användarnas bilder och annan information (till exempel när din bild visas i anslutning till ett inlägg hos din kompis Wall). De flesta communities är tvungna att ha någon form av rättigheter till användarnas material helt enkelt. Och i avtalet står även att Facebooks rätt till ditt uppladdade material upphör i samma stund som du väljer att ta bort det från sajten. Något som inte direkt varit tydligt i tidigare artiklar om ämnet.

Jag fick vara med på ett hörn i artikeln, men inget av det jag påpekade när det gäller avtalsvillkoren kom med. Och jag skulle nog inte säga att jag tycker att användarnas beteende är ett problem. Det är ju användarnas beteende som är styrkan med sociala medier.

"Fredrik Wass är bloggare och redaktör på tidningen
Internetworld. Han tycker att debatten om Facebook har fått en märklig
inriktning och menar att det inte är nätverket i sig, utan användarnas
beteende som är problemet.

– Det största hotet mot den
personliga integriteten är användare som delar ut för mycket
information om sig själva och ångrar sig. Det enklaste sättet att
skydda sin integritet på Facebook är att tänka över vilken information
man lämnar ifrån sig, säger han."

3 kommentarer

provat facebook
ang aldrig mitt namne eller var jag kommer
i från typ land gatau adress, län
laddat upp foton som inte har nogon
jätte stor vikt,
allt jag kan säga är att facebook
var att det inte vara så många ad banners
myspace använde allt för mycket reklam (ad banners)

De allra flesta av oss kan inte föreställa sig faran med att registrerar sina åsikter på facebook.
Det är fortfarande ett så pass nytt fenomen att vi inte hunnit lyfta blicken än.
Ett enkelt exempel kanske hjälper:
Konservativ rik organisation i USA (för övrigt de som just nu styr landet) köper en lista på alla svenskar som är vänster eller liberaler och deras favoritfilmer, favvoböcker, musik, populära åsikter, OSV- alltså, allt man behöver veta för att kunna nå dig med ett budskap och påverka dig och dina vänner.
Budskapet utformas och levereras på ett långt mer rafinerat sätt, just baserat på all den extensiva kunskap man nu har om den valda målgruppen.
Åsiktspåverkan kommer sedan smygande över så lång tid att du inte märker nåt själv, över flera år- kanske till och med tiotals år.
Kom ihåg att det är samma organisationer som äger filmbolag, nyhetsredaktioner, förläggare, politiker.
Vi vaknar om tio år och plötsligt får din gravida 14 åriga dotter inte göra abort- det har nu blivit olagligt, i sverige- och alla dina vänner tycker det är självklart. Vad hände egentligen.
Det är tur att 99.9% av jordens befolkning inte har kapacieteten att vara så cyniska och paranoida att faktiskt tro att ovan exempel kan vara realistiskt.
Men tyvärr, de 0.01% som har den kapaciteten håller just nu på att antingen föra dig bakom ljuset, eller försöker få dig att förstå. Av ren självbevarelsedrift.