Bisonblog

Samhälle, internet, media

Redaktionsjaiku – ett litet steg mot transparens

Sedan en tid tillbaka har du kunnat följa min "stream of life" via Jaiku-badgen här till vänster på bloggen. Men jag har ju helt glömt bort att berätta att jag även fått mina supersmarta kollegor på Internetworld att börja jaikua. Sedan några veckor visas redaktionens jaikuflöden direkt på Internetworlds blogg. Det är i alla fall ett litet steg mot transparensen jag tjatar om hela tiden. Och Jaiku sprider sig som en löpeld på IDG. Både M3:s och Macworlds redaktioner har visat tydliga tecken på Jaikuberoende.

På Internetworlds blogg kan du även se de senaste besökarna som är anslutna till MyBlogLog. Det är en tjänst som låter användarna lämna spår efter sig när de besöker olika bloggar. Besökarnas nuna syns helt enkelt i listningen förutsatt att de registrerat sig på tjänsten.

Internetworlds blogg med jaiku-badges

Ping. Andra bloggar om: , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Föregående

En fysisk mash-up

Nästa

Domännamnet en del av nätidentiteten

14 Kommentarer

  1. Se där, där var jag visst senaste besökaren med MyBlogLog! 😀

  2. Kan inte annat än instämma; Jaiku är sanslöst beroendeframkallande. Korrelationen mellan MSN-entusiaster och Jaikuditon är skyhög – och rätt logisk. Antingen gillar man att digitalsnacka, eller också ser man inte meningen med det.

  3. Med risk för att verka reaktionär. Men where is the fucking value i att vara beroende?
    Man kan visst vara framgånsrik i grenen stickyness. Det betyder inte att det är speciellt framgångsrikt för någon eller något.
    Gillar att digitalsnacka? Är man spelberoende gillar man Jack Vegas. Är man inte det tycker man det är meningslöst. Detta betyder inte att man är ointresserad av samtal, möten och social samvaro – tvärtom dristar jag mig till att påstå.

  4. Jag tror både Jaiku och Twitter kan hitta sin nisch. Tror även på att gå mot integration av SMS/IM/Mail/SIP/etc. Men varför Jaiku? Visst, aningen snyggare interface jämfört med Twitter, men är inte det SMS-baserade nätverkande Twitter bjuder på det som lockar mest? Att nå sin grupp vänner on the fly? Och det kan väl inte svenskar få i Jaiku?

  5. >Elin
    Jag vet inte om jag förstår vad du menar. Kan du inte utveckla ditt resonemang lite så att jag får hänga med?
    >Martin
    Jaiku går att sms-posta till. Men den största fördelen är möjligheten att integrera rss-flöden från olika tjänster i sitt jaikuflöde – något som helt saknas i Twitter. Jaiku gör alltså allt som Twitter gör – plus lite till.

  6. Fredrik – Vad gör jaiku mig för tjänst? Det skapar ett beroende, ett behov. Men det löser inga problem för mig. Jag har samma issue med my space. Helt meningslös.
    Gillar inte tanken på folk sitter och är menlösa på my space och menlösa med menlösa upplysningar om sina vänner geografiska positionering och whatever nonsens.
    Allt det där är fluffinformation som inte berikar, tycker jag.
    Fyller det ett beroende tycker ju självklart den som är beroende att det är bra. En alkis tycker sprit är bra. Är sprit bra?
    Hajar du?
    Jag rekomenderade dig till SVT idag förresten 😉

  7. Elin: Håller inte riktigt med dig. Det är inte meningslöst att nätverka och lära känna nya människor eller utbyta tankar via dessa nätverk. Det är snarare där både twitter och jaiku har sin styrka. Det går enkelt att utvidga sitt nätverk och kommunicera med sitt befintliga…
    Mycket av de kunskaper jag har i dag har jag fått via kompisar i nätverk på nätet.

  8. Elin> Som jag skrev redan i mitt första inlägg handlar det om ett behov att kommunicera med sin omgivning. Och denna kommunikation behöver per se inte vara nytto-orienterad.
    Menar du på fullaste allvar att all din kommunikation med dina vänner och bekanta är av en utvecklande och djup natur? Grattis i så fall. Men personligen tycker jag det låter trist och enkelspårigt. Att jaga efter ett ”berikande”, som du uttrycker det, är en nobel ambition i livet som helhet, men den totalitära åsikt som skönjs bakom dina ord snuddar på kulturelitism.
    Ur ett rent affärsmässigt perspektiv är det farligt att underskatta ”skitsnack” och ”hej-titta-på-mig-beteende”. Alla sociala communitys bygger på samma fundamentala drivkraft.
    Sedan känns det spontant som att du har tagit epitetet beroendeframkallande extremt bokstavligt. 😉

  9. Bisonfredrik: Jaiku gör inte riktigt allt Twitter gör, va. Att få SMS med senaste uppdateringarna från polarna finns väl inte. Inte ens IM stöd finns väl ännu, enligt vad jag sett? Dessutom saknas de 45-50 coola Twitter-apps som utvecklare världen över tagit fram för PC och Mac. Tror finnarna går en tuff match här.

  10. Martin> Sett till Jaikus ålder skulle jag nog säga att finnarna ligger före 😉
    http://mashable.com/2007/05/08/jaiku-tools/

  11. Bengt – Bra poäng. Klart du har rätt. Det finns fler sidor to it. Inget är dåligt per se, det går att hitta för och nackdelar i allt. Det är svårt att se på det stora hela vilka som överväger. Jag kan bara utgå från mig och de jag känner. Där finns de som bokar artister till stan via myspace och de som loggar in 30 ggr om dagen för att kolla om det kommit ett hej i lådan. Det är grymt med nya sätt att kommunicera. Men jag tror det är bra att vrida och vända på saker och våga vara kritisk.
    Leijon – Man kan ha olika perspektiv. Ett samhälleligt, eller ett affärsmässigt. I den här kommentaren utår jag uppenbarligen från det förstnämnda. Tråkigt om webben bara skulle domineras av det sistnämnda. Totalitärt på nått sätt…
    Jag är inte underskattande, eller föraktfull. Tvärtom resonerar jag inte kring användare som idioter. Snarare som en kognitiv varelse där Twitter och Jaikus inverkan på den mänskliga kognitionen skapar ett beroende. Pretty basic.

  12. Jag ser inte Jaiku som ett värde i sig. Jag ser det som ett verktyg eller en tjänst som går att ladda med både bra och dåligt. Fluffigt och fast. Det är upp till användaren att skapa värde.
    Och precis som på MySpace eller [insert generic community and/or blog] finns exempel på både menlös informationsförorening [insert ”vad-jag-åt-till-frukost-blogg”] likväl som knivskarpa analyser [insert Elins blogg] och kommunikation som förändrar.
    Diskussionen om vilken påverkan de här tjänsterna har på oss (beroendeframkallande, destruktiva, förorenande, upplysande, utvecklande) tycker jag är intressant. Det skapas tjänster till höger och vänster som kräver användare som genererar och levererar. Men vem ska stå för allt innehåll? Hur ska vi hinna, orka, vilja? Och varför? Jag tror att webbtystnad kommer att bli hårdvaluta i framtiden. Personligen går jag åt totalt motsatt håll och publicerar mig själv i fler kanaler än någonsin – kanske ett utdöende fenomen. För mig är ingen av vägarna självklar.
    Jag har intervjuat Jyri Engeström, grundaren av Jaiku i senaste numret av Internetworld (kom i brevlådan igår) och han säger så här på frågan ”Vad är grejen med den här typen av tjänster”:
    ”Mikrobloggande handlar om att dela vardagshänderlser med dina vänner direkt när de inträffar. De flesta människor är inte intresserade av att att läsa om hur människor de aldrig träffat lever sina liv, men alla är intresserade av personer de känner och bryr sig om. Vårt mål är att koppla ihop människor genom att låta dem dela varandras ”stream of life”, det vill säga vad de gör, hur de mår och vart de är på väg.”
    Jag har skrivit om Jyri här på bisonblog tidigare. Kolla gärna de här länkarna för mer info:
    Referat och videoklipp från föreläsning på MSN Innovate:
    http://bisonblog.blogs.com/blog/2006/12/tre_webbtrender.html
    Referat från bloggforum 3, hösten 2005. Jyri föreläste om ”Blogginlägg som sociala objekt”
    http://bisonblog.blogs.com/blog/2005/11/reflektioner_ef.html

  13. Fredrik: Jag var inte på Jyris föreläsning, men jag vet att den skapade en del efterdiskussioner bland några i bloggosfären som intressant och visionär.
    Jag tror inte heller precis som du säger här Fredrik att man kan säga att det här verktyget bara är ”Hejsansvejsan”.
    Hur vi använder verktyg är upp till var och en. Det går inte att anklaga hammaren när man slår sig på tummen. Det är alltid en klant som håller i hammaren.
    Jag ser också användingsområden där man skapar kanaler och kan andvända kommunikation via mobil till dator där inget internet finns, men väl mobil. Läs Afrika där internetutvecklingen går långsammare än mobiltekniken. Här ser jag möjligheter att kunna kommunicera på ett helt nytt sätt med flera på ett enkelt sätt…

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: