Om man följer med i debatter som rör politikeravhopp och näringslivsskandaler brukar förr eller senare namnet Paul Ronge dyka upp. Han är PR-konsulten som profilerat sig inom mediaträning och krishantering. Ofta blir han indirekt branschtalesman och får yttra sig om aktuella ämnen, ungefär som Gunilla Nyström inom privatekonomi eller Leif Silbersky inom den juridiska världen. Resumé har intervjuat Paul Ronge om just det faktum att det alltid är till honom journalisterna ringer.

"Varför ringer de bara dig? Är du den ende medietränaren i Sverige?
– Det får du fråga dem som ringer mig om. Men jag försöker vara tillgänglig. Har du en herrekipering tar du på dig en fin kostym. Är du frisör ser du till att håret är snyggt och jag som är medietränare måste förekomma i media."  ur intervjun på resume.se

Jag vet inte om jag tycker att logiken håller. Är jag kund till en PR-konsult så vill jag i första hand att mitt eget företag kommer bra ut i media eller hos mina intressenter, inte att min rådgivare gör det. Samtidigt är det förstås tryggare att anlita en person som jag vet att andra har förtroende för. Flera av Sveriges största rådgivare inom PR förekommer ytterst sällan själva i rampljuset (t.ex. Kreab) men är välkända inom det kundsegment de riktar sig mot. Frågan är vilken målgrupp Paul Ronge vill stimulera genom sin roll som experttalesman i mainstreammedia?

Ping. Andra bloggar om: , , , ,

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg