Rörstrandifieringen – en del av finsmakarkulturen

Donnie Donut på Kinky Afro menar att 90-talet var en brytpunkt i svensk historia. Det var då vi kollektivt började bli medvetna om vad vår konsumtion signalerar till omvärlden. Popkulturen blev finkultur och designmedvetenhet ett krav. Jag tror att fenomenet tar sig uttryck på olika sätt inom varje generation och inte bara på 90-talet, men det är roligt beskrivet:

"Och det smittade som bekant av sig på alla kommersiella yttringar: serier var inte längre Knasen utan något fint och avancerat, film var inte Rambo utan ett tidsfördriv att dö för, en musikfestival var inte längre öl och rock utan Accelerator, det vill säga öl och rock fast i en finsmakarkontext – och, det verkligt intressanta: genom allt detta fortsatte den nya kännarkulturen att vara för alla. Ikea, H&M, svennemultisarna hängde med och såg till att alla kunde få en högre modegrad i sina liv, nästan oavsett de efterfrågat det eller inte." >>

Donnie refererar till rörstrandifieringen, ett begrepp myntat av Johan Wirfält som beskriver den oroliga stockholmaren som helst av allt skulle föredra ett gated community med ett lagom-prov som inträdeskrav.

"Jag brukar kalla det rörstrandifieringen. Den där gatan vid St Eriksplan är ju egentligen väldigt fin (och man slipper 90-talsarkitekturen!) men det går inte att komma ifrån känslan av att många mest söker sig dit på grund av tryggheten i att befinna sig på livsstilskravmärkt område." >>